Det har slagit mig dom senaste månaderna på hur mycke man jobbar.

Till vilken nytta!! Det är inte det att jag ogillar mitt jobb, utan jag tänkte mer på pengarna.

Visst har jag bra med pengar men allt sparade och saker man vill göra går inte alltid ihop. Har funderat mer och mer på det här om Chile? Min högsta dröm vore att kunna ta upp dom allihop på engång. Men det går ju som inte riktigt. För det skulle kosta mig typ 110.000   Och sedan har jag inte säng platser till alla om dom skulle komma. Därför har det ju blivit så att jag har bestämt mig för att dela upp det på tre gånger. Men det känns inte heller bra nu....

För det innbär att om Sandra och hennes familj kommer nästa sommar, så tar det ytterliga ett år innan min andra syster kan komma och sedan ett ännu yttlrliga år innan min mamma och bror kan komma. Så detta innbär att det kommer att ta typ 3 år innan jag får träffa mamma och bror!!

Känns inte heller bra. Jag skulle vilja träffa dom varje år  Det kostar mig ca 35.000 varje gång dom ska komma minst. Det är typ flyg bara. för bara helften av pengarna kan jag åka ner varje år själv och träffa ALLA i min familj.

Sedan är det ju så att jag har ju en familj här hemma oxå som vill ha semester med mig. Och jag förstår ju att min man inte alls  tycker det är så himmla roligt att flyga ner dit varje år.

Det känns som jag sitter mellan två världar lite......

Att hitta in familj har varit det bästa jag har gjort , men det kommer negativa sidor med oxå.....

funderar allvarligt på att inte ta upp dom alls och åka ner själv varje år istället....men jag vet inte hur jag ska lägga upp detta både för min familj här och där? För mig känns det som en ända lång transportsträcka just nu....jobba,spara,vänta....

NÄ måste ta tag i detta fortast möjligt. Det är väl för böveln ändå jag som ska spara pengarna...så visst är det jag som bestämmer eller???   

Sitter och funderar på min framtid och på när jag nästa gång ska få träffa min underbara släkt i Chile. Denna vår har varit jobbig och en massa saker cirkulerar i luften. Just när allt känns som svårast så önskar jag ibland att man bara kunde fly, fly till min familj i Chile, till värmen. Men jag vet ju som alla andra att livet där inte förmodligen är bättre än här.

Men det slog mig sisst vi var ner hur lika vi är till sätt och tycke. Jag har något gemensamt med alla mina syskon och mamma.

Som min mamma , hon gillar djur(det har jag ju oxå alltid gillat) , hon är en ganska lung person(som jag oxå). Men syster Sandra och jag är väl mest lika till sättet. Vi båda gillar fest, att ha folk omkring oss. Lättsamma och kram goa. Min andra syster Aracely, hon är lugn oxå, familjekär hemma fru. lite som jag oxå. Min bror Sergio ung fortfarande, men lugn och en rofyll människa. Jag saknar dom så fruktansvärt mycke ibland, jag dömmer om dom. Varför ska det vara så himmla långt och dyrt för att vi ska kunna träffas ???

      Jag skulle vilja finnas där för dom, krama dom och bara umgås. Få bestämma som den STORA syster som jag är och ta hand om dom om något händer. För några veckor sen fick jag veta att mamma var sjuk. Det är ju lite svårt för mig att veta hur allvarligt det är. Tur var att min vän Glenn är här i Skellefteå nu så han hjälpt mig att ringa och kolla. Visst det var inte ALLVARLIGT, men hon hade varit rejällt sjuk, men var på bättringsvägen nu. Men det är jobbigt att sitta på andra sidan jordklotet och inte kunna hjälpa till. Det har bara varit positivt att hitta mina rötter men det följer med negativa saker oxå, som att inte kunna vara närvarnade när det  behövs. Sen vet ju jag oxå att jag har ju en familj här oxå som behöver mig. Och kanske mer än någonsin just nu.....

Nä livet ska inte alltid vara lätt att leva mina vänner.

Så det är väl bäst att ta vara på dom goda och roliga stundena och försöka fokusera på dom

I morse när jag kom hem från jobbet stod den en stor polisbil och en till konstig bil hos mitt grann hus. Nyfiken som man är så tog jag en liten extra lång rök för att se om någon komme ut. Men det gjorde det inte, så jag gick in och väckte Micke om sa att "stor polisbilen var utanför oss. Jo sa han det var ett jävla liv där kring två halv tre tiden inatt. En massa skrik och bråk. Sedan ikväll innan jag ska åka till jobbet läser han på Norans sida att en kille har avlidit av skadorna han har fått i en misshandel som ägde rum på A-torp Skiftesgatan !  

