Jag hade nu hunnit gå 1 och 2 och dom åren hade ju inte varit så himmla jätte roliga. Nu hade mamma gift sig med Ove och det var bestämt att vi skulle flytta till stan. Lämna Boliden och bli stads tjej.

Ena sidan av mig så känndes det skönt för att nu kanske jag inte behöve stå ut med blickar och en massa viskningar och tissel och tassel. Jonathan och hans anhängar skulle bli en minne blått och jag kanske skulle ha chansen att få någon kompis.

Men åt andra sidan så kändes jag inte jätte välkommen i Oves läghenhet. Jag kommer så väl ihåg hur mamma försökte trixa och fixa och övertala mig att det skulle bli så himmla bra. Iallall så började jag 3 på Getbergs skolan.

Mina ord för denna skola är FY FAN !

Jag vet inte om det stod skrivet i min panna eller nåt men mobbingen tog inte slut. Det blev ingen ny start för mig. Där fick jag verkligen uppleva psykisk misshandel. Att ena stunde få vara med, till att senare bli utfryst och skrattad åt.

Det fanns en tjej som hette Linn. Hon var den som bestämde över HELA klassen. Hon bestämde och ingen vågade säga ifrån.

Detta skol år var nog det som jag mins somm det mörkaste året i min skol tid. Min kropp hade börjar ta form och att vara den första tjeje som börjar utvecklar bröst är fan inte roligt. Jag kommer ihåg att gympan var en plåga. En massa komentarer, tissel och viskningar och skratt så vart denna lextionen ett helvete.

DEt som var mest jobbigt med denna tjeje var att det fanns några gånger jag fick vara med henne. Jag var hem till henne och lekte med henne några gånger och varje gång trodde jag att nu får jag vara en av dom. Men så behövde det inte alls vara. Nästa dag kunde det bli något och hon såg till att man vart utfryst.

En gång komme jag ihåg att dom (tjej gänget) stod runt mig och hon stod och sa en massa skit om mig och dom andra skrattade.

Jag berättade om detta för mamma och jag vet att mamma pratade med min lärare Barbro. Men Barbro var en av dom äldre lärarna och hon fann INGEN sympati för mig. Det vart nästan bara värre, och även hon var inte så snäll mot mig. Jag har INGA positiva minnen från denna skola och på hemma plan var det inte något bättre. Pappa vart mer och mer ledsen och mamma svansade runt Ove och jag satt mer och mer på mitt rum. Det var mycket sällan jag lämade det.

Som tur var så fick mamma och Ove försig att vi skulle flytta till A-torp. Dom skulle flytta till radhus så jag behövde bara så på denna skit skola 1 år. Det känndes så skönt och jag kände nu att jag hade ännu en chans att börja om.

Jag kommer ihåg det som igår när vi skulle hälsa på min nya klass. Jag hade tagit på mig mina coolaste kläder och försökte upprätthålle en cool stil.

Jag vet att jag tänkte att nu var det bästa att ta rollen som den coola tjejen som ingen kunde sätta sig på. Innan någon satte sig på mig. Förs å skulle det inte bli IGEN.

Detta var början på att bli accepterad.

Jag blev någon. Jag fick vara med och jag fick kompisar. Jag fick även en manlig lärare som såg ALLA individer.

Detta var början på något bra kände jag.  Skolan hade börjat reda  ut sig men på hemma plan var det kaos.

Pappa blev sämre och sämre och helgerna jag skulle vara där var konstiga och ångst fyllda. Jag minns spesiellt en helg.

Pappa brukade hämta mig på skolan och det var bestämt att han skulle det denna fredag med.

Jag slutade och gick ut och väntade, och väntade och väntade.....men ingen pappa komme......

Tillslut gick jag in och rinde till han och han var inte kry och kunde inte hämta mig. Så jag skulle ta bussen till Svanstöm. Jag vet att jag kände på mig att detta var inte bra och det känndes olustigt att fara till pappa. Men mamma och Ove hade redan farit till Oves stug uppe i norrbotten och kunde inte komma hem.

