Allså denna vecka tar fan kol på mig.

Den går såååååååå sakta och jag har bara LÅNGA dagar hela veckan. Jag är trött trött trött så här på morgonen innan jag vaknar till och lederna har kommit igång. Tur Micke är ju ledig en dag som denna    men sjäv jobbar man 12-21.30

Nästa helg bär det av mot stor festival i Sölvesborg. Sweden Rock. Jag och Micke har fixat allt som ska fixat dit. Jag har prov packat och prov burit ryggsäcken. Går bara fin, och tur är det väl det att vi inte behöver bära den så långa sträcker.

Så i helgen ska vi slå upp tältet och kanske prov sova i det i Innansjön. Tanken var att vi skulle det förra helgen, men det var ett pissig väder och jag har ganska mycket värk just nu, så vi skippade det och jag låg bara still i soffan och sov typ hela helgen. Så vi gör ett nytt försök nu i helgen.

Vad som är tråkigt med denna skit värk är att jag blir SÅÅÅÅ trött. Jag orkar inte göra saker. Att jobba och att göra det man måste hemma räcker. Jag blir så otroligt slut och opeppad på att umgås med folk. Vill bara ligga i min sova och vila.

Men nu i helgen ska jag ta mig i kragen och vi SKA fara till Innansjön och äta suring och tälta.

Doris gumman har varit till djur doktorn igår. Hon har fått någon typ av allergisk reaktion tror vi eller läkaren tror det. Vi vet inte av vad. Efter som hon har en så otroligt snäll matte som låter henne smaka på allt och inget. Plus att hon älskar ju att hitta små jävla saker på marken eller i gräset som jag inte hinner plocka ut från munnen. Så det är så svårt att veta vad hon reagerar på. Men doktorn tyckte vi börjar med medicin, kortison i tre veckor och hoppas på att detta är något tillfälligt. Om icket blir det att starta en utredning av VAD det kan vara hon reagera på. Men vi tar en sak i taget. Jag känner mig inte orolig, för att detta innebär inte att man måste avliva henne, utan att skulle det visa sig vara en allergi så finns det mycket bra olika behandlingar. Men en sak i taget.

I måndags så hade vi Syjunta med jobbet (eller snarare ätjunta) och det var hos Idha. Hon har ju fan bästa gården för att ta hem hungriga kollegor. Jag jobbade till 16.30 åkte hem, packade min matsäck och åkte med Marie till Idha.

Jätte mysigt och gott med grillad korv. Vi hade turen att Donna kom, så vi skick skrik prata med henne en stund oxå   

Räkningar är nu betalade och jag kan börja föra över pengar på spar kontot. Jag och Idha brukar skratta åt det. För vi är likadanna. Vi för över en stor summa och intalar oss att detta ska vi försöka spara, men efter 2 eller 3 veckor så behöver man dom och för tillbaka dom    och då blir man ju jäkla glad att man hittar dom där som gubben i lådan. Jag tänker alltid oxå

-Tur jag sparade dom här pengarna .....?

Spara och spara.........jag vet inte.......

Nu ska jag försöka söka kontakt med Stina och se om jag kan vara lite social en stund på promeanden med Doris.

Ha nu en bra dag så hörs vi en anna dag.

God morogn    

Allså vilken nice morgon jag fick mig idag. Väckte Micke kl 6.00 för att påminna han om att han ska ju till jobbat. Han mummlade fram något och jag tänkte

-Ja ha han har väl koll. Somnade om och vaknade kl 6.30 och påminnde han igen "lite skarpare" att du ska ju och jobba.

-Men jag har ju tandläkaren idag så jag har lite sovmorgon.

Ahhhaa så var det ju. Så vi fick oss en minder mys sov morgon. Hur kan det komma sig att när Micke är hemma i sängen är jag JÄMT jätt pigg typ 7 på morgonen och ville bara prata med han och pilla på han(han själv vill inte prata, utan bara sova)? Men när jag är själv och han far på jobbet ,DÅ är jag SUPER trött och får knapp upp ögonen.

Det har nu gått ett halv år sedan Rebbe flytta hemifrån och jag är så stolt och glad över att det går så bra för henne och Oliver. Att se sin dotter utvecklas till en vuxen människa med sunda värderingar och se att dom kommer att klara sig utan mamma någon gång i framtiden är underbart. För det är väl det vårat jobb som förälder är? Även för mig och Micke har detta varit en omställing. Man får som men helt ny relation igen. Man kommer som tillbaka till två samheten. Vi har bara varandra att tänka på. Det har inte varit en hemlighet att jag och han har haft några kämpiga år och vi har gått isär 3 gånger. Men jag är glad idag att vi båda har viljat ha en framtid till varandra och kunnat börja kämpa för det.  Sedan vet jag inte om det är mognad eller vad det är, men det senaste 2 år har vi verkligen börja förstå varandra. Vi båda kan prat om saker och vi båda vill reda ut saker och det känns skönt.