Men så fruktansvärt!! Innan jag for och jobbade i går såg jag en massa killar ute på balkongen som festade och var glada. Nu vet jag ju inte om det var någon av dom som var inblandade, men helt vanliga killar festar till en kväll och blir ovänner. Och detta leder till att en kille DÖR!

Vilken jävla tragedi för föräldrar och för den kille som har utfört detta dåd. Livet är ju förstört för alltid. Tänk att leva med att man dödat någon? Förmodligen för mycke slkohol och omdömet försvann och så händer detta. Och tänk Micke som förmodligen har hört denna killes sissta skrik på hjälp. Tur man inte var hemma. Jag känner verkligen inte någon av dom här personerna, men sänder en tanke till dom anhöriga som har förlorat ett barn! Och till killen som har misshadlat kan man ju hoppas på att han ALDRIG dicker igen.

Huvva så hemskt !  

God morgon

Regnet öser ner utan för fönstret (eller det gjorde då det för ca 30 min sen) och jag känner att min trötthet blir starkare och starkare.

Att det regnar gör mig IGENTING, för när jag kommer hem så ska jag krypa ner i sängen och bara mysa till mig.  

Igår fick vi främande av Glenn och Moa. Det var jätte trevligt och mysigt. Vi grillade och åt efterrätt, pluss att vi trådde lite ostkrokar och chips.

Glenn var så himmla snäll att han hjälpte mig att ringa min ena syster. Det var super roligt att höra hennes röst och prata lite med henne. Jag hade jätte tur och mamma var oxå i närheten så jag pratade med henne oxå. Hon berättade för mig att hon var sjuk just nu och att packetet jag skickat för ca 1 månad sen hade kommit fram.

Glad som jag var så for jag på jobbet sedan. När jag kom hit så pratade jag med Sandra min andra syster. Hon var ganska orolig för mamma. Även hon sa att mamma var sjuk och att det inte ser bra ut?   

Jag försökte ta reda på så mycke som möjligt med den knackliga spanskan jag kan. Och jag fick väl fram att hon fått en urinvägsinfektion och hade tydligen varit på sjukhuset och att hon fått medicin. Men som jag har sett det där ner så är det ju så att har man inte pengar så får man inte så bra vård. Nu vet jag inte om min ena syster Arasely hjälper henne? Egentligen vet jag inte hur allvarligt det är, men det känns lite jobbigt.

Så idag ska jag prata med lille Glenn och höra om han kan ringa ner igen och höra hur dålig hon är, om  hon behöver pengar till läkarvård eller är det super allvarligt så åker jag ju självklart ner.

Det är en konstig känsla att en kvinna som jag träffat två gånger i mitt liv väcker sådanna känslor hos mig. Men jag förmodar att det är dom biologiska banden som finns där.

Så just nu håller jag mina tummar, att  hon blir frisk fort och allt allt blir bra   

Som tonåring så var jag nog ett skräck exempel. Det var nog där allt började. Eller så inte.....nä det började nog redan i förkolan. Nu mina läsare ska jag göra något jag funderat på länge att göra och nu gör jag det. Jag ska blotta mina innersta känslor för er.

När jag "lilla Bella" började skolan kanske jag inte var väldens sötaste barn. Och det var ganska konstigt för mig, för min mamma hade alltid talat om för mig att jag var det. Redan i 1.an började mobbingen. Det fanns en kille specielt som gillade att säga hur ful jag var hela tiden. Jag fick glasögon.....hur bra vart det då tror ni ? Jag kommer inte ihåg allt denna kille pluss alla han fick med sig sa nu men jag kommer ihåg spesielt ett tillfällen.

1. Det var när jag kom ut ur bespisningen och skulle gå över skolgården. Då stod alla populära tjejor( dom som jag allså inte fick umgås med) och killar och hoppade hopprep. Och dom hoppade en lek som gick ut på att man skulle pussa någon på den bokstaven man missade. Just när jag skulle gåförbi så hoppade denna kille som jag kan kalla J och han  råkade missa på bostaven I . Då skulle ju då dom runt omkring välja vem han skulle pussa. Dom andra killarna ville väl vara roliga och sa Isabella. Då sög J tag i mig och sa.....

