Vakande inatt av att det plingade i min telefon. Såg då att det var skrivet i "familjegruppen" vi har med mina syskon i Chile. 

För er som kanske inte vet, så är det så att min biologiska mamma dog för 2 år sedan. Nu ska hennes hus säljas och jag finns med på papperet som arvinge. Tydligen i Chile så är det inte som i sverige,  att man inte har arvrätt till sinna biologiska föräldrar. Utan jag har tydligen rätt att ärva henne. Detta har ställt till med en massa jävla problem. MEN nu när jag var nere i Chile så ordnade vi upp detta och jag anlitade en advokat som har gett min bror Abrahamn en fullmakt på mig att han får skriva under vid försäljningen av mammas hus och att han efteråt ska skicka min del av perngarna till mig i Sverige. 

Att detta kosta mig ca 3000 för advokaten. En massa tjafs från endel av mina syskon. Det kastades en massa skit på varandra och jag gjorde allt för att hålla mig utanför. Jag tog oxå hjlp av min chilenska vän Glenn som översatte min fullmakt och jag skrev på och trodde nu att jag gjort min del. Nu när jag kommit hem har då jag fått meddelande av min andra bror (som ska själa huset) att han behövde först kort på mitt pass för att köparen behövde det för att kunna få lån?    Allt kändes inte rätt, men efter några dagar skickade jag ett kort på mitt pass till han över messenger. 

Inatt kom ett nytt meddelande att köparen behöver fler uppgifter på oss alla syskon. 

Att vi skulle skicka detta genom messsenger. Men nu kände jag att detta känns inte rätt. Så nu drog jag i handbromsen och sa varför? 

Att jag tycker allt låter väldigt konstig och att jag kommer inte skicka mer handliingar över nätet och hänvisar till min fullmakt min store bror har på mig. 

Jag haräven pratat med det Chilenska konsulatet idag och dom avråder mig ABSOLUT att skicka några handlingar över nätet. Dom säger att det jag gjort när jag var i Chile ska räcka och att det låter otroligt konstigt att köparen behöver våra idehandlingar för att få låna. 

Så nu är kanske inte endel av mina syskon så glada på mig. Jag har krävt att få namn på köparen och vilken bank han ska låna pengar från och sagt om jag inte får det kommer jag att dra mig ur allt detta och spärra mitt pass. 

Jag vill absolut inte förstöra för mina syskon och mig själv, men det finns gränser på vad man gör och jag tänker att om dom inte förstår det att man inte skickar saker över messeger så får dom bli arga på mig. 

Så nu sitter jag här occh har sjuk ångest över att jag skicka kort på mitt pass från första början. Hade jag kunnat hade jag GÄRNA sluppit denna skit, men jag är född i Chile och kan inte göra något åt det. Så till alla er som är adopterade från Chile. Var beredda på att det kan komma något när era bioligiska föräldrar dör. 

Sedan är det sjukt tråkigt att denna försjälning har blivit ett problem mellan oss syskon. Att det ska kastas skit på varandra och ifrågasättas varför man vill ta del av arvet, vem som lidit mest efter mammas död   Vi har två olika uppllevelser av våran mamma. Tre styken som levt och växt upp med henne och två som blivit bort valda. Vi har olika känslor och olika minnen och man kan ju inte säga att någon har mått sämre än någonannan. Sedan tror jag inte alla har fått samma histora av våran mor. Detta gör oxå att man kanske inte förstår varandra fullt ut. 

Men nu står vi här där jag bromasar upp försäjlningen för att det inre i mig säger"är detta rätt" och några v syskonen är arga. Men så får det vara och jag vill detta ska gå rätt till. 

Så min resa till Chile var blanda och vi hade en massa vägbullor på vägen. Men vi träffade min bror och hans fantastiska familj och fick lite värme för två veckor. 

Efter resan så har vi blivt uppmärksammande på att det är viktigt att spara kvitton i tre år. För Mickes väska har ju inte kommit tillbaka än och nu har vi ju varit tvungna att skicka kvitton både hit och dit , för att kunna få ut ersättning för väskan. Så här om dagen tänkte jag att nu jäklr så ska det bli ordning i kvitto sparandet. så jag köpte mig en lite kvitto pärm    Jag är skit nöjd och känner mig skit gammal   

Vi har hinnit med att vara till fjällen oxå. Vi hade en fantasisk dag på fjället, men grilling och skoterskörning. Killarna fiska lite och jag och Lollo glassade i solen . 

