Jag kan allt

Alla inlägg under december 2017

Av Isabella - 27 december 2017 07:15

Så ÄNTLIGEN passerade vi julafton    Som jag väntat tills denna jul skulle vara över. När man har jobbar jul så är det inte som det ska och man vill helst att helg dagarna ska dra förbi.

Julafton firade vi på Juldagen med mamma,pappa,Kerstin, Oliver och Rolf hemma hos oss.

Jag klev upp redan kl 7 och började feja här hemma. Det skulle städas, skuras handlas innan jag skulle hämta mamma.

Så vid 13 tiden var vi klara och jag åkte och hämtade mamma.

När vi kom hem var jag tvungen ta Doris och gå ut för hon har verkligen kommit i sista hand den senaste veckan.

Så jag säger att hon får sitta ner med Micke och se lite tv så går jag ut på en promenad.

Jag blev väl borta ca 35-40min och på den tiden hade det hunnit hända grejor     Mamma hade hunnit öppna två julklappar som jag skulle slå in och börja äta ur dom, hon hade öppnat kakor som vi skulle ha på kvällen, hon hade börjat duka på bordet med tallrikar och potais på bordet ..........  

Jag skickade iväg Rebbe och Oliver för att inhandla ny julklapp och dricka. Tänkt sätta mamam i jobb med att göra en grönsallad.

berättade hur hon skulle göra och tog fram allt och tänkte ta en dusch under tiden. När jag kommer ut så har hon gjort sallsa av tomaterna , hyvlat tunna skivor av gurkan ?   Men sallad vart det , men man hinner bli irriterad inombords och fundersam hur denna jävla sjukdom fungerar.

Kvällen gick mycket bra, dom gillade maten och vi öppnade julklappar.

Har väl kanske inte skrivit vad jag fått i julklapp.

Av Micke fick jag stand up show med David Batra i april, super super starka ostkrokar, en kuk som ska svälla i vatten och pez godisar som suer ut som kukar .....hahahahah kändes som många kukar helt plötsligt......    Undra om han vill ha sagt något med dessa .....?

Av pappa fick jag tris lotter(med vinst) och en resväsk.

Av Rebbe fick jag tjock sockar och en ny mascara

Av mamma fick jag då en ny handväska. Så jag är mycket nöjd och tacksam för alla klappar

 

Dom sista två veckorna har varit ett ända långt arbestpass och IDAG så ser jag vilan i sikte. Doris har bara fått gå ut och sedan har jag åkt, kommit hem och tagit ut Doris och farit typ.

Jag har under förra veckan rensat klart hela lägenheten mammas och kört saker till skroten,sålt möbler på alla mina lediga timmar. Där i mellan har jag jobbat, försökt att hälsa på mamma och fixat mat på bordet hemma.

Alla timmar på dygnet har gått åt men just i DAG så kommer städfirman och städar och lägenheten är UR MIN SYN   

Känns fantastiskt skönt. Nu ska jag bara försöka njuta av dom sista dagarna och vara med doris och Micke OCH försöka vila upp min halva röv.

Jag har ju haft ont i höger skinka/höft typ två månade. Har varit till sjukgymnasten och fått ett pogram. Men det har inte hjälpt utan snarare blivit lite värre. Kan ju oxå beror på att jag burit och slitit förra veckan, men måste erkänna att jag börjar vara lite orolig för hur flygresan ska gå när jag går en jävla värk av att sitta ?????

Men inget att göra åt utan bara att bita ihop och hoppas man kan sova bort en del av flygnigen. i Morgon är det en veck till vi åker och det börja vara dags att ta fram resväskkan och börja packa.

Det får bli till helgen och kanske jag hinner  på stan och se om jag hittar några rea kläder . Nu ska jag mamma till troll håret och göra mig redo när städfirman ringer och vill ha nyckeln till mamms lägenhet.

Ha nu en bra dag för det ska jag typ ha.