Så jag fick gå in till stan och ta bussen. väl framme hos pappa inser jag att han är väldigt konstig. Han sitter bara vid fläkten och röker och jag får uppmana han att gör mat till oss. Rolf stänger in sig på sitt rum och spelar musik. På kvällen kommer några grannar för att "PIGGA UPP" pappa och bjuder han på alkohol. Festen håler på in på natten och efter som jag sover med pappa och hans säng är plaserad brevid vardagsumet ligger jag livrädd i sängen och ber att denna fest ska ta slut. Jag har ALDRIG sett min pappa full eller någon männsika full och nu vid detta lag är alla ganska packade. TILLSLUT far grannarna hem och pappa raglar sig till sängen. Nu börjar det mest jobbiga.

En pappa som inte vet vad han gör .......mitt i natten ska han kissa. Han är ju så packad att ha nställer sig upp och ska kissa rätt ut i sovrumet. Jag försöker prata med han, men han förstår ju inget och jag blir rädd. Jag blir rädd för han.

Jag springer in till Rolf och ringer mamma och grinar och vill att hon kommer och hämta mig.

Men hon kan inte säger hon, hon är ju med Ove i Norrbotten och kommer på söndag.

Gå och lägg dig gumman är vad hon säger........

Inte långt efter denna helg åker pappa in på psyk och får hjälp. Riktig hjälp. Det är först gågnen jag kommer i kontakt med pappas sjukdom depression.

Livet travar på och i skolan har jag nu tagit rollen som den roliga/coola flickan . Jag får min första kille och vi håller ihop i ända till i början av sexan.

Hemma har jag accepterat att Ove inte pratar med mig så ofta, det gör mig inget. Jag är inte hemma så ofta,utan har börjat umgås med en tjej som heter Maria, som kommer att bli en kamrat för livet. Ungdoms åren börjar och ett nytt kapitell i mitt liv.

Jag finns och behöver inte vara osynöig längre!  

Jag ha glad "efter påsk på er alla.

ÄNTLIGEN har denna påska passerat och nu kan man KANSKE få ett slut på detta godis  ätande. Fördel med denna påsk var att min mens in föll här i lördags oc detta inne bar att jag sparade en godis matning. I vanliga fall får jag ett enormt begär någon dg förer och dom första dagarna. Så nu slog jag två flugor i en smäll.

Känns som jag har sparat ett matande eller helt enkelt  missat ett tillfälle. Vilket är bra.

Själv har jag jobbat hela helgen och det har varit en konstig jobbar helg.

Jag har suttit vak (innebär att man hr suttit med en männsika som ligger för döden) och fått träffat döden.

Tänk vad man vänjer sig fort med olika situationer. Ena stunden sitter man och stryker en kind och håller en hand och befinner sig i ett rum fyllt med sorg och i nästa stund så befinnerman sig hemma i sitt eget liv och allt rullar på som att inget hade hänt. . . . . .

Att få möta döden och se döden är ju innget som är så vanligt och kan nog vara skrämand för många. Men för mig känns det inte så konstig längre.

Men hur kommer det att känns när det är dags att ta farväl av mina egna anhörig? Det vet man nog aldrig och jag tror att det är mycket annorlunda an att ta farväl av en vårdtagare.

Iafalla så har jag tagit farväl av en vårdagare i helgen och jag känner verkligen med anhöriga.

Sedan hände det något oxå som kanske händer 1 gång på 10 år.....eller har detta hänt ......tror inte det..........om det har det kan ni påminna mig.

Men på lördags morgon ringde väckar klockan som vanligt. Jag snozade och mys ner mig med gubben i hans  säng, klockan ringer igen jag trycker av igen och myser en lite stund till.

Micke kliver upp och erbjuder sig att göra frukost till mig och det tackar man ju inte nej till. Jag klär på mig sätter mig vid tven och blir serverad frukost. Medans jag sitter och äter känns det om jag måste börja skynda på lite så jag säger till Micke.

