Igår förmiddag tog jag min vanliga lång prommis med min vän Stina och hennes två Whipped hundar. Vi brukar gå en sväng runt Tjärn, både för att det är lugnt och vi kan ha våra hundar lösa bit vis. Sista biten är en lång gångväg längst efter E4. Mellan gångvägen och e4 är det en STOR slänt och ett dikte. Vi har gått där under många år, flera gånger i veckan. Vi har ALLTID dom lösa där.

Men igår blev allt FEL   

För att till lägga så hade jag tagit med mig dottern oxå och det var ju mysigt. Doris och Rex var lite spralliga märkte vi och både jag och Stina har rätt bra koll på när vi ska koppla dom innan dom hittar på dumheter. Vi går i lugnan ror och dom ströver brevid oss alla hundar, men så plötsligt händer det något och Rex och Doris drar iväg   JÄRNET efter gång vägen. Jag ser hur Doris börja fara mot diket/ E4 men viker in igen på gångvägen då Rex fortsätter. Hon efter. 

Vi alla börja skrika för höganhals, för att få dom uppmärksamma på oss. Dom vände sig aldrig om.... Dom bara springer mot Mc donalds. Min rädsla är nu att om dom far över vägen ut i rondellen är det kört. Redan när dom drar iväg, tar det inte många sek innan jag och drar iväg......Jag skriker och springer för allt vad jag har. Men Rex är liksom en Whipped och min lilla "fralla" höll jämna steg med Rex.

Det gjorde inte jag kan jag lova. Men jag springer för livet.......

Nu är dom framme vid där gångvägen svänger mot A-Torp och dom svänger dit oxå. Allså inte ut mot rondellen. Men dom springer. Jag inser nu att jag kommer aldrig att hinna upp dom. Men helt plötsligt stannar Rex upp och söker våran kontakt. Och han vänder och kommer springande mot oss. Då stannde oxå Doris upp och vänder efter 5 sek. 

Vilken jävla lycka när dom kommer mot oss.    Jag hade faktiskt tänkt blunda om dom hade farit ut på e4. Jag hade verkligen inte klarat av det. Men dom kommer glad mot oss och man måste ju vara glada på dom när dom kommer. 

Vad som flög i dom vet vi inte rikigt, men Stina tror att det var Kayla som först luktat någet eller såg något. Men hon var inte lika snabb på att dra iväg. 

Men sedan när vi lugnat oss och givitvis kopplat hundarna så ska vi ju då gå hemåt. Jag får då som en kramp i mellangärdet och ryggen. 

Det likan gall besvär. Dom blir värre och värre, så när jag kommer hem tar jag medicin och sitter dubbelviken på toan. Spyan är nära, men jag håller imot. 

Men jag vart som slut efter spring tävlingen    Det ironiska i detta är att jag legat och funderat på om jag ska börja försöka löpa lite nu.  Att det som skulle vara lite skönt. 

Efter gårdagen kändes det inte sååå   Men jag ska göra ett försök och jogga mig fram. Inte 0-3km på 0,01 sek hahahahah. 

Nu ska jag ta en dusch, promenera hunden i koppel och sedan åka och jobba. Vill bara slå ett slag för "SOVAS" ! 

Allså jag gillar egentligen inte renkött. Men sovas går jätte jätte bra. Vi hade köpt det i helgen ett paket. DEt är ju ganska dyrt, men klart värt det ska jag säga er. JÄVLAR vad gott det är i pita, men vitlökssås. 

Har ni mat torka och lite extra pengar över så köpt det. Enkelt och jäkla gott. 

Nu ska jag sätta igång med dagen. Ha en jätte bra dag på er allihop. 

Låg igår och funderade bara så här lite lätt på livet. Inget llvarligt alls utan bara reflekterade om hur jag själv lever mitt liv. 

Ibland slår det mig när det ringer någon och frågar vad som har hänt senaste dagarna/ helgen, och jag kommer på att det har ju inte hänt NÅGONTING   

Då brukar följd frågan komma, vad har ni gjort då? ..........?? Nää vi har inte gjort något. 

Likssom VARDAGEN/SLENTIAN slog mig just i ansiktet. Är mitt liv tråkigt, ointressant och för förusägbart? 