Av Isabella - 21 december 2017 20:36

Stt och sket här för två timmar sedan. som vanligt är man ju mobil beronde och satt och fifflade med facebook. Jag gillar verkligen att dom påminner om vad som hände förra året på denna dag eller för 4 årsedan.

Återblickar så att säga   

Ibland kan man upplev sig ha ett välldigt vanligt och innehålls löst liv, men när man tittar tillbaka så inserman att man har ett ganska händelserikt liv.

Såg att jag 2010 hade summerat året och tror jag nog har gjort det varje år.......typ........



Iallfall så tänkte jag summera 2017 för er alla


Januari:

Började som vanligt med att det var kallt. Värken hade tagit tag i mig med kraft och jag fick äntligen en tid på remutalogen i Umeå. Efter flera månader sömnbrist och kämpande så fick jag vika in årorna och sjukskriva mig. Väl behövligt.

Dagen jag for till Umeå passade jag på att ta med mig min vän/kollega Marie och vi gjorde Avion i Umeå. Åt godaste pizzan jag haft i min mun och shopade lite sparsamt.

 

Februari:

Var väl ett helt vanligt månad. Jag började om att jobba igen och födelsedagarna började ta fart i slutet av Februari. Rebbe fyllde hela 19 år och det vart bestämt att mamma ville bjuda oss till GranCanaria i Mars.

 

Mars:

Blev en bra månad. Jobbade 3 veckor av 4. I mitten av Mars bar det av mot Gran Canaria med mamma.Kalle, Micke och Rolf.

Semestern var trevlig på alla sätt, men jag insåg då hur långt mammas demens hade gått. Detta var mammas sista resa och jag ville den skulle bli bra. Men med alla ommställningar det innebär så vart det för jobbigt för henne. Men vi gjorde det bästa av situationen och vi hade fantastiskt väder.

   

April:

Vardagen flöt på och det vanliga vardagslivet lunkade på. Jobb,mat,promenera och sova. Men en helg hade vi bokat ett party packet med mat och show på Piteå havs bad. Jonas och Whan gjorde oss sällskap och det var en trevlig show och god mat.

   

Maj:I maj var det inte så hemskt mycket som hände men vi hade en underbar dag med våran hunduppföddare och alla valpar dom fått. Jätte roligt och kula att få träffa Doris syskon och mamma.

   

Juni: Juni var en ända lång väntan på SEMESTER !!!!!!!! kännde som en evighet när mina kolleger drog iväg .

Tussan erövrade Doris säng för första gången. Jävligt nöjd var hon över det. Doris var mindre nöjd.

 

Juli:

SÅÅÅÅ äntligen kom min semester. Efter två veckor in i Juli. Vi började att gå ut starkt med att ta oss en bil semester med Rolf igenom Europa. VÅrat huvud mål var Polen och se konsentrations lägrerna. Men vi besökte även Danmark och Tyskland.

När vi kom till Polen så åkte vi till auswitch birkenau . Jag kan inte säga att det var roligt att gå där, men väldigt lärorokt och intressant. Även denna semeter hade vi tur med vädret. Det var ca 35 grade varmt varje dag i Polen. Sedan när vi kom hem hade vi tre veckor kvar av semestern och dom spenderade vi med att bara lata oss och njuta av att det var semester. Några grillningar han vi med och min kollega Marie och hennes man gjorde vi stan med en kväll.  I Juli vart det oxå bestämt att jag och Jessicka åker till Chile tillsammans för att träffa hennes familj för första gången. Vi bokade och gjorde klart allt.

     

 

Augusti:

Som ett slag i ansikte så vart semestern slut och jobbet väntade igen. Vi hade fått nya EL cyklarpå jobbet och ett hjälm tvång var bestämt. Så jag tog på mig min första cykelhjälm ever och cyklade. Kände mig riktigt mogen och vuxen   

 

September:

Vardagen lunkade på och promenadrna bev vackrare och vackrare. Svampar ploppade upp, Doris njöt av att det började bli lite svalare. Vid . ddagsbordet upptäcker även Rebbe att jag har fått en egen hälsning på ketschpen. Gubben hade beställt egna ettiketer och klistrat på utan att säga något. Tydligen hade det varit där flera veckor utan att jag märkt något. Till mitt försvar så gillar jag inte ketschup jätte mycket.