För några år sedan så började det irritera i min hals när jag åt nötter. Blev förståss rädd och tänkte att detta är ju inte bra. Så jag har varit nöt fri i en jäkla massa år. Men jag har provat ibland jordnötter och nu i veckan provade jag köpa en påse och äta och det gick bra. Så jag kommet att fortsätta prova och äntligen åter igen få äta Snickers 

Jag är as nöjd över det. 

Ålls snart är resan över. 2 veckor springer iväg när man har det tufft.
Allt som kan gå fel har typ gjort det. Det började med att flyget från Stockhol till Paris var sent och vi fick springa för att hinna med nästa flyg till Santiago. Väl framme jävlades det med det papper man ska fylla i och deklarera saker man har i väskorna. Dom haffade mig för ett slumpmässig covid test, och när vi väl kom fram för att hämta ut väskorna, hör jag hur dom ropar ut mitt namn. Leta reda på en disk och får på knagglig enskela veta att våra väskor är kvar i Paris och dom ska skickas dagen där på och vi kan komma och hämta dom. Iväg till min syster, förbannad trött. Dagen efter ringer en och säger att nu har dom kommit och vi kan hämta dom. Glad som fan åker vi tillbaka till flygplatsen och till slut så kommer dom med EN väska. Min hade kommit men inte Mickes. Jävlar då bras det ..... Men inget att göra.
Dom lovade att skicka väskan till södra Chile där vi var när den kommer. Nu åker vi hem om två dagar och väskan har dom nte lyckas med att skicka någonstans. Så idag ringde jag åter igen och pratade med dom och sa att nu jövlar få ni skicka väskan till Skellefteå. Micke har måstat handla kläder och lite toa artiklar. Sedan väl nere jos min bror, så skulle det fixas papper så mina syskon kan sälja mammas hus. Detta gick inte heller smärt fritt. Vi var tvungen anlita en advokat och jag vart tvungen betala kalaset på egen han. Han hör av sig sent en kväll , och säger han måste få betalt hälften nu och resten dagen efter. Framförhållning ????? Näää, iväg gör att ta ut pengarna och då fungerar inte våra kort..... Vi provade i säkert 6 olika uttagsautomat, men det gick inte. Så jag fick låna pengar en min brorsans tjej. Så jävla pinsamt och jobbigt att vi inte kanske skulle kunna få ut pengar.

Men dagen efter, så provade vi en annan bank och då gick det. Jag skrek sjöng "halleluja" jag kunde återställa pengarna till Camilla OCH vi kunde ta ut mer pengar. Sedan ramlade det med mer av alla papper och vi vart tvungna åka ända ner till där min mamma bodde. Ca 5 timmars bilfärd i 40 grader värme i en bil utan AC. Jag ville dö igen! Men vi överlevde och jag hann besökas mammas grav.

Just nu brinner det väldigt mycket i Chile. Så vi åkte igen ställen som vart helt mörka av rök och aka i luften. Vi stannade till vid en strand och tänkte bada, men havet är isakkt så det blev inget. Vi käkade och åkte mot min bror igen. MEN nu är alla papper klara och nu är det bara att bästa på försäljningen och att pengarna ska rammla in på mitt konto.

Dom sista dagarna har vi faktiskt njutit hos min bror. Vi har haft grill fest, med tävlingar och tyvärr blev "plankan en av dom, så nu kan jag varken hosta eller skratta. I morse tog vi bussen åter till Santiago. Jävla tråkigt att lämna min bror och hans familj, så tårarna rann på allihop. Men nu är vi i Santiago och ligger på ett super fint hotell. Vi har duschat i varmvatten, fått nya rena kläder på kropparna och vi har idag ätit på MC Dolnad. I morgon ska vi utforska Santiago, äta gott och göra oss redo för den långa resan hem på torsdag. Jag längtar faktiskt hem nu. Min säng, mitt kök och fram förallt tve.

Allt har inte gått smärtfritt, men nu hoppas jag resan hem flyter på så vi får landa hemma i Skellefteå på fredag kl 16.

