Jag ger upp nu. Ligger här i mörkret och vrider och vänder mig. Nu är kl 5 och har varit vaken 1 timme. Idag kl prick 8.00 kommer min röst ljuda.....
- Hej jag heter Isabella och jag har uvi. Ont som bara den och behöver nog pencelin är jag rädd för...?
Inatt har det gått över styr och nu är det medicin som gäller. Jag ligger här och dricker vatten och försöker att inte störa Micke som sover.
Fört tänkte jag att jag kliver upp och diskar och grejar. Men det stör ju..... Så jag får ligga här och bara vara tyst en stund till. Om 30 ska han vakna och då kan jag börja stöka på jag med. Det är lönlöst att försöka sova nu. Idag ska jag allså fixa medicin, fara till Mickes jobb och tvätta min bil.
Förr gjorde jag det 1 g I månaden, men nu var det längesedan. Jag ska passa på att käka lunch i metropolen BUREÅ ?
Allså nu när jag tänker till.... vad skulle man göra utan mobilen. Om detta varit för 25 år sedan hade jag inte haft en mobil och absolut inga sociala medier. Då hade jag helt enkelt bara legga här i svart rummet och stirrat på klockan.
Nu kan jag blogga kolla banken, skriva ihop en mat lista , ja helt enkel göra lite vad som helst ? fan vi svär ut i telefonerna mycket, men gud vad bra dom är egentligen. Nä nu måste jag gå på toa igen. Återkommer när tid ges.

Herre gud vad jag hinkar vatten. Igår morse inser jag när jag kissar på morgonen att jag är på g mot en urinvägs infektion. Det gör ont och jag ville kissa hela tiden. Så jag började dricka vatten som satan. Min kropp är helt i chock. Den får aldrig vatten annars. Men idag har jag säker druckit 15 glas redan i hopp om att kunna pinka ut bakterierna. Micke tyckte jag skulle ringa VC, men jag vill inte det förrän jag är riktigt dålig. För jag vill inte äta pencellin i onödan. Ibland har jag så tur att jag spolar ut bakterierna och jag blir bättre. Så jag satsar på det. Men jag är beredd med ett rör OM jag måste till doktorn.

Idag har jag fått mitt ego tillfreställt. Jag har shoppat upp mina jul pengar jag fått. Det finns nog inget roligare än shoppa och om det är gratis då är det jävligt roligt ? Temperaturen har stigit här oxå, så jag har tagit en långpromenad med Doris oxå. Det var ett tag sedan jag kunde göra det med henne. Nu är det inte många dagar timmar kvar på detta år. Ser på tv hur folk jobbar på med mat, dryck och klädsel, för allt firande som ska vara. Men själv blir vi hemma ensamma. Jag jobbar lördag o h söndag så det blir tve och sova in det nya året.
Men det går bra det oxå.
Nu kära läsare ska jag fixa mer vatten i mitt glas och sedan kissa.
Ha en bra kväll på er.

Måndag kväll och jobbet har dragit igång igen. En otroligt trevlig dag. Där mina vårdtagare verkligen var glada att se mig och sa att dom verkligen hade längtat efter mig. Det är värdefullt för mig, att känna att dom här fina individerna verkligen vill ha min hjälp i sin vardag.  Bara några få dagar kvar på detta år    

Men nu var det denna jul helg jag skulle skriva om. Ja jag har firat jul som många andra och jag har fått vara ledig fredag, lördag och söndag.     Vi tjuvstartade redan jul firandet hos pappa och Kerstin redan förra helgen. Jätte mysigt och pappa har som vanligt över köpt en massa klappar till oss. Pessentkort på kläder (love love love) lite tränings saker som jag ska börja andvända nu efter nyår, och lite praktiska saker som man behöver i köket. 

Rebbe och Oliver var oxå med och så klart lilla Doris. 

Sedan på självaste julafton, på dagen började jag och Micke med att slöa i sängen ända fram till kl 11 och sedan blev det brått som  fan. Vi hade bokat tid att vara hos mamma kl 11.30, så iväg till Coop och hämta ut jultallriken jag beställt till oss. HERRE GUD så stora dom var och mycket mat det var. Det hade räckt lungt med 2 st till oss fyra. 

Dom hade gjort mamma jätte fin. Lagt hennes hår och tagit på henne en röd fin kläninga. 