Ja troligen finns det folk som tycker det. Även jag stund vis kan tänka, att böveln vad jag har tråkigt. Ni förstår ju själva att om livet består av att jobba, promenera hunden, och se tv, så har man inte så jätte mycket serier att se. 

Vi liksom greppar efter varje serie som kommer och jag kan lova att vi har sett en massa sit serier    Men just denna vardag som jag lever i är endå rätt okej, när jag tänker efter. 

Jag gillar mitt lugna liv och jag älskar att jag inte har något drama runt mig. Jag har lixom inga behov av att umgås med folk på veckorna. 

Sedan finns väl kanske inte tiden till det när man jobbar heltid. Jag vet inte om jag är super duper bekväm av mig , men jag fattar verkligen inte hur folk som har typ 2-3 barn, som jobbar heltid och som får ihop det att dom ska ha aktiviteter oxå ?? Allså hur orkar man och hur får dom ihop allt? 

I mina ögon gör dom det AS bra. 

Jag kommer ihåg när Rebbe spelade fotboll. Det var ju något hela tiden. Viseligen roligt IBLAND, men jävligt stressigt. 

Jag har alltid varit av den åsikten att barnen ska ABSOLUT få ha ett intresse för något, men behöver man att ens barn ska vara med på alla saker? Ibland hör man föräldrar klaga på att det är både fotboll, hockey, takkwondoo eller något annat. Det kan vara att en unge har tre olika sporter dom ska vara med i . ÄR det rimligt ?? Att både dom och vi som föräldrar ska jaga livet ur oss alla för att det ska då inte nekas till någon aktivitet, för att alla andra gör ju det. 

Sedan hör man föräldrar klaga på att dom ska skjudsa, sälja saker, stressa med maten. Helt enkelt offra sin egen fritid för att hets skjudsa barn hit och dit. 

Jag är ganska övertygade över att om inte vi föräldrar har ett behov att alltid ge dom vad dom vill, och kanske säga att du får hålla på med en sport, så skulle nog alla må lite bättre i detta stressiga samhälle. Barnen skulle troligen ha det lite lugnare och vi föäldrar kanske hinna att tänka på oss själva 30 min iallfall    Men alla gör som dom vill och jag ska inte säga att något är fel. 

Men iallfall så mitt liv är otroligt händelse löst och lugnt och jag gillar det. Folk får absolut tycka jag är en tråkig jäkel, men jag njuter av det. 

Detta är v'l det roligaste jag har för mig    Hhahah att leka med "snap chat" är ju livet. Älskar oxå när det har kommit ett filter som man kan göra på sina djur oxå. 

Doris har fått ont i en tass. Det är det sjukt vassa gruset som finns ute nu. Så igår upptäckte jag att hon är alldeles röd mellan två tår. Så det blev tassbehandling och sedan lindade jag om den, så hon inte skulle slicka upp alla salva. 

Hon får alltid försig att hon inte kan gå på sin tass när dn är lindad. Så hon hoppade runt här igår med benet spretande utåt och tyckte jätte synd om sig själv. 

Nu i morse la jag på ny salva och har idag oxå lindat tassen. Snart ska vi ut på promenad så jag hoppas det börjar kännsa bättre för henne i tassen. 

Nu ska jag återgår toll mitt stilla liv och så, hörs vi när jag har något att säga er. 

God morgon 

Idag är jag hoppfull om dagens aktiviteter. Jag har lyckats få vara ledig idag. En helt oväntad ledighet fick jag chansen till, så jag skyndade att ta den direkt. Nu till veckan börjar jag om med att utbilda vårdpersonal i det nya systemet vi ska börja andvända oss av och vi ska börja nu med att ubilda mina egna kollegor. Känns jätte roligt    men lite pirrigt. Under alla veckor vi har utbildat ,så har jag använt mig av mina egna historier och händelser från mitt jobb om olika vårdtagre och nu ska jag helt plötsligt ändra mitt manus lite för att även mina kollegor ska känna att denna utbildning är intressant och spännande. Men det ska nog gå bra. 