Allt händer på en gång tydligen. Jag har kämpat mig igenom helgen med andan i halsen hela tiden. Vår arbetsbelastning är sjukt galen just nu och man hinner knappt med att andas mellan besöken. Jag såg på lördag hade jag 35 besök 9 arbets timmar. Det är sjukt. Inte mycket tid för att stanna upp och faktiskt höra hur det är med våra vårdtagare vi besöker. Jag jobbade i måndag 7-12 och det var verkligen på tjurighet jag fixade det. Trött och slut när kl slog 12 så kallade min chef in mig och ville prata med mig.
Hon har inte varit hos oss mer än ca 2 veckor, hon är rätt ung, men hon har börjat röra om i grytan. Hon verkar ha skin på näsan och inte konflikt rädd. Jag tror verkligen hon kan få våran hwmtjänstgrupp på fötter igen, men det kommer ta tid. Iallafall så ville hon informera mig att Lifecare projektet har hört av sig till henne och behöver mig från 1 mars på 50% och att hon oxå vill andvända mig till något som heter Kulturbärare och att detta innebär att jag kommer att få gå dagtid fram till semestern om jag vill. Hon har ju förstått fått veta att jag söker andra jobb och punkterade att hon absolut inte vill missta mig och min kompetens.
Allt detta överrumplad mig verkligen och jag blev otroligt glad. Glad över att dom faktiskt ser allt slit man gör och att man faktiskt har ett värde för kommunen. Så jag sa att jag absolut kan överväga att bli kvar om jag får detta erbjudande. Men en övernaturlig känsla av energi åker jag hem och känner en enorm glädje och har bestämt mig till 99% att stanna kvar på min arbetsplats. Jag älskar mitt jobb och jag har så otroligt bra och duktiga kollegor, så kan jag bidra och jobba för att få hemtjänsten till Skellefteås bästa hemtjänst så så ställer jag givetvis upp.
Lite dåligt samvete får man för mina fantastiska kollegor och vänner, att jag fått denna möjlighet, men samtidigt måste jag kriga för mig själv och för att jag ska må bra.

Idag ringer en chef från ett jobb jag sökt och vill träffa mig. Hon tyckte jag fått fantastiska referenser och ville träffa mig.
Så jag kunde inte säga att jag fått ett erbjudande redan och tänker ändå att jag måste träffa henne och se vad hon har att erbjuda.
Så vi bokade in en tid när jag kommer hem.
Så det blir spännande.
Nu är det snart 2 dagar kvar tills jag och Micke sätter oss på planet mot Chile och som jag längtar efter ledighet.
Att inte ha någon gullig hund att kliva upp med och gå ut, att få träffa mina syskon, att få värme och att få hoppa ur ekorrhjulet en stund.
Så I morgon ska jag packa och göra klart alla Doris saker. Jag jobbar torsdag kväll, så Micke ska åka och lämna henne hos sin lilla stand in familj. Det är aldrig svårt att lämna henne där för hon älskar dom och blir alltid över lycklig varje gång hon får vara där.
Så hela denna vecka är fylld med positiva saker som fyller en med energi och glädje.
2023 verkar kunna bli ett bra år.

Allså min hjärna går på högvarv. Allså så många tankar på samma gång är så jobbigt, men samtidigt så roligt stundvis.
Det händer så mycket just nu i mitt lilla enkla liv.
Vi åker utomlands nästa fredag. Hela långa vägen till andra sidan jordklotet. Till värmen, till mina biologiska syskon. Det är 4 år sedan jag träffade dom sist och bara det känns otroligt spännande och roligt. Tyvärr finns inte min biologiska mamma längre och det kommer givetvis bli lite tråkigt att måste besöka hennes grav. Men något jag absolut vill göra och ta ett farväl på plats. Sedan är det mest spännande att se hur mina relationer blir nu med mina syskon när mamma inte finns längre. Min helbror har bjudit in oss till hans hem, så det blir där vi kommer att bo. Så jag får väl se om dom andra syskonen tar någon kontakt och vill träffa mig.
Idag har vi varit och inhandlat livet drog inför resan.

Snus ,snus och snus vad vore livet utan snus?
Själv har jag ju dragit på mig lasten rökning IGEN,och tänker att det får väl vara rökning på denna semester och när jag kommer hem blir det att göra ett avsked från den lasten. Jag kan ju för fan inte hålla på med både snus och cigg. Ofräsch och dyrt. Sedan tror jag att min ihållande hosta som finns än kan faktiskt bero på rökningen. Så klok har jag blivit att jag har lite insikt i mina droger.

