Hej hej hej på er.

Hur går det för er med alla julklappar som ska inhandlas? Jag med tusentals andra tänker ju efter varje jul att

-NÄSTA år ska jag börja köpa julklappar redan  på sommaren. Både billigare och så slipper man stressen med "VAD SKA JAG KÖPA " springet.

Blir det så då ? NÄÄÄÄÄ det blir det aldrig. Så nu sitter man här och funderar över hur jag ska få till dom sista klapparn. Tanken var denna jul att jag ska beställa allt på nätet och jag har  beställt mycket men inte allt. Jag har några klappar kvar och jag ska försöka göra bort dom nu i helgen.

Micke kom med den braiga iden att vi skulle åka till Piteå och handla julklappar och sedan gå ut och äta en god middag.  Tror han fiskar efter lite kvalitetstid med frun   Micke har fått stått och sidan en tid nu när min tida har slukas upp av jobb, mamma, hem och Doris. Vi har som bara träffats i sängen och då har jag somnat ganska bumms    

Så ska försöka fixa hundvakt lördag till söndag  så jag kan umgås med Micke oxå. Så är det någon som skulle vilja sköta Doris under hela lördag eller kan tänka sig att ha hon över natten så hör gärna av er.

På mamma fronten går det bra. Att hon fick komma till stan vart super. visst ringer hon och undrar hur och var hon ska vara och hon grinar ibland, men i det stora hela har det blivit lugnare.

Igår hade hon ett infall och grinade när jag sa att hon skulle ju vara där tills hon fick en engen lägenhet p åett bonde. Som vanligt började hon grina och jag förklarade att det kommer att bli bätte när hon bor in sig lite. Hon vill oxå fara och hälsa på Kalle(sambon), men även det har jag stoppat nu ett tag. Jag tror nämligen att om hon åker hem och sedan ska hon måsta åka igen så blir det jätte jobbigt och kommer bara att röra till det för henne. Förklade det oxå att jag var oroligt för att det skulle bli jobbigt för henne.

Och hipps vipps så var min riktigta mamma tillbaka och hon höll med och sa det har du nog rätt i. Jag måst bara vänja mig med detta.

Att få denna bekräftelse någon gång mellan åt att det jobb man har gjort ända är för hennes bästa från henne är det som gör att man orkar jobba vidare.

För alla ni som är gammla bekanta till min mor och vill hälsa på henne så finns hon nu på Regnbågen Kortids avdelingen SOLEN.

Det är jätte roligt för henne och det avlastar mig lite om någon besöker henne och jag behöver innte känna att jag måste fara förbi varje dag.

Jag har varit dit eller tagit ut henne varje dag nu , men jag behöver göra något annat oxå . Tex bara få vara med min egen familj och hund.

Nu ska jag surfa fram lite mer julklappar , gå ut med Doris i sata kylan och sedan fara och jobba.

Jag har bett till gud att Rebbe vill skjusa mig till jobbet så jag slipper stå där med en bil som ska vara som en is bit när man ska hem.

Hoj

God morgon.

Tisdag och jag stigit upp, fikat och satt på tvätten. Fasen vad tiden springer fort iväg. det slog mig att idag är det endast 23 dagar tillsjag får till Chile.

Som jag längtat och som jag tjatat. Det konstiga är att när jag väl ska fara vill jag inte lämna Micke,Rebbe och mina djur.

doris ska vara i Burträska och bli omskött. Rebbe ska ta hand om Micke och Micke ska förhoppningsvis ta hand om katten.

Det blir allti så här närä jag ska fara, får ångest och blir rädd jag inte ska komma mig hem   

vilket trams kan man säga.

Iallafall så pratade jag med min bror igår och dom längtar verkligen tills jag kommer och givet vis längtar jag oxå efter dom.

Måste ta mig i kragen och skicka iväg ett brev till min syster i Santiago att domm inte behöver hämta på flyget. Att min kompis mamma och syster hämtar oss.

Detta kommer att bli spännande och en fantastisk resa och jag hoppas att min vän Jessica kommer att uppleva Chile lika befriande somm jag känner för vårat hemland.

