God dag min läsare 

I dag är det söndag och helgen drar  mot sitt slut. Vi har haft en bra helg. I fredags så blev det inte alls så mycket efter jobbet. Vi tvättade och åt en hemma gjord hamburge tallrik. Kan ha varit den godate tallrik jag gjort hemma. Varför den blev så himmla god kan jag inte svara på, tror det kan bero på att jag har varit SÅÅÅÅÅ jätte sugen på hamburgare länge nu. Sedan blev det en prommis och tvätta. 

Igår hade vi som vanligt den jäkla vecko handling. Så vi skrev ner en vecko lista på vad vi ska käka. Detta är något vi gör varje helg och jag HATAR att komma på vad vi ska äta. Både jag och Micke har tomt på ideér. Man vill ju äta något gott och man vill det ska var billigt, och man vill det ska gå snabbt och laga. Den ekvatioen går inte ihop   Tror jag inte är ensamen som har detta bekymer. Men jag är sjukt glad att jag inte har flera barn att utfodra och bara mig själv att tänka på. Innan vi for och handlade så så for vi förbi en "kläd bytar dag" som var i en idrotts hall här i Skellefteå. Hade fått tips av min svägerska på detta. Så vi begav oss dit och jag hittade en kofta, ett par jenas och ett linne för 100kr   att köpa begagnade kläder är ju livet. det är billigt och det fungerar jäte bra för mig. Jag tänker oxå att när man köper begagnat så kan man ju byta kläder lite oftare, då det inte ligger en förmögenhet i kläderna. Lättare att kasta bort när man inte andvänder kläderna och vill rensa. 

Efter min fynd så blev det att handla mat, hem och äta lunch och sedan ut och gå med Doris. Sedan blev det hockey. 

Kl 18 hade vi blivit bjudna av in dotter till Arum för att käka. Till Mickes nacktdel så blev det ju förlängning i matchen. Men då är det ju tur att jag har så han kunde se matchen på min telefon. När jag gav honom telefonen så sa jag.....

-Lova nu att du inte SKRIKER om dom gör mål    det lovade han ........ och så gjorde SAIK mål och han utbrister ett stor jävla  JAAAAAAAAAAAA högt och tydligt .......   hela resturangen stannar upp och vänder sig mot oss...... 

Ursäkta klämmer han fram med ett leende. Som tur var var det fler som gärna ville veta hur matschen gick så det blev inga surar miner. 

Maten smakade gott men den var kalll. Jag är ingen som klagar och är rädd för att skapa konflikter. När servitrisen kommer och frågar hur det smakar så säger jag gott, men att våran mat är kall och om den ska vara det? För det kan ju vara så att kött mackan ska serveras kall? Hon går och frågar köket och kommer tillbaka och säger att så ska de inte vara. Dom erbjuder sig att värma på den. Hon far med in tallrik och kommer tillbaka ca 2 min senare och påstår att den är värmd. Men jag kände ingen skillnad alls. Sedan vill jag säga att det var inte bara min mat som var kall. Allas mat var kall men ingen annan vågade säga något. Sedan hade jag oxå lagt till pommes för 35kr till mackan. Jag blir lite sur oxå på att då tog dom bort chipset från tallriken när jag la till pommes. 

Så i det stora hela blev jag rätt besviken och irriterad. 

Så idag har jag tagit mig tid att formullera ett mail till Arum om denna upplevelse. Jag har betonat att maten är god med goda smaker, men att bli severad kall mat och sedan säger dom att dom värmt den, men ingen skillnad blir å känns det lite snopet och att om jag betalar extra för något så räknar jag med att få det utöver och inte att dom då ska tabort något annat från mat rätten. 

Så jag ska vänta med förväntasfullt efter svar. 

Sedan har jag oxå mailat den frisör som jag kämpat med om att få göra dreads i mitt hår. Tog  kontakt med denna frisör för ca 2 månader sedan, då jag sett dom göra reklam för att den här salongen gör dreads. Gjorde allt dom ville med att skicka bilder på mitt hår och berättad om vilka färger jag vill ha på mina dreads. Sedan har det varit en lång kamp om att få VETA NÄR hon ska kunna göra detta på mig. Hon svarar sällan på mina mail eller sms jag skickat och varje gång jag har frågar  NÄR hon tror hon kan göra detta på mig har jag ALDRIGT fått något svar på denna fråga. Om jag startar ett företag och gör reklam på att jag utför vissa tjänster, så måste jag ju göra det oxå. Är det så på något vis att jag just nu inte kan utföra dom tjänster jag lova, så måste jag ju förklarar det för mina kunder eller säga att det är en vänte tid på 2-3 månader. 