   

Oktober:

Vardagen gjorde sig känd och drömde om att få åka iväg till varmare länder. Det började bli kallt och regnet hade gjort sig tillkänna större delen av sommaren och hösten. Men en träff med mina gammla vänner från skolan kan det ju aldrig bli tråkigt. En lunch kan göra så mycket.

 

November:

Pincho öppnar portarna här i Skellefteå och min svägerka ligger på och får ett bord där och bjuder med oss. En galet trevlig resturang som jag gärna bsöker igen.

  

December:

December blev en jobbig månad. Mamma blev tvungen att fara på kortisbonde, jag var tvungen ta itu med hennes lägenhet. Men så här nu i efterhand så känns allt bra och trots att det är jobbigt ibland så är livet rätt bra än då.

Har hunnit med lite fest, varit duktig och tagit hem mamma flera gånger, promenerat med Doris och jobbat i mellan åt.

Nu ser jag fram imot 2018 som börjar med en semester i Chile med värme spännande möten.

Jag tacker 2017 för all lärdom och utmaningar. Jag är tacksam för att ha så fina vänner och kollegor och jag tar med mig alla dom in i det nya året.

Det är det som gör livet värt att leva.

   


TACK FÖR MIG 2017


PS. Alla stavfel kan jag inte rätta till. För datorn är idiot!!!!!!




Av Isabella - 14 december 2017 07:42

Hej hej hej på er.

Hur går det för er med alla julklappar som ska inhandlas? Jag med tusentals andra tänker ju efter varje jul att

-NÄSTA år ska jag börja köpa julklappar redan  på sommaren. Både billigare och så slipper man stressen med "VAD SKA JAG KÖPA " springet.

Blir det så då ? NÄÄÄÄÄ det blir det aldrig. Så nu sitter man här och funderar över hur jag ska få till dom sista klapparn. Tanken var denna jul att jag ska beställa allt på nätet och jag har  beställt mycket men inte allt. Jag har några klappar kvar och jag ska försöka göra bort dom nu i helgen.

Micke kom med den braiga iden att vi skulle åka till Piteå och handla julklappar och sedan gå ut och äta en god middag.  Tror han fiskar efter lite kvalitetstid med frun   Micke har fått stått och sidan en tid nu när min tida har slukas upp av jobb, mamma, hem och Doris. Vi har som bara träffats i sängen och då har jag somnat ganska bumms    

Så ska försöka fixa hundvakt lördag till söndag  så jag kan umgås med Micke oxå. Så är det någon som skulle vilja sköta Doris under hela lördag eller kan tänka sig att ha hon över natten så hör gärna av er.

På mamma fronten går det bra. Att hon fick komma till stan vart super. visst ringer hon och undrar hur och var hon ska vara och hon grinar ibland, men i det stora hela har det blivit lugnare.

Igår hade hon ett infall och grinade när jag sa att hon skulle ju vara där tills hon fick en engen lägenhet p åett bonde. Som vanligt började hon grina och jag förklarade att det kommer att bli bätte när hon bor in sig lite. Hon vill oxå fara och hälsa på Kalle(sambon), men även det har jag stoppat nu ett tag. Jag tror nämligen att om hon åker hem och sedan ska hon måsta åka igen så blir det jätte jobbigt och kommer bara att röra till det för henne. Förklade det oxå att jag var oroligt för att det skulle bli jobbigt för henne.

Och hipps vipps så var min riktigta mamma tillbaka och hon höll med och sa det har du nog rätt i. Jag måst bara vänja mig med detta.

Att få denna bekräftelse någon gång mellan åt att det jobb man har gjort ända är för hennes bästa från henne är det som gör att man orkar jobba vidare.

