Jag kan allt

Direktlänk till inlägg 4 januari 2019

När något ändras

Av Isabella - 4 januari 2019 07:29

Igår var det dgen då jag och mamma skulle ut på stan och få hennes nya glasögon. Under julen här så gick hennes gammla sönder, så vi fick akut beställa nya och igår kom dom   

Senaste tiden har mamms demens gått ganska mycket utför och jag har märkt att det blir svårare och svårare att ta med mamma. Hon blir ledsen när jag ska lämna henne, hon grinar och säger att hon vill bara vara med mig.

Igår var en sådn dag när jag vr tvungen ta med mamma för att passa in glasögona. När jag kom så vart mamma så glad så hon bara grinade. Hon berättade hur mycket hon älskade mig om och om igen.......

Hon grinade hela vägen till stan och strök på mig och ville hålla handen.  Hennes sjukdom har nu utvecklats till att kräva en relation som vi aldrig har haft. En nära reation med kramar och närhet.

Den reationen har jag och mamma aldrig haft. Så det blir svårt för mig som fortfarade är kvar i livet och samma människa som jag alltid varit.

Jag har srivit förr om min barndom och att vara adopterad. Jag hade det jätte bra. Mamma och pappa gav mig den rätta barndom med rena kläder, mat på bordet, leksaker och dom var snälla. Mamma har alltid ställt upp på min när det har varit något och sköt mina barn när det har behövds.

MEN känslomässig så har vi inte hafte en relation där vi har berättat att vi älskar varandra, vi har inte kramats hit och dit och närhet har inte varit något vi gjort naturligt. Jag har aldrig adopterat arn och vet inte hur det känns och vilka känslor man får för dom barnen. Men jag tror att det inte blir riktigt samma som att föda biologiska barn. Jag har alltid haft känslan av att inte vara tillräckligt bra. Den uppkom tidigt i min barndom. Hur den upp kom var med olika komentarer, tillrättavisningar och ibland regelrätta uppmaningar att jag borde bli mer som vissa andra barn.

Dessa saker kom till mig då och då och jag förstod  jag var annorlunda och inte som biologiska barn. Folk som yttrade dessa saker så dom säkert inte i den meningen att skada, utom mer som i uppfostrings syfte.

Så detta har gjort att jag och mamma inte har haft den där reationen med kramar och närhet. Vi har haft en regelrätt mor och dotter relation. Hon har stöttat mig och funnit där och jag vet att hon har älskat mig.

Men nu är hon på ett annat plan i livet och där är inte jag. För jag står kvar på den våning som vi alltid stått på och jag känner mig obekväm med att flytta upp.

personalen berättar jämt vilken snäll och öm mamma jag har och säger att jag har tur.

Men dom vet inte hur det har varit och vilken dömande mamma hon har varit ibland. Dom kan säker tycka jag är kall ibland, men dom vet ju inte hur våran relation har sett ut.

Jag brukar tänka på det när man ser vårdtagare där barnen knapt är och hälsar på eller beter sig konstigt. Vi vet aldrig vad som har varit och hur relationer har sett ut.

Igår var en sådan dag då mamma krävde närhet och jag kännde mmig obekväm. Mammas demens har snart ätit upp hela henne och hon förändras, mendans står jag kvar på samma plan och tittar.

Jag somm jobbar med dementa vet allt detta, men det är svårt endå när man är dotter och inte personal.

Jag har kommit till den insikt nu att mamma kommer att bli mer och mer arg på mig och att jag måste hålla ut och bara flyta med.

Igår när jag skulle fara så blev hon ledsen, grinade och när jag försökte  avleda henne så blev hon arg och skrek åt mig. Personalen fick komma och ta henne. Att gå ifrån en mamma som grinar och att känna att jag har gjort henne beviken är svårt.

Jätte svårt för mig..........jag vill inte göra henne besviken

Men hon är sjuk och jag försöker tänka bortom mina egna känslor.

Mamma fick sina glasögon och det vart bra.

 



 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Isabella - Måndag 25 mars 10:43

Ja ha nu blev det måndag igen och vi är redan i slutet av Mars. Denna månad har varit rätt motigt för mitt eget psyke. Jag har ju opererat mig och det var ju bra. Är så glad att jag fick operera mig relativt fort och att jag nu ska börja läka och bli...

Av Isabella - Torsdag 14 mars 09:33

God morgon folket. Igår var en jäkligt bra dag. Min bil har skrmmlat och låtit konstigt under den när man kör och igår tog jag mig för att ringa och boka en tid för att få detta lagat. Jag fick komma dit redan igår för att dom ville kolla vad det v...

Av Isabella - Tisdag 12 mars 09:29

Allså, nu har det gått en vecka med gips och jag är as less. Man blir så klumpig och jag inser nu att jag har inga bra tröjor eller bra jacka. Många av mina tröjor sitter tajt runt armen och det gör ont då, så igår gick jag i Mickes garderob och låna...

Av Isabella - Torsdag 7 mars 09:10

Ont ont ont, men det går att härda ut. Igår hade jag turen att få vila hela dagen, då Doris var hos sin extra familj. Men igår kväll hämtade vi hem henne, så i morse var det dom vanliga rutinerna igen. Men det tar bara lite längre tid allt. Att klä s...

Av Isabella - Onsdag 6 mars 12:54


Hej på er. Jag kommer att göra detta inlägg lite kort, för att jag har lite problem med att skriva och hålla i telefonen. Men igår opererade jag min hand/arm. Det gick okej. Tanken var att läkaren skulle försöka sy ihop det trasiga ligamentet. Men...

Presentation


Livet är vad man gör det till.

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3 4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2019 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik


Skapa flashcards