God morgon på er min läsaer.

Nu sittter jag mättare än aldrig förr i sängen på Hotellet i Ullared. Igår kl  var vi framme här och herregud så glad man var för det.

Detta med bussresa är något specielt kan jag lova. Redan i Skellefteå så upptäckte jag en typ av heraki som finns inom dom här typer av resor.

Man delas in i två grupper. Dom VANA och dom nya.

Jag och Micke hörde till dom nya så klart. Men väl mottagna och en gnutta förvåning att jag hade med mig könet "snopp"  som rese sällskap    Snopp könet är nog inte så hemskt vanligt på sådanna här resor, men han var inte ensammen. Det var med 3 snoppar till och en a dom hörde oxå till gruppen VANA för han stoltserade med en Ullaredts tishir (eller hur det nu stavas).

Bussresan var ett mindre hell. Långt som bara den och jäkligt ont i kroppen och sömnen är ju minimal. Men man kan ju inte skylla på en ända grej då man självmant har bokat och vilja åka.

När det var drykt 10 min kvar av bussresan så såg man hur dom vana började göra sig klar för att kliva av och börja mega shoppandet. Jag och Micke som nya bara följde efter och lärde oss hur detta går till.

Först  fick vi ställa in väskorna på hotellet och sedan vart det några raska steg mot GK:s. Jag och Micke följde ledet och tog oss en vagn och så måste man ta typ 2 små krogar i vagnen för att ha små saker i.

Summan av karedemumman var som vanligt att jag och Micke hade efter 1.30 shoppat klart och kände oss ganska nöjde.

Vi begav oss då mot hotellet och kasade oss i sängen för att vila innan middagen. Kvällen vart väldigt stilla ska ni veta. Middag kl 4 , dusch kl 17.30, hemlighter 17.45, jag somande kl 19.00 typ   

Har sovit som en stock och säkert dragit en del stockar inatt ända fram till kl 3. Sedan har det varit med tvång jaghar stöd sovit fram till kl 8.

Nu har jag tvingat upp min snopp och fikat och nu ska vi chilla och packa om lite grejor fram tills vi ska in på varuhuset igen och shoppa det lilla som vi inte shoppade igår.

   Idag efter kl 17 beger vi oss till Borås för att sova på Scandic i två nätter.

Uppdatering kommer om det händer något spännade !

Att ransaka sig själv är nog det svåraste man kan göra tror jag. Att ta av sig sin offer kofta och se sina egna fel och brister.

Jag har nog kommit till den delen av mitt tolvstegs arbete där man ska börja tänka till om vad man har orskat för skada för andra och vad man har för egen del i sitt agerande.

Har i veckan lyssnat på en bok som heter "Djävulsdansken" av Sanna Lundell som handlar om medberonde och beronden.

Hur SJUKDOMEN medberonde sakta smyger på än förgör allt vad man är och står för.

En ström av ångets var det att lyssna och lära sig och höra hon berätta om hur det börjar och hur det fungerar och ibland kändes det som hon berättade om en själv.

En människa som är en medberonde männsika så funtat att hen ska alltit vara andra tilllags och ska alltid ordna och fixa och får en kicka av det. Att man tror att man är omtyckt om man gör som andra vill och säger. En sådan männsika står sällan för något utan håller sig flytande på alla nivår så man kan passa in i alla kretser. Jag är verkligen en BERONDE männsika. Jag har alltid trott att om jag bara kan fixa saker runt alla så blir man omtyckt. Men det är ju på min egen bekostnad.

Allt började nog när jag var lite.

Redan som barn fick jag en känsla av att jag inte var lika bra som vissa andra och redan där kommer jag ihåg att jag tävlade om att få samma uppmärksamhet som dom men jag lyckades nog aldrig. Det finns hur många stunder som helst som passerar i mitt huvud när man fick höra att man inte var snäll och duktig som andra. Och detta kom inte alls från barn utan från vuxna.

Redan där började jag min karriär som slav under medberonde sjukdomen. Sedan har detta följt med mig och jag själv har tagit på mig offerkoftan och gjort mig mer och mer sjuk själv.

Att göra sig själv till en som är duktig och fixar och visar framfötterna i många saker och egentligen varken vill eller orkar jag. Men det är mer värt att utse sig själv till den duktiga och den som har kontroll. Fast egentligen handlar det inte om det, det handlar om att man blir godkännd och man känner sig behövd och framförallt så föder jag min sjukdom.