För alla ni som är gammla bekanta till min mor och vill hälsa på henne så finns hon nu på Regnbågen Kortids avdelingen SOLEN.

Det är jätte roligt för henne och det avlastar mig lite om någon besöker henne och jag behöver innte känna att jag måste fara förbi varje dag.

Jag har varit dit eller tagit ut henne varje dag nu , men jag behöver göra något annat oxå . Tex bara få vara med min egen familj och hund.

Nu ska jag surfa fram lite mer julklappar , gå ut med Doris i sata kylan och sedan fara och jobba.

Jag har bett till gud att Rebbe vill skjusa mig till jobbet så jag slipper stå där med en bil som ska vara som en is bit när man ska hem.

Hoj


Av Isabella - 12 december 2017 07:36

God morgon.

Tisdag och jag stigit upp, fikat och satt på tvätten. Fasen vad tiden springer fort iväg. det slog mig att idag är det endast 23 dagar tillsjag får till Chile.

Som jag längtat och som jag tjatat. Det konstiga är att när jag väl ska fara vill jag inte lämna Micke,Rebbe och mina djur.

doris ska vara i Burträska och bli omskött. Rebbe ska ta hand om Micke och Micke ska förhoppningsvis ta hand om katten.

Det blir allti så här närä jag ska fara, får ångest och blir rädd jag inte ska komma mig hem   

vilket trams kan man säga.

Iallafall så pratade jag med min bror igår och dom längtar verkligen tills jag kommer och givet vis längtar jag oxå efter dom.

Måste ta mig i kragen och skicka iväg ett brev till min syster i Santiago att domm inte behöver hämta på flyget. Att min kompis mamma och syster hämtar oss.

Detta kommer att bli spännande och en fantastisk resa och jag hoppas att min vän Jessica kommer att uppleva Chile lika befriande somm jag känner för vårat hemland.

Chile kommer aldrig att bli mitt hem, men när man kommer dit så upplever man att man är en dela av den världen och man kan känna att man utsendemessig till hör ett folk.

Som adopterade så står man mellan två världar. Utsendemessig så passar vårat utsende inte in här, och uppförande messigt så passar vi inte in där.

Vi står allså mellan två världar. Själv har jag inga problem med det, men jag förstår dom som känner sig rotlösa. Varje gång jag är ska till Chile säger jag alltid att jag ska hem och hälsa på, men bara efter en vecka så vill jag HEM till mitt land och mitt hem.

Jag är glad idag att jag vart adopterad och har fått växa upp här. Men jag är otroligt glad över att få ha lärt känna min familj och få se den värld/land jag föddes i. Jag hoppas från botten av mitt hjärta att denna upplevelse blir lika positiv för Jessica   

Igår var det min ledig dag och som alltid så har man saker att ta tag i. Just nu hänger mammas lägenhet över mig och den ska tömmas. Vi har rensat allt inne i lägenheten och igår gav jag mig på förrådet. Gick dit med tunga steg men jag gruvade mig i onödan. Det var klart på 1 timme och jag har packat bilen full med saker som ska på tippen. Så det som är kvar nu är att köra bort och ställa undan det som mamma ska ha när hon flyttar, ta reda på Rebbes saker och sedan är det tomt    Det känns just nu att detär så mycket , men det är inte det om jag tänker efter. Jag gruvar mig i onödan och förstorar upp saker i onödan.  Efter förråds städningen så åkte jag och hämtade mamma och vi plockade in julsakerna och julgranen. Vi pyntade den tillsammans och avslutade med surströmings middag och lussebullar till kaffet.

 

Under dagen så upptäckte jag att mamma börja ha problem med att ringa. Hon har varit experternas expert på att ringa, men i går när hon skulle ringa så kunde hon inte. Hon visste inte vad hon skulle trycka på och blev väldigt frustrerad. Telefonen är den enda kontakt hon har med omvärlden och börjar det vara ett problem nu så kommer hon känna sig väldigt ensammen.

