Liten men stark

Direktlänk till inlägg 19 april 2017

Alzheimer ..........

Av Isabella - Onsdag 19 april 08:22

........... är en jävla sjukdom. En svår sjukdom som äter upp ens personlighet och raderar ut ditt liv sakta sakta.

Jag lever väldigt nära denna sjukdom. Mitt yrkesliv består av patienter med Alzheimers , mitt privat liv består av att se min mamma med Alzheimer.

Dessa saker är väldigt olika känslomässigt fast det är samma sjukdom. I min roll som yrkeskvinna så är jag väldigt förstånde, uppmärksam och handlingskraftig. Men när det kommer tills en mamma så blir allt annorlunda.

Igår rinde min mamma och började prata om min far. Hon har nu den senaste tiden frågat väldigt mycket om han och jag tror att stundvis så har hon inte rikigt klart för sig att han är min pappa. Jag får känslan att hon har gått tillbaka till när dom träffades.

Tids perspektivet är borta för henne och hon har ingen koll på hur längesedan hon och pappa separerade. Hennes man hon levede med efter pappa som hon levde ihop med i mer än 20 år finns knappt med i hennes tankar. Karln hon lever med nu är oftas en kompis som hon bor med tillfälligt och hon funerar på vart hon bor. Nästan varje vecka kommer det på tal att hon vill flytta och att hon känner sig som en "husa" och vad gör hon där.....?

Jag försökte igår förklara för henne tidsmässigt hur hennes liv hade sett ut och när hon separerade från pappa och gifte sig med Ove och hur länge hon bott  i Skellefteham.

Hon började gråta och trodde mig inte och var helt övertygad om att så var det inte.....

Hon uppreppade flera gånger att svamlade inte ......snälla jag svamlar inte nu.........

Jag försökte prata med henne och säga att hon kanske hade drömt något väldigt verkligt, men det godtog hon inte.

Mamma ringer oxå varje månad och frågar om räkninga. Jag vet att hon inte har hundra koll på allt och som tur är att jag har lagt det mesta på autogiro.

Hon har svårt att förstå vad hon läser får problem att förklara för mig när hon försöker.

I min yrkesroll så hade jag ringt ssk om att min vårdtagare känns mer orolig och kanske behöver någon ändring i medicinen. När det gäller papper, så hade jag kontaktat anhöriga och berättat att jag ser svårigheter och att dom kanske ska fundera på att hjälpa vårdtagaren eller funderar på godeman.

Men när det gäller mamma blir allt annorlunda.

Jag har givitvis tagit upp detta med godeman för henne, med resultatet att hon blev arg och tyckte inte alls att det behövdes. Tog oxå upp efter igår om att kanske kontakta sjuksköterska om mamma kändes sig mer förvirrad och orolig att kolla igenom medicinerna. Men även då blev hon jätte arg och trodde hon skulle på psyket.

Förklarde med min lugnaste röst att det inte alls hadlar om att hon är psykiskt sjuk, utan att det är hennes Alzheimer som orskar detta.............

För 3 sekunder förstor hon att hon har den sjukdomen, men 5 sek senare förstår hon inte varför jag vill fixa godeman och prata med ssk om medicinerna.

Att gå över mamma huvud och gå mot hennes vilja är det jobbigaste. Att börja bestämma över en som inte förstår och blir arg och ledsen känns inte bra.

Det ända jag vill är att hon ska få må, vara lycklig och njuta av vardagen.

Men jag börjar förstå att så blir det inte med denna skit sjukdom.

Hon kommer att bli mer och mer orolig, förvirrad och kanske till och med arg. Det hade varit så mycket lättare om man haft syskon att dela detta med..............

Det känns som vi går in i den jobbigare tiden av sjukdomsförloppet och jag försöker stålsätta mig för vad som komma skall.

Hela mammas personlighet är snart borta. Allt den handlingkraft som fanns, matlagaren och den sociala kvinnan.

Vänner försvinner och livet blir mer och mer inrutat.

Hur ska detta gå och hur ska jag styra upp allt med en som inte vill det..........



 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Isabella - Måndag 26 juni 11:13

God dag på er alla    Har nyss kommit hem från en promenad på 7,2 km i häll regn! Vid ett tillfälle så hittade vi en grill koja efter vägen och kryp in i den. Sedan lättade det lite och vi tänkte då jag och Mia att nu går vi, nu måste det väl bli l...

Av Isabella - Onsdag 21 juni 15:34


För en månad sen dryg damt det ner ett brev från tingsrätten ner i min postlåda. Deta var en kallelse till ett brottmål där jag nu har blivit kallad som vittne. Min första  reaktion är HELVETE ........... och en gnutta rädsla. Allt detta handlade o...

Av Isabella - Måndag 19 juni 08:11


God morgon på er alla. Ny vecka och jag säger stort grattis till er som har sin första semester dag idag. Nu börjar nedräkningen för att ni ska börja om och jobba igen    Själv börjar jag nedräningen för att FÅ semester. Helgen har passerat och det...

Av Isabella - Onsdag 14 juni 08:23


 Ett misslyckande har jag varit med om 100 tals gånger. Herre gud vad jag har misslyckats med mycket saker. I yngre dagar kändes det värre att misslyckas än vad det gör nu för tiden. Detta beror nog på att man har fått ett perspektiv på omvärlden o...

Av Isabella - Söndag 11 juni 18:38


Student veckan har passerat och herregud vad TUR jag hade som var ledig så pass mycket som jag var. Hela veckan har bestått av förberedelser och festerier. Just nu känner jag mig mer slut än vanligt. Fredag började kl 6.15 med att rasta Doris och...

Presentation


Säg inte att jag inte kan!!

Fråga mig

13 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2017 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se