Han uppskattar mig i vardagen och är otroligt duktig på att säga det, myckett bättre än jag är med han. Jag vet att många har åsikter om han och mig , att folk inte tror på att vi kan ha det bra att det är någon typ av fasad bara. Men det får stå för er.

Att sätta punkt och gå vidare valde båder han och jag, och vill man komma någon vart så KAN man inte stå och stampa i det gammla och elta. Hade jag inte kunnat förlåta hade jag inte kunna fortsätta med han. Men jag valde att sätta punkt för det gammla och gå vidare och jag är otroligt glad för det idag.

Att lära sig att sätta punkt och gå vidare är ett sunt sätt att leva live. Finns det konflikter i någon typ av relation (även till vän,partner, kollega eller familj) så finns det bara två vägar att ta.

Vill man upprätthålla en relation så måste man förlåta och ta ett steg fram och se sina egna brister. Eller vill man avsluta, så bör man oxå förlåta och släppa det och gå vidare på sitt eget håll.

Människor som är "alltid rätt" och "sista ordet" männskor går ALDRIG att diskutera med. Männskor som tror att saker är svart eller vitt och ser inte grå skalan som finns, sådanna männsikor har ALLTID åsikter om saker och tror sig allt veta. Sådanna männsikor vill jag hålla på lite håll.

Åsikter är givetvis något alla männsikor ha även jag, men jag har insett att bara för att jag tycker saker så behöver jag inte vädra min åsikt till personen ifråga.

Jag valde att sätta punkt och ta ett steg vidare och jag är väldigt glad för det idag. För att se en människa  ändra sig och kämpa för mig, gör mig varm inomords.

God morgon på er

Tisdag idag och det är som grått ute. Hela helgen har det varit kanon väder och jag har kunnat gå i linne. Jag har jobbat hela helgen men det har gått bara fint, för att man har ju haft turen att få jobba med Idha    och då kan inte helgen bli annat än bra.

Lördag så grillade vi och Idha och "sy" Björn kom. Sedan följde vi dom en sväng till Klutmark. Där hann gubbarna släka törsten med råge. Så vid 10 stoppade vi in dom i bilen och begav oss hem. Både jag och Idha skulle ju upp och jobba dagn efter.

Helgen har varit bra är bara att konstatera.

Igår var det min lediga dag. Det vart det vanliga ungefär. Promenerade och så var jag och Doris förbi mamma. Upptäckte då hur långhårig hon var, så idag har jag bokat en klipp tid, så nu ska hon få sommar frillan.

Förra veckan så hittade jag massa bilder jag tagit förr. För er som har följt mig länge så vet ni ju att jag fotade ganska mycket förr. Detta intresse var roligt och jag vet inte varför jag inte forsatte. Endel foton är jag riktigt nöjd över.

Får se om jag ska prov fota lite i sommar. Det som är jobbigt är att gå runt och bära på kamerna. Skulle vilja ha en mindre kamera men endå med lite extra på, lite mer inställningar och saker än en vanlig.

Minnen är vad man ska leva på och med tiden så svalnar minnet. Tänk att hitta dessa då och komma i¨håg alla stunder och foton.

Man liksom backar bak i tiden och minns. Ibland kan man minnas lukter, känslor och tankar. Det är från vårat minne vi lärs oss av.

Minnen är bra !

Allså ibalnd funderar jag hur saker blir.

Jag har idag på morgonen pratat med min vän som har varit hemma pgr av utmattnings sydrom. Man ser på långa vägar att hon är utmattad. Hon är inte någon som är sjukskriven jämt och ständigt utan försöker bemästra denna sjukdom och kämpar in i det sista. Men hon har nu igen för andra gången fått avslag på sjukpening av försökringskassan    Jag förstår verkligen inte VARFÖR ? Om dom träffat henne hade dom sett med egna ögon en människa med dom syntomer hon har skulle hon behöva vila. Nu är det inte så hon har varit borta på heltid utan verkligen försökt jobba både 50% och 75%.

Försäkringskassan har under många år blivit ifrågasatta i olika fall i media och det får mig att fundera hur många fall får avslag som verkligen behöver vara sjukskrivna men dom ORKAR inte överklaga? Hela systemet borde granskas och göras om på något sätt, för att se till att dom som verkligen behöver hjälp.