-Kommer jag att komma försent nu till jobbet...?

-När börjar du gumman....?

-Kl 7 som vanligt

-....................... men klockan är ju 7.26 !   

-VA ???? paniken spriders i varrje muskel och jag kastar macka och allt i luften och sprinnger ut och upp på min moppe och järnet till jobbet.'

Stämplar in 7.37  pustande. Jag försov mig på rikitgt allså. Fast egentligen inte. Jag hade ställt klockan fel 6.30 isället för 5.30   

Bland har det hänt att jag säger att jag försovit mig men det har jag aldrig. Min försovning är att jag vakanr 6 istället för 5.30 och det blir mycket stressigt och det kallar ja att jag försovit mig. Men nu i helgen har har gjort det påriktigt och det känndes förbjudet.

Nu har helgen passerat och jag förvånde mig själv idag oxå med att sova till kl 8.30   

Allså det har hänt så mycket i helgen så jag börjar fundera om jag håller att på förvandlas till en vampyr eller en zombi.

Nu är det min lediga dag och idag känner jag för att lata mig. Jag ska ENDAST damsuga och fara med Doris till kolklippar tanterna.

Sedan blir det prommis i solen och bara slöa i soffan.

Har jag riktigt tur kanske jag kan övertala min dotter att äta surströmingen till middag.

En toppen dag kommer det att bli.

Trevlig tisdag på er alla så hörs vi om jag är sover   

Glad Påsk på er ska man väl kunna klämman fram.

Trots att man sitter här och bara väntar på att få börja jobba HELA HELA HELA helgen. Det gör kanske inte saken bättre att man sitter och loggar in på "ansikts boken" tusen gågner och ser alla slöstar tid på att skriva in hur jävla mycket roligt dom ska ha nu i PÅSK !!!

Men men men ......sådant är livet och jag ska göra mitt bästa för att få mina vårdtagare att kännas sig värdefulla.

Iallafall så finns det saker  jag inte har delat med er. Så jag tänkte göra det nu.

För det första så har jag lyckat göre en typiskt manlig grej.

Jag har skruvat upp en krok ! Med plugg och allt......   Känner testosteronet virrvalr i min kropp

Sedan ska jag ge mig på att sätta upp en hylla som jag köpte för typ 5 månader sedan. Det blir det ultimata "kill göra saken" provet.

Jag känner mig stark och jag kommer att klara det om jag bara tar det lugnt.

Sedan så igår avnjöt jag en påsk middag. Nu förtiden är det inte så att man blir bort bjuden precis. Utan vill man ha något får man fixa det själv. Så jag tog det beslutet alldeles själv och bjöd hit mamm,kalle och Rolf på middag.

Mamma komme redan kl 13 på dagen, så vi han ha några timmar för oss själva.

Vi promenerad med dottan och plockade ris och sedan hjälte hon mig lite med maten.

En trevlig dag där jag försöker få lite kvalitets tid med det  som finns kvar av min älskade mamma   

Så nu mina läsare har jag lyckats skrapa ihop 2 st påsk pynt.

Sedan idag kan jag stolt skryta med att jag har varit RÖKFRI i tre veckor   Jag har inte viljat säga något om detta pgr av att jag vill inte lägga för stor tyng i detta. Och för att om jag inte ska klara det så har jag inte sagt något. Men nu säger jag det och klarar jag det inte så får ni väl tycka jag suger.

Det har gått väldigt bra, men det är klart att jag har tröstat mig med andra onyttiga saker. Till veckan ska jag förska göra upp ett träning program här hemma som jag ska förska börja göra.

Sedan har jag och Micke börjat gå varje dag ca 1 timmes promenad. Så jag försöker hålla igång så mycket som möjligt.