Mamma vart jätte glad av att se oss. Vi åt och mamma öppnade julklapp. 

Nu ser hon inte så jätte glad ut på bilden, men hon var det mellan åt stunderna. Men det blir för mycket för henne märks. Efter vi ätit och lyssnat på jul musik gick vi in till hennes rum och då helt plötsligt tog alla batterier slut. Rent sagt slut. Hon somnade /small av på 2 sekunder och vi fick tillkall personl för att få hjälp med att få henne till sängen. 

Så vi bädda ner henne i sängen och kramade om henne och begav oss hem för att jag hade ju lite att göra innan kvällen. 

Jag är ju en sista minuten tjej, så jag hade kvar att baka limpa   Var ju as jobbigt att göra men jag gjorde det och dom vart jätte goda. Så när dom vart klara var klocka slagen för att åka till min dotter Rebecca för att fira julafton. 

Vi hade på Kalle medans vi gjorde i ordning maten. Jag tyckte inte vi hade så mycket mat, men när vi plockande fram allt så ser jag så förbannat mycket mat vi hade...... blir rent svettig när jag tänker på det. Felet med allt var att vi tryckt julmat till lunch oxå, så det vart lite antiklimax när orginla julbordet kom fram. Tror jag inte ens backade. Rebbe hade gjort en massa julgodis och jag matade godis hela kvällen, så när vi kom hem efter 23 så hade jag en socker mage delux. När jag äter för mycket socker och dricker en massa dricka blåser magen uppsig som en luft ballong. Tur man inte är vaken på natten när kroppen ALLA muskler slappnar av (om ni fattar vad jag menar). 

Men vi spelade Oliver nya VR spel med glasögonen. Roligt om fan är det och han hade även ett spel där man åkte bergodalbarna på olika platser. Jag avskyr ju allt som har med karuseller , berodalbanor att göra. Men jag var ju tvungen att testa. 

Herre jävlar vad läskigt det var och fram förallt VERKLIGT det var. Det känndes precis som om jag var i en riktig bergodalbarna. Jag var på rikigt riktigt rädd och det känndes flera gånger om jag ville dö. 

Jag både skrek och höllfast mig krampaktigt i stolen jag satt på    Ögonen kan verkligen lura hjärna helt. Får ni chansen att prova VR glasögon gör det. Sjukt roligt upplevelse.  Jul tomten har varit god med mig detta år oxå. 

Micke hade som vanligt maxa klappar till mig. Jag fick en biljett till Joe Labero trolleri show, en ny "Gammal" leksak "Kalle Anka", parfym, elvisp, filt, ljuslyckta och säker något mer jag glömt. Jag är otroligt tacksam för allt jag fått av alla. 

resterande dagar av helgen så slappade vi inomhus, då kylan har slagit till här uppe igen. Igår tog vi en sväng till Innansjön och träffade Mickes pappa och fick äta julmat igen. Så nu är jag mättad till 200% av julmat och vill varken se eller höra talas om några korvar, köttbullar eller ägg på mycket länge. 

Nu denna vecka ska jag börja knopa ihop ett tränings schema på min träning jag måste på börja för att nå mitt mål det nya året. "2022 kommer at bli ett jäkla corona år det oxå så jag har inte förstora förhoppningar på resa till Chile. Men jag hoppas iallfall .....

Det finns tre grejor jag ska genomföra.

1. springa tjejmilen

2. Göra dreads 

3. BÖRJA spara pengar 

Och det viktigas av allt, lära mig att inte trassla in mig i saker jag egentligen inte vill göra. 

Så jag väntar med späning på 2022 och välkommnar det. 

Ha en super bra kväll på er alla så hörs vi fram över .......

God eftermiddag på er. Idag har vi fredag den 17dec 2021. 

Denna dag har en massa känslor i sig. Idag är det nämligen Olivers döds dag. Säger man verkligen så "döds dag"? Men så är det iallafall. idag är det 28 år sedan har dog. Denna dag kommer nog alltid finnas i mitt minne. Jag skulle kunna återberätta hela handelseförloppet utan och innan till. Glömmer aldrig denna dag. I morse när jag vaknade låg jag och tänkte på hur hans födelse dag gick till. Konstig nog kommer jag inte ihåg den något nämvärt. Inte alls på samma sätt som jag kommer ihåg denna dag. Ofta brukar mman säga att med tiden kommer man ihåg som fina stunderna. 