Jag har nu kommit dit där jag ska börja slå mig loss detta betande. Hur fan ska det gå?

Jag är ju livrädd för att någon inte ska gilla mig och tycka att jag är knäpp för att jag inte tycker eller vill det dom vill. Jag ska alls börja tänka efter vad vill jag!

Hela min personlighet är formad förlängesedan och nu när jag nästan lev halva mitt liv ska jag börja ändra mig.

Går det lära gammla hundar att sitta? Vi får väl se .......

Jag måste då iallafall gör att försök för både mitt beronde och mitt medberonde.

Idag är det den 3 nov och jag tror att det är precis ett år sedan vi tog hem våran lilla Doris. Den dagen kommer jag aldrig att ångra, trots hennes lilla tjurighet och ibland ganska jobbiga sätt att förhålla sig till Tussan. Hon förgyller verkligen våra liv och hon håller mig i form.

Jag kommer så väl ihåg när vi kom hem med henne och hur orolig jag var att hon skulle grina efter sin mamma och efter gårdsfolket som hon var van vi.

Men det gick jätte bra och hon grinade inte engång. Hon sov hela natten från första början och var verkligen en mönster valp.

Stort tack till Anna-karin och Pär för att ni valde oss till mattar för detta lilla underverk.   

Jag kommer inte att lägga ut en bild på henne för den grejen har jag missbrukat en del kan man kanske säga......  

I går gjorde jag något jag oxå kommer att missbruka.... det är att ta hem "Storytel" igen. För er som inte vet är det en app man kan lyssna på böker i massor. Det finns i princip allt man kan önska sig. Hade denna app förr men tyckte det var lite dyrt 169kr månaden, och att jag kunnde inte göra annat än bara lyssna på olika böcker. När jag lagar mat, städar, går med Doris, vilar i soffan osv. Mina anhöriga kanske finner mig en lite gnutta tråkig när jag aldrig har tid att prata med dom......

Men nu när jag har bestämt mig för att inte dricka så sparar man ju en massa pengar på det så jag finner det inte så dyrt med denna drog.

Jag har redan lyssnat ut en bok och har idag börjat på mina andra.

I love it kan jag lova. Idag var ju vädret så otroligt vacker så jag klädde på mig (som vanligt med för mycket kläder) och tog på mig lurarna och vågade mig ut i el ljusspåret helt på egen hand. Med en bok om alkoholismen i öronen och min lilla hund löst springande runt fötterna. Det var faktiskt skönt och jag var inte så jätte rädd för älg,bjön eller våldtäcks män.Nu när jag lyssnat på denna bok har jag börjat fundera över mitt sätt att förhålla mig till vissa grejor. Mitt belönings system är väldigt stort och jag finner det nu lite besvärande. Jag verkar vara en sådan männsika som har lätt att bli beronde av saker och gärna missbrukar saker.

Detta gör mig oxå lite rädd. Senaste veckor har jag haft en massa värk i mina leder och många frågar oxå om jag inte hört något från doktorn och jag svara att jag väntar på tid i Umeå. Endel tycker jag ska ringa doktorn osv. Men jag är lite rädd för det oxå. När det kommer till olika mediciner. Tänk om det är så att man måste äta smärt mediciner för att kunna handtera min värk och hur kommer jag ställa mig till det? När jag nu under min självranskan har insett att jag har väldigt lätt att missbruka saker? Vågar jag prova för att få må bättre eller är det inte ens värt att utsätta mig för att jag kanske inte kan hantera detta i slutändan?

Jag är väldigt kluven och bör nog kanske ta mig en frågeställning med läkaren om detta om det blir aktuellt.

Iallfall så har jag räknat ut att det är sex veckor till helgen sedan jag drack och jag känner att det känns helt okej för mig. Känner inte just nu något sug efter fest och jag har varit flitig att gå på AA.

Just nu blickar jag en dag i taget framåt och planerar inte något jag kan känna mig obekväm i.

Vad jag längtar mest efter är en god jävla middag i vänner lag med mycket skratt och mys prat.

Och ja jag ska FIRA att det är ett år sedan Doris komme till oss. Belöningsystemet måste få sin kicka idag oxå.

Jag tar tag i det en anna dag.........man måste skynda långsamt för att förstå vad man håller på med tror jag.

Ha en bra dag mina läsare så hörs vi en anna dag.