Jag kan allt

Alla inlägg under januari 2018

Av Isabella - 31 januari 2018 08:39

God morgon

I Chile finns det jätte många gatuhundar. Vart man än går ser man alltid hundar som springer löst och ligger efter gatorna.

Min första resa lärde jag mig att man klappar inte dom, för dom anses smutsiga och oftas så har dom mycket ohyra i pälsen. Sedan kommer nästan aldrig hundar fram till människor och det beror på att dom troligen får en spark eller blir bort jagade. Så hundarna i Chile bryr sig inte om människorna i onödan. Det är nu ca 8 år sedan jag kom till Chile för första gången och även där händer det grejor.

Nästan alla i min familj har skaffat sig en hund nu, ett riktigt husdjur. Som dom kammar, klappar och sköter om presic som vi gör här i Sverige.

Detta ändrar oxå synen på gatuhundarna. Många av gatuhundarna är inte heller riktigt herrelösa. Hundarna har olika revir och håller sig till samma gator hela tiden och detta leder till att dom ofta blir matade av folket som bor på gatorna. Dom får aldrig gå in i huset med dom får mat och ibland en plats utanför deras dörr. Dessa hundar har det ganska bra. Visst finns det hundar som har blivit skadade av varandra eller av bilar, hundar som borde avlivas som dom inte plågas. Men överhängade hundar man ser är i god kondition och inte skadade.

Nu till min fundering.

Jag reagerade  nu när jag och min syster skulle ut. Hon har en mellanstor pudelblandning. En 1 årig hund som var otroligt busig och glad. hon hade koppel till Luna men oftas så gick hon lös. 

Luna gick aldrig fram till andra hundar visst sprang hon runt och hoppade, ibland sprang hon fram till andra människor men hon hoppade aldrig på dom.

Nästan alla hundar jag såg som hade en vanlig matte var lösa. ANDRA hundar var aldrig intressanta och människor bryr sig inte om att hundar är lösa.

Har våran omvår om våra hundar gjort att deras instinkt,rädslor och känslor rubbats.

Här i Sverige har vi koppel tvång. Vi ska ha våra egentilgen fria själar kopplade i ett snöre jämt. Här ska vi helst uppfostra våra hundar till små soldater som ska förlja våra ord till punkt och pricka. Helst ska dom aldrig få tänka själva och bara förlja sin herre. Har man inte en hund som följer en till punkt och pricka så har man en ouppfostrad hund tycker folk.

Men min uppfattning är att hundens egna intryck och känslor raderar vi ut. Ett viss djurplågeri kan jag tycka.

När jag ser hur min syster hund får ha det så måste det ju vara det bästa för hundar. Hon får vara lös näst in till jämt, hon har lärt sig själv med intryck och känsla att hon håller sig till sin trygga matte och går inte fram till andra hundar, för då blir det problem. Hundar läser av varandra genom kroppsspråk och den instinnkten finns kvar i Chilenska hundar. Men här är det nog många hundar som inte riktigt får chansen att använda den instinkten när vi hela tiden har dom i koppel. Vi ska som skydda dom så dom själva inte behöver tänka (tror vi), men egentligen tar vi av dom en innstinkt. Hur många är det inte som har problem vid hundmöten? För att göra en till historia kort som hände där nere nu.


Jag följde med min syster till min moster vid havet. Sandra hade med sig sin hund,moster hade en hund och en kväll kom min kusin dit. När jag skulle gå ut och röka så hittade jag en till hund. Men han fick inte komma in. Han låg utanför och vilade i skuggan.

Då fick jag veta att han var en gatuhund som min kusin hade tagit omhand om sedan han var valp. Gett han mat, skött om han. Hunden följer han vart han än går och hunden har nog fått bada lite ibland då och då.

Hunden gick klappa och var jätte fin i pälsen. En helt vanlig mysig hund. Själv vart jag lite sur och tyckte det var orättvist att han inte fick komma in när dom andra hundarna sprang lösa och bussade in och ut. Men han försökte aldrig komma sig in, han var nöjd med att få vara med när vi var ut.

Under dagen skulle vi ut till havet och bada. Alla hundar och barn skulle med. Alla hundar sprang löst och jag blev nästan avundsjukt på sättet man hade hundarna. Vi var tvungen att åka båt över en liten flod för att komma ut till havet. Detta rörde sig kanske om 5 min. Alla hoppade i båten så även gatuhunden som oxå hade redan badat i floden. Han fick då gå av båten igen medans vi alla andra roddes över till andra sidan. Men han skulle ju med så han simmande efter båten. Detta slet i mitt hjärta, att alla fick åka utom han.

Men när jag låg där på stranden och såg hur fri han egentligen var och började tänka ett steg till. Han måste så  ju han ha det bästa tänkbara liv. Han har några som ger honom mat och kärlek när han vill och när han vill dra på en liten tur så far han bara. Han går vart han vill och kommer när han vill.

Han är en fri själ som blir älskad när han vill.

Han fastande i mitt hjärta........