Vi har nu fått första dödsfall i covid-19 bland hemtjänst personal här i Skellefteå. Tragiskt och lite mer verkligt känns detta virus. Jag tror vi alla försöker hålla detta visrus ifrån oss och vi försöker övertyga oss själva om att detta bara brabbar äldre och andra som har underliggande sjukdomar. Och visst är det så att dom är absolut mer utsatta och har minder chans att klara av detta. MEN vi ska inte blunda för att detta virus kan ÄVEN slå hårt mot oss som tror vi är odödliga. 

Vi som jobbar nu inom vården och på sjukhus är ju oxå extra uttsatta och kommer att måsta vistas förr eller senare personer som är testade positiva med detta virus. Just nu skrivs hemskt mycket om hur vi i hemtjänsten går runt och smittar folk och hur kommunerna skiter i att ge oss ordentliga utrustningar och skydd. Visst känns det jobbigt att inte VETA att jag är 100% skyddad för att inte smitta andra eller så jag inte själv får det, MEN det råder ju brist på matrial över hela SVERIGR och hur skulle det bli om vi nu börjar gå runt med mundering till alla och när det verkligen kommer att behövas så finns inga skyddskläder kvar? Våra gammla behöver vård och omsorg 24/7 timmar om dygnet. Varese det finns virus eller inte och det är inget vi kan rucka på. Många gånger under denna vecka läsaer man att folk tycker vi inom hemtjänsten drar runt på smittan och att vi borde inte få gå till folk. Men nu är det ju så att många av våra ädre kanske har barn som själva isolerar sig och som själva inte vill besöka sina föräldrar och smitta dom. Så just nu står vi i läget att det är bara vi som finns tillhands för dom. Många har åsikter och uttrycker sig klumpigt. Vi som jobbar inom hemtjänsten är lika jävla rädda för detta virus, vi vill självklart inte smitta några äldre eller bli smittade själva. Jag tror att alla personal har hjärna att vara hemma om man känner den minsta symtom. Jag förstår inte varför folk ska ha så många negativa tankar och utryck för vi i hemtjänsten? Tyvärr har vi ju fått till oss att detta virus ibland inte visar någon symtom, 100% säker kan man aldrig vara att man är frisk, det kan INGEN. Ingen vill död eller orsaka att någon anna gör det, men nu ser det ut så här och det vi kan gör är att hjälpas åt, prata med varandra och stötta varandra. Alla gör vi nog vad vi kan på alla nivåer i vårat samhälle just nu från golvet och upp till toppen ,för att skydda så många vi kan. Att folk kommer att död är ingen tviviel. I veckan ringde en vårdtagare på morgon och berättade han hade feber. Det var jag som skulle dit. Jag kontaktade direkt sjuksköterska och rådfrågade henneom skyddskläder. Hon ringde då upp personen, pratade med han. Ringde mig och berättade, att han har bara feber just nu, ingen hosta, inte ont i halsen. Jag förstår om du känner dig osäker och rädd. Men om det är okej för dig, ta på dig munskydd. Du ska ju bara ge han medicin och ta en temp och försök att inte stå så nära. Jag sa okej. Åkte dit med spritflaskan i höggsta hugg. Gick inte och gjorde det jag skulle. När man ser dessa personer som själva är lite oroliga att dom kan ha fått viruset, så blir det så självklart att visst måste jag hjälpa dom ÄVEN om dom kanske är smittade. Dom behöver våran omsorg. Nu vissade sig att denna männska inte hade feber och var ute senare under dagen. Så vad jag vill säga att ALLA är vi rädda, men det hälper inte att skriva FAN på väggen. Vi alla måste igenom denna period och vi har ett val hur vi gör det. Isället för att kasta skit runt oss, kan man hjälps åt, ta ansvar att och gör det man kan för att inte uttsätta andra. Det finns ingen chef eller politiker som vill att vi på golvet ska dö. Vi männsikor måste sluta tror att vi kan förberedda oss p ALLT till 100%. Vissa saker rår vi inte på och så måste det förbli. Vi inom vård och omsorg gör allt vi kan för att vårda och ta hand om de om äldre. Men även vi är rädda. 

Låt inte rädslan ta över. Rädda männsikor är farliga männskor. 

Hej hopp på er. 