Här om dagen så bestämde vi att fara till Erikslid och gå i skogen där uppe. Dottan är ju ganska nöjd när hon får trippa löst och snusa i sin takt. Iallafall så hittade vi en "vinterpromenad" spår. Ganska fort upptäckte jag att det vart ganska jobbigt att gå på omjämn mark och mycket jobbigar och 1000 gånger lättare att stuka fötter. Men det jag  som hade kommit med denna iden så jag höll tyst. Summan av denna prommis är att vi gick FEL .......

och ganska rejällt fel tror jag.

Vi gick i ca 2 timmar planslöst i skogen och vi kom av från spåret. Så vi plumsade i snö.....JOBBIGT .......mitt humör tröt i slutet kan jag lova.

Men motion fick vi och en dunder trött Doris på kvällen. Så man ska väl inte klaga.

Idag har jag myst en stund på morgon, städat, varit ut på en prommis,hjälpt mamma och handlat nyttiga frukter. Så idag provade jag och Rebbe en nyttig energi dryck på jordgubbar,mongosallad (eller vad det heter), banan, grönt te och mynta.  Helt okej och något jag kan tänka mig börja göra till veckan när det är dags att trimma upp kroppen inför sommaren.

Nu mina läsare ska jag börja göra mig klar för jobb och jag hoppas ni andra ska ha jävla trevlig ledig påsk......

Hoj

Herre gud hur kunnde detta ske. Att min mamma och pappa skulle skiljas? Allt gick väldigt fort och jag och mamma flyttade till Boliden i en lägehet och lämande mina älskade pappa och bror ensammna i det stora  huset.

Hur skulle han kunna städa och fixa runt i det där huset? Det hade ju mamma gjort......

Förskole tiden började och nu var det dags att få bekanta sig med mobbing. Från förskolan kommer jag inte ihåg jätte mycket, men jag vet att jag ogillade att vara där för det fanns en del pojkar som inte var så snälla, jag var rädd att gå förbi dom. Skolan var aldrig rolig för mig. Det som var roligt var när jag  efter skolan fick komma till min dagmamma. Från det jag var lite hade jag en dagmamma som hette Bettan. Jag gillade henne,men hon var ganska sträng i bland, så jag var lite små rädd för henne.

Men sedan när jag och mamma flyttade till Boliden så blev det en ny dagmamma.

Elenor hette hon. Hon var den snällaste och gulligaste dagmamma jag vet. Hon var jätte snäll och hon hade en dotter som var ett år äldre än mig men som gillade att leka med mig. Vi lekte ofta och ibland lite på fritiden. Hon var nog den enda kompisen jag hade mina två år som Boliden bo.

Nu hade jag hunnit fylla sju år och jag hade börjat ettan. Jag vet att jag gillade att ha lektion, jag gillade att lära mig saker och jag gillade mina första fröken Elly.

Men väldigt snabbt valdes jag ut som hack kyckling. Troligen var jag för rund eller det var det jag iafall fick höra. Jag var ful och jag var korkad.

Jag började dra mig undan för att komma undan. Jag kommer ihåg att jag oftas satt och lekte själv på rasterna. På den tiden fanns det inte rast vakter, ingen som såg......

Det finns två stycken från den tiden som höll i detta, Jonathan och Johanna med anhängare.

Ni var dom populära. dom som liksom bestämde vem som var tillräckligt snygg och vem som ful och dum. Ni hade ju anhängare oxå som hade haft turen att bli valda av er. Man kan väl säga nickedockor som stod berevid er och nickade.

En gång vet jag att jag komme ur matslen och skulle gå över skolgården till vårat kapprum. Utanför stod ni medera gäng och hoppade hopprep. Jag förskte göra mig så lite så möjlig och smita ut så fort som möjligt.

Men det gick inte. Någon grabbade tag i mig och sa hånfult. Vem vill pussa denna fula tjej.......alla skrattade

Dom hade hoppa någon töntig lek om att man skulle puss en på en bokstav och tjejerna hade väl sett att jag komme och då ville dom retas lite med Jonathan så dom valde att han skulle pussa mig.