Jag fattar att folk ha ett komplicerat liv och det kan komma saker imellan i livet, men vad jag vill är bar att hon säger det till mig då. Säg bara istället att just nu har jag skit mycket och kan inte göra detta, men om ca 2 månder fixar vi detta. Då vet jag och behöver inte känna mig som en jävla tjat kärring. Sedan vore det ju bra om man svarar sina kunder när dom skriver och inte sporadiskt med ca 2 veckord mellanrum. 

Så dom har jag oxå skrivit till och frågasatt om jag ska vända mig någon annanstans eller om dom kan ge mig ett besked om ca NÄR dom kan göra detta på mig. 

Så gnäll Bella har varit framme idag och det känns skönt att få säga sin mening och inte bara gå runt och vara tyst. 

I veckan har jag jobbat min första vecka och det har gått så där. Ingening har gått smidigt och ingen har som haft tid för mig eller tid att lära mig riktigt. Så jag har i princip suttit av 4 dagar av 5. Först på fredag efter jag själv har byggt ihop min egen arbetsplats och tvungen hämta kablar och jaga olika saker så fick jag sätta mig ner i ca 40 min och börja prova planera. Så JA det är roligt att få jobba, men är rätt frusterad över att ingen har tid att hjälpa mig igång och lära mig. 

Tänk er att ni ska lära er att laga bilar och ni har ALDRIGT gjort det, men ni vet hur en bil ser ut. Först får du bara stå och titta på i fyra dagar och fattar egentligen inte vad dom gör, och när du väl ska börja repa så måste du först göra dina egna verktyg för att kunna göra jobbet    så har det varit för mig denna vecka........ så vi får se hur nästa vecka blir om det flyter på och jag får kläm på detta. Jag hoppas det för jag vill ju göra ett bra jobb och inte röra till det för den ordinarie samordnaren. 

Livet är rätt bra, men just nu är jag inne på någon jäkla grusväg och kör och det låter och guppar och irriterar mig lite. Men snart kommer jag ut på astfallt igen och då kommer det gå lätt 

God morgon
Igår var det varit dagen D. Igår var det dagen jag har fått börja jobba lite. Jag har fått andra arbetsuppgifter som jag klarar av att göra utan att andvända min arm. Jag ska lära mig samordnar jobbet. Som samordnare samordnar man dagen för dom som ska ut och jobba i hemtjänsten, man planerar helt enkelt så alla äldre får den vård dom är beviljade. Så igår var jag praktikant på Moröbacke hemtjänst. Det var där jag började min karriär inom hemtjänsten. Så tillbaka till brottplats nr 1 igen. Det är rätt många år sedan jag slutade där, men jätte roligt att en del kollegor fortfarande finns kvar. Idag har jag matats med information hur systemen fungerar och viktiga saker att tänka på. Ska även vara där idag Sedan ska jag till Väst på stan och hjälpa till lite fram över. Kommer bli intressant att även få lära sig den delen av hemtjänsten. Jag har nu varit hemma nästan 5 månader, så jätte roligt att få komma sig ut och jobba lite.

Igår tog jag även tagit oskulden på mina nya "ute" springar skor. Köpte nya ut skor i helgen och igår var det dags att prova dom och prova springa ute. Att löpa på ett löpband är oftast lättare och man får ju som hjälp av bandet. Att löpa ute är det 100% egen ben kraft som ska användas, pluss att det är uppför och utför lite då och då. Jag har ju löpt på bandet 3,5 km på 23 min. Så min förväntning var att det skulle gå lite saktare och tyngre ute. Så jag klädde på mig, knöt på mig ny skorna, satte på motivations musik i öronen och for. Jag valde en runda som jag trodde var ca 2,5 - 3 km.
Jag körde på och vart sjukt förvånad över att det gick lite lättare än vad jag förväntat mig. Jag fixade att löpa HELA rundan och inser när jag är hemma att rundan var 3 km och att jag fixat den på 20 min. Detta innebär att jag hållit samma tempo ute som jag har haft på löpbandet. Jag fick en otroligt boost av självförtroende av detta. Vad det än gäller, så klarar man av något man inte tro man fixar, då blir man riktigt jävla stolt över sig själv. Och det har man rätt att göra oxå. Så nu blev jag nästan taggad på att göra det igen idag. Så igår var det D och jag har satt en boll i rullning.

