Jag är så jävla glad just nu. Doris har varit till veterinären idag och vi har fått jätte bra besked. Allt är läkt och vi ska nu påbörja uttrappning av all medicin hon ätit i 7 månader. Men redan idag avslutar vi all pencelin och det känns lite skrämmande. Hur ska hennes kropp reagera. Kortisonet har börjat ge biverkningar har jag sett. Hon har fått väldigt tunn päls på vissa ställen. Och jag hoppas verkligen det kommer tillbaka när hon nu börjar få trappa ut medicinen. Tratten som har suttit på och blivit ett med henne kommer att få börja åka av när vi är hemma med henne. Men vågar inte riktigt än ta bort den helt när vi lämnar henne själv. Så nu börjar resan för att plocka bort medicin stegvis.
Jag ber till gud att vi inte får något bakslag och det blir sämre.
Fungerar nu detta så kommer jag vara evigt tacksam min veterinär på Djurkliniken och åka förbi med något riktigt gott till dom.

Så idag är det gljäden dag och Doris kanske får tillbaka sitt vanliga liv, utan att fasta överallt med tratten. När vi påbörjade denna behandling för ca 7 månader sedan trodde jag aldrig detta skulle gå. Hennes rädsla för doktorn, hennes ovilja att gå med tratt och alla krig vi haft för att få droppa ögat. Nu 7 månader senare ,4 operationer, en massa blodprover ca 3 gånger i månaden, mediciner, allergiska reaktioner så står hon här och har varit så duktig och låter alla hålla på med henne utan någon protest. Doris är min lilla idol. Och vi har troligen lyckats rädda ögat. Jag är evigt tacksam till det otroligt bra bemötande Getrud har gett mig och peppat mig att vi skulle fortsätta behandla.
Nu ska jag och Doris gå ut och idag ska jag försöka köpa henne något riktigt smaskigt. Sedan har hon ju en advents kalender hon ska få öppna.
Jag är så otroligt jävla glad idag.