Sedan så har jag ju sökt en tjänst som innebär bara dagtid och jag har fått komma på intervju. Det kändes bara bra på den, så jag väntar ju på svar om att kanske är en av dom utvalda. Det är jätte spännande. Trodde aldrig att jag skulle byta jobb, men nu händer det tydligen.

Sedan har jag och några kompisar dragit igång en tävling. Vi har satsat pengar på vem som går ner mest i vikt i % under en viss period och detta är just nu rätt peppande och roligt. Jag har ingen förhoppning på att vinna pengarna, men vad som än händer så vinner man hälsa. Men jag ska kämpa och ABSOLUT jobba för att vinna dessa 2000kr.
Jag och Micke har lite otur att vi har en 2 veckors semester framför oss,MEN som Micke sa.....
Vi får bara kämpa lite mer när vi kommer hem.
Som tur är att mitt löpband kommer i morgon och det är min räddning att kunna köra ordentligt när jag kommer hem. Det som känns riktigt roligt är att Micke oxå är peppad och jag tror detta band är en super bra investering för oss.

Sedan är jag på spänna varje gång min mobil plingar till. Min förlovnings ring passade ju inte och jag beställde ju en ny redan den 2 Jan och nu väntar jag förväntansfullt varje dag att jag ska få meddelandet att min ring kommit. Jag HOPPAS verkligen den kommer innan vi åker.
Vill ju glänsa med min nya fina ring.

Så I det stora hela så har jag så många roliga saker att se fram i mot och mycket som händer just nu, så att hjärnan jobbar är väl inte konstigt.
2023 började med jobbiga stunder, men har lett fram till att nya portar öppnat sig och att jag väljer att byta riktning på min vän.
Spännande och förändringar är roligt och nödvändiga ibland för att må bra.
Nu ska jag krypa ihop och försöka kortslutning hjärnan och hoppas jag vaknar pigg i morgon.
Sov så gott allihop.

Varje vecka tänker jag NU, måste jag sluta trycka i mig allt onyttigt jag äter, motivera mer och fram för allt hitta glädjen i att träna. Har tre gånger nu varit till gymmet på jobbet vi har och löpt på löpbandet. Jag älskar att löpa,gå på detta löpband, när jag väl kommer iväg, MEN jag kommer inte iväg för jag finner inte tillräckligt med tid.
Om man jobbar heltid för det första så har man inte jätte många lediga timmar på dygnet, sedan är det det att när jag har jobbat en hel dag och Doris har varit själv hemma så har jag knte hjärta att åka iväg igen och lämna henne själv. Sedan så behöver ju även hon sin motion per dag och när man har varit ute med henne känns det as jobbigt att åka iväg och träna själv. Så jag har nu varit iväg dom få fagar jag varit ledig.
Så I veckan slog jag till och inhandlade detta .....

Det var dyrt, men jag känner att jag satsar hellre lite pengar och få ett löpband som jag kan andvända till det jag verkligen vill. Så nu kommer jag inte behöva fara iväg från Doris och även Micke kan andvända det.
Jag har ju alltid hållit fast vid att jag ville göra Rebbes rum till gästrum om någon vill komma och sova. Men vem ska sova här???? Så nu gör vi om det till tränings rum och kastar ut sängen. Vi har en tv där inne. Så nu är det bara kliva upp på bandet och sätta på en serie och köra.
Tävla är min grej och sporrar mig,så idag har vi pratat ihop med några kompisar och vi ska tävla om vem som har gått ner mest procent av vikten tills sista april. Så imorgon vägning och sedan köra .

Helgen har varit bra. Vi har i fredags fått äta Sovas. Allså det är så gott. Lördag satt jag på en pinnstol från kl 10 till kl 17.30 och gjort flätor igen. Känner jag vill ha en sommar frilla nu när vi åker till Chile. Sedan på kvällen bjöd vi ungdomarna på Plankstek och sedan somnade jag direkt i soffan. Hur f-n kan man bli så trött av att sitta på en stol en dag? Helt otroligt konstigt.
Idag har vi stökat på lite, handlat, plockat undan i Rebbes rum. Tycker lite synd om Doris som har haft detta som sin egen säng och rum och sovit i den i flera år. Men får väl spona på en ny hundsäng till henne längre fram. Vi har även varit på en promenad på isen .... var skit rädd hela promenaden. Jag har nämligen som liten gått igenom isen och det sitter i. Jag har en väldigt stor respekt för is och går gärna inte där om jag kan slippa. Men jag gjorde det idag och Doris fick springa lös och hon njöt.
Nu är det kväll och jag ska krypa ihop och försöka ladda för denna jävulska vecka jag har framför mig. Bara långa dagar och endast fredag ledig. Hatar verkligen dessa veckor, när man liksom inte vet om man kommer överleva, då vi oxå har sjukt packade rader VARJE dag och man hinner knappt andas.
Men bara beta av dag för dag och se varje dag som en vinst när den är slut.
Sov gott alla vänner, så hörs vi fram över.