God morgon    

Onsdag har börjat och jag har idag sparkat mig själv i röven och klev upp vid 7 och ställde mig på löpbandet för att göra bort mina 3,5km. Jävligt mottvilligt kan jag lover er det var, men jag gjorde det. 

Jag har nu väntat i ca 4,5 månader på att jag ska känna att jag vill träna, suget efter att ...fan vad skönt det ska bli att träna......   Men vet ni vad ,jag tror jag ALDRIG kommer känna det är roligt att träna. Den enda känsla jag är rikitig glad för, är den när jag är klar med träningen. När jag står i duschen och tvättar bort all svett och känner mig slut i musklerna. DEN känslan är den bästa, när det är klart för dagen. Att jag någon gågng ska säga att det är roligt att träna kommer nog aldrig komma och det är väl okej, så länge jag bara gör det. Jag tränar inte längre för att gå ner i vikt. Jag är rätt nöjd med min lite slappa kropp och för att närma mig 50 år och har fått två barn. Jag tränar för att hålla mig i form, kondition, hjärta och mina leder. Jag har märkt en viss skillnand när jag tränar så har jag mindre ont i mina leder och det tycker jag verkligen är ett pluss. Sedan att låta hjärtat pumpa lite då och då är nyttigt, för vem vill inte leva ett så friskt liv så länge som är möjligt? 

Så nu på morgonen gjorde jag det igen och jag är stolt över mig själv över att jag inte låter mitt "lättja" vinna över mig 

Nu på förmiddagen fick jag oxå ett samtal från min chef. Nu äntligen har dom fått ihop en plan för mig som gör att jag kan få börja jobba lite med saker jag ska klarar av. Jag kommer tydligen både vara samordnare, utbildare och åka runt på olika arbetsplatser och stötta kollegor i att göra Genomförande planer på rätt sätt. Detta känns roligt att få komma igång med lite jobb och jag har nu några dagar på mig att börja fundra på hur mycket tid jag ska börja jobba. Men det känns roligt att få komma igång. 

Jag har nu gått hemma på 100% sedan den 5 december och jag kan säga att man blir lite less. Micke håller på gå in i väggen, för att när han kommer hem vill jag ju bara prata och hitta på saker. Helgerna packar jag med middgar och främandene och han gör dom med mig, för att han vet att jag behöve få lite social tid med människor, men han är trött ibland och vill egentligen bara vila och ha det lungt    Så nu när jag ringde han och berättade för han så var hans svar...

-Men vad skönt    ....... kanske han får lite vila och att jag oxå är trött efter en dags arbete   

Mitt samvete ligger nu hos min hund Doris. Nu har jag varit hemma med henne SÅ länge och vi har skapat rutiner kring dagen och vi har myst i soffan och busat. Nu ska hon återigen börja vara själv och det sliter i mitt hjärta. Men hon klarar det och jag ska kontakta min hundrastare igen så jag får äta lunch någon dag i fred utan att stressa. 

Så livet reder sig och jag hoppas verkligen att min handled/arm  klarar detta och att jag kommer att få komma tillbkaka till att mitt riktiga jobb efter semestern. Jag längtar faktiskt efter mina gammla. 

Nu ska jag göra mig klar och så ska jag skjudsa min dotte till hennes jobb. Ska sedan kanske åka förbi jobbet oxå och hejja på några kollegor. 

Ha en bra dag på er och njut av snön som kommer idag här i Skellefteå.   