Jag ville dö.....jag ville så gärna bara springa där ifrån men det gick inte för han höll mig i jackan.

En annan gång hade han varit taskig och fröken hade fått nys om det, hur kommer jag inte ihåg, men han skulle iafall be om ursäkt.

Detta skulle göras innan lektion. På den tiden stod man alltid i led utanför klassrumet och väntade på att läraren skulle släppa in oss.

Denna dag skulle jag och Jonathan först gå in själva och han skulle be mig om ursäkt.

Jag minns att jag tänkte att kanske NU slutar han att vara dum med mig och jag kanske får vara med i hanns och Johannas gäng.

Hahahaha tror ni det komme en uppriktigt förlåt? Nä så klart det inte gjorde. Det som vart ännu jobbigare, var att alla stod där ut och väntade och skrattade när vi kom ut igen.

Det vart aldrig bätte, snarare sämmre. Jag vet att jag  försökte föra det på tala detta till mamma, men hon fattade nog aldrig.

Jag fick ofta höra att det var synd om Jonathan för han hade en pappa som var alkoholist som han inte träffade så ofta.

Han hade det inte så lätt.......

Dessutom jobbade mamma med hans mamma. Ibland förstod jag inte hur han kunde vara så dum, när hans mamma var jätte snäll och trevlig.

Ettan, tvåan var nog dom värsta åren i mitt liv. Det var då ni mobbare stämplade min själ och bestämde att jag är för tjock,ful och inte alls värd att umgås med.

Ni kanske tycker att ni inte alls gjorde något specielt, men ni ska veta att ni har format mig en hel del och jag hoppas till gudarna att era barn inte behöver stå ut med något sådant.

Jag vill ALDRIG ha en ursäkt av er nu, för jag tror verkligen inte att ni skulle mena det och jag tror inte ni förstår hur illa ni gjorde mig och säkert någon fler.

I mina ögon är NI inte värda att slösa energi på.

Skolan var skit och tillvaron hemma blev konstigare och konstigare. Hela min trygga uppväxt rasade samman och jag förstod nu att livet är inte alltid är roligt.

Jag har alltid trott att skiljsmässa gick rätt bra, men efter att jag benat lite i den var den ju inte alls så himmla bra. Jag och Rolf komme ganska mycket i kläm.

Pappa och mamma bråkade en del och jag skulle fara till pappa varannan helg.

En gång vet jag att det känndes som att komma in i ett spökhus när jag kom till han. Allt var mörkt och det underbara familje livet vi levt där var dött..... väggarna andades ångest.

Det var ångest för mig att se pappa så ledsen och nerdstämd. Att se Rolf dra sig tillbaka till sitt rum och lyssna på musik. Glädjen att göra saker tillsamman som vi gjort förr fanns inte längre. Jag måste göra min pappa glad igen. Det var syn om pappa........

Hemma hos mamma blev allt jobbigare och jobbigare. Mamma hade lyckats träffa en karl. OVE hette han. Han bodde i Umeå som tur var och kom inte så ofta i början. Mamma började vara hos han på helgerna jag var hos pappa, men allt oftare började han vara hos oss och jag började ibland få följa med ner till han i Umeå.

Han gillade inte mig. Känslan kom ganska direkt och jag var inte nöjd med mammas val. Han såg rakt igenom mig jämt.

Han tyckte nog det var rätt jävla jobbigt att få en styvdotterpå halsen, när han hade redan två vuxna döttrar.

Men han hade ju valt mamma och jag komme på köpet.

Den här tiden började jag ofta ha ont i magen. När jag skulle till pappa ,när jag skulle till skolan och när mamma skulle fara iväg från mig till Umeå.

Mamma och Ove smög gifte sig i Stockholm. och vi skulle nu flytta till Skellefteå. Ove hade fått tag i en lägenhet mitt i stan och jag och mamma skulle flytta dit med han.

