Än en gång har verkligheten slagit en i ansiktet.  Jag hittar verkligen inte ord för det jag känner. Men igentligen har jag inget att frukta  inför.......med det finns människor i denna stund som har stor sorg.

Jenny en  vacker tjeje som gick i min parrallel klass i 7-9. Jag känner igentligen inte henne, men man har hejat på henne när man möts, och små pratat, jag köpte en diskmaskin av henne i sommar.

En tjej med tre vackra barn och en man som hon har levt ihop med sedan tonåren. En helt vanlig tjej precis som vem som helts, som egentligen skulle ha hela livet framför sig och vad har hänt.......

Den där jävla cancern komme på besök för mer än ett årsedan. Jag hörde det rycktes vägarna och man vart ju  både rädd och ledsen. Men hela tiden tänkte man att detta går över, läkarna är så duktiga idagens läge.

Hon har bloggat under hennes resas gång och jag har läst och läst och följt henne och förundrats över vilket mod och vilken livsvilja hon har haft. Hennes upp och nergångar har hon skrivit om och ibland har hon beskrivit det så himmla bar att man nästan har kunnat känna hennes räddsla för döden. Man har hoppast och hoppas att detta skulle ge med sig.

Ibland har jag funderat över om man inte kunnat göra något för henne.......men rädslan för verkligeten har stoppat en för att ta kontakt.

Vad ska man säga ,hur ska man bete sig.....ja ni vet......

I torsdags fick jag veta att det fanns inget mer att göra för henne. Att bara vänta på att somna in måste vara det mest fruktansvärda som kan finnas. Att veta att nu kommer man att aldrig finnas mer, aldrig någonsin.

Att livet ska fortsätta utan en . Att inte veta hur det känns.

Jag kan skriva om det men egentligen vet jag ingeting om detta om det skulle vara min verklighet......

Och jag är så JÄVLA glad att det inte är min verklihet.

Men en då så kan jag inte blunda för att detta sker och mina tankar går till denna vackra varelse som har varit här och satt sina avtryck.

Jag tänker oxå på hennes man och barn som förmodligen i denna stund har fullt upp med att ta ett farväl . Allt är så himmla orättvist och hemskt att det rinner tårar på min kind och jag vet nu att ingen är odödligt, inte änns jag.

Så älskade lilla Jenny, du har gett den där Mr C en kamp . Du har delat med dig av känslor och ditt liv. Trots att sissta året har varit jobbigt så har du haft gnistan och kämpat.

Du kommer ALDRIG att bli glömd och du kommer alltid att finns. Du kommer att leva vidare i dina barn och  i dina barnbarn.

Jag vet inte vart du hammnar men jag tror du kommer till Nagiala. Där är det fint..... och om det är som i sagorna så kommer du att möta dina nära och kära igen.

 Vi som har möt dig kommer alltid att minnas dig som en otroligt harmonisk och glad tjej.

Sov så gott nu och flyg över till andra sidan och var nöjd med detta du åstakomme på denna planet.

Du finns i våra tankar och i våran hjärtan Jenny.........