Hej på er 

Nu är det ett tag sedan jag skrev och det beror på olika saker. Tex livet kommer i mellan och man hittar inte inte tid eller motivation. Motivation är oxå något jag ska ägna detta inlägg åt. 

För att dra en lång historia kort så har min låga för mitt jobb snart slocknat. Under ett års tid har vi dragist med MÅNGA problem på min arbetsplats. Vi har försökt ropat på hjälp och kommit med många saker som kanske skulle ha förändrat situationen. Vi har bara fått höra att vi kollar upp detta, vi försöker kolla möjligheter, vi kan inte göra något, vi har inte tid just nu.....osv.....

Vi har förlorat en MASSA värdefulla kollegor det senaste året som har gett upp och kännt att dom måste byta jobb för att inte gå under. Där är jag nu själv. Under den senaste månaden har jag verkligen tagit i från fötterna för att ta mig till jobbet, att vara trevlig, att vara hjälpsam, att hinna med alla bränder vi släcker dagligen. Men för två veckor sedan sa min själ STOPP. Jag flännade hos chefen och berättade hur jag kännde, vad jag ser för problem och min otroliga ångest jag känner varje dag jag går till jobbet. 

Detta resulterade i att jag sjukskrev mig själv en veckan och nu den här veckan har jag fått jobba halvtid. Jag är absolut inte bättre på något sätt, men jag måste ju försöka. 

Varje dag jag ska gå till jobbet känns det som det sitter någon på mitt bröst. 

Så i helgen började jag söka nya jobb. Min låga jag haft för mina gammlingar är idag bara en gnista. Det går inte jobba på det sättet vi gör just nu. 

Jag har älskat mitt jobb, att få göra skillnad till dom äldre, att få utvecklas och få nya kundskaper i yrket, att jobba framåt. 

Men tyvärr har det sista året raserat allt och jag vet inte vart jag ska vända mig för att vi i våran grupp ska få hjälp. 

Jag kommer att fortsätta söka jobb och hoppas jag hittar något som känns lockande. 

Vi är strax inne i halva januari och jag och Micke ska strax åka hela långa vägen till andra sidan jordklotet. Jag vet inte om det är att det är overkligt att vi ska fara utomlnads eller vad det är, men det känns så långt bort, fast det är bara 17 dagar kvar    Vi har lite saker vi måste fixa innan det och ikväll ska vi upp bringa en lista som vi kan börja beta av. Nyårsafton klingade i kärlekens tecken. Jag och Micke förlovade oss   

Tyvärr så passade inte min ring som jag hoppas. Jag fick på mig den men den satt tajt och en promenad eller värme får ju fingrarna att svälla och då skulle jag få problem. Så jag var in på guldaffären direkt den 2 jan och lämande in min ring. Så jag har ingen ring på mig än    Men det kommer och vi är väl förlovade endå tänker jag. 

I helgen jobbad jag och idag har jag min lediga dag. Den har jag spenderat med Stina en sväg på en promenad och sedan har jag varit och köpt hår. För på lördag ska jag fläta mitt hår igen. Förut hade vi en afrikansk affär här i stan som sålde löshår i alla olika färger, tyvärr la den ner och nu finns det bara en butik som säljer och dom tar bara hem mörkbrunt hår. Men jag tog det och nästa gång ska jag ligga lite före och beställt hår i lite andra färger. 

Jag har städat hemma för sörsta gången detta år manuellt, allså utan min självgående dammsugar och jag har torkat golvet. När jag städar så plockar man ju undan överallt. I min soffa finns det ALLTID bollar, hundben och leksaker som Doris har hämtat. Lite roligt är det att så fort jag plockar bort dom i hennes lilla låda hon har så är hon och hämtar tillbaka som ...