Jag tror man kommer oxå ihåg dom tramatiska stunderna. Ikväll ska vi åka och tända ljus på hans grav och sedan ska Micke tydligen bjuda mig på middag. 

Jag tvättar och vi ska hets köpa julklappar idom sisstaa julklapparna idag. Julen känns alltis så långt bort, så jag brukar tänka hela tiden, att nog har jag tid på mig   Sedan helt plötslig så kom julafton och man stressar som fan. 

Igår var det sista dagen på det projekt jag är med i. Vi har nu satt igång alla bonden i Skellefteå kommun i det nya datasystemet och nu pausar vi fram till vecka 2, då drar vi återr igång och ska börja sätta igång hela hemtjänsten.  Så går var vi bjudna av våra närmaste chefer på lunch på Arken. Vi skulle mötas där och när vi kommer dit så är även högsta hönset i vård och ommskorg oxå där och ska äta med oss  Ejja. Känndes ju hel konstigt, varför vill hon äta lunch med vi fotarbetare?? Men vet ni...jo det vet ni... hon är en helt vanlig männsika som alla andra. Det var en mycket trevlig lunch, där vi fick berätta våran drivkraft och varför vi vill jobba inom äldervården. Hon delade med sig av sina erfarenheterr och hennes driv kraft. Vi fick mycket beröm över det jobb vi varit med och drivit och en stor tacksamhet över att vi har styrt och ställt upp som vi har gjort, både från Ejja men fram förallt från våra närmaste 2 chefer. Vi pratade fördelar och nakdelar med äldrevården, nya tekniker vi stå inför och hur vi vill utveckla saker och förbättra vården för dom äldre. Ejja sa något jag verkligen känner igen. Det finns inga "problem", jag pratar aldrig problem, jag prata då om UTMANINGAR. Vi har utmaningar framför oss, men det finns oftast alltid en lösning på saker. Tillsammans kan vi förändra saker och göra dom bättre. Är man bara villig att titta utanför boxen. 

Lunchen avslutades med att vi fick en lite julklapp. och en gråtande chef. Gulligt tycker jag och man känner då att vi verkligen betyder något och vi gör faktiskt ett super bra jobb. På kvällen avslutad vi 4 utbildare med att ta oss en brak middag ut. 

Jag fick även julklappen från min egen arbetsplats igår. Så nu har ju julafton små börjat    

Förra helgen så kasta min kompis Anna-karin en blomma i famnen på mig och sa ta den, jag vet inte vad jag ska göra med den. Tackar sa jag och gick hem med den. Den var ett AS. den har nu tagit upp halva mn diskbänk i nästan en vecka. Jag harinte fattar hur f-n jag ska kunna del på denna blomma. Men idag tog jag fram saxen och frisserade och klippte tillden. Har oxå provart spara 4 skott från den som jag satt i vatten. Så vi får se om dom får några rötter. Jag har ju lixom inte riktigt gröna fingar, mer bruna fingar om ni fattar. Men jag har gjort ett ärligt försök och rotar dom sig ska jag plantera dom och sköta dom som mina små bebisar. 

Helgen knackar på dörren och jag ska ju jobba i helgen. Känns skit spännade, att vara på jobbet så mycket. Men jag längtar verligen efter vissa brukare och i morgon ska vi till pappa och Kerstin och fira lilla julafton, så bara det känns ju roligto ch lyxigt. Jag slipper laga mat, Micke hämtar mig efter jobbet och jag får åka bil till pappa. Söndag blir det promenera och jobba. 

Sedan slog det mig att måndag är dagen D. Då måste vi inhandla allt vi ska ha till julmaten. Se till att alla juklappar är inslagna och klara och se till att jag hittat på vad vi ska bjuda mamma på när vi åker dit på julaftons lunchen. 

Så nu sätter jul ruschen igång och det känns pirrigt i min mage. 

Jag gillar jul och jag älskar att få öppna julklappar. 

Nu ska jag tvär vila till Micke kommer och sedan blir det middag och lite handling.   

Ha en jätte bra helg på er allihop. Det ska jag ha. 

