God morgon mina läsare.

Måndag och vi på börjar en ny vecka igen med jobb och måsten. Jag har inte skrivit på ett tag just för detta med vardagen har som tagit musten ur mig. Så energi har liksom inte funnits. 

Vad har hänt då under tiden? Ni kan inte förvänta er något smaskit snusk, drama eller en skratt kanival, det har liksom inte hänt något spännanade . Så inrutat och händelselös vardag har jag. Men vet ni, jag gillar det. Att inte ha drama, att vakna med samma rutiner varje dag, att gå till mitt jobb och känna att jag kan göra just denna dag bra för någon, att komma hem till hunden som verkligen längtar efter en, att sitta och äta middag med mina man, att ta en promenad efter maten, duscha, sedan lägga sig i soffan resterande 2 timmar av kvällen. 

Det är så skönt   

Förra veckan testade en personal positivt på covid-19 på mammas bonde. Så givetvis så skulle alla bonde där oxå testas. På lördag morgon förra veckan ringer sjuksköterskan och informerar mig om att mamma var positiv på covid-19   

Min panik rädsla slog direkt till och jag räknade ut henne direkt. Hon skulle bli en i statestiken av döda i corona. 

Dom första 5 dagarna ringde jag 2 gånger per dag för att uppdatera mig hur det gick och hur mammas status var. Vid tredje dagen så försämrades hon. Men 2 dagar senare så steg hennes värden och hon piggade till sig lite. 

Så jag ser ljust på detta nu och tror att hon kommer att klara detta oxå. Jag är evigt tacksam till personalen som verkligen jobbar för att ge god omvårdnad och trygghet till mamma, när vi anhöriga inte kan komma in och avlasta dom. Dom har gjort ett jätte jobb som har försökt hålla henne på rummet. Så statusen igår när jag ringde var att hon är rätt pigg endå och hon äter mat som vanligt.   

I helgen har vi storstädat och tjuvstartat jul pyntandet. Hur ska denna jul bli, undrar vi nog alla. Ska vi kunna fira med nära och kära, eller ska vi vara duktiga och tänka på att stoppa denna smitta. Jag och Micke har pratat om detta och är beredda att vara hemma själva i lugnan ro. Jag brukar inte vara så känd för att vara en jul galning. Jag brukar ta fram granen och  det är allt. Men just igår känns det liksom lite viktigare att pynta lite, för att man just faktiskt kan ske ska vara hemma mer. Så jar slog till på julgardiner. Det är nog mer än 15 år sedan jag satt upp julgardiner. Jag köpte även en röd samets duk till bordet OCH jag har köpt min första julstjärna och hängt upp! Sedan satte jag upp givetvis julgranen och mitt älskade lucia tåg som följt med sedan Rebecca var liten. Det är nämligen hon som har gjort det. Jag är så himmla rädd om det och ska inskaffa en hård ask i år att lägga ner det i, så det håller många år till. 

Så nu har julen tjuvstartat en vecka iförväg. Och jag njuter varje morgon det är mörkt när man kliver upp och så tända granen och julstjärnan. 

Vi har oxå börjat köpa julklappar och är nästan klara med dom. Jag har några få kvar och känner mig hel nöjd över detta. Men givitvis har jag kvar till att köpa till Micke. Han sägar aldrig vad han önskar sig och om han pratar om något, så är det konstgia saker som man måste betälla från utlandet och ha paypal eller vad det heter. Jag tror aldrig han har önskat sig några vanliga saker. Men jag ska nog knopa ihop något denna julen oxå. 

I veckan som var hade vi turen att få lite snö. Lite mysigt är det med LITE snö. Men givitvis så har det lyckats bli lite plussgrader, och is halkan har slagit till. Men då är man ju rustad och jag har i helgen premiära med mina spikskor. 

Jag fattar verkligen inte varför alla inte köper dessa skor. Såååå skönt att få gå en promenad, utan att vara spännd och rädd för att rammla. Bästa skorna ever . 

Just nu känns mina promenade lyxiga. I helgen när jag köpte en julklapp på bokhandeln, så fick jag prova på "bokus play" gratis i 45 dagar. Så jag är as nöjd just nu och kan lyssna på nya böcker. 

Idag har jag turen att jobba kväll, så jag ska fortsätta mitt julklapps handlande. Så till helgen hoppas jag att jag är färdig med alla julklapper. 

Hopp handlade detta inlägg om och jag känner hopp i att mamma kommer att klara av detta virus, och jag känner hopp på att julen kommer att bli bra trots rådande läge. 