Även om hon inte andvänder dom så sk dom vara i soffan utfall att det kommer någon hon kan visa upp dom för   

Den 2 jan var jag med Doris till veterinäären på ett återbesök och då fastslog vi att hon är nu färdig behandlad. Bättre än vad ögat är nu kommer hon inte bli och det känns jätte skönt. Det jag kommer alltid att få göra är att droppa vätskeersättande droppar typ 2-3 gånger per dag, men annars så är allt bra nu.

Nu ska jag börja fixa lite middag tills Micke kommer hem, för jag är så skit hungrig. Sedan kanske en tråkig promand väntar och sedan soffläge. 

Ha en bra kväll på er alla 

Ja men då var vi här. På ett helt nytt tomt blad som ska fyllas.
2022 vad fyllde jag det med?
Jo en turbulent bergodalbana av känslor, nya insikter, misslyckande, glädje, tårar, skratt och mycket där till. Ja i princip allt som livet innehåller. En utlandsresa hann jag med. Vi firade Mickes 50 års dag på Cran canaria. Jag hade en fantastisk semester med dottern och alla hundar uppe i norr.
Doris har haft stora problem med ett öga under 7 månader, som höll på ruinera mig på både pengar och hopp. Men även det ordnade sig och nu är gumman så bra hon kan bli.
Jag och Micke har skilt oss och försökt att gå skilda vägar. Det slutade med en enorm längtan till varandra och många långa samtal om det liv vi levt med varandra, hur vi skulle ha gjort och en insikt i att vi båda vill egentligen vara med varandra, men med nya ögon. Så i höst så flyttade Micke in till OSS och vi har börjat på ett nytt liv tillsammans med nya insikter och regler hur vi vill och ska göra för att ge varandra det vi vill ha ut av livet tillsammans.
Så 2022 har varit ett lärorikt år kan jag tycka och jag har lärt mig både saker om mig själv och om andra.
Hur ska vi börja då det nya året. Dom första skrivna meningarna på detta tomma ark.
Ja jag skrattar ganska gott för mig själv när jag ska skriva detta. . . . .
Ja som typ 80 % av resterande befolkning så ska jag väl ta tag i kroppen. Maten och detta jäkla snacks. Skräpmat har dominerat mitt trötta månde. NU är det slut med det och jag MÅSTE hitta glädjen i att laga mat igen.
Viktmäsdigt ligger jag rätt bra till. Jag har endast 4 kg till min vikt jag vill ha. Tanken var ju att jag den 27 januari skulle väga 58kg, men det känns lite svårt att nu då dit på 26 dagar.
Men det viktigaste för mig är att jag hittar glöden igen att tävla mot mig själv. Så idag sätter jag igång tävlingen med jag VS självömkan.
Jag har vunnit förr och jag kan vinna igen.
Nu ska jag oxå göra något jag ALDRIG gjort förr.
Jag har fotat mig idag, för att kunna se resultat om 6 månader och jag har tänkt dela med mig av dessa bilder. Känns lite skrämmande att blotta sig, men nu gör jag det.

Att göra saker som är utanför min trygghets zon är oxå något jag ska försöka fylla detta nya år med. För min uppfattning är att när man gör något som känns svårt, omöjligt och as jobbigt, så stärker man sin egen självkänsla och självförtroende. Så detta år startar NU och jag välkomnar det så otroligt mycket.
Redan nu i Januarie så har jag och Micke förlovat oss, vi har en lång resa till Chile om 26 dagar.
Bladet har redan börja fyllas med glädje.
VÄLKOMMEN 2023

...... det är när barn, djur eller äldre blir svårt sjuka och man inte kan förklara för dom varför man måste göra vissa saker.
Nu sitter jag här på akuten men mamma. Hon har kräkts hela dagen.
När man ser att en individ är skör och mår väldigt dåligt, då blöder mitt hjärta och jag skulle göra vad som helst för att ta detta onda från dom.
Det är troligen därför jag har det jobb jag har, just för att mitt förråd i huvudet som känner sympati är så stort när det gäller försvarslösa individer.

Och när jag inte kan göra det så blir det lite jobbigt. Men nu sitter vi här och väntar på att dom ska ta lite prover och få besked om hon ska tillbaka på bondet eller om hon måste bli inlagd. Jag hoppas verkligen hon får komma hem, där hon känner all personal och där jag vet hon har det lungt och skönt.