Chile kommer aldrig att bli mitt hem, men när man kommer dit så upplever man att man är en dela av den världen och man kan känna att man utsendemessig till hör ett folk.

Som adopterade så står man mellan två världar. Utsendemessig så passar vårat utsende inte in här, och uppförande messigt så passar vi inte in där.

Vi står allså mellan två världar. Själv har jag inga problem med det, men jag förstår dom som känner sig rotlösa. Varje gång jag är ska till Chile säger jag alltid att jag ska hem och hälsa på, men bara efter en vecka så vill jag HEM till mitt land och mitt hem.

Jag är glad idag att jag vart adopterad och har fått växa upp här. Men jag är otroligt glad över att få ha lärt känna min familj och få se den värld/land jag föddes i. Jag hoppas från botten av mitt hjärta att denna upplevelse blir lika positiv för Jessica   

Igår var det min ledig dag och som alltid så har man saker att ta tag i. Just nu hänger mammas lägenhet över mig och den ska tömmas. Vi har rensat allt inne i lägenheten och igår gav jag mig på förrådet. Gick dit med tunga steg men jag gruvade mig i onödan. Det var klart på 1 timme och jag har packat bilen full med saker som ska på tippen. Så det som är kvar nu är att köra bort och ställa undan det som mamma ska ha när hon flyttar, ta reda på Rebbes saker och sedan är det tomt    Det känns just nu att detär så mycket , men det är inte det om jag tänker efter. Jag gruvar mig i onödan och förstorar upp saker i onödan.  Efter förråds städningen så åkte jag och hämtade mamma och vi plockade in julsakerna och julgranen. Vi pyntade den tillsammans och avslutade med surströmings middag och lussebullar till kaffet.

Under dagen så upptäckte jag att mamma börja ha problem med att ringa. Hon har varit experternas expert på att ringa, men i går när hon skulle ringa så kunde hon inte. Hon visste inte vad hon skulle trycka på och blev väldigt frustrerad. Telefonen är den enda kontakt hon har med omvärlden och börjar det vara ett problem nu så kommer hon känna sig väldigt ensammen.

Det hon är mest ledsen för är att hon har inga vänner kvar. Det är något hon grinar över ofta. Jag försöker peppa henne och säga att hon ska prata med dom hon har runt sig. Men jag kan förstå hennes känsla och uppgivenhet.

Mamma ringde aldrig mig igår innan jag hämtade henne och jag trodde hon hade det så trevligt att hon glömt bort det, men efter gårdagens upptäckt så förstår jag att så var inte fallet, det är nog bara tur om hon lyckas ringa nu. På kvällen efter jag skjusat hem mamma så var det dags för den ÅRLIGA jul bilden på Doris.

Som vanlig är hon rädd för granen och vill absolut inte sitta framför den. Sedan hade vi köpt ett diadem med tomtar på som hon skulle ha på sig   gick ju sådär......kan mn säga. Doris tyckte det inte alls var roligt och vi fick ta bort utsmyckningen till slut.

till slut fick vi en fin bild på doris men utan pynt .......

Givet vis så måste man ju vara rättvis och ta bild på Tussan oxå. Även hon är väldigt svår att få framför granen   

Hon är med typen som vill ligga under granen så länge det inte finns några paket där.

Jag hoppas att nästa år kan jag få BÅDE Doris och Tussan på samma bild FRAM för granen     Jag vet inte om jag har för stora tankar om detta ,men jag kanske ska börja öva redan nu.

Nu ska jag bege mig ut i tvätten, fara med skrotet, promenera Doris och sedan fara och hämta mamma och fara och fika med henne.

Ha nu en bra dag på er så hörs vi någon annan dag.

Jag har tagit begreppet att nöta ut folk på största allvar. Har nu ringt och ringt och ringt till boendeförmeddlaren två gånger i går och en gång nu idag.

