Men vilken känsla. Klev upp och drog på mig jobb kostymen. Att bara gå till jobbet och bara göra saker som folk mår bra av är ju fantastiskt. Ingen som ringer och vill byta rad, eller att man ska fixa folk som vill jobba. Att måsta trycka ihop en planering för att se till att alla äldre får hjälp, fadt kvalitén på jobbet inte är den bästa för att dom ska kanske hinna med tre extra besök den morgonen. Sedan få klagomål för att jag egentligen bara löst det problem jag är ålagd att lösa.
Nä ni idag gick jag till jobbet, fick en jobb rad och ut och jobba. Bara trevligt och några kära återseende. Varxtill en farbror på 101 år som är helt klar i knoppen. Han blev jätte glad och jag fick en stor kram av han. Sådana saker värmer mitt hjärta. Jag har oxå stegat på idag och ÄNTLIGEN får man röra på fläsket. Redan vid kl 10 hade jag 6700 och det känns så skönt att få lite motion i jobbet igen.
Efter lunch klädde jag om och blev samordnare igen. Även där var man lite saknad och även det känns ju roligt.
Att vara behövd och uppskattad är nog fan den bästa känslan man kan ha.
Nu ligger jag här i soffan med Doris I knäet och är skönt slut i kroppen.
Jag är verkligen glad att ha det jobb jag har och det är inom HEMTJÄNSTEN. För alla er som bara hör negativa saker om detta yrke, vill jag bara säga att det finns många av oss i detta yrke som faktiskt trivs och faktiskt gör skillnad.
Nu ska jag chilla och vila och se framemot morgon dagen och vad den har att bjuda på.

Men fan som jag väntat och väntat på denna dag. Den 5 dec förra året blev jag ju skadad i jobbet. Först sjukskriven 4 månader, sedan operation, sedan så fort jag blev av med gipset har jag jobbat som samordnare på hemtjänsten. En tjänst jag verkligen uppskattar att jag fått prova på och jag känner mig verkligen en erfarenhet rikare. MEN det är ingen tjänst jag vill jobba med framöver. Ett stressigt jobb, där man ska kunna ha typ 25 saker i huvudet samtidigt. Stressigt och små fel kan bli riktigt stora problem och irritationer. Jag har hjälp till och samtidigt fått åter rehabilitering för min arm/hand. Men nu äntligen i morgon ska jag få börja prova återgå till mitt vanliga jobb. Att få jobba närmast dom gammla. Det är det jag vill göra och det jag brinner för. Så det känns skit spännande. Men jag lämnar inte helt med glädje mina fina kollegor jag fått som samordnare. Jag vet att dom har det kämpigt just nu och att det finns OTROLIGT många hinder just nu. Men jag måste få testa min arm och se om jag kan återgå till mitt jobb på heltid.
Nu ikväll har jag provat mina arbetskläder om jag kan ha dom. När jag slutade var jag en xs. Har ju lyckats fixa på mig några extra kilon, men till min förvåning så passade kläderna. Aldrig har jag varit så glad över att sätta på mig min arbets kostym. Inte för att dom passade utan för att jag ska få träffa dom gammla igen.
Så nu har jag packat min jobbrygga och hängt upp kostym och nu snart får jag hoppa i sängen och vakna upp till dagen jag längtar till. Så håll nu tummarna för mig att detta kommer gå bra.