Nu har vi sannerligen kommit över "påskhelgen"    Den har varit lugnt som fil i en filbunke (om man nu säger så?). Jag jobbade torsdag och fredag, men var ledig lördag och söndag. Bortbjuda blir vi sällan nu förtiden, vi har helt enkelt bara varit hemma och tagit vara på att vara inne och inte träffa så mycket folk. Men i lördags hände det grejor på torpet    Jag och Micke följde Rebbe och Oliver och kollade in deras nya valp. Rebbe har ju länge viljat köpa hund och hon har varit så duktig och väntat på rätt tillfälle och varit verkligen tålmodig ,och i lördags var det dags att åka och titta på valparna. 

Rebbe ska köpa en Corgi och en hane hade hon tänkt sig. Allså så gudomligt jävla söta dom var. Små runda bollar, mjuka och valpar luktar så himmla gott. 

Så direkt efter titten på guld klimparna, så åkte vi och inhandlade lite hundsaker som behövs när valpen kommer hem. Super roligt. Så om fyra veckor kommer valpen hem och då blir det ett helt nytt liv för ungdomarna. 

Efter lycko ruset åkte vi hem och på började påskmiddgen jag hade bjudit Rebbe,Oliver och Rolf till. Det vart ett påskbord light. Men det var gott och lite påskkänsla fick jag iallafall. Rebecca kom med vacka gula tulpaner. Jag hade bestämt att duka med mitt fin porslin och mina underbart finna kosta boda kristall ljustakar. Det var en jätte mysig middag och vi avslutade med att spontan fara och köpa efterrätt på kvantum. Den berömda "toarulle" bakelsen   

I söndags vaknade man till ett vitt vinterland IGEN    Allså så jäkla besviken man blir. Fast man vet att detta är ett helt vanligt april väder, så känns det som man går bakåt i tiden och inte framåt. Det blåste och det snöade, men jag och Micke tog tjuren i hornen och begav oss ut för att göra en långprommis. Sedan behöver ju min hårboll det oxå för att må bra. När vi knatat runt hela A-torp så käkade vi rester och så kryp jag ner i soffan med täcke och Doris i famnen. Vi slog på HBQ och såg en san berättelse om en flicka som vart utsatt av våld från sin mamma under hela hennes liv. Det hela slutar med att hon dödar sin egen mamma. Detta är ett känt fall i USA, så jag kan verkligen rekomendera denna mini serie på 8 avsnitt "The ACT" ! 

Igår var det måndag, men det var en söndag och jag började inte jobba förrän kl 12. Så jag klev upp vid nio med Micke och visade mina skills inom gröt kokning. Micke ska göra ett försök att börja äta lite bättre frukost. Så han ville prova på gröt. Så jag skryt lite för han och sa att mina "gammlingar" bruka säga att jag gör verkligen god gröt (dom brukar säga det faktiskt   ) ,så han ville att jag lärde han gör en. Så jag klev upp och kokade gröt till ha. Och han tyckte den var god. Men samtidigt kan han ju inte jämföra med något. Sedan efter frukosten tog vi oss en promenad i stormen. Doris låg som ett streck efter vägen och vi matamde oss igenom promenaden med blicken i marken, för tittade man upp så blåste ögonen bort. 

Sedan duschade jag, och gjorde mig klar för att åka och jobba. När det var dags för middag hade Micke meddelat att jag kunde ju meddela när jag kommer hem, så han oxå kunde steka upp sin mat kan skulle äta ,så vi kunde äta tillsammans. 

När jag kliver in så har han lagt upp på tallrikarn snyggt, han har tänt ljus och serverat mig dricka. Så snällt och lite romantiskt mitt i jobb lunch stressen    Så ja hann med att äta och går en promenad med Doris på min middag. 

Varje morgon och kväll sedan jag fyllt år har jag börja smörja mitt ansikt med dagkräm och nattkräm. Detta är tydligen en anti rynk kräm, MEN jag smörjer inte den för att jag tror jag ska bli av med rynkorna. Utan jag smörjer för att jag behöver återfukta min hud. Jag fick dessa krämer av Rebbe när jag fyllde år. Inte nog med att krämerna är bra och sköna, burkarna är SKIT snygga oxå. Jag har dom just nu i vårat "stoppa in allt du inte ville se" skåp ! Men jag vill egentlig ha krämerna framme så folk får se hur snygga burkarna är ....   Om nu någon verkligen bryr sig om det? eller så är det bara jag som gör det.... Men jag blir iallfall väldigt störd på mig själv att jag aldrig kommer till skott med att städa upp i detta skåp och bereda plats för mina vackar skit snygga krämburkar. 