- Men tror ni jag skulle vilja pussa denna fula tjej ! Och sedan skrattade han hånfult, pluss att alla andra skrattade oxå. Jag var ensammen och detta gick rätt in i mitt lilla barnjärta.Det finns mycke mer jag skulle kunna skriva om denna J men jag väljer att fortsätta. I trean flyttade vi till stan och jag började en ny skola. Självklart var jag ju tvungen att coola till mig lite men det hjälpte inte. Även i denna klass så hittade en tjej vi namn L fel på mig. Varför fattar jag då inte för hon var då inte så himmla vacker själv. Men det är klart jag var ny och hon hade ju kontroll på dom andra tjejorna. Det som var det värsta i denna klass var att läraen som var en gammal kärring ville verkligen inte se detta problem fast min mor tror jag tog upp det med henne. Iallafall så utvecklades jag kanske lite fortre än dom andra tjejorna. Detta vart ju ett problem. Att få hår på musen och lite bröst innan någon anna fått det var ju förödande. Även  denna gång minns ett spesielt tillfälle. Tjejorna hittade på något dumt jag skulle ha sakt om någon och seddan låsade dom om att dom skulle förhöra mig. Alla stod omkring mig och frågade varför jag sakt si och så. Att svara att jag inte gjort det var ju inte lönt. Dom hade ju bestämt sig för att visa mig att jag inte var något att ha. Dom slutade då med något istil med att jag skulle då inte tro jag var något. Och att jag borde göra något åt håret mellan benen......

Som tur var så vart det en flytt till. I fyran flyttade jag till A-torp. Och där är första skolan som jag inte vart mobbad i. Men det oxå för att jag tänkte att nu jävlar ska ingen sätta sig på mig. Utan att jag ska sätta mig förde dom andra och att jag var tvungen att vara lite coolare än dom andra. Och så vart det. Men från fyran till nian har jag bara bra minnen. Och jag kan säga med stolthet att alla mina klasskamrater var jätte snälla. Men som alla vet så hade dom där orden som jag hört från början av skolgången satt sig fast i mitt hjärta och det har alltid funnits där att jag varit den fula. Idag vet jag att det inte är så, men såret finns där och kommer alltid att göra det och jag är nog lite mer känslig för att höra kritik om mitt utsende än andra kanske. Denna kille J har jag sett en gång och jag skulle nästan vilja gå fram till han och fråga om han förstår hur mycke han har förstört mitt självförtronde. Den här L har jag träffat oxå, och hon var hur trevlig som helst mot mig. Hon har jag inte lika mycke agg till som till J. Det var han som satte min stämpel från första början. Jag är den jag är och jag ska aldrig mer försöka vara någon anna från och med nu !  

Idag är det lördag och jag har jobbat natt. Var ut och rökte i natt, då snöade det och nu var jag ut på morgon sidan , då regnade det. Det känns kanske lite som april vädret kommer en månad sent. Jag har inte skrivit för att jag har varit ledig i två dagar och det har väl inte hänt ett skit. Jo jag var till min vän Anette på lite ballerina fika i torsdagskväll. Trevligt med lite tjejsnack.  Såg på nyheterna att det var folk i Skellefteå som ville ha ersättning för att vi måste koka vårat drickes vatten? För dom sin inte vet så har vi ju denna bakterie som dom hade i östersund i vintras. Och om man inte kokar dricks vattnet så kan man om man har otur bli magsjuk.

Iallfall så tycker jag att folk nu förtiden verkar vara utom alla räckhåll! Vi bor i ett mordernat land och vi har verkligen recuser för att göra detta, varför göra så himmla stor sak av det? Visst är det lite besvärligt men vi ha alla möjligheter att göra det!   Det ska vara ersättningar hit och dit jämt när vi människor får det lite mindre bekvämt än vad vi är vana. Man kan ju unda hur mycke dom som vill ha berättning hade tänkt sig? Jag menar det är ju BARA drickesvattnet som ska kokas och hur mycke vatten i månade använder vi till att dricka. Kan det röra sig om kanske 100:- jag tror inte att det rör sig om så stor pengar. Om reninsvärket är i full gång kring i mitten av Juni så har vi kokat vatten i ca 2½ månad vi säger då att det kanske blir 250:-

Oj oj oj oj vilka pengar. Nä folket tänkt till och ni kan ju ta och tänka på barnen i fattaiga länder som går flera kilometer för att hämta smutisig vatten som dom blir sjuka av.

Vi har det SÅÅÅ JÄVLA bra här i sverige och vi har tid att koka lite vatten! Mycke vill ha mer bruka det heta.   

..... lägga mig ner och grina eller vad är det med världen!!