Det hon är mest ledsen för är att hon har inga vänner kvar. Det är något hon grinar över ofta. Jag försöker peppa henne och säga att hon ska prata med dom hon har runt sig. Men jag kan förstå hennes känsla och uppgivenhet.

Mamma ringde aldrig mig igår innan jag hämtade henne och jag trodde hon hade det så trevligt att hon glömt bort det, men efter gårdagens upptäckt så förstår jag att så var inte fallet, det är nog bara tur om hon lyckas ringa nu. På kvällen efter jag skjusat hem mamma så var det dags för den ÅRLIGA jul bilden på Doris.

Som vanlig är hon rädd för granen och vill absolut inte sitta framför den. Sedan hade vi köpt ett diadem med tomtar på som hon skulle ha på sig   gick ju sådär......kan mn säga. Doris tyckte det inte alls var roligt och vi fick ta bort utsmyckningen till slut.

 

till slut fick vi en fin bild på doris men utan pynt .......

 

Givet vis så måste man ju vara rättvis och ta bild på Tussan oxå. Även hon är väldigt svår att få framför granen   

Hon är med typen som vill ligga under granen så länge det inte finns några paket där.

 

Jag hoppas att nästa år kan jag få BÅDE Doris och Tussan på samma bild FRAM för granen     Jag vet inte om jag har för stora tankar om detta ,men jag kanske ska börja öva redan nu.

Nu ska jag bege mig ut i tvätten, fara med skrotet, promenera Doris och sedan fara och hämta mamma och fara och fika med henne.

Ha nu en bra dag på er så hörs vi någon annan dag.


Av Isabella - 8 december 2017 07:54

Igår morse ringde jg en tredje gång till boendeförmeddlaren (som inte ringt upp mig dagen före), som inte riktigt ville ta mitt samtal. Efter det så ringde jag upp hon som är chef över boendena här i Skellefteå kommun. Hon ville prata med mig.

Jag har aldrig varit arg eller otrevlig, utan alla jag prata med harjag förklarat mina känslor och talat för mamma.

Jag förklarade att mamma har ingen annan än mig och hon mår inte bra. Att jag vet att hon inte kommer att ringa mindre för att hon kommer till stan ,MEN då har jag möjligheten att fara till hon oftare. Berättade oxå att jag visste att det skulle komma lös två platser på Anderstorp och att jag verkligen hoppas på att dom ser över detta och att mamma har någon typ av förtur. Vi hade ett mycket bra samtal, med löftet att hon skulle ringa upp idag eller i morgon. Jag och Rebbe packade ihop och började våran långa biltur till Jörn.

På vägen upp så ringer boendeförmeddlaren    och berättar att dom har hitta två olika lösningar.

1. Att hon får flytta permanent till Byske

2. att hon fårkomma till Anderstorp på en kortids plats i väntan på bonde, MEN att hon måste då dela rum med en annan.

Jag valde direkt att få henne till Anderstorp i väntan på en annan permanet plats.   

Frågde sedan när denna plats var ledig och den var ledig NU.

-Så kan jag åka upp och hämta mamma nu ?

-Ja det går bra, ni kan komma med henne kring 14 till kortids........


  

Känslan när jag la på var bara ren skär lycka. När vi kom fram till mamma så gick vi in i rummet och jag berättade att hon skulle få komma till stan på ett annat boende.

Hon vart så glad och började grina, men denna gång var det glädje tårar. Hon kramade mig och frågade flera gånger hur jag fixat det.

På nått konstigt sätt så kom min mamma tillbaka för några minuter och hon verkade förstå att jag verkligen kämpat.

Jag skojade till det med mamma och sa så NU mamma kan du packa ihop dina grejor, för packa är du ju jätte bra på ........hahahahaha.

Mamma skrattade och sa

-Hur ska jag tolka det där min älskade vän.  Stundvis kommer min riktiga mamma fram och jag njuter var varje sekund.

