Idag komme det. En jätte onödig grej som hoppade upp ur hans mun, och till råga på allt så när jag frågade vad det handlade om så var det MITT FEL att denna diskution hade börjat????? Hur kan det vara det??? diskutionen var igån och jag frågade upp vad han menade med det han sa?? Men enligt han så menade han ingenting!!!VA VA VA

Hur kan man då sekunden innan säga att jag springer runt och klänger på människor och sen nästa sekund så var det ingenting.......?

Jag blir inte klok i huvudet, men det är ju det han säger i dom här tillfällen oxå...att jag inte är det. Så det måste väl stämma.

Iallafall så blir jag skit lessen när sånt här händer och vill bara förrsvinna från ytan av denna jord, konstig ,för jag vet att jag inte har gjort något fel men ändå känns det som det är mitt fel.

Har kännt på mig att vi håller på att halka tillbaka till något som jag inte vill tillbka till, och tyvärr så när jag känner det så blir jag nog för påig och försöker göra så mycke saker som han vill , fast jag inte vill men bara för att vi ska ha det bra och för att det handlar om att ge och ta i ett förhållande.

Men för mig känns det som jag snart är tom. Det har både Han och hon visat i sommar.Vad jag vill är inte så viktigt, det går göra en anna gång, men det blir aldrig.

Det är så jag tänker varje gång jag gör något jag inte vill.

-Ja men jag gör det den här gången så kanske vi kan göra något jag vill nästa gång.....men det blir inte.

Låter ju ganska fjantigt just nu när jag säger det och kollar på det men det känns i hjärtat som jag inte kan ge något snart...jag är tom.

Och då blir det nästan som jag vill fly... jag vill vara själv ,bara tänka på mig själv, göra det jag vill utan att någon saka förstöra det, villa att någon ska fråga vad jag vill och mena det och inte göra det för man måste!!! Vill prata med någon som är intresserad av vad jag har att säga.....

Det gör riktig JÄVLA ont i hjärtat när man känner att det inte finns någon rättvisa....

Iallfall så är det ju tur att det finns sms nu förtiden. Jag for på stan med gråten i ögat och tänkte att nu skiter jag i det här. skickade iväg ett sms och sa att han sårar mig, fick tillbaka att jag är överkänslig. Skickade inget mer, för jag vart så fundersam över hur han kan tycka det, men tillslut fick jag ett förlåt av han och en puss.

Visst jätte roligt och jag förlåter han, men jag har fortfarande inte fåt någon föklaring och det kommer jag aldrig att få.

Varför kan inte livet bara vara lätt och roligt????

Fick ett samtal idag, eller nu ikväll. Någon kanske inte nära mig men nära dom jag är nära har lämnat jordelivet alldelas förtidigt. Man förstår likosom inte hur det kan hända. Man ska ju inte förssvinna förr än man är gammal. Det som känns jobbigt för mig är att se mia anhöriga lida, och visst tänker man på dom efter levande. Urssss så olyckligt det blir när det händer sådant här. Jag vill skicka en Jätte kram till ni som finns kvar och en kram till den som lämnat livet, Ni kommer att mötas igen i NANGIALA

Hjärnan säger:

- Gå och lägg dig nu för fan och sov så mycke du bara kan...!!!!!

Hjärtat säger: Japp jag behöver vila men jag har ett ansvar, som jag lovat att fixa. Så bit i hop och kämpa på nu..

Kom och tänka på min sökning efter min mamma. Har nästan glömt bort den. Undra hur det går för dom. Tror jag kanske måste ringa ner till Adoptioncentrum på måndag och höra så dom har börjat  söka efter min mamma. TÄNK om dom hittar henne??? Konstigt. Och hur ska min mamma här känna sig. Fast jag har prata med henne om det så tror jag att det känns konstigt för henne oxå. Men hon kommer ju alltid att vara MIN mamma hon jag har här. Och om man hittar min biologiska mamma kommer hon bara vara en bonus för mig.

Undra hur det skulle bli???

Jag hade ju en plan för ett halår sen på att sluta  och jag hade ett datum. Men vad vart det av det då, när det komme så forsatte jag bara. Gubben gnäller dotter gnäller och jag känner själv att det är inte bra. Har hon i halsen på morgon och man har dålig andedräkt varje gång man har varit ute och rökt. så nu sitter jag här och funderar på att sluta. Men jag vet att jag har det skit jobbigt första två veckorna och jag är inge trevlig då. Men samtidigt så så känner jag att om jag nu har slutat dricka så måse man ju få göra något iställe, men det är ju dumt att tänka så oxå. Men det lutar nog åt att sluta när dom här ciggen är slut. Jag är bara rädd att det kommer att inkräkta på min och Mickes lilla semester. Jagvet att vi inte kommer att vara vänner då. Och det är inte hans fel utan mitt. Sen kommer nog Rebban få sig en gnällig mamma oxå. Men dom kanske få stå ut med det om dom vill att jag ska sluta, och jag får försöka tänka mig för hur jag låter. Jo nä men nu har jag bestämt mig för det. Jag har ju slutat förr och det har gått bra , men man är ju så jävla dum och tror man kan ta en i fyllan ,men det går ju inte. Som tur är så ska jag inte vara i fylla något mer, så det kanske går nu. Jag hoppas det och jag hoppas att ni stöttar mig. Jag tror jag har ca 24 st så nu ska få höra hur det går fram över här.

puss puss

Varför jag tar upp det här är att igår när jag jobbade hade vi in vårdtagare som gick över på andra sidan.