Hon är inte berädd att möta min röst just nu känns det som, men det är jag   

Fördelen med att jobba inom vården och att man har varit på många ställen så lär man känna folk. Sedan har man folk runt sig som håller en uppdaterad på när det blir ledigt på olika boende. Så just i denna stund har jag fått reda på att det blir troligen två lediga platser på kortids i Skellefteå på måndag.

Min plan är att nöta och nöt ringa ,så min mamma kanske får komma till stan nästa vecka.

Igår var en jobbig dag för mamma. Mycket ringande och hon ringde även inatt.

Felet av mig var igår kväll att jag sa att vi kommer idag. Så nu har hon varit uppe hela natten och stöka, lagt håret och packat    

Jag vet ju att man inte ska säga saker till dementa, men det är så naturligt när man hör att hon är ledsen, att man vill trösta och göra henne glad att man kommer nästa dag. MEN det blir ju så fel........

Måste bli bättre på tänka efter när det gäller sådanna saker.

Igår köpte jag ett nytt litet vintrinskåp. Stolt och envis som jag är så skullejag bygga ihop det själv tänkte jag. 

ÖHHHHHHvart inte riktigt så. Dessutom var det två på beskrivningen så man var ju faktiskt tvungen att följa beskrivingen till punkt och pricka   

Micke är rätt arbetsilsk av sig och har väldigt kort tålamod. Jag är kanske inte händigast, men jag vill gärna försöka oc lära mig. Så visst vart det lite tvärra och hårda ord från oss båda, men till slut vart skåpet klart och vi skrattade och kramades.

Så nu inatt när jag vart väckt så börjad tankarna snurra i skallen. Mamma har en servis med många olika delar som jag ska ta över och dom ska vara i detta skåp, MEN troligen ryms det inte och jag kläckte iden att byta och rensa i mina skåper i köket oxå. Så lite blir i det nya skåpet och lite blir våra köks skåp.

Morgonen började bra. Klev upp och rastade hunden, gjorde mackor, te och kaffe.

Sedan kom min svägerska Lollo och fick sig lite fika efter natt passet. V snackade skit en del och sedan for hon för att handla......

Tufft gjort när man jobbat hela natten. Men man minns ju själv att  allt gick bara man inte la sig och vila.

Så nu sitter jag här och klappar på min hund och tänker vila en timme och sedan fara mot Jörn.

När vi kommer hem har jag lovat Rebbe att ta fram jul sakerna. Så vi får nog lite julstämning vi oxå   

Ha nu en riktigt bra dag på er alla så hörs vi sedan.

Idag publicerades artikeln om mamma och hur hon stuvas in i ett duschrum. En bra artikel, men svaret jag fick från tillförornad älderomsorgs chef Peter N tycker jag är lite märkligt.

Hon konstaterar bara att detta är bara en tillfällig lösning och att dom har så högt tryck just nu med inflenser och kräksjuka? Min fråga var ju inte om detta var permanent eller inte. Jag frågasatte om detta är VÄRDIGT och om vi verkligen ska behandla våra äldre så här. Min mamma är bara en i en lång rad av brister som finns inom vården.

Hur fördelas pengar här i kommunen? Man läser i tidningen att vi ska bygga lähenheter, skridskobarna och ect . Men tänker vi inte lite mycket på oss själva då?

Ska vi inte låta dom som byggt upp detta samhälle få njuta i trygga boenden och ha det bra dom sista åren. Fast man är dement eller handikappad  så har man känslor och önskningar.

Även fast mamma är dement och orolig i sig själv nuförtiden så vet jag att när hon ringer mig tre till fem gånger per dag och grinar så vet jag att hon mår inte bra.

Att säga varje gång till henne att

-Men du  måste stanna där tills du får ett annat bonde här i stan...

- Men när blir det då?????

-Ja jag vet inte mamma......så grinar hon och jag känner mig som en jävla bov.......

Vi som jobbar med dom äldre som är närmast dom vet att psykisk ohälsa blir vanligare och vanligare och vad beror det på ???

Äldre blir mer och mer våldsamma och vad beror det på ???

LÄGET VI HAR JUST NU I ÄLDREOMSORGEN ÄR INTE BRA! 