På ena viset kändes det helt okej, för jag kanske skulle slippa mobbinngen, men åt andra sidan så var ju inte Ove så rolig och trevlig......

Hur skulle detta bli och vad skulle pappa säga.......nu skulle han ju bli jätte ledsen.

Sitter nu i sängen och känner mig helt tillfreds med denna helg. Började fredag med att få en "Bella" sov morgon. Det vill säga att jag vaknar kl 6.30 i stället för kl 5.30   

Jag hade lyxen i helgen att vara hel ledig fredag,lördag och söndag. Fredagen började som vanligt med att man vaknade till världens gulligaste ansikte (allså Doris). Sedan flyt dagen på. Jag städade lite lätt, var och promenerade med Doris och Micke broaran runt, var och handlade med Micke.

Hjälpte min bror att hämta ut sin sprillans nya bil från Hammarängen. Han sken som en sol och gud vad roligt att se han så lycklig   

Sedan vart det att förbereda middagen till kvällen då vi bjudit Micke bror och sambo med barn.

Gulligaste Emelie komme med årets påskpynt.

Japp denna fina blommster aragemang kommer att pryda mitt kök till den dör. Påsk pyntning har aldrig varit min sida. Ganska konstigt för när man har vuxit upp med min mamma så borde jag ha en hel jätte låda med påsk saker, en låda sommar saker, en låda julsaker, en låda höst saker ...ja ni fattar säkert. Hon pyntade vid varje ny årstid och bytte gardiner typ 5 gånger per år.

Jag har inte tagit efter min mor i detta. Så detta är årets påsk pynt. Tack Emelie och Jörgen.

Lördagen var min dag. Det var dagen vi skulle av verka min present jag fått av Micke.

Min present var en natt på hotell i Umeå, med Ikea besök och en titt på den helt nya och GIGANTISKA varuhuset som ligger anhängande till Ikea.

Så treligt vi har hafte det. Vi shoppade lite på dagen (mest tittade), sedan for vi in till stan och parkarade bort bilen och satte oss ner på en pub och drack ett par öl i väntan på att få vårat hotellrum.

Efter vi checkat in och trängt ner valkropparna i ett litet badkar och badat tills vattnet belv kallt, så avnjöt vi en SUPER GOD middag på Allstar.

Jag undrar nu hur det kan vara så JÄVLA stor skilland mellan Skellefteå Allstar och Umeå Allstar? Det ska väl var samma kan man tycka. Men maten är såååååååå mycket bättre i Umeå.

Efter middagen rullade vi vidare på en mindre pubrunda.

Allt var mycket trevligt och jag är super nöjd med min present.

Söndag blev en mindre shopping dag oxå innan vi åkte med.Vi hittade en gigantisk loppis som vi gick runt på säkert en timme och jag hittade lite fynd där med.

Lunchen tog vi på Mc Donald. Det roliga var att Micke tog en ny kyckling buragre. Glups som han är så tog han två rejälla bitar och säger sedan till mig.

Det är något fel med denna....... det finns ingen kyckling i den.....

Vi öppnar upp burgaren för att försäkra oss om att det inte ligger någn mini kyvcklng bit bär i mellan, men det gör det inte ?

Så kocken hade glömt det man betalar för   Sedan så hade ju Micke redan tyt nästa ätit upp en tredje del av burgaren....

Men jag travade till kassan och frågade snällt om det inte ska vara kyckling i denna "kyckling burgare" ? Kassören kollade frågande på mig och sa sedan JOOOO visst borde det de.....

Han skämdes och for snabbt iväg mot kockaren. Micke fick en ny rätt snabbt och kassören bad om ursäkt.

Jag svarade lite fnittrigt att det är ingen fara.

När vi komme hem kring 15 idag så blev det prommis med Dottan, matlagning, och träning med Dottan.

Och jag packade upp alla mina fynd......

Pallar och glas på Ikea...... har skruvat handleden ur led   

Blomm bollar och en fin burk till Doris godis köpte jag på loppisen. BILLIGT ska ni veta......