I helgen ska jag göra ett förskt på detta skåp och nu jäklar ska det bli av     Nu idag åter går vi till den vanliga vardagen och jag jobbar kväll i kväll igen. Min snälla Rebecca ska vara ledig och ville hjälpa mig att ta Doris, så jag får åka och lämna henne där idag, och hämta hem henne i morgon när jag slutar. Detta är jätte värdefullt för mig, för då behöver jag inte känna stress hem för att hinna både äta och att rasta henne. 

Så nu ska jag bara njuta av Mickes städning och sedan ta mig en promenad med Stina och hundarna. 

Sedan mot jobbet för att göra vardagen lite bättre för någon som behöver hjälp. 

Så nu hoppar påskharen vidare till ruta "nu siktar vi mot semestern"    

God kväll på er. 

Min mamma bor på bonde här i Skellefteå. Som alla vet så finns det ett förbud att besöka våran nära och kära som bor på bondena. Vilket är helt rätt! Men för dom som man kan förklara varför dom inte får besök har det ju lite lättare. Min mamma är långt gången demen och förstår inte alls vad som händer i världen utanför väggarna. Att försöka förklara för henne varför jag inte kan komma är inte ens lönt. Så sissta 4 veckorna har vi bara pratat i telefonen med varandra.

Varje gång säger hon att hon vill att jag ska komma.

-Jag vill träffa dig....... 

Dom orden skär i hjärtat, när man inte kan förklara utan man måste bara ljuga och säga att jag kommer någon anna dag.

Nu är det ju så att hon har glömt till nästa gång jag ringer, men för mig är det lika jobbigt varje gång. 

Sedan i måndags så rinde sjuksköterskan till mig på eftermiddagen och berättade att mamma hade blivit sjuk natten mot måndag. Hon hade kräkst och haft kraftiga diarre.

MAGSJUKA     

Mamma hade varit mycket medtagen under måndagen och dom hade bara fått i henne matskedar med vatten. På förmiddagen hade hon legat och sovit och när personalen kom in vid lunch hade dom hittat mamma på golvet. 

All denna information gör mig så fundersam. 

Mamma är super dement, hennes tillsånd är ganska påverkat av magsjukan. Hur kan man då lämna henne utan att se till henne med tätta tillsyner? Hur kan hon ha klivit upp ur sängen och ramlat när hon har sänglarm? 

Jag vet att personalen där har fullt upp och många att vårda, men för mig som anhörig känns det jobbigt att höra, att min mamma som är sjuk, dement och orolig i mellanåt lämnas så hon rammlar. 

Nu vet inte jag hur länge hon hade lämnas ensamen (det kan ju ha varit en kort stund, men finns det ett säng larm och personalen vet att hon är sjuk borde detta inte inträffa.  Iallfall så hade det gått bra, men en läkare hade kallats dit och undersökt mamma. 

Läkaren hade bedömt detta till en vanlig magsjuka och beordrade personalen att ha enne bara i sitt rum. Det är ju givetvis helt rätt, för att inte smitta ner avdelninge. 

Men tänk er om du bara blir instäng i ett rum, du förstår inte varför och du mår jätte dåligt. Det är inte lätt att stänga in dementa och det krävs otroligt mycket av personalen, med många täta besök. 

Jag försår att personalen måste vårda alla och inte vara dom som är sjuka, men det behövs personal som vågar ryta ifrån och säga till att NU behöver vi in EXTRA folk för att klara detta och kunna ge bra vård till ALLA på avdelningen. 

Så idag när jag ringde till dom så berättade dom att mamma fortfarande var tagen, men hade tagit i mot lite soppor idag och fått behålla dom. OCH det bästa av allt var att dom hade fått en extra som satt med mamma i hennes rum under dagen. 

Det känndes fantastiskt bra och det ska dom ha en jätte stor eloge för att dom har tagit in. Så jag prata med personalen och vi bestämde att jag skulle fara och handla lite cola till henne och komma och lämna utanför.