Vi packade ihop och begav oss mot stan. till och med i bilen fällde hon en tår av glädje och klappade mig på benet.

Vi kom till stan och vi gick ut och åt lunch och mamma ville handla lite saker.

 

Sedan begav vi oss mot kortis med alla saker. Vi kom in och hälsade och packade upp. Vi stannade med mamma en stund och sedan lämnade vi henne.

Redan tre timmar sedan ringde mamma och var ledsen och visste inte vart hon var. MEN då sa jag att jag kan komma om en timme. Ska bara äta middag.

Så igår kväll kunde jag åka till mamma en lite stund bara för att lugna henne.

Mamma kommer ALDRIG känna sig hemma vart hon än kommer och kommer alltid att vara orolig stundvis, men hon finns i min närhet.

Det är inte bara en omställning för mamma utan för mig oxå. Det är mycket känslor för både henne och mig, men nu ska vi  vänta tills hon får ett eget rum, med hennes egna grejor.

Här slutar min kamp och nu ska jag bara njuta av att vunnit och ta hand om mig och min mamma.



Av Isabella - 7 december 2017 08:20

Jag har tagit begreppet att nöta ut folk på största allvar. Har nu ringt och ringt och ringt till boendeförmeddlaren två gånger i går och en gång nu idag.

Hon är inte berädd att möta min röst just nu känns det som, men det är jag   

Fördelen med att jobba inom vården och att man har varit på många ställen så lär man känna folk. Sedan har man folk runt sig som håller en uppdaterad på när det blir ledigt på olika boende. Så just i denna stund har jag fått reda på att det blir troligen två lediga platser på kortids i Skellefteå på måndag.


 

Min plan är att nöta och nöt ringa ,så min mamma kanske får komma till stan nästa vecka.

Igår var en jobbig dag för mamma. Mycket ringande och hon ringde även inatt.

Felet av mig var igår kväll att jag sa att vi kommer idag. Så nu har hon varit uppe hela natten och stöka, lagt håret och packat    

Jag vet ju att man inte ska säga saker till dementa, men det är så naturligt när man hör att hon är ledsen, att man vill trösta och göra henne glad att man kommer nästa dag. MEN det blir ju så fel........

Måste bli bättre på tänka efter när det gäller sådanna saker.

Igår köpte jag ett nytt litet vintrinskåp. Stolt och envis som jag är så skullejag bygga ihop det själv tänkte jag. 

ÖHHHHHHvart inte riktigt så. Dessutom var det två på beskrivningen så man var ju faktiskt tvungen att följa beskrivingen till punkt och pricka   

Micke är rätt arbetsilsk av sig och har väldigt kort tålamod. Jag är kanske inte händigast, men jag vill gärna försöka oc lära mig. Så visst vart det lite tvärra och hårda ord från oss båda, men till slut vart skåpet klart och vi skrattade och kramades.

 

Så nu inatt när jag vart väckt så börjad tankarna snurra i skallen. Mamma har en servis med många olika delar som jag ska ta över och dom ska vara i detta skåp, MEN troligen ryms det inte och jag kläckte iden att byta och rensa i mina skåper i köket oxå. Så lite blir i det nya skåpet och lite blir våra köks skåp.

Morgonen började bra. Klev upp och rastade hunden, gjorde mackor, te och kaffe.

Sedan kom min svägerska Lollo och fick sig lite fika efter natt passet. V snackade skit en del och sedan for hon för att handla......

Tufft gjort när man jobbat hela natten. Men man minns ju själv att  allt gick bara man inte la sig och vila.

Så nu sitter jag här och klappar på min hund och tänker vila en timme och sedan fara mot Jörn.

När vi kommer hem har jag lovat Rebbe att ta fram jul sakerna. Så vi får nog lite julstämning vi oxå   

Ha nu en riktigt bra dag på er alla så hörs vi sedan.