Fuskar kommer det alltid att finns hur man än gör, men att missa dom som verkligen behöver hjälp får inte missas.

Det var första nageln som irriterar mig.

Den andra är att jag får ingen jäkla medicin   

Jag har nu haft en jävla torr hård hosta i nästan en vecka. Ingen slem, ingen feber, inte ont i halsen, men en rethosta från hell! Har gjort allt i min makt hemma för att stilla denna hosta. Har sovit i Rebbes rum nu i veckan för att inte hosta sönder Mickes sömn. Jag hostar tills jag spyr, jag har fåttt magmuskler som hulken och jag är öm i mina revben.

Så igår ringde jag VC och frågade om jag kunde få mig lite cocillana som jag skulle kunna ta på natten för att få sova.

Alla andra mina bekanta verka få detta utskrivet hit och dit, så jag var förhoppnings full.

Men NEJ   

-Det är ingent vi skriver ut bara......du måste först prova ....dittan och dattan.... bla bla bla bla.....

Jag hade verkligen förtått om jag var  en som gillade mediciner och ringde då och då för att få olika mediciner. Men jag är TVÄRRTOM. Jag gillar inte att ta mediciner och jag tar verkligen inte en alvedon om det inte behövs.

Det enda jag ville var att slippa vara vaken 3 timmar per natt och slippa ha ont i huvudet för att jag hotat ut alla hjärnceller. Det var den andra nageln!

Den tredje nageln är ju detta som kom till mig genom nyheterna igår.

ALABAMA !!!!

Hur är det möjligt att dom har som förslag att rösta fram ett TOTAL förbud att ta abort? Allså hittar inte ord på hur otänkt det måste vara. Det som gör mig mest förbannad är att det är kvinnor som oxå tycker detta och godkänner detta? Lagen kommer bara att ge kvinnor där livet svävar i fara ge möjlighet att göra abort. Inte om du blivit våldtagen eller om du utsatts för incest.

Hur tänker dom där? Och hur fan kan man gå bakåt i tiden på detta vis? Har detta med religon att göra eller vad är grejen? HEJA USA !

Min egen åskit är att det verkligen finns människor som har pytte små hjärnor och som verkar vara genom onda.

Nu är alla naglar utagerade och jag ska ägna mig åt denna soliga dag. Idag blir det promenad med Dottan vid älven och träffa Idha och Wille. Sedan städa undan och fixa middag till min man.

Allså ett helt vanligt liv i stillhet. Jag älskar stillhet och tysnad.

Igår var jag och käkade middag med mamma.

Nu vila en stund och sedan packa ryggan med saker för en dag ute i solen.

Allså nu har jag besluts ångest över ett verkligt STORT problem. Alla som känner mig vet ju att jag har ljusa slingor i håret nu. Dom jag satt hos frisören i 8 timmar i Chile. Min grund tanke med dom var att om jag har ljusa lingor i håret så kommer inte mina gråa hår synas och jag behöver inte färga håret hela tiden.

Detta har fungerat exat som jag tänkte. Jag har inte färgar håret sedan dess och dom gråa håren i min utväxt syns inte lika tydligt nu.

MEN nakdelen med detta är att mitt hår är som ett stort trassel JÄMT. Det gör onte jämt att kamma sig och behövs fönas och tokas om man ska få ordning på det....... jobbigt ....  

Jag är ju så där att jag vill inte lägga ner en massa minuter på håret på morgonen. Så oftat snurrar jag ihop håret i en toffs och far på jobbat.

Detta trassel beror på min blekning av slingorna. Så jag VET att OM jag lägger på en brun färg så skulle detta trassel upphöra och håret skulle vara lite mer lätt skött.

MENNNNN då  kommer jag igen till detta att jag måste färga det någon gång då och då, för då kommer dom gråa håren att synas betydligt mer och störa mig.

Så förstår ni mitt problem.

Anntingen vara trassel skalle eller så vara grå skalle och färga och färga ????   

Hur ska jag nu göra???

Trassel , brun, trassel, brun, trassel eller brun..... ja jag vet inte vad som är bättre eller sämre?

Här kommer att recept till alla er somm inte gillar fisk som jag. Detta är enkelt, samkar inte så mycket fisk och är faktiskt beronde framkallande.

4 st bitar lax

10-13 potatisar

2 st creme fraiche paprika chili "arla"

1 st fetaost

Gör så här.

1. Skala och koka potatisarna

2. Salta och peppra laxen och snabb stek den i smör

3.Blanda ihop creme fraiche och smula ner fetaosten i en bunke.