Ha nu en jätte kväll och ta hand om varandra där ut ..... kom ihåg att skratta förlänger livet !

Sitter på bussen hem. Sitter vid ett sådant säte där man har två säten mitt i mot mig oxå, så jag åker liksom baklänges.

Två kvinnor sätter sig mitt i mot mig. Resan går mot anderstorp och jag ska då hoppa av vid första hållplatsen.

Ena kvinna säger då till mig när hon inser att jag ska hoppa....

-Skaaaaa DUUUUU AVVV HÄÄÄRRR.....? Medans hon nästan bokstavera det så  gestikulerar hon vilt medarmar och händer och jag  hinner tänka.....

-vad fan händer ????

Jo he ska ja.....säger jag på den bredaste bonska jag kan och ställer mig upp och går......... hahahahahahah

Här i Sverige är vi tydliga !

trevlig helg på er alla !

1978 någon gång i slutet av Maj kommer det ett flyg från Chile Santiago till Arlanda.

På det flyget finns en lite tös på 3 månader och det var jag. Som mitt resesällskap har jag med mig en sjuksköterska som har följt med från det barnhem där jag bott i ca 2 månader.

Dom här orden jag skiver nu är alls det jag har fått berättat för mig från mamma och saker jag läst mig till från mina adoptions papper.

Om vi backar bandet så kan jag bara berätta att mina mamma och pappas försökte få barn själva. Tyvärr (eller tur för mig) så fick mamma utomhavandeskap två gånger och hennes äggstockar förstördes. Min mamma och pappa hade en väldig barn önskan så efter många turer med papper arbeten och godkännanden så fick dom först en pojke Rolf . Han hade dom som fosterbarn dom första 5 åren, för att senare så chansen att adoptera han. Så när jag komme så hade jag redan en store bror, Rolf som var 7 år äldre än mig.

Min barndom var väldigt bra inom hemmets väggar. Jag var mycket efterlängtad och välkommen. Min starkaste minnen från min barndomshem i Svanstöm är lycka. Jag hade den perfekta tillvaron. Jag var pappas flicka och älskade att få följa med han i hans lastbil ibland,krypa upp i hans knä.

Pappa lekte ofta med mig. Han skottade upp skid spår och slalom backar på vintrarna. Vi var en ganska aktiv familj. Mamma och pappa gillade att röra sig och umgås med bekanta. Min bror som är förståndshandikappad gick skola i Sigtuna några år, och han var borta hela veckorna och komme bara hem på helgerna, så jag hade mamma och pappa för mig själv för det mesta.

Min mamma och pappa höjde mig till skyarna. Jag var deras allt och söt som en docka fick jag ofta höra.

Jag har alltid vetat att jag har varit adopterad. Jag har ingent mine av att dom berättade det för mig utan det måste ha funnist med hela tiden. Jag var väldigt stolt över att komma från ett annat land och jag vet att för att ipomponera på andra barn så ljög jag ihop att jag fick äta mask och jord där jag bodde förr.

Redans som liten fanns denna känsla att jag inte var riktigt lika bra som andra. Den känslan har nog funnist där så länge jag har haft minne.

Jag vet att både min farmor och mormor gjorde vissa utalanden till mig som liten. Jag kan inte säga vad orden var vid dom här tillfällerna, men känslan känner jag.

En känsla om att jag inte är lika bra som hennes andra barnbarn. Att jag inte är lika söt som andra barnbarn........

Dom här komentrerna komme alltid när jag var i ensamhet med dom. ALDRIG med mamma eller pappa i närheten.

Detta var ganska konstig för mig. Med det jag fått höra hemifrån och sedan få denna känsla att jag är inte är lika bra som dom andra .

Kommer ihåg ett tillfäll när jag och mamma for och hälsa på en kompis till mamma. Hon hade en dotter som var ganska mycket äldre än mig.