   

Jag tror vi förstör våra hundar med våra regler och förväntningar. Våran syn på hundar gör att det är svårt att låta hundarna använda sina egena instinkter. Regler är bra men jag tror vi har sådant kontrollbehov att det bryter ner hundars känslor och självtänkande.

Precis samma som om man inte låter barn göra sig illa så kommer dom aldrig att förstå att saker är farliga.

Jag önskar att jag skulle kunna få lite av den Chilenska synen på hundar och blanda den med svenska för Doris skulle.

Alla hundar är en varelse med känslor och ett självtänkt. Jag vill inte ha en robbot Doris. Jag vill ha en vän som liter på att jag finns där när hon vill, någon som vill busa med mig och tycker det är roligt. Jag kommer aldrig tvinga min hund att göra saker hon inte tycker är  roligt. Hon ska tycka lekar och träningar ska vara roligt annars får det vara.

Med denna syn tror jag man får en trogen vän och hund vid sin sida.

Av Isabella - 28 januari 2018 08:10

God morgon

Nu har jag varit hemma en vecka och detta år kan ha börjat lite bättre än allt som har hänt. Ovisshet och sorg har kommit mig nära.

En vän/kollegas barn har blivit mycket sjuk och kämpar fortfarande. Allt är mycket ovisst förstår jag och jag ber för att detta läge ska ändras. Jag tänker på henne och hennes son flera gånger per dag och hoppas på att allt ska vända. Jag kan känna det hon känner då jag själv har varit i denna situation. När allt är frågan om timme för timme, minut för minut......

Du vet vem du är och du ska veta att vi är många som tänker och ber för er   

Sedan här i veckan dog min mammas sambo efter en tids sjukdom. Väldigt tråkigt för mamma och anhöriga. Det somm var jobbigt var npg mest att dom aldrig riktigt hann säga hej då till varandra medans dom kunde. Dom slets ifrån varandra bara på en dag pgr av sjukdomar. Mamma har varit på sitt håll och han på sitt och det är inte vad jag önskade för mamma och han. Men livet blir inte alltid tydligen vad man önskat och båda två var för dåliga för att flytta på. Men förra söndagen så åkte jag med mamma till han på lasarettet och hon fick ta ett avsked och det tror jag hon uppskattade.


Igår vart jag väckt av telefonen kl 6.30 Det var en sjuksköterska från Burträsk som ville meddela att Mickes mormor hade avlidit tidigt under morgonen.

Innan jag åkte till Chile tog vi henne till lassa. Hon var mycket sjuk och vi förstod att hon inte skulle ha så länge kvar. Hon fick komma hem för två veckor sedan och har varit hemma med hjälp av hemtjänst. Min svägerska som bor betydligt närmare henne har varit fantastisk och var nästan varje dag till Kally och hälsat på henne. Tack fina du Lollo för det och din omtanke. Men igår natt ran livet ur henne. Tanken var att jag oc Micke skulle ner till Kally igår och möblera om så hon skulle kunna ligga i tvrumet och se tv och spara sina sista krafter till att komunicera och få i sig föda. Men vi hann inte. Förlåt oss Kally att du var ensamen sista timmarna, men jag hoppas och tror att du somnade in i din egen sömn. Du har nog varit den mormor jag aldrig riktigt fick känslomässigt, du kommer alltid ha en plats i mitt hjärt.

  


Så gårdagen bestod av att ta farväl av henne. Sorgen har greppat ett tag om oss och jag hoppas detta tar slut här. Min stackar mamma har jag inte hälsat på på hela helgen och samvetet gör sig tillkänna. Så nu idag ska jag tvätta, motionera Doris och ta hem mamma. Sen ska jag försöka vila min hjärna lite själv oxå.

Innan jag åkte till Chile så var det mycket här hemma med mamma och hennes lägenhet. Doris och hela familjen fick stå åt sidan. Jag lovade mig själv att detta nya år skulle bli ett år där jag skulle börja tänka lite mer på min egen kropp och själ, men tyvärr har allt fortsatt i samma riktining. Men detta är en övergångs period hoppas jag och snart kanske jag inte har så många måsten utan bara några.

Samvetet och viljan att hjäpa till är förstark ibland och ibland kanske jag gör mer än vad jag egentligen behöver. Och det är nog där jag behöver lära mig att säga NEJ till samvetet.

Sen är det väl ingen dålig egenskap, men den själper än lite ibland.

Jag vet att väldigt MÅNGA kvinnor (främst) har samma sorts problem att vara denna stål kvinna som kan och har okt till allt, men det är ju inte rikigt så. Ibland tror jag det handlar om kontroll och ibland är det samvetet.

Men vad vi alla kan säa om det är att det gör oss otroligt utmattade.

Men nu ska vi bara ta oss igen detta med mormor och sedan SKA jag ta det mer lungt.


Sov gott Kalle

Sov gott Kally 

Ni kommer aldrig att bli glömmda.   

Av Isabella - 25 januari 2018 07:28

God morgon vänner och läsare.

