Idag var jag bödeln. Den som bestämde när ett litet liv skulle avslutas. Kan låta rätt dramatiskt, men för mig var det de.

Jag har idag skickat min lilla kisse Tussan till himlen. Hon som har funnits här i nästan 18 år. Hon som har kommit och mött mig ute på gatan när jag har kommit hem, hon som har legat och sovit på mig.

Hon som gav oss 5 otroligt söta kattungar. Hon som följde oss till stugna när vi hade den och jagade råttor uta bara fan.

Våran lilla kisse    Hon har varit en del av min flock SÅÅÅÅ länge och idag tog vi förväl.

Att ta detta beslut har vait jobbigt och jag har kännt mig som en jävla skit hela dagen. Redan när vi kom till veterinären så grinade jag.  Jag grinade så mycket att jag pallade inte vara med när hon somnade in. Det var min tanke, men jag kände mig såååå jävla dum och så jävla falsk mot henne. Efter hon somant in gick vi inte och jag kramade, klappade henne och bad om förlåtelse. Jag hoppas hon kan förlåta mig, min älskade kisse.

Sov gott älskade lilla Tussan