Min kamp slutar inte här med ett nonchalant svar utan jag kommer idag maila Peter och kräva en åtgärd.

Detta handlar inte bara om min mamma, utan detta handlar om alla våra äldre som förtjänar att bli lyssnade på och att dom ska få en VÄRDIG sista tid.

........ så hade helgen passerat.

Fredag jobbade jag hela dagen, kom hem fixade middag, promenerade, handlade onyttiga saker och sedan slog vi oss ner för att kolla inn Idol.

Nästa helg är det final och tyvärr jobbar jag, lite tråkigt när man följt med hela säsongen. Men jag tror jag har blivit synsk för jag har gissat rätt varje gångn det har varit utslagning och jag har gissat rätt alla gånger förutom en gång.

Jag har även sagt att det är Hanna  som kommer att vinna hela skiten. Så vi får se om min synskhet slår in.   

Lördag vaknade jag upp och vi for till mamma. Jag ,micke och Rolf. Var ju lite ororlig över att det skulle bli jobbigt när vi skulle åka och att hon skulle bli ledsen. Visst blev hon frustrerad över att måsta vara kvar men det var okej. Vi tog ut mamma och åkte till Boliden. Sedan var vi och åt på pizzerian. Min kollega My som bor där harde varnat mig för att pizzorna inte var så goda. Men jag tyckte verkligen att dom var goda. Tunna och spröda välsmakande   Mätta och belåtna åkte vi sedan till en loppis och jag hittade lite fynd. en svart skjorta, tre st små omålade vita tavlor,köpte svart akvarell färg. Nu ska Micke,rebbe och jag måla ett självpoträtt av oss själva och jag tänkte hänga upp dessa någonstans sedan. Jag själv tyckte det var en jätte rolig ide, men det tyckte ingen annan.   

När vi kom hem till stan blev det att packa ihop alla saker vi rensat i mammas lägenhet som vi skulle ha på loppis på söndagen. Sedan hann jag oxå med att roa själ och mina skrattgropar. For på en förfest och sedan ringde min vän och jag tog en bil till Klutmark. där kvällen var supertrevlig(även förfesten vartrevlig). Vart väl kanske en aning för mycket och tiden sprang iväg. Jag hade ju tänkt vara hemma vid tolv, men det var jag inte kanske jag lova.

Söndag vaknade jag med ett ryck 8 och kände mig en aning berusad, men vi hade bokat loppis så det var bara att bita ihop kamma till sig och börja jobba. Rebbe var snäll och hjälpte oss och skjusade oss till loppisen och allt gick mycket bra. Vi sålden en hel del efter loppisen åkte vi direkt till second hand affären och lämnade allt vi inte blivit av med. Väl hemma promenerad jag lilla gumman och sedan hittade vi på att åka på bio och se "solsidan", det var trevligtoch jag tycker filmen var rolig. Efter filmen så beställde jag och Micke hem kinamat som satt bara fina fisken i magen. Har oxå kvar mat tills idag så jag får njute en till dag av den  Sedan kasta vi upp benen i soffan. Redan igår kände jag mig frusen. Inatt har jag frysit och svettas omvart annat och nu i morse när jag klev upp så kände jag  direkt att något är på att hända.

Provade febern och jo jag har feber och hoppas nu på att det inte blir värre.

Under helgen har lilla Doris promenade inte blivit vad dom brukar och idag känner jag mig inte allt pigg på någon lång promenad. Så idag blir det vila och leka lekar med Doris inne. Så hon får jobba lite med hjärnan.

Nu lite te och smörkgås och sedan goggla fram några övningar för hjärnan till Dottan.

Ha en bra dag på er .

Idag vill jag verkligen hylla alla vi som jobbar inom äldrevården. Vi ska stå rakryggade och ta hand om dessa gammla ,som slitit och jobbat hela sitt liv, sparat och knogat för att dom ska få en bra ålderdom.

Vi ska vårda dom och plocka ihop spillrorna efter beslut som tas av någon helt annan och att försöka övertyga dom att allt kommer att bli bra. Fast vi vet att det kommer aldrig att bli det.