......alla fina meddelanden jag fått från mitt inlägg igår. Det känns hoppfullt och jag tänker att om jag lyckats sluta röka och äta godis bör jag kanske klara detta oxå. Men jag vet hur jag fungerar och hur ett beroende fungerar och det är ett jobb man aldrig slutar jobba på. Men jag tar ett steg i taget och en dag i taget. Förr när jag gick på AA så fick jag lärar mig att aldrig lova någon att jag ALDRIG mer ska dricka, för det kan man inte veta. Om man gör det så leder det oftast till mer skam och ångest att man inte fixar det och sviker nära och kära. Men så länge man försöker har man en större chans att lyckas.
Nog ordet om det nu. Iallafall i helgen träffade jag min vän Ida och hon tipsade mig om en tjej som gör Dreams ?
Jag har typ alltid varit as taggad på att ha det. Så nu har jag skrivit till denna tjejoch hoppas på svar.

Hur jäkla snyggt är det inte ...? Jag är över taggad på detta.
Idag har jag utbildningar hela dagen. Så det är jag och datorn som ska hänga idag. Ikväll ska jag och Micke fara och spela padel. Det är tyå två veckor sedan vi var iväg sist. Förra veckan hade jag lite problem med ryggen, men det är bra nu, så inga ursäkter längre. Det värsta är att alla banor är bokade. Jag har inte boll kontroll jämt och har en ofrivillig talang att skjuta ut från våran barna och in på någon annans barna. Sjukt irriterande att måsta stå om be om att få tillbaka bollen flera gånger under passet.
I helgen går start skottet av julfirande. Vi ska till pappa och Kerstin på lördag och det känns mysigt. Jag längtar verkligen till julafton, maten, sällskapet och givetvis så ska jag ju få äta lite godis.
Nu ska jag mysa ner mig i soffan med hunden och invänta mina personer jag ska utbilda idag.
Hoppas ni alla får en fin dag och åter igen tack till alla er som skicka så fina meddelande till mig igår. Jag känner hopp och tro på mig själv ?

Alla människor har en osynlig ryggsäck. En historia som sparar minnen, reaktioner och erfarenheter som man stoppar i sin egen ryggsäck. Oftast kan man väl säga att det är saker man försöker dölja och glömma, som man stoppar i ryggsäcken. Saker som är jobbiga kanske känsliga. Då och då öppnas den och då läcker det ut.
Jag har en ryggsäck, som är fylld med massa känslor, mindre bra erfarenheter och besvikelse. Jag är inte unik i detta. Jag VET att detta är vanligt. Allt man stoppar i sin ryggsäck påverkar en på olika sätt.
Nu ska ni få höra vad som finns i min ryggsäck.......
Det som formade mig från början var mobbing, att inte duga till och vara ful. Där föddes mitt behov att vara tillags och bli behövande.
Jag har trampat på min egen själ och självförtroende flera gånger under mitt liv, bara för att kanske få den där bekräftelsen att någon såg mig. Jag har haft många tvivelaktiga sexuella relationer, som jag idag kanske skulle bedöma som snudd på som våldtäkter. Både för att jag var väldigt ung och det oftast handlade om äldre killar som tog försig och kasta bort mig direkt efteråt. Jag trodde ju att om man gjorde det dom ville, så tyckte dom om mig. Men så är det ju inte riktigt.
Jag har oxå en sorg i min ryggsäck, av min son. Nu är det inte en sorg jag lider av idag, men en grym erfarenhet som jag verkligen inte önskar någon.
Jag är adopterad. Som egentligen inte påverkade mig så mycket under min uppväxten. Men efter jag nu hittat min familj, så finns en otrolig längtan efter dom alltid. Att få delta i deras liv och få dela med mig av mitt liv. En viss ensamhet och ett tomrum finns i mig. Att inte bara kunna ringa och prata om livet med dom. En ensamhet som växt sig större under årens gång, när min egen familj här har fått en ny form av naturliga själ. Att stå själv i att hålla ihop den lilla familjen som finns kvar. Att ge och ge av sig själv, utan att få något tillbaka är krävande. Fast jag vet att vissa kan inte ge tillbaka av naturliga själ, så är det stundvis krävande och man känner en ensamhet.
Det finns även passionerat och destruktivt förhållande i min ryggsäck. Jag pratar givetvis om mitt äktenskap. Genom åren har vi sårat varandra, behandlat varandra orätt och gömt huvudet i sanden. Vi har flyttat ifrån varandra flertal gånger och tillbaka till varandra. Vi har under dom senaste åren jobbat tillsammans och idag är vårat liv helt annorlunda än för 10 års sedan. Vi respekterar varandra, lyssnar på varandra och pratar om det finns problem. Jag har idag en otroligt omtänksam, snäll och stöttande man vid min sida. Trotts det bor vi inte med varandra.
Detta beror på alkoholen. Jag behöver inte orda om denna dryck, men när den finns i bilden, förstör jag både han och mig själv. Detta år har bestått av många fester och många nederlag. Den förstör för mig, den gör mig till den jag verkligen inte vill vara, den får mig förstör relationer, förtoenden. Den ger mig inga positiva känslor längre.
Jag har absolut ett beronde och har haft det under många, många år. Jag skulle verkligen ge vad som helst för att kunna dricka som en helt vanlig människa. Men det funkar inte. Så nu är det dags att välja väg igen. Att erkänna för mig själv att jag och alkohol kommer ALDRIG att bli vänner.
Jag vet att detta beslut kommer att bli jävligt jobbigt och bli ifrågasatt. Man blir den tråkiga som inte dricker. Men jag vill inte längre vara den där osköna fylle kärringen som flännar och fladdrar runt och sårar relationer.
Jag vill vara den där sköna bruden som folk vill umgås med och kunna vakna dagen efter och känna mig tillfreds och ingen ångest över vad man sagt eller gjort. Så nu börjar jag gå efter denna väg och hoppas på att jag inte hittar någon genväg.
Jag har nu öppnat min ryggsäck offentligt, och jag tänker inte skämmas för den. Jag är människa och vi människor felar. Men nu vill jag bli en bättre version av mig och bara för mig själv. Inte för någon annan. Jag ska gå in i 2022 med en ryggsäck som är lättare.
Jag börjar min långa väg till tillfrisknande NU.