Ha en bra dag på er alla och halka nu inte på isen, köp spik skor. 

Detta kommer att vara ett näst intill nu läge på Doris fronten. Så är ni inte alls intresserade hur det är med hunden, så behöver ni inte läsa detta hundliv. 

För er som följer mig så vet ni säker att jag har haft vissa problem med Doris. Hon har i sommar/höst haft vissa problem med utslag mellan tårna. Hon har även kliat sig i ett öra och hon har haft lite mer rosa hud än vad hon brukar ha haft. Detta resulterde ju i att vi var tvungna att söka hjälp hos veterinären. För er som är lite insatta i hundar så vet alla om att just hennes ras Franskbulldog KAN ha problem med utslag och allergier. Sedan finns det en del andra saker dom kan ha problem med oxå, som känsliga magar och trånga nosar. 

Doris gumman har tyvärr haft vissa problem med magen mer eller mindre. Så hon har nu stått på special foder det senaste året och hennes magpromblem har blivit betydligt bättre. Hon mår inte illa längre och hon kräks inte. hon får som magkattar och kräks när detta uppkommer. Hon fick en släng av detta nu i höst, trots att hon går på specialfoder. Men det lindrade vi med vanlig omeprazol. 

Sedan kom ju dessa utslag mellan tårna. Och hon fick ju som röda svulna bölder. Detta gjorde ju ont på henne och hon var inte super sugen på att gå långa promenader. Efter några veckor smörjaden med olika salvor, så for vi till doktorn. Detta resulterade i allegikost och en massa blodprov för att kolla om hon var allergisk mot något. Efter 1 dygn med allergi foder började hon kräkas, så vi fick återgå till hennes vanliga foder och bara mörja med kortison på tassarna. Se till att efter varje promenad att torka tassarna och smöja dom. Linda tassarna när hon var hemma själv, så hon inte skulle slicka på dom. Vi ha haft ett riktigt hudliv här hemma och Doris har inte varit jätte nöjd över detta pysslande med tassarna men hon har varit tålmodig. Tyvärr hittade dom inget på blodprovet dom tog. OCh man kan inte rikgtigt säga vad detta beror på. Men just nu äter hon mest foder bara. Som godis och som mat. Lite tråkigt, men jag vill ju inte att hon ska behöva ha klåda i öron och på kroppen. Jag har läst en del under denna höst på olika sidor och prata med folk som kan hundar och många av dom säger att detta kan vara hormonellt, efter en löpen. DEt stämmer rätt bra in i tiden. För hon löpte just före detta började ploppa upp. 

Just nu har hon on inte bölder, men jag ser att hon är lite lite rödare än hon brukar vara så vi fortsätter att hålla tassarna torra och smörjer 3 gånger i veckan. Nu börjar ju den blöta och kalla tiden och vi har ju hunnit med att is halkan slog till. Direkt då börjar man grusa ute och det gör skit ont för henne att gå på det vassa små gruset. Tydligen gör det lika ont för hundar som för människor att gå barfota. Så när jag är ute och går märker jag att hon vill helst gå där det inte är grus. Så nu har vi börjat att smörja trampdynorna oxå varje kväll. Jag har varit slarvig med detta tidigare år, men i år ska jag förska att göra det varje dag, så hon innte får spruckna trampdynor. Stads hundar sliter väldigt mycket på sina tassar och vi som ägare bör se över tassarna någon gång i veckan. 

Så just nu mår hon ganska bra. Magen är i form och utslagen håller sig tillbaka. Jag har börjat ge henne lite annat godis ibaland, men bara en sort. Det gör jag för att kunna se om det blir värre, så jag ska veta vad jag ska plocka bort om det behövs.  Så idag har vi varit ute och gått först och sedan for vi och klippte klorna. Nu har vi haft tass vård och smörjt alla trampdynor. 

Idag hade vi turen oxå att få träffa Doris kompis Elmo oxå (dotterns hund). Hn har tagit bollarna för 2 veckor sedan, så vi har inte träffas med hundarna för att han skulle få läka ihop. Han är som ett litet yr väder. Doris är så roligt jämt när vi träffas. Hon ska som visa hur snäll hon är då, hon går brevid mig och tittar på mig hela tiden för att jag ska bekräfta att hon är snäll. Hon låssas som att hon inte bryr sigom Elmo men hon kan inte tillslut låta bli att busa med han. 

Men i det stor hela så mår Doris kompisen rätt bra just nu. Sedan har hon oxå börjat vara hon sin dagmatte tisdag-torsdag. Hon är AS glad när hon får fara dit. Framförallt är jag AS glad att har hittat en så snäll och gullig kvinna som vill ta hand om henne. 