Igår var jag själv tvungen att ta det satan jobbiga beslut att skicka in mamma på kortis. Då hennes sambo åker in på lasarettet och när vi har provat alla tänkbara saker hemma i hemmet av vardaghjältar från hemtjäns och mobila teamet, och man måste inse att det går inte lämna henne själv.

Igår fick hon en tillfällig plats i Jörn tills hon får en permanent plats här i stan. Det gör väl mig ingenting att det blir där ,men när man kommer dit med en mamma som gråter och inte vill och inser att hon ska ligga i ett dusch rum så brister mitt hjärta i tu.

Hon har fått en plats i ett rum som har varit ett duschrum med klinkel och vårrumstapet på väggarna. Dom har tillfällig spikat ihop två väggskärmar och ställt för toan så hon ska sitta och göra sina behov bakom dom. Hon har ingen läslampa så hon kan ligga i sängen och läsa som hon ALLTID har gjort. Det finns en uttag i rumet vid tvättstället . Inte en grderob hon kan hänga in kläderna i. Det finns två garderober med med hyllor, försök lära en gammal och dement att vika in kläder när hon har hängt sina kläder i alla år.

Ska hon ligga och läsa måste hon ha på hela beslysningen i taket som består av tre stora lys armaturer. Hur kan det ha kommit till detta i vårat land? Att vi ska stuva in våra gammla som byggt detta land i något ducshrum?

Äldrevården har gått åt helvete för längesedan och jag vet inte längre om jag kan vara stolt över mitt yrke.

Igår när jag lämande en gråtande mamma så brast det något i mig och jag själv grinade hela vägen från Jörn till Boliden.

Sluta bygga lägenheter och börja bygga boenden till våra äldre som vi kan vara stolta över och erbjuda.

Skellefteå kommun lovar våra äldre en  värdig ålderdom och tycker dom det är är stuva ni gammla i duschrum så vet jag inte vad jag ska säga. Jag har en helt svär lista i mitt huvud men jag lämnar den där och fortsätter mitt jobb för att mamma ska få komma till stan och sova i ett värdigt rum med en vanlig toalett och lampor och där hon kan hänga in sina kläder.

Jag vet att detta är mycket bättre än att hon ska gå ut och frysa ihjäl, men när ska vi ta kamp för våra äldre? Jag vet oxå att det inte är bonde handläggarens fel att det är så här.

Men att jag är stolt över den vård vi erbjuder våra äldre kan jag inte säga längre. Vi syslar med konstgjord andning på dom och tar dag för dag och HOPPAS att det blir bättre imorgon, men blir det de?

Jag hoppas att ni beslutförfattare i regeringen ska få känna hur det känns att lämna sin gråtande mamma i denna situation.

Att lämna gråtande barn på dagis är en baggatell. Där vet vi att vi kommer och hämtar dom, men våra föräldrar hämtar vi aldrig. Dom är på sista anhallten.

Allså i morse när jag låg i min säng och blädrade mellan inläggen på facebook så upptäckte jag något som fick igång hjärt fuktionen.

Ett inlägg från "postkod lotteriet" .

Om man skulle täckan sig på lotter så skulle man få pengarna till baka om man inte vunnit på sex månader. Lixom ett prova på paket. OCH då var hela jävla severiges befolkning igång.

Folk som har haft lotter länge, lixom flerar som skrev..

Varför får dom pengarna tillbaka? Jag har haft mina lotter i 10 år och varför får jag inte tillbaka pengarn?????   

-Jag har då aldrig vunnit på mina lotter ???? också vidar gnälldes det. Folk som frågasatte VARFÖR DOM inte vunnit?

Hur fan tänker vi människor nu för tiden? Om jag väljer att köpa en lott (vilket lotteri som helst) så vet jag ju att det INTE är säker att vinna. Det är ju jag själv om väljer OM jag vill slösa pengar på att CHANSA att vinna.