Corna eller inte, men 2021 har verkligen varit, om vi får tala klar språk ,ett covid år och lite stelt. MEN trotts detta har tiden endå sprungit iväg och vi går mot 2022 alldeles strax. Jag har idag haft lite tid att reflektera detta år och vad har jag gjort och vad har hänt    Det har hänt både roliga och mindre roliga saker. Men det är väl så livet beter sig och är så det kommer att förbli. 

Iallfall så har jag idag knopat ihop en års fotobok nu och skickat iväg. När man tittar tillbaka på alla bilder man tagit så ser man att jag har endå haft många roliga stunder. Vi har firat min bror på hans 50 års kalas, vi har firat både mamma och pappa på sina 80 års dagar. 

Jag och Micke har varit lite mer ute i naturen. Vi har besökt Mårdseleforsen och grodkällan. Vi har grillat en del ute i naturen vinter som sommar. 

Jag har lyckats nå mina mål i min vikt resa. Vi har festat en jäkla massa och haft en massa roliga människor runt oss. Vi har verkligen detta år tagit oss råd att äta ute och lyxa en del    Jag har haft flätathår, köpt en massal kläder jag aldrig trodde jag skulle kunna bära. Vi har upptäckt Padel. 

Så i det srota hela så har detta år varit rätt bra kan jag tycka. 

Sedan har det oxå hänt saker som kanske är mindre roliga, men  naturliga i livets hjul.

Mamma har haft några mindre bakslag och varit sjuk. Doris har haft lite problem med magen och ett öga i omgångar. 

Jag och Micke har flyttat ifrån varandra och försöker hitta våra nya roller.

Jag har längtat otroligt mycket efter min familj i Chile    

Vänner har kommit och vänner har gått. 

Men jag vill förmedla att jag känner mig väldigt tillfreds med mitt liv och jag känner ett otroligt lung och en harmoni. 

Så nu när vi går in i 2022 så kan man bara sikta högre. 

Det finns två saker jag ska skita på. Och jag ska nå dom två målen. 

Det första är att JAG SKA till Chile och JAG SKA springa tjejmilen. Två saker som inte alls är svåra att uppnå. Så det bllir mina mål för 2022. 

Nu har vi några få veckor kvar av detta år och vi får strax en nystart. 

Efter ny år ska jag börja på min träninng för tjejmilen. Löpning....... jag är ingen löpar människa och gillar egentligen inte alls att göra det. Men det är lite det som gör att detta sporrar mig att göra det. Att bevisa för mig själv att när jag tycker något är tråkigt och jobbigt, kan jag endå klarar av det om jag bara verkligen vill. Och känslan efter man gjort det är otroligt stärkande för kropp och själ. 

