Tiden bara springer iväg. Klockan är redan över nio och jag har inte tagit mig för något än. Idag ska jag försöka plugga i minst fem timmar och sedan kanske baka lite bröd.

Men ett problem finns. Jag har ingen bil och ingen cykel. Behöver det för att inhandla lite mjöl och mjölk. Är ju rätt tungt att bära på från affären  

Solen lyser ute men det ser fruktansvärt mörkt ut om man kollar längre bort. Har varit ledig hela veckan och det känns helt okej. Har oxå tänkt säga upp mig som springvikarie som jag har varit ett tag nu. Det finns liksom ingen tid längre om man ska plugga och jobba somtidigt. Så nu har jag lovat mig själv att börja tänka lite mer på mig själv och inte ta på mig för mycke bara för att jag tycker att det är roligt.  

Man kan ju inte göra allt som sakt. Nä nu kan jag inte längr sitta här och dra ut på detta. Vi hörs av sen idag eller sen ikväll om ni vill. Kanske jag har något smarrigt recept på matbröd     

Jag vill så mycke, men vet inte hur jag ska nå dit. Har nu funderat och funderat och funderat på detta under hela sommaren. Mina tankar snurrar runt detta med min familj i Chile. Min största dröm vore att jag skulle vara oberonde av pengar och kunna flyga dit när jag vill och kunna ta upp dom när jag vill....

Men min värld ser inte riktigt ut så. All den upplevelse jag har fått av detta har varit en underbar känsla och bara roligt, men den negativa sidan är av detta att det är så förbannat långt och dyrt. Min största dröm är att kunna ta upp alla helst i morgon och visa dom vilket bra liv min mamma har gett mig. Visa mina syskon den svenska naturen, mitt liv och min släkt här.

Jag skulle vilja träffa dom ofta ofta ofta men det går ju inte....

Alltid krävs det lång planering, sparnade av pengar, jobb och slit. Som den impulsiva människa jag är så finner jag detta ganska jobbigt att vänta, vänta, vänta...

Jag har nu hela sommaren funderat på om jag verkligen ska ta upp dom. Det är mycke pengar och dessutom så tar det så himmla länge innan jag får träffa allihop. Så nu har jag bestämt mig hur jag ska göra. Jag kommer att ta upp dom alla, men inte år efter år. Utan nu i sommmar kommer min ena syster Sandra med familj. Sedan kommer jag nog att åka ner själv oxå nästa år. Efter det får vi se vad som bestäms. Men jag har börjat få innse att allt kan inte hända på direkten. Det finns tid och många år fram att ta upp dom på. Skynda långsamt allså. känns tråkigt men nödvändigt.Men gudarna ska veta att jag saknar dom och min mor så det gör ont ibland.....

  Te amo mama