Jag som då hade tilldelas det där rummet var ju förståss med. Det  som jag tänker på mest är hur det själv ska bli när man kommer till den där dagen. Den här människa var ganska gammal och hade varit ganska frisk fram till en vecka. Det gick ganska fort säger dom som vet, men jag tycker inte det. Ja menar sissta veckan så ville människa bara död. Hon/han sa det i omgångar att vi skulle hjälpa  så den fick död. Känner man på dig att det är slutet eller? Har man ånges eller? Vad jag vet med säker het är att oftar får man hemskt ont i kroppen. Och i dom flesta fall som jag har varit inblandade i så har då morfin getts. Självklart är det bra så man ska slippa ha ont, men hur ont tar det att dö??? Tyvärr kan jag nog aldrig få svar på det.

Sen vart det ju så att vi skulle göra klar hon/han. Tvättnign, klä på fina kläder och kamma, lägga blommor, tända ljus.

Jag har aldrig gjort det men det var oxå en upplevelse, kanske inte roligast men hemskt nyttig. Och det konstiga med det hela var att under tiden vi gjorde det så pratade vi med människa hela tiden. Berättade hur fin hon/han skulle bli och hur skönt hon/han skulle få sova. Efter allt var klart så avlutade jag med att strycka hon/han på kinden och sa

-Sov så gott nu......

Sen var allt bara slut

Jag har väl kanske inte berättat det här, men för snart ett år sen gjorde jag en gastric bypass  i Stockholm på Shopiahemmet. Det är ju då en magsäcksoperation. Man tar helt enkelt bort ca 95% av magsäcken och kopplar om tarmen så att jag inte kan ta upp så mycke näring i tarmen. Alla mína nära vet ju förståss det här. Jag vill väl säga att jag ångrar ingenting ,fast det kostade mig 115.000 kr som jag har i lån nu.

Men vad som slog mig var att en del människor ser ner på att vi som väljer att göra det här. Dom har typ åsikter som att vi skulle vara sämre människor och latare. Typ att vi tar bara den lätta vägen, vi orkar inte jobba för det. Men jag ser det inte riktigt så.

Om vi säger så här så har väl jag varit överviktig mer eller mindre hela mitt liv. Och som alla förstår så har jag ju provat allt, pulver, tabletter, motion och olika träning former. Det är ju inte det att det inte har hjälpt men jag som människa och person har inte haft krafterna för att fullfölja det hela vägen ut. Jag var just in på en gammal kompis blogg och läste om hennes resa hon nyss startat med hennes vikt. Blir grymyt imponerad hur hon ligger i och jag hoppas verkligtn att hon klarar det . För naturligt vi är det MYCKET bättre att gå ner i vikt själv än gör det jag har gjort, men jag vill ända på peka att i mitt fall hade jag gett upp allt hopp om ett bättre liv. Och jag vill passsa på att tacka min vän (du vet vem du är) som verkligen inte tyckte det var någon bra ide, som försökte ställa upp med allt möjligt i motinsväg, men att du tycker om mig en då och har sett kanske nu att det här är vad jag behövde.

Jag har snart tappat all min övervikt och jag känner mig full av liv. För mig handlade inte om att jag vill vara smal och snygg bara. För mig var det en investering i LIVET. Om jag inte hade gjort det här så kanske på 10 år (som det tar att betala av lånet) hade jag kanske ätit upp 115000 kr och kanska inte funnis till för min dotter. Jag ville inte dö......

Sen visst att få känna sig lättare och snyggare har ju varit en underbar känlsa för mig. Sen är det oxå så att även vi som opererar oss måste motionera för att må bra.

Jag vet inte varför jag skriver det här, känns som jag var en mycket sämre människa när jag läste min gammla kompis blogg.

NÄ det är jag inte och ett stort tack till min lilla vän. Jag älskar dig .

Jag sitter nu här och är så himmla less p att känna att jag inte gör tillräckligt. Jag jobbar mer än en hel tid. Dagar som kvällar och helger. Nu är det så att min man har gått hemma sen i jul. Och han städar och lagar mat. Men om man är hemma ,är det inte ens annsvar att göra det  då?? Det blir ju han jobb då. Det tycker då jag. Plus att det krävde då han när det var ombytta roller. Visst jag är tacksam att det görs och det är skönt. Men jag ska väl inte behöva känna som om jag inte gör nått?? Jag tvättar och städar och lagar mat ibland oxå. Men jag ska väl inte behöva fylla i en blankett direkt jag kommer hem , bara för att han tycker det,eller fara och stor handla när jag just kommit hem och just hunnit ta av mig skorn. Jag förstår att han har skit tråkigt på dagarna, men det innebär inte ,att direkt jag kommer hem så måste jag gör grejor. Jag kanske vill ligga i soffan en kväll.

Jag blir så fruktansvärt less på att höra att man är lat, bossig i huvudet, bara för att jag inte vill göra det han säger på hans minut....

Visst nu tänker alla.....varför gör du det då???

Jo för jag orkar inte bråka om små saker och visst säger jag ifrån iblan.

Men i det stora hela så vill jag bara komma fram till....

KVINNOR OCH MÄN ÄR INTE LIKA I TÄNKANDET!!!!!

OCH JAG ÄR FAN INTE LAT!!!!

OCH JAG LÄNGTAR TILLS HAN BÖRJA JOBBA IGEN, BÅDE FÖR HANS EGEN SKULL OCH MIN.....