Corna eller inte, men 2021 har verkligen varit, om vi får tala klar språk ,ett covid år och lite stelt. MEN trotts detta har tiden endå sprungit iväg och vi går mot 2022 alldeles strax. Jag har idag haft lite tid att reflektera detta år och vad har jag gjort och vad har hänt    Det har hänt både roliga och mindre roliga saker. Men det är väl så livet beter sig och är så det kommer att förbli. 

Iallfall så har jag idag knopat ihop en års fotobok nu och skickat iväg. När man tittar tillbaka på alla bilder man tagit så ser man att jag har endå haft många roliga stunder. Vi har firat min bror på hans 50 års kalas, vi har firat både mamma och pappa på sina 80 års dagar. 

Jag och Micke har varit lite mer ute i naturen. Vi har besökt Mårdseleforsen och grodkällan. Vi har grillat en del ute i naturen vinter som sommar. 

Jag har lyckats nå mina mål i min vikt resa. Vi har festat en jäkla massa och haft en massa roliga människor runt oss. Vi har verkligen detta år tagit oss råd att äta ute och lyxa en del    Jag har haft flätathår, köpt en massal kläder jag aldrig trodde jag skulle kunna bära. Vi har upptäckt Padel. 

Så i det srota hela så har detta år varit rätt bra kan jag tycka. 

Sedan har det oxå hänt saker som kanske är mindre roliga, men  naturliga i livets hjul.

Mamma har haft några mindre bakslag och varit sjuk. Doris har haft lite problem med magen och ett öga i omgångar. 

Jag och Micke har flyttat ifrån varandra och försöker hitta våra nya roller.

Jag har längtat otroligt mycket efter min familj i Chile    

Vänner har kommit och vänner har gått. 

Men jag vill förmedla att jag känner mig väldigt tillfreds med mitt liv och jag känner ett otroligt lung och en harmoni. 

Så nu när vi går in i 2022 så kan man bara sikta högre. 

Det finns två saker jag ska skita på. Och jag ska nå dom två målen. 

Det första är att JAG SKA till Chile och JAG SKA springa tjejmilen. Två saker som inte alls är svåra att uppnå. Så det bllir mina mål för 2022. 

Nu har vi några få veckor kvar av detta år och vi får strax en nystart. 

Efter ny år ska jag börja på min träninng för tjejmilen. Löpning....... jag är ingen löpar människa och gillar egentligen inte alls att göra det. Men det är lite det som gör att detta sporrar mig att göra det. Att bevisa för mig själv att när jag tycker något är tråkigt och jobbigt, kan jag endå klarar av det om jag bara verkligen vill. Och känslan efter man gjort det är otroligt stärkande för kropp och själ. 

Jag fick höra av en kolloga till mig att jag var så himmla chill och ombytllig. På ett positivt sätt menade hon då. Att jag kunde ändra frisyr hit och dit, att jag helt plötsligt slutade med godis osv. 

Att jag provade på saker och ändrade mig rätt snabbt i saker. 

Jo det tycker jag oxå jag gör.

Jag är inte rädd för att prova nya saker eller träffa nya männsikor, jag utmanar mig själv ofta i stora och små saker. Men jag är inte rädd för att misslyckas heller. Ett misslyckande är inte  ett nederlag för mig, det är en läxa i livet. Alla saker jag tar mig ann fixar jag inte och det är okej. Antinngen testar jag igen eller så lägger jag ner den tanken. Värre än det är det inte. För mig finns det INGENTING som är skrivt i sten. Det är bara döden som är skriven i sten. 

Man kan alltid ändra sig, eller göra saker på andra sätt. 

Jag är av den tron att så länge jag försöker, så har jag fortfarade en chans att nå dit jag vill nå. Sedan om jag försöker i fleran herrans år, så en dag kanske det går. 

Så att vara principfast tycker jag hindrar en av att upptäcka nya saker. Jag vill ha möjligheten att kanske få lära mig eller upptäcka nya saker om det finns nya saker att upptäcka. 

Så nu ska jag göra klar min "drömmar bok" och börja lägga upp delmål för att nå till mina 2 mål för 2022. 

Idag har jag turen att få jobba kväll. Så jag ska strax börja göra mig klar för att fara till jobbet. Doris kämpar på igen med sitt öga. Igår kväll fick vi ett bakslag och oron i mig steg. Jag ville ringa veterinären direkt, men Micke lugnade mig och tur var väl det, för idag är hon mycket bättre i ögat. 

Hon har äntligen accepterat att ha kragen på sig, men jag tycker verkligen synd om henne när hon måste ha den. 

Men det är ju för hennes eget bästa. 

Nu ska jag snygga till mig och rolla mina kläder från hundhår. Hoppas ni alla får en bra dag