Hon var alltid taskig mot mig, hon sa alltid taskiga saker och jag var nästan rädd för henne. Vid denna gång tänkte jag att NU ska jag säga det till mina mamma så hon får veta. Jag gjorde det och vad hände........

Jag var ett stor tjoller, vad löjlig jag var.......inte hade hon sagt något taskit, ingen trodde mig.

Troligen var jag ganska bortskämd som lite. Är väl kanske inte så konstig eftersom jag var typ ensam barn när Rolf alltid var borta på veckorna. Och så var jag efterlängtad. Men som vuxen nu så kan jag väl tycka att det är ju inget barnen ska sota för. Det är ju dom vuxna som har orsakat det och ger det andra vuxna RÄTT att trycka ner inderviderna?

Jag vet inte varför vuxna ville tillrättavisa mig men vad jag vet var att jag hade väldigt stor respekt för vuxna och vart väldigt rädd när någon utomstånde sa till mig.

Jag vet inte om jag var ett odregligt barn, men min känsla jag har, är att många vuxna inte riktigt gillade mig. Mina egna minen av min barndom var att jag var ett gansak snällt barn. Jag kunnde sitta och leka med dockor i timmar. Eftersom det inte fanns några andra barn i min by så var jag själv och van att leka själv. Än idag gillar jag ensamheten och att bara vara.

Redan som lite föddes denna känsla inom mig att jag var inte som andra......berodde detta på mitt svarta hår? Eller berodde det på att jag helt enkelt var odreglig? Eller har jag fantiserat ihop denna känsla?

Eller finns det vuxna som bär detta ansvar och som planterade denna känsla i mina själ av okunnighet och klumpighet?

Åren gick och jag levde mina första 6 LYCKLIGA år i Svanstöm. För trots denna känsla som dög upp ibland så var min barndomm en helt underbar tid i mitt liv.

Jag gjorde allt det där man ska jag få göra som barn. Jag cyklade efter landsvägar, plockade blommor, fångade grodyngel, åkte pulka, åkte skoter,skidor,slalom och satt och drack varm choklad i en snögrotta ute på gården.

Men sedan hände det som inte fick hända.........

MAMMA OCH PAPPA SKA SKILJAS !!! Jag var nu 6 år........

fortsättning följer en annan dag......

Nu vänner och bekanta har jag stött och blött detta inlägg länge. Rädslan för att stöta mig med människor, rädslan för att göra någon besviken eller ledsen har hållit mig fången. Men nu har jag bestämt mig för att  göra detta för mig själv och för att kanske en dag kunna förstå mitt innre. Jag vet idag att jag måste ta ett kliv ut i det okända. Jag måste kunna ta komando över min egen vilja och inte hålla tillbaka pgr av vad folk tycker eller känner.

Jag är absolut inte ute efter att såra någon eller vara jävlig, men ordet ANPASSA sig har förljt mig länge nu och jag är kanske lite trött på att alltid anpassa mig.

När jag nu börjar denna berättelse vill jag att alla ska veta att detta är mina ord. Mina egna intryck av händelser och mina känslor. Jag är fult medveten om att det kanske finns männsikor som inte håller med mig och inte alls tycker eller upplevt saker som jag.

Men jag vill berätta om mitt liv från början till nu med MINA ord och mina intryck.

Jag gör detta för att hjälpa mig själv att förstå mig på mig själv. Varför man gör vissa val och varför man agerar på vissa sätt, vaför man känner som man gör i vissa situtoner.

Hela mitt liv har jag kännt mig inte riktigt lika bra som andra, annorlunda och kanske orättvist behandlad ibland.

Jag har länge funerat på om det är jag själv som kan ha satt mig själv i ett fack. Har jag själv tillåtit andra att behandla mig på ett visst sätt för jag själv inte ha vågat ta stid och stå upp för mig själv på grund av att JAG har varit rädd att såra och göra någon besviken och att vara i konflikter överhuvudtaget.

Nu börjar resan på hur jag ska banka fegisen ur mig.