........... är en jävla sjukdom. En svår sjukdom som äter upp ens personlighet och raderar ut ditt liv sakta sakta.

Jag lever väldigt nära denna sjukdom. Mitt yrkesliv består av patienter med Alzheimers , mitt privat liv består av att se min mamma med Alzheimer.

Dessa saker är väldigt olika känslomässigt fast det är samma sjukdom. I min roll som yrkeskvinna så är jag väldigt förstånde, uppmärksam och handlingskraftig. Men när det kommer tills en mamma så blir allt annorlunda.

Igår rinde min mamma och började prata om min far. Hon har nu den senaste tiden frågat väldigt mycket om han och jag tror att stundvis så har hon inte rikigt klart för sig att han är min pappa. Jag får känslan att hon har gått tillbaka till när dom träffades.

Tids perspektivet är borta för henne och hon har ingen koll på hur längesedan hon och pappa separerade. Hennes man hon levede med efter pappa som hon levde ihop med i mer än 20 år finns knappt med i hennes tankar. Karln hon lever med nu är oftas en kompis som hon bor med tillfälligt och hon funerar på vart hon bor. Nästan varje vecka kommer det på tal att hon vill flytta och att hon känner sig som en "husa" och vad gör hon där.....?

Jag försökte igår förklara för henne tidsmässigt hur hennes liv hade sett ut och när hon separerade från pappa och gifte sig med Ove och hur länge hon bott  i Skellefteham.

Hon började gråta och trodde mig inte och var helt övertygad om att så var det inte.....

Hon uppreppade flera gånger att svamlade inte ......snälla jag svamlar inte nu.........

Jag försökte prata med henne och säga att hon kanske hade drömt något väldigt verkligt, men det godtog hon inte.

Mamma ringer oxå varje månad och frågar om räkninga. Jag vet att hon inte har hundra koll på allt och som tur är att jag har lagt det mesta på autogiro.

Hon har svårt att förstå vad hon läser får problem att förklara för mig när hon försöker.

I min yrkesroll så hade jag ringt ssk om att min vårdtagare känns mer orolig och kanske behöver någon ändring i medicinen. När det gäller papper, så hade jag kontaktat anhöriga och berättat att jag ser svårigheter och att dom kanske ska fundera på att hjälpa vårdtagaren eller funderar på godeman.

Men när det gäller mamma blir allt annorlunda.

Jag har givitvis tagit upp detta med godeman för henne, med resultatet att hon blev arg och tyckte inte alls att det behövdes. Tog oxå upp efter igår om att kanske kontakta sjuksköterska om mamma kändes sig mer förvirrad och orolig att kolla igenom medicinerna. Men även då blev hon jätte arg och trodde hon skulle på psyket.

Förklarde med min lugnaste röst att det inte alls hadlar om att hon är psykiskt sjuk, utan att det är hennes Alzheimer som orskar detta.............

För 3 sekunder förstor hon att hon har den sjukdomen, men 5 sek senare förstår hon inte varför jag vill fixa godeman och prata med ssk om medicinerna.

Att gå över mamma huvud och gå mot hennes vilja är det jobbigaste. Att börja bestämma över en som inte förstår och blir arg och ledsen känns inte bra.

Det ända jag vill är att hon ska få må, vara lycklig och njuta av vardagen.

Men jag börjar förstå att så blir det inte med denna skit sjukdom.

Hon kommer att bli mer och mer orolig, förvirrad och kanske till och med arg. Det hade varit så mycket lättare om man haft syskon att dela detta med..............

Det känns som vi går in i den jobbigare tiden av sjukdomsförloppet och jag försöker stålsätta mig för vad som komma skall.

Hela mammas personlighet är snart borta. Allt den handlingkraft som fanns, matlagaren och den sociala kvinnan.

Vänner försvinner och livet blir mer och mer inrutat.

Hur ska detta gå och hur ska jag styra upp allt med en som inte vill det..........

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

God morgon     Onsdag har börjat och jag har idag sparkat mig själv i röven och klev upp vid 7 och ställde mig på löpbandet för att göra bort mina 3,5km. Jävligt mottvilligt kan jag lover er det var, men jag gjorde det.  Jag har nu väntat i ca 4,...

Allså man blir ju fundersam och irriterad, när man hör hur människor gnäller och ser problem i saker som inte är problem. Nu går Kommunal ut i strejk! Dom gör det för att vi alla som jobbar inom vården (med äldre) och dom som jobbar med barn ska få v...

Förra veckan vaknade jag och kände jag var irriterad över vissa saker som inte har fallti på plats för mig. Lite saker som inte har återkopplat till mig, lite saker som man kan känna sig besviken på. Så jag tänkte att jag skulle göra ett "gnäll inläg...

Ja men nu gott folk har vi gått in i April månad. Detta innebär att jag har nu haft vägning igår. Blev inte som jag tänkte mig. Vågen har gått upp 1,7kg. En jävuls besvikelse infann sig. Men så ser sanningen ut. Jag vet att denna månad så har vi ha...

Ja ha nu blev det måndag igen och vi är redan i slutet av Mars. Denna månad har varit rätt motigt för mitt eget psyke. Jag har ju opererat mig och det var ju bra. Är så glad att jag fick operera mig relativt fort och att jag nu ska börja läka och bli...