Av Isabella - 6 december 2017 08:45

Idag publicerades artikeln om mamma och hur hon stuvas in i ett duschrum. En bra artikel, men svaret jag fick från tillförornad älderomsorgs chef Peter N tycker jag är lite märkligt.

Hon konstaterar bara att detta är bara en tillfällig lösning och att dom har så högt tryck just nu med inflenser och kräksjuka? Min fråga var ju inte om detta var permanent eller inte. Jag frågasatte om detta är VÄRDIGT och om vi verkligen ska behandla våra äldre så här. Min mamma är bara en i en lång rad av brister som finns inom vården.

Hur fördelas pengar här i kommunen? Man läser i tidningen att vi ska bygga lähenheter, skridskobarna och ect . Men tänker vi inte lite mycket på oss själva då?

Ska vi inte låta dom som byggt upp detta samhälle få njuta i trygga boenden och ha det bra dom sista åren. Fast man är dement eller handikappad  så har man känslor och önskningar.

Även fast mamma är dement och orolig i sig själv nuförtiden så vet jag att när hon ringer mig tre till fem gånger per dag och grinar så vet jag att hon mår inte bra.

Att säga varje gång till henne att

-Men du  måste stanna där tills du får ett annat bonde här i stan...

- Men när blir det då?????

-Ja jag vet inte mamma......så grinar hon och jag känner mig som en jävla bov.......

Vi som jobbar med dom äldre som är närmast dom vet att psykisk ohälsa blir vanligare och vanligare och vad beror det på ???

Äldre blir mer och mer våldsamma och vad beror det på ???

LÄGET VI HAR JUST NU I ÄLDREOMSORGEN ÄR INTE BRA! 

Min kamp slutar inte här med ett nonchalant svar utan jag kommer idag maila Peter och kräva en åtgärd.

Detta handlar inte bara om min mamma, utan detta handlar om alla våra äldre som förtjänar att bli lyssnade på och att dom ska få en VÄRDIG sista tid.


Av Isabella - 5 december 2017 14:49

Nu i morse bestämde jag mig för att passa bollen "vi stuvar in våra äldre" vidare till Norran. Inatt ringde mamma kl  2.30 grinade och ville hem. Idag har hon ringt 2 gånger till ginat och ska fara hem. Hon känner ingen och är väldigt orolig och deppad.

Så idag vid 10 ringde jag upp Norran och frågade om dom var intresserad av att ta reda på hur det är möjligt att Skellefteå kommun kan behandla sina äldre som dom gör!

Och jo visst är dom det. en reporter har haft kontakt med mig hela dagen till och från, han har ringt runt i kommunen och vill få svar på hur detta kan gå till att äldre stuvas in i duschrum? troligen publiceras artikeln i morgon. Jag har skickat bilder från rumet och så ville han ha en bild på mig.

Så jag fick leja fotograf Idha och Rebbe som hjälp. Jag har ju vid flera tillfällen försökt lära mig och ta selfie. Jag suger FETT på det    Så nu är bliderna skickade och det blir spännande vad kommunen har för svar på detta?

     

Jag hoppas verkligen att ingen av personalen på bondet eller bondeförmeddlaren tar illa upp. Jag gör inte detta för att racka ner på dom. Jag gör det för jag vill få upp ögonen på folk och på politikerna som bestämmer hur pengarna ska fördelas här i kommunen. Nu måste det bli ett slut på detta stuvande och vi måste börja tänka om.

Alla som jobbar inom vård  och omsorg sliter med kropp och själ för att få dom äldre att få det så bra som möjligt, men hade vi mer verktyg och mer personal skulle vi kunna lova våra äldre en trygg och fin ålderdom. En ålderdom där dom blir lyssnade på, förstådda och där vi har tid att stanna upp och se varje individ för de den är. Alla är olika och alla behöver olika omvårdnad.

Det blir spännande i morgon. 

Presentation


Livet är vad man gör det till.

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4 5 6 7 8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2017 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik


Skapa flashcards