Jag kan ju lixom inte köpa en volvo 2010 för ett pris, och sedan komma idag och frågasätta varför kunderna idag kanske får rabatt när dom köper en volvo, och börja gnälla och säga

-jag vill oxå ha rabatt........ JAG VILL OXÅ HA ..........VARFÖR FÅR DOM ???

Jag har väldigt svårt för männsikor som kräver och gnäller och ska ha saker för att andra har det eller får det.

Jag blir riktigt arg och tycker att man måste inse att man kan ju inte allt få allt andra får.

Nä snåla giriga och oförskämda är dessa männsikor. Eller som ett känt citat ....

Att vara både jobbig och snål är två mindre charmiga egenskaper .

Skämas borde dessa gnälliga personer göra.   

Glömde skriva om att nu har dottern tagit sitt körkort. Lyckan i hennes ögon fick mina ögon att fälla en eller kanske flera tårar. Hon har kämpat och hon klarde både teorin och upp körningen på första försöket och det gjorde henne så stolt. Idag damp papperet ner i postlådan om att hennes körkort kom. Så idag tog hon bilen min för första gången själv och hämtade det.

Jag känner mig helt lung när hon kör. Hon är uppmärksam och försiktig. Det finns en nackdel med detta. Troligen blir det lite mer motion för mamma fram över.......  

Igår var snö nedfallet galtet och idag har vatten flödat runt fötter och från himmelen. Jag och doris tog en promenad på 1 ½ timme och satan i gatan vad blöta vi blev. Min jacka är dyngsur och Doris är dyngblöt in till lilla rosa hunden. Så nu har vi kurat ihop oss i soffan. När hon får ligga kvar och mysa under filten får jag ta på mig jobbvästen,blöt skorna och blöt jackan och fara och jobba .......ASSSSS TRÅKIGT .

Ha nu en bra helg på er.

SNÖ HELVETE FÖRSVINN !!!!

Verkligen inte roligt med denna snö.

Jag skulle kunna räkna upp hundra saker som är bättre än snö, blåst ,is och kyla. Man vaknar upp och tänker titta ut vad det är för väder.

Rutan är igensnöad och man förstår redan då att sjukskriva sig borde vara det klokaste.

Man klär på sig och går ut för att rasta jycken och inser att där försvann hon in under snön.

Väl på jobbet har man turen att få gå ute i snö satan oxå. Man klär på och av 100 gånger och hinner både bli kall, frusen och blör om händer och fötter.

Eftersom man har skor på sig nästan hela dagen så har fötter varit blötkalla i 8 timmar och när man kommer hem så förstår man att det är inte över än.

Då ska man ut och skotta fram bilen och när det har blåst och drivat som det har gjort idag så är snöskiten jävla tung och små små musklerna får jobba. Efter bil skottningen blir det åter en promenad i det härliga vädret med hunden som i mellan åt försvinne för hon har så korta ben.

Stackar doris råkade hoppa ner utan för vägen och försvann bokstavligen. Hon brukar komma sig upp, men när hon inte kommit när jag ropat 3 gånger gick jag tillbaka och där nere på botten var hon .

Hon höll ju för fan på att drunkna i kvicksand snön. Ju mer hon kämpade att komma upp ju mer sjönk hon.

Stackar vilken hemsk upplevelse   

Väl hemma vid dörren så inser man att man måste sopa utan för dörren så man inte trampar fast snön som sedan under natten troligen ska bli is. För nu sjuknker ju graderna så allt detta ska ju bli blixt halka i morgon. Så då sopade jag och kämpade med det.

Nä detta är inte tänkt att man ska leva i är min åsikt.

Det ända positiva är att jag inte har hus idag! Nä usch och fy bubblan för detta väder.  Har jag riktigt otur så mister jag en kollega ikväll som skulle hem och skotta av sin enorma gård. Antingen dör hon ju av hjärtinfarkt eller så tappar hon så mycket vikt  i allt skottandet att hon dör på fläcken av undernäring. Måste nog ringe henne och be henne gå in.......om det inte redan är försent.....

Trevlig kväll på er, nu går jag inte ut mer idag.