Så jag begav mig till Coop och inhandlade Coca Cola, ett påskägg och en lite katt   

Påskägget hoppas jag dom ger henne till helgen om hon har piggnat till och katten skulle hon få nu ikväll. Mamma har alltid gillat katter och jag tänker att KANSKE hon kan ha den och sitta och klappa den. 

Så nu hopas jag mamam blir lite gladare och kan ha kissen i sängen och mysa med. Man känner sig så oträcklig när man inte kan finnas där för sin mamma som är sjuk och behöver en. Att kunna avlasta personalen en stund. Jag undrar ibland hur länge detta skit virus ska hålla i sig? När ska jag få träffa mina mamma nästa gång? 

På jobbet flyter dagarna bara på. Vi har det bra än och känner inte av viruset allt för mycket. I veckan fick vi ett misstänkt fall av covid-19 och prover togs på hen. Så givet vis under tre dagar så var vi tvungna skydda oss med full mundering när vi var där och jobbade. 

Och idag kom provsvaret och det var negativt. Otroligt skönt för oss och för patienten. 

Att jobba i denna utrustning är inte något jag skulle vilja göra så himmla ofta. Det är varmt och det är otroligt bökigt att hålla på att ta av och ta på. Så jag tackar gudarna så länge vi har det så här bra, och inga fall än. Men vi fortsätter att förbereda oss på OM läget förrvärras och hur vi ska jobba då. 

Påsken närmar sig med storm steg och jag har inga planer. Pappa och Kerstin har gått i karantän (vilket är helt rätt) Micke pappa ska bort, mamma är instängd...... så jag och Micke får se vad som händer i helgen. 

En sak jag vet som kommer att hända.... 

Jag ska få följa med Rebecca och se hennes valp för första gången i helgen   allså hur jävla gulliga kommer dom inte att vara. 

 Det ska bli jätte roligt och spännande. 

Nu ska jag tvätta av mig och kroppen och sedan göra en tidig kväll. 

Ha en glad påsk alla och ät riktigt många ägg 

God afton på er 

Lördagkväll har vi kommit fram till och jag är tacksam att festen jag var på var igår, och att jag nu har en helt ledig dag kvar, innan denna helg tar slut. 

Veckan som har varit har varit långggggggg. Jag har haft dålig sömn, jag har inte träffat två av mina stödben här i livet. Jag längtat till festen som komma skulle   På onsdag morgon kliver Micke upp som vanligt. Men återkommer sedan till sängen. 

Han har varit sjuk. Förkyld, med rinnande näsa, ont i halsen. Ingen feber, ingen hosta och ingen värk i kroppen. Jag tror han har haft en helt vanlig förkylning. Men efter som att man inte kan VETA med 100% att det inte är Corona, så får han vara hemma tills allt lägger sig. Jag därimot har inga som alls symtomer på att bli sjuk. Dom säger ju att det är ca 4-7 dagar innan det ska bryta ut. Jag känner mig helt tipp topp och kommer att gå till jobbet på måndag som vanligt. 

I fredags innan jag började jobba fixade jag mig en sysselsättning OM jag skulle bli sjuk och måste vara hemma. Jag inhandlade ett nytt pussel. 

Så nu kan jag bara luta sig  tillbaka och invänta förkylningen. Och kommer den inte så kommer jag sätta igång pusselbyggandet i morgon. 

När vi är inne och taffsar på morgondagen så kommer vi att göra våran första riktiga GRILLNING. Köttet ligger redan i marinad, vi har inhadlat goda såser och vi ska fixa lyxiga potatis grejor. Vi har tagit in fritösen och ska rengöra den och fritera chilichees oxå. Så i morgon skjuter jag av grill säsongen start skott   Lilla Doris gumman kom hem i morse. Efter som gårdagens fest vart lyckad till max (ni kan ju räkna ut att man inte mådde som vanligt i morse) så var jag lite trött i mina två ögon när Rebbe kom. Men Jag lurade ner henne i sängen med jag och Micke. Så vi låg där alla tre och kollade in nyheterna. Sedan klev vi upp efter 10, och åkte iväg och handlade på ÖB. 

Väl hemma igen så blev det lunch och sedan en  lång promenad med Doris. Nu ska vi slöa ner oss i soffan och jag ska vara en duktig tjej och lägga mig i tid. 

Ha en riktigt trevlig dag.