Nu har jag landat i min vardag och i mitt hemland. Som dom flesta vet så har jag varit och besökt Chile och min biologiska släkt nu i Januari.

Resan började den 4 jan och vi kom hem den 19 Januari. Så drylr dagar var jag borta. Många har frågat mig om resan var bra och jag vet inte vad jag ska svara på det.

Jo ja det mesta har varit bra, men det inträffade någo väldigt tåkigt  sista delen av min resa och det vart något typ av bråk i min familj.

Efter som jag inte är  100% bra på språket har jag bara uppfattat en del ,så jag vet inte riktigt hela helheten än. Men det resulterade i att dom sista två nätterna så tog jag in på hotell själv.

Min vän Jessica som var ner första gången tror jag har haft en jätte bra resa och hennes familj var super gulliga. Hon har mestadels varit med dom och jag har varit med mina.  Alla mådde bra och var friska. Varmt som tusan hade vi och jag njöt av värmen till fullo, ca 35 grader i skuggan varje dag. Jag var och hälsade på min moster och hennes familj, så jag träffade några kusiner och tremeningar till Rebecca. Fick se ett kort på min mormor, fara ut till havet, besöka ett vattenfall och jag blonderade slingor i mitt hår   

För att göra en lång historia kort så började vi med med h¨r kl 16 och jag vart klar 00.00 typ    Hon var tvungen blondera mitt hår 6 gånger innan det tog ordentligt. En jäkla tur att jag fick röka undertiden i salongen     lite bilder har jag tagit och tänkte visa.

                         


Det här var Jessicas härliga familj. Dom här korten togs på flygplatsen innan vi klev på planet mot Sverige.

   

Nu har jag hunnit landat i mitt vanliga liv och jag är som vanligt OTROLIGT tacksam och glad för att jag har vuxit upp här i Sverige.

När jag skulle åka så frågade mamma och syskon NÄR kommer du tillbaka......... jag vet inte .......just nu känns det som Chile får vänta några år och jag hoppas denna konflikt lägger sig som finns inom min familj.

VÄLKOMMEN VARDAGEN men allt vad den innehåller allt för tråkiga och roliga grejor.




Av Isabella - 1 januari 2018 09:15

Så har vi nu klivit över till ett nytt år 2018.

Vad ska detta år erbjuda? Ja det börjar ju trevligt. Jag åker om 3 dagar till Chile, Jag kommer att fylla 40år, Rebbe kommer att fylla 20år och vi kommer att besöka Sweden Rock. En massa trevliga saker står redan skrivet almenackan.

Detta år har jag tänkt tänka lite mer på mig själv. Tänker lägga det dåliga samvetet åt sidan och försöka tänka lite mer på vad jag vill.

Nu i två veckor tid har jag gått på autopilot och bara kört på med mamma, hennes lägenhet,hem och jobb. Doris stackaren har fått stå på väntelista och bara träffat mig korta studer då jag stressat ut och gått med henne. Sedan har jag varit tvungen fara och göra annat hela tiden. Detta kan ha resulterat i stress symtom med att hon tappar hår bakom öronen, Eller så är det fodret som gör det ? Hon har varit väldigt dålig på att äta dom senaste två veckor, så jag har fått truga i henne mat   Eller så är detta med maten oxå en stress symtom.

Nu ska vi börja året med att fundera ut något vi ska göra tillsammans. Någon typ av aktivitet som hon får andvända hjärnan.

Nyårs löften har jag inte funderar över så jätte mycket och träning står inte med på listan ska ni vet.

Tror jag har typ två som jag vill genomföra är

1.Börja hjärn aktivera Doris och mig

2.Kolla vart enda lönebesked jag får att jag får rätt lön.

Två inte allt för krånliga löften som gynnar mig

Sedan har jag ett till som kanske har tagit över mitt liv lite väl mycket. Vet att detta är rätt vanligt och accepterat, men både min hund och man tycker nog det får vara bra. Det är denna telefon fan. All vaken tid jag inte göra något kreaktiv så blippar jag i telefon (eller som Micke säger "GUNGGAR" telefon). Tycker själv oxå att detta är ett irriterande problem när man är så satans nyfiken att kolla om någon gillat eller komenterat något   

Så jag ska typ sätta telefon tid på mig när jag är hemma. Så vänner om jag inte svarar dirket beror det inte på att jag är sur eller ointresserad. Jag försöker bara ta ett steg bak och göra mig mindre beronde av denna fyrkantiga gnugg platta   

Jag ser fram imot 2018 och nu ska jag lägga ner datorn och fika och mysa med min hund i detta tysta hus. Jobbet väntar mig kl 16-21 och det känns jävligt skönt att få göra bort dom här tre dagarna nu innan jag åker vidare.

Jag ber oxå till gud att jag åter får bilen idag eller i morgon så jag slipper gå så jävla mycket.



LÅT 2018 ÅR BÖRJA MED ETT JÄTTE HUND ÅR


  

Presentation


Livet är vad man gör det till.

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2018 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik


Skapa flashcards