Som ni har sett så har jag inte varit så flitig på att blogga som jag brukar. Detta min vänner beror på att jag har inte mått bra. Allt har varit skit jobbigt, bara att kliva upp ur sängen har varit jobbigt. Det har blivit för mycke på sissta tiden för mig i det privata livet och jag har nog typ kanske lite gått in i väggen ( om man nu kan det). Så förra veckan tog jag mig i kragen och ringde psyk för att få prata med någon. Samtalet gick bra (tyckte jag) fast jag grinade och var totalt slut av att bara erkänna för mig själv att jag inte orkar mer. Människan på andra sidan verkade förstå och sa att självklart måste du få komma hit och prata med någon och sedan tyckte han jag skulle få lära mig lite om stresshandtering. Vi avslutade samtalet med att han sa att han skulle ta kontakt med en läkare och jag skulle få en tid fort. Jag lämnade snyfftande mitt nummer och tyckte det kändes bra att det kanske skulle hända något.......

Det har gått snart två veckor och IDAG fick jag ett brev. Där det stod:

Att mina problem kan jag ta med kuratorn på min vårdcentral och om jag skulle behöva medicinering så skulle jag ta kontakt med min husläkare !!!   

MEN FÖR FAN !!!!!

Det var nog jobbigt att ringa dit och nu ska jag måsta ringa till någon annan och förklara allt igen......

JAG BILR SÅ IN I BOMBENS JÄVLA LESS PÅ DETTA RINGANDE HIT OCH DIT!!

Jag som fått för mig att om man har ångest och mår pytom att man SKA ringa psyk. Och tydligen tyckte han oxå det för han sa ju att han skulle hjälpa mig.....men vad hände nu då ???  

Nu skiter jag i detta och till sjukvårde här i SKELLEFTEÅ säger jag bara ...far åt helvete. låter kanske barsligt i vissa öron men jag känner verkligen så just nu. Senasterna månaderna har jag hållit på med olika saker inom vården , för min bror och mamma och Micke har oxå haft kontakt med dom....och ALLA gånger har dom bara nocsalerat mig och hänvisat mig till någon annan.......

Om jag kunde sluta betala skatt för att få sjukvård så skulle jag göra det, för man får fan ingen hjälp. Nä det är väl bara att försöka resa sig igen och ta nya tag.....

Iallfall idag har jag haft mys pys. Jsg har bakat bullar. Blåbersbullar, vaniljebullar.

Mumms vad goda dom vart.

   Och jätte stora. Efter detta så var jag slut så jag fixade en super middag. Helt eget bevåg.

  Jag gick till Pizzerian och beställde två st pizzor till oss. Mycket klokt val av mig. Micke har varit ut och fiskat hela dagen. Idag kom han inte hem med någon fisk, men det gör ingenting för han har tagit hem tre stor förra veckan. Så nu har vi så mycke fisk att jag blir less. Så är det någon som är intresserad av fisk så hör av er.

Nu ska jag vila lite innan jag ska och jobba inatt men vi hörs kasne sen

Kram på er alla

God natt på er....

Jag börjar med det för det är natt nu när jag skriver. Idag har det varit fredag och dagen har flytit på som vanligt. Började morgonen med att kliva upp kl halv sju och tvätta, sedan vart det en dusch, fika frukost, tvätta klart, fara på stan med Micke och fixa blommor till min mamma som fyllde 70 år idag (men igentligen i går för kl är ju efter tolv). Till mamma och hjälpa henne ganera en tårta, överlämna presentern, hem börja förberda för maten vi ska bjuda mamma på idag, rullade 50 vårrullar( har ont som bara den i mina tummar) , till coop för att handla till middagen vi åt, hem med varorna och bege oss till Jonas och Whan för att grilla, åt och njöt av grill premiären, hem la mig och sov, vart väckt kl 20.55, gjorde klart allt jag skulle och for till jobbet.

Så hä är jag nu.....   

Åter till min lilla mamma som fyller år. Jag hade ju fixat en fotobok till henne med händelser i hennes liv. Tror hon vart jätte glad. Hon grinade då och tyckte den vart fin.

Idag ska jag sova när jag kommer hem några timmar och sedan ska Whan hjälpa mig med maten. Egentligen behöver jag kanske inte det, för jag jag har ju förberett allt idag. Men det är klart lite hjälp vid kryddningen tackar man ju aldrig nej till.

Vi kommer att äta hos mamma vi fyra och sedan skulle Lena stå för efterrätten. Kommer att bli super trevligt och hon är verkligen värd varenda uppvakting min lilla mamma......'

Jag ver ju att inte ser det här men jag skrev det i fotoboken oxå.

Vi älskar dig mamma......