Allså man blir ju fundersam och irriterad, när man hör hur människor gnäller och ser problem i saker som inte är problem.
Nu går Kommunal ut i strejk! Dom gör det för att vi alla som jobbar inom vården (med äldre) och dom som jobbar med barn ska få våra nya löner i tid, för att vi ska få betydligt högre löner än vad vi har idag  och att vi ska kanske få lite bättre arbetstider/ scheman än vad vi har nu.
Rätt viktiga saker kan jag tycka, för att få nya personer att söka dessa jobb och att vi gammla att vilja stanna kvar inom dessa yrken och fram förallt HÖJA statusen på jobben, så vi får en bättre kvalitet på dessa jobb. Det är ju vi som jobbr med era föräldrar eller med eran barn, så ni vet. 
Strejken innebär nu att UNGDOMARNA som går på GYMNASIE  SKOLORNA kommer inte att serveras lunch mat. Att dom ska antingen ta med sig mat ELLER gå och äta någonstans. Nu är vissa ungdomarna OCH föräldrar upprörda över detta ????? För fan, det är ungdomar vi pratar om. Visst kan man i denna ålder fixa lite mat SJÄV. Typ göra några mackor eller något lätt att ta med sig? Sedan är då min uppfattning att många av dessa ungdomar inte alls gillar skolmaten, som tjatat om i medi osv.....? Detta är ju inget som ska på gå hela skol gången, utan en period.
Till er föräldrar som har åsikter om detta jobbar troligen inte inom vården eller med skolbarn. Ni kanske alltid har fått era löneförhöjning i tid och ALDRIG behövt vänta 6 månader eller mer, ni ha kanske rätt bra lön oxå och ni har kanske bra arbets tider.
Men det har inte vi haft inom vårat yrke och måste det bli strejk för att det kanske ska bli en förändring så är det väl helt okej!
Ungdomarna kommer att klara detta utan att få några menn för att dom måste fixa sina egna luncher under en viss tid. 

Det kanske till och med är lite nyttigt att dom får se att ibland måste man fixa saker själv och inte få allt serverat fram för sig. Tyvärr så fungerar livet ibland. 

Förra veckan vaknade jag och kände jag var irriterad över vissa saker som inte har fallti på plats för mig. Lite saker som inte har återkopplat till mig, lite saker som man kan känna sig besviken på. Så jag tänkte att jag skulle göra ett "gnäll inlägg" och få skriva av mig lite. 

Men morgon vände helt plötsligt. Jag får ett samtal från min chef, som berättar tt en kollega till mig har gått bort   

Världen är inte rättvis eller livet. 

Min fina kollega Vibien hade somnat in på natten helt oväntat och alldelses för tidigt. En människa i 43 år åldern med små barn och man. Helt ofattbart att förstå. 

TILL DIG VIBIEN   

Din och min väg korsades för ganska många år sedan genom jobbet. Du var glad jämt, villig att lära och försöka saker du kanske inte gjort förr. Du var väldigt omtyckt av oss kollegor och våra brukare. Du utförde alltid ditt jobb perfekt och lämnade inte något åt slumpen. Jag kommer att komma ihåg dig med värmer och glädje. Jag har så många roliga minnen med dig. 

Nu finns du inte bland oss längre och det gör ont att tänka på och jag tänker också på dina barn och din man som ska växa upp och leva utan sin mamma/ fru. Det är en fruktansvärd känsla och helt klart jätte svår att förstå. Men jag hoppas du sitter där uppe och tittar ner på oss och er hur uppskattad du var och jag vill du ska veta att du har lämnat ett fotavtryck på denna jord och i våra hjärtan. 

Du kommer bli saknad och aldrig glömd fina VIBIEN    Våra vägar kanske möts i gen i en anna värld 

Så efter detta samtal vaknade jag upp och förstår ju att mina minimala problem är verkligen inget att skriva om. Så jag tänker inte göra det idag heller. 

Jag har ett fantastiskt liv och den sista tiden har jag insett hur många fina vänner jag har runt mig. Vänner som verkligen bryr sig om mig. Jag inser verkligen att man är dålig på att berätta för sina vänner att dom är världefulla. Det är något jag ska bli bättre på. För man vet aldrig när ens sista dag är. 