4.Lägg ut 4 stora ark folie. Skär potatisarna i tjocka skiovor och fördela dom på alla fyra ark.

   Klicka ut smeten på alla fyra ark på potatisen och lägg på laxen.

5.Gör en knyta av detta och ställ dom på en plåt och in i ugnen tills fisken är klar och allt är varm.

FÄRDIGT !

Gör gärna en god sallad till detta.

God morgon.

Jobbar jag i mot vind nu eller ? Hela förra veckan var jag hemma för att väken tog över mina leder. Men jag gav igen och började knapra piller, hade skenor på mig på nätterna och vilade från onödigt bärande. Så jag har vunnit tror jag och värken börjar blir bättre. Idag har vag varit och fixat sjukintyg för att ja ska vara hemma mån,tis och onsdag och så börjar jag jobba i helgen. Börja lugnt är bättre än att tvärr börja en 49 timmars vecka, så värken inte får fäste om mig igen.

Vädret har en jäkla betydelse oxå. Detta förbaskade blåsande är självefan för mig. Råkade gå ut i morse utan handskar och fingrarna drar  ihop sig och det gör satans ont i lederna.

Men det löser man ju med vantar, enkelt om kan har en hjärna   

Sedan har jag dragit på mig någon typ av låssas förkylinng oxå. Jag hostar lungorna, hjärncellerna och maginehållet ur mig på kvällarna och nätterna. Detta resulterar i stora magmuskler och trötthet. Men även detta är ej livshotande.

När jag är så här krasslig och ynklig tycker jag verkligen synd om mig och vill gärna äta lite gott och mysa ner mig i soffan. För det är ju ingen anna som tycker synd om en så då tänker jag att det är bäst att jag gör det   

Detta går då inte riktigt ihop med att Micke, Rebbe och jag hjälps åt att försöka gå ner några kilon. Så det goda får vänta. Sedan är det ju bra att utmana självömkan då och då.

Så jag jobbar på att gradera upp mig och kroppen nu inför sommaren. Både i leder,vikt och en god livskvalite. Känns just nu som jag har en lite uppförsbacke, men bara hostan ger med sig så kommer det att bli nerför. Vikt messigt går det bra, jag har gått ner 4,2 kg och jag tar det rätt lugnt. Jag har egentligen inte förändra något annat än att jag försöker att inte äta godis på veckorna och ingen skräp mat. Sedan motionera bara lite mera.

Känns skönt att inte hetsa runt detta och det får ta den tid det tar.

Tänk er om det var lika lätt att uppgradera alla fel under natten, som man gör med mobilerna. Bara somna och när man vaknar har man inte ont någonstans, man är super pigg och snabb och man har minder vikt. Fan vad nice det vore.    

I helgen har vi bara slappat. Fredag vart lugn hemma kväll. Lördag blev det städning och sedan for vi till Kalle i Innansjön. Vilket bra väder vi fick. Vi tog fram solstolarna och satte oss på gården och bara slappade. Doris var lös hela dagen så hon bara njöt av lek och sol.

Söndag blev det ingenting. Micke for ut och blippade med sin leksak och jag tvingade ut Doris i regnet med sin nya gula regnjacka   

Sedan fick jag uphämtning av min dotter och vi for och handlade mat.

Till middag blev det en smaskig pizza. Så idag har jag en smaskig lunch oxå   

Så nu ska jag ta på mig vinterjackan och bege mig ut och promenera med Dottan, med vantar. Jag jobbar på min uppgradering så länge och hoppas den är klar till mina semester.

Idag var jag bödeln. Den som bestämde när ett litet liv skulle avslutas. Kan låta rätt dramatiskt, men för mig var det de.

Jag har idag skickat min lilla kisse Tussan till himlen. Hon som har funnits här i nästan 18 år. Hon som har kommit och mött mig ute på gatan när jag har kommit hem, hon som har legat och sovit på mig.

Hon som gav oss 5 otroligt söta kattungar. Hon som följde oss till stugna när vi hade den och jagade råttor uta bara fan.

Våran lilla kisse    Hon har varit en del av min flock SÅÅÅÅ länge och idag tog vi förväl.

Att ta detta beslut har vait jobbigt och jag har kännt mig som en jävla skit hela dagen. Redan när vi kom till veterinären så grinade jag.  Jag grinade så mycket att jag pallade inte vara med när hon somnade in. Det var min tanke, men jag kände mig såååå jävla dum och så jävla falsk mot henne. Efter hon somant in gick vi inte och jag kramade, klappade henne och bad om förlåtelse. Jag hoppas hon kan förlåta mig, min älskade kisse.

Sov gott älskade lilla Tussan