Jag fick höra av en kolloga till mig att jag var så himmla chill och ombytllig. På ett positivt sätt menade hon då. Att jag kunde ändra frisyr hit och dit, att jag helt plötsligt slutade med godis osv. 

Att jag provade på saker och ändrade mig rätt snabbt i saker. 

Jo det tycker jag oxå jag gör.

Jag är inte rädd för att prova nya saker eller träffa nya männsikor, jag utmanar mig själv ofta i stora och små saker. Men jag är inte rädd för att misslyckas heller. Ett misslyckande är inte  ett nederlag för mig, det är en läxa i livet. Alla saker jag tar mig ann fixar jag inte och det är okej. Antinngen testar jag igen eller så lägger jag ner den tanken. Värre än det är det inte. För mig finns det INGENTING som är skrivt i sten. Det är bara döden som är skriven i sten. 

Man kan alltid ändra sig, eller göra saker på andra sätt. 

Jag är av den tron att så länge jag försöker, så har jag fortfarade en chans att nå dit jag vill nå. Sedan om jag försöker i fleran herrans år, så en dag kanske det går. 

Så att vara principfast tycker jag hindrar en av att upptäcka nya saker. Jag vill ha möjligheten att kanske få lära mig eller upptäcka nya saker om det finns nya saker att upptäcka. 

Så nu ska jag göra klar min "drömmar bok" och börja lägga upp delmål för att nå till mina 2 mål för 2022. 

Idag har jag turen att få jobba kväll. Så jag ska strax börja göra mig klar för att fara till jobbet. Doris kämpar på igen med sitt öga. Igår kväll fick vi ett bakslag och oron i mig steg. Jag ville ringa veterinären direkt, men Micke lugnade mig och tur var väl det, för idag är hon mycket bättre i ögat. 

Hon har äntligen accepterat att ha kragen på sig, men jag tycker verkligen synd om henne när hon måste ha den. 

Men det är ju för hennes eget bästa. 

Nu ska jag snygga till mig och rolla mina kläder från hundhår. Hoppas ni alla får en bra dag   

God morgon. Denna helg vart bajs. Inser på fredagkväll att Doris har ett JÄTTE RÖTT öga och förstår att detta måste jag få hjälp med omg. För det är så att en skada på hornhinnan, kan bli så illa fort att dom måste ta bort ögat om man inte kommer i tid till veterinären. Så redan på fredagskväll tar jag kontakt med jour veterinären. Får då besked att närmaste små djurs vet finns i Vännes ? kl 20.00 Pratar med henne, skickar bilder på ögat och vi beslutar att vi ska komma på lördags morgon, men att jag är tvungen kliva upp varannan timme och droppa ögat med en smörjande droppe. Så det var det jag sysslade med hela natten fram till kl 7.00 ? klev upp packade ihop lite saker och begav mig till Vännes. 16 mil i halka och snörök. MEN det gick bra och Doris skötte sig jätte bra hos veterinären. Besöket tog 50 min och sedan vände jag om hem igen. Jag hade tänkt jul handla och hälsa på en kompis och gå en lång promenad. Nä väl hemma var jag bara trött, sur och less. Så resterande lördag surade jag i soffan.
Idag vaknade jag 6 och har hunnit ge Doris alla droppar, smärtstillande och rasta. Duschat av mig skit helgen och tänker ta nya tag idag och försöka handla lite julklappar. Idag ska jag laga mat oxå. Det är ovanligt nu mera. Nu blir det ingen avancerad mat lagning direkt. Jag ska ställa till med surströmming idag. Har bjudit över min vän Anna-karin, så vi ska gotta oss i salta fisken. Veckorna springer iväg och jag kan knapp bärga mig till 2022 ska börja. Ska knopa ihop en års bok och göra ett försök att tömma min telefon på bilder. Jag vill ju spara dom någonstans, så jag ska köpa mig ett usb minne och tanka över dom. Jag vet ju att det finns något himla osynligt moln dom ska finnas i, men är inte tillräckligt smart för att hitta detta osynliga moln. Så jag tar det säkra före det osäkra och tankar över dom på det gammla viset.
Hoppas ni får en trevlig advent allihopa.