...... det är när barn, djur eller äldre blir svårt sjuka och man inte kan förklara för dom varför man måste göra vissa saker.
Nu sitter jag här på akuten men mamma. Hon har kräkts hela dagen.
När man ser att en individ är skör och mår väldigt dåligt, då blöder mitt hjärta och jag skulle göra vad som helst för att ta detta onda från dom.
Det är troligen därför jag har det jobb jag har, just för att mitt förråd i huvudet som känner sympati är så stort när det gäller försvarslösa individer.

Och när jag inte kan göra det så blir det lite jobbigt. Men nu sitter vi här och väntar på att dom ska ta lite prover och få besked om hon ska tillbaka på bondet eller om hon måste bli inlagd. Jag hoppas verkligen hon får komma hem, där hon känner all personal och där jag vet hon har det lungt och skönt.

Jag är är expert på att skjuta fram saker. Har säkert pratat om det förut. Hur ska man då kunna jobba fram en ny strategi för att försöka göra saker i tid? Ja jag vet att några kanske tycker att det är BARA att göra dom direkt och inte vänta. Men så lätt är det inte. Som nu. Detta med julklappar. Har vi börjat? Nej nej nej, och julen är om 2,5 veckor. Chile resan om ca 6 veckor och har vi planerat något om den, nej nej nej. För att just nu känns allt som så jävla långt bort. Fast jag fattar ju att det bara smäller till så vart det julafton och hipps vipps så blev det nyår och sedan hokus bokus så är det Januari .
Nä jag är en typisk chill person som väntar lite för länge på allt, så när det kommer hinner jag knappt med sakerna. Jag behöver struktur och fasta tider och regler för att göra saker. Jag har under MÅNGA år denna tiden stått och köpt års kalendrar och tänkt att "nu jäklar" ska jag börja vecko planera och få saker gjort. Har det fungerat? JAPP så länge jag skriver och håller mig till planen och reglerna. I samma sekund jag slutar öppna kalendern så faller allt och jag tänker....
- Ähh detta gör jag en annan dag.
Så är jag tillbaka till samma gamla mig.
Men det finns fördelar med att vara chill person oxå.
Jag stressar inte upp mig i onödan, jag kan liksom njuta av det spontana.
Men jag har nu skjutit upp lite saker som jag behöver ta tag i innan vi åker till Chile.
Så är det en ny års kalender jag måste inhandla eller .....
Skulle vara bra om man kunde köpa en med bara 3 månader, för det är där någonstans jag viker in på min latare linje.

Snart börjar det nya året och det finns redan saker som ska bokas in.
Mitt sparande, min viktplan, fester, konserter och hundträning.
När jag ser det så här så förstår jag att det är bara att åka till affären och köpa en ny kalender och börja sätta upp mål för att nå dit jag vill.

Igår bokade jag biljetter till något jag vilja se länge. Till standup komikern Al Picher. Har ni aldrig sett han så googla hans namn på Youtube och kolla in klippen.
En as rolig kille och jag hade så tur han kommer till Skellefteå i februari.
Sedan blev jag uppmärksammad på att Scotter kommer till Skellefteå till sommaren. Hur jävla fantastiskt är inte det???
Så festivalen är ett måste detta år och inget kan ändra det. Kommer att lägga in ledigt redan nu, så inget ska få ändra det.
Så 2023 kan bli ett riktigt roligt år.

Nu har jag oxå vågat ta av tratten på Doris. Hon har nu får vara utan den hela helgen och det verkar gå bra. Uttrappningen verkar gå bra. Hon är fortfarande fin i ögat och jag håller alla tummar och tår att allt är över nu.

Nä nu blir det affären och köpa kalender, fika och sedan fara och hälsa på mamma idag.
Ikväll ska det tydligen fara och storhandla. Fick strikta order att inte handla själv och bära på allt, utan Micke skulle absolut följa och hjälpa till. Så jag tackar inte nej till det.
Ha nu en trevlig dag/kväll så syns vi när jag inhandlat allt som behövs för att sparka igång mig själv.

Jag är så jävla glad just nu. Doris har varit till veterinären idag och vi har fått jätte bra besked. Allt är läkt och vi ska nu påbörja uttrappning av all medicin hon ätit i 7 månader. Men redan idag avslutar vi all pencelin och det känns lite skrämmande. Hur ska hennes kropp reagera. Kortisonet har börjat ge biverkningar har jag sett. Hon har fått väldigt tunn päls på vissa ställen. Och jag hoppas verkligen det kommer tillbaka när hon nu börjar få trappa ut medicinen. Tratten som har suttit på och blivit ett med henne kommer att få börja åka av när vi är hemma med henne. Men vågar inte riktigt än ta bort den helt när vi lämnar henne själv. Så nu börjar resan för att plocka bort medicin stegvis.
Jag ber till gud att vi inte får något bakslag och det blir sämre.
Fungerar nu detta så kommer jag vara evigt tacksam min veterinär på Djurkliniken och åka förbi med något riktigt gott till dom.

Så idag är det gljäden dag och Doris kanske får tillbaka sitt vanliga liv, utan att fasta överallt med tratten. När vi påbörjade denna behandling för ca 7 månader sedan trodde jag aldrig detta skulle gå. Hennes rädsla för doktorn, hennes ovilja att gå med tratt och alla krig vi haft för att få droppa ögat. Nu 7 månader senare ,4 operationer, en massa blodprover ca 3 gånger i månaden, mediciner, allergiska reaktioner så står hon här och har varit så duktig och låter alla hålla på med henne utan någon protest. Doris är min lilla idol. Och vi har troligen lyckats rädda ögat. Jag är evigt tacksam till det otroligt bra bemötande Getrud har gett mig och peppat mig att vi skulle fortsätta behandla.
Nu ska jag och Doris gå ut och idag ska jag försöka köpa henne något riktigt smaskigt. Sedan har hon ju en advents kalender hon ska få öppna.
Jag är så otroligt jävla glad idag.