 Helgen har varit SÅ bra. Vi har umgåst med Mickes bror och fru. Vi blev bjudna på middag. Allså denna tjej Emelie är så SJUKT jävla bra på mat/ fika. Hon skulle typ platsa direkt i någon kock tävling OCH hon skulle vinna. Jag är sjukt glad att få vara en vän till henne och äta hennes mat    Så i for hem sedan med magarna fulla och höga på ruset av middagen. Tack Emelie och Jörggen för middagen. 

Igår var vi till mamma på dagen och fikade och kramades lite. Sedan på kvällen var jag bjuden till min fd kollega Donna med mina andra fd kollegor Idha och Marie. Jag går alltid från dessa middagar med en känsla av trygghet. För när man träffar dessa tjejor så kan man verkligen prata om ALLT och vet att ingen dömmer. Vi åt surströming och Donna hade bakat en JÄTTE god anannas paj. Så även denna kväll kom jag hem med magen full och glad över dessa människor finns i mitt liv. 

Igår åter tog vi en bild som vi har tagit för några år seddan oxå. Det roliga var att vi skulle ligga på golvet med skallarna mot varandra   Vi kom ner på golvet med lite möda och stönande, men när vi skulle upp blev det lite jobbigare    Donnas fina dotter var fotograf och jag kan säga hon skrattade när vi skulle ta oss upp igen. Men bilden blev jättefinn och jag kommer att förstora den lite och sätta upp den på min fota vägg. 

Idag om en liten stund ska jag fara och träffa en kompis som jag umgicks med för MÅNGA år sedan, när jag hade Oliver. Hon hade barn i samma ålder och vi bodde grannar och var jämt med varandra. Jätte roligt att ses över en lunch och höra hur livet har varit. Så jag ska göra mig klar och åka iväg strax. 

Vi alla behöver nog ibland var lite mer tacksamma för de människor vi har runt oss och också berätta för dom som betyder något för en att berätta det oxå, ellerr visa det tydligare. Och aldrig lämna en situation olöst om man har haft olika synsätt på något, utan lösa det och ALLTID skiljas som vänner. För manvet aldrig hur ens liv blir eller hur långt det blir. Lev nu och gör och köp sker ni verkligen vill ha och göra. Vänta inte , för då kan det bli försent. 

Jag avslutar detta inlägg med lite bilder från helgen. 

Glömde skriva att jag har varit och dött SÖTDÖDEN ! Har varit till en kompis som har fått kattungar   Typ dom gulligaste varelserna i världen. Men jag tittade bara, jag ska inte ha någon gull kissse. 

Ha en bra dag på er alla ! 

Ja men nu gott folk har vi gått in i April månad.
Detta innebär att jag har nu haft vägning igår. Blev inte som jag tänkte mig. Vågen har gått upp 1,7kg. En jävuls besvikelse infann sig. Men så ser sanningen ut. Jag vet att denna månad så har vi haft en massa kalas, middagar och festligheter, jag vet att jag har varit mer stillsam för att jag opererade mig och jag har troligen ätit lite för mycket godis på lördagarna. Så allt detta har lett till vågens siffror.
Men jag känner ändå en besvikelse över att jag ändå har motionerat, haft ca 16 000 steg varje dag,gjort mina styrke övningar. Men min kropp svarade inte på det ändå.
Jag kan säga att detta med klimakteriet är jag övertygad ha ett finger i spelet. Jag har betydligt svårare nu att gå ner i vikt än för 3 år sedan. Min kropp verkar suga åt sig och lagra allt jag stoppar i munnen, vad det än är. Jag måste nu mera göra ordentliga "svett" pass och få upp ordentligt med puls för att förbränna fett.
Men jag ska inte lägga mer energi på dessa siffror utan jag fortsätter framåt och nu har gipset åkt av och nu kan jag få börja svettas igen. Så jag vänder blad nu och hoppas på bättre siffror nästa månad.

Påsk helgen har passerat och vi har haft en jätte bra helg. Vi har träffat vänner och Bowlat, vi har haft en ute dag i Innansjön med farfar och dottern/hennes sambo och alla hundar.
Jag har fått grillat korv, pinnbröd och vi har ätit påskmiddag.
Jag är jätte nöjd och nu hoppas jag verkligen att detta JÄVLA snöande slutar. Just nu känns våren rätt långt bort, men jag hoppas verkligen att temperaturen blir pluss grader och att snön börja tina bort. För nu längtar jag efter sommaren.