Jag har även idag hunnit fara en sväng på stan och spenderat gratis pengar    Vi fick ju nämligen 400kr av kommunen för att vi har kämpat med coronan inom vården som tack för det arbete vi gör. Väldigt snällt och uppskattat. Jag har gått runt och funderat och funderat på vad jag ska slösa pengarna på. Och idag blev det shoping.

Jag köpte helt onödiga grejor, men varför inte göra det när detär gratis? 

Jag gick loss inne på Ruitsels. 

Jag fick mig två parfymer, ett stort lukt ljus och lukt stickor. Så nu ska både jag och hemmet få lukta gott! 

Tack så mycket Skellefteå kommun för gåvan! 

Nu ska jag bara lata mig fram tills jag ska och jobba och mysa med Doris. Sedan får vi se om jag kan dra ut henne på en midre rastning innan jag åker på jobbet. Regnet är inte hennes melodi, men vem gillar regn och blåst? 

Ha en bra dag alla så hörs vi en anna dag 

Måndag och jag har turen att få jobba kväll idag. Kanske inte så många som skulle säga att det är tur. Men jag tycker det idag. För sedan jag började utbilda så jobbar jag mest bara dag 7-17, och detta med för att jag hinner aldrig göra dom saker jag behöver göra på dagtid. Nu är det kanske inte världsviktiga saker, men endå saker jag behöver. Så idag var jga faktiskt glad över denna arbetstid. Men då ringer våran fantastiska planerare och frågar om jag kunnde tänka mig att jobba dag istället för kväll. Så då satte det dåliga samvetet igång direkt och jag vet att dom behövde mig, men jag tog mig i kragen och sa nej denna gång. Jag ville ha min kväll och göra det jag tänkt. Förr i tiden var jag otroligt snäll och ställde upp mycket och gick ut extra när det behövdes. Men sedan jag fick denna värk problematik så har jag slutat med det. För att jag känner väl mest att jag måste först kunna klara av att jobba min heltid och inte ta på mig extra och kanske bli sjukskriven. 

Jag hoppas att mina kollegor förstår att det är inte för att jag är lat och ovillig. Utan det är för att jag vill bespara mig onödig värk och sjukskrivningar. Men det dåliga samvetet sätter igång dirket och börja mala. 

Just nu befinner vi alla oss i världen i en pandimin. Denna har snart på gått i ett år och folk börja vara less att hålla sig till restiktioner. Jag fattar egentligen inte varför. Är man förkyld eller har minsta tecken på förkylning SKA man vara hemma, vuxna som barn. Idag möttes jag av nyheten på tv att lärare och förskoleföräldrar skickar sina snoriga barn till skola och förskolor.

Att lärare får ta onödiga diskutioner och får nästa skäll av föräldrar för att dom inte får lämna sina barn. Den vanliga kommentaren är " men denna årstid är ju barn snoriga jämt" det är ingen Corona........

Men hur vet ni det föräldrar? 

Efter som detta virus är ett lurigt virus så vet man ju inte om det är ett vanligt virus eller ett farligt virus. Och bara för att man kanske inte DÖR av det, så sprid det omm vi inte håler oss hemma när vi har förkylnings symtom. Visst förstår jag att vabbandet blir mycke för vissa familjer, men kan verkligen jobbet vara viktigare en dina barn? 

Sedan finns det dom som säger att , jag kan inte vara hemma från jobbet.

Men verkligen..... tänk efter riktigt noga. Jo det kan vi om vi är sjuka ellerom våra barn är sjuka. Vi har systemet med vabb i Sverige och har man ett jobb, där man inte får vara borta när det är nödvändigt tycker jag man bör prata med facket om detta. 

Jag förstår verkligen inte varför vi vuxna ens tar diskutioner om detta och frågasätter personal i denna fråga. Vi har riktlinjer just nu i Sverige angångde detta virus och vi bör följa dom om vi vill bli av med detta virus och hålla det tillbaka så mycket som det går. Så länge vi inte följer restiktionerna, kommer det att ta bara längre tid innan vi kanske kan återgå till våra vanliga liv. 

Även om man inte jälv är skärskild rädd för detta virus och inte är i en risk grupp, så är ju svårigheten att vi kan sprida det till personer som är det. 

All ärldens folk måste hjälpas åt och jobba mot samma mål. Så jag har svårt för att förstå varför föräldrar skickar sina snoriga barn till skola och förskola och personalen får vara snorpoliser.