Ja just nu har jag väldigt lite att göra. Men har funderat på detta fenum att man blir äldre. Oftas så fort man fyller år så frågar follk om man ha en kris och tycker det är jobbigt att bli äldre. Mitt svar är nej för fan det tycker jag inte.

Har därför kollat igenom internets hunkar lite. Har kollat på lite killar man dreglat åt genom åren. Så då sätter vi väl igång då.

Vi börjar med

SEBASTINA B

Då tidens snygging. Helt underbar och farlig.

Säger väl kanske som Sean Bannan "inte så snygg"

JOYE T

Läcker som bra den på den tiden en riktig flick dröm.

Åter en gång "NJA"

Sedan går vi raskt över till

MARCUS S

En sexbomb av dess like hade man nästan inte sett.

Men måste säga att kan är annu finare nu.

Sedan kliver vi till denna man som jag är himmla svag för

ALEXANDER S

OTROLIGT snygg var han när han dök upp i tv

MEN man kan väl bara säga att tiden har gjort han ännu snyggare/sexigare.....

Så summan av kardemumman vart detta. Bara för att man bli äldre blir man inte fulare. Det gäller bara att ta hand om sig OCH att ha pengar så man kan operera sig.

Ja ha kompisar nu händer det grejor.  Såg i går att jag hade fått meddelande från min ena syster Arazely på facebook. Orkade väl inte riktigt läsa det så jag gjorde det idag istället och vad fan händer???  

Så här stod det i hennes meddelande ......

" Hej syster verkade känna vår bror öppna Curanilahue kom för att se oss och min mamma är söt är lika till dig snart jag skicka bilder till den conoscas kyssar"

Erter jag tänkt en stnd på vad hon skev och förmodligen menade fick jag se denna bild

Då förstod jag att detta är min helbror!!! Som tydligen hipps vipps har tagit kontakt med mamma.

Han till vänster är min bror ,mamma och min brors barn.

Vi pratade om han när jag var nere, men då lät det som han bodde i NORRA Chile och var typ 40 år. Historierna har variterat fram och tillbkaka från min mor, så jag vet inte rikigt vad man ska tro. Jag är lik han men om han verkligen är min helbror vet jag inte. Iallfall så är det då trevligt att få kontakt med han och jag har kanske några frågor jag skulle vilja ställa till han.

Just nu har det känns så himmla bra i beslutet att inte åka till Chile på hemskt länge men nu vart det ju konstig igen !!!! Skulle ju verkligen vilja träffa han..... dessutom bodde han inte i norra Chile. Han bor 2 timmar från mamma......

Skulle vara så himmla roligt att träffas och vem vet, han kanske vet vem våran pappa är och vart han finns??

Helt sjuk vad skaer förändrar en snabbt.... nu varrt det här ju skit kontigt i mitt huvud, och hur ska jag göra nu????

Uppvtäckte just ens sak på facebook. När jag var i Chile tog jag lite bilder på alla mina syskon, mamma och jag, pluss att jag tog på dom en och en oxå, ja ni har säkert sett dom på min fotoblogg. Iallafall så har jag skickat alla bilder ner till dom, för dom ville ha dom.

Nu ser jag min bror har lag ut en bild på han och syrrorna och skrivit att han typ älskar sin två systrar?

Det skar till faktiskt lite i mitt hjärta att jag inte fanns med på foto.

Men som jag har sakt så denna gång känndes det inte riktigt som jag passade in i deras familj/ min familj.

Konstig känsla att veta att dom här människorna är mitt kött och blod men man är ändå inte lika och vi tänker olika.

Just nu känns det lite som vem är min familj och vart hör jag hemma? Nog vet jag att jag hör hemma här och jag har Micke och Rebbe och trivs bra med det, men just detta med en mamma och pappa har som förändrats för mig.

Min mor här har ju alltid funnits och nu är det likson jag som ska finnas för henne( med all rätt) när hon har blivit sjuk, men ibland saknar jag mamma som hon var förut. En pappa har jag men, men kanske inte mer än att han hälsar på någon gång.

Just nu känns det som det inte finns några föräldrar kvar och att jag är helt själv på denna stora jord, och att jag ska försöka styra upp allt själv jämmt.

Men allt handlar säkert om att jag just nu sörjer denna fantastiska kvinna ( mamma) som inte längre är sig själv och att jag måste snart innse att denns sjukdom kommer att vinna över oss.

För folk som inte levt med Alzaimers kanske det ser ut som att det bara blir minnes flörlust, men det är så mycke mer än så. Dom blir typ en annan människ, någon som man inte är van, dom blir jobbig, tjatiga, beronde av en, hjälplösa och i det stora hela som ett barn. Ett barn i en vuxen kropp. Konstig och onaturligt......

Måste fundera vidare tror jag......

För exat 14 år sedan låg jag förbmodligen och amande eller så låg jag överlyckig i sängen på bb och kollade in min lilla lilla dotter som kommit till världen REBECCA.

Tror inte jag har varit lyckligare i den stunden hon tittade ut och just för att det var en hon oxå. I 14 år har du funit hos mig och pappa och vi älskar dig så det gör ont ibland OCH ibland skulle man oxå vija slå ågot i huvudet på dig när du är lite bongstyrd. Men det hör ju livet till och vi är helt övertygade om att du kommer att bli en helt vanlig vuxen kvinna om några år. Vi hoppas du forsätter på den barnan du är nu men skola och sport och vi önskar du ska få uppleva en massa saker i framtiden.

Stort grattis gumman på din dag vi älskar dig  

Mys i sängen på morgonen med nytt nintendospel.

 Fika buffen för denna dag. pluss att det var tårta.

Små kusin trollen på besök. Tur dom gillar att fika killarna.

OCH sisst men inte minst min ÄLSKADE Micke.... visst är han fin   

God kväll mina vänner!!!  

Jag är så glad att vara hemma igen. Och att kunna förmeddla mig till er. Nu undrar ni säker hur vi har haft det.

Ja jag kan väl kanske säga att jag är SÅÅÅ himmla besviken.

Vi har inte gjort ett skit på två veckor. Denna tripp var helt bortkastade pengar och dessutom var det ganska jobbigt för min mor.  Vi började med två dagar i Santiago. Otroligt frustrerande. Vi satt i min systers "träddgård" ( det var typ en minder sortens skräp avlämning) i två dagar. Fredag kväll var det dax att ta bussen till Curanilahue. På dagen upp täcker jag helt plötsligt att jag får en blodpropp i handleden. Säger ingenting och hoppas att det inte ska vara någon fara. Men efter nattens buss fär har jag ganska ont i armen. Så när vi kommer fram till Curanilahue så ber jag om att få fara till sjukhuset och kolla upp det. Förståss var det ingen fara och jag får lite medicin mot smärtan. Och om jag skulle få mer blodproppar skulle jag komma tillbaka. Sedan var det stilla lugnt i resten av veckan. Vi for på en Mexicansk show som var ut och gratis. Det var ut på kvällen så det var kallt och inte alls så bra. Sedan på lördagen så var vi på ett disco i stan. Ca 1½ timme. Det var allt!!!  Är som lite besviken att det inte finns intresset att vilja umgås då när man kommer ner till Chile. Därför har jag tagit några egna beslut nu. Jag kommer inte att ta upp min familj till Sverige. Därför varför ska jag lägga massa pengar hela tiden, när dom inte änns kan ta en prommis när man är där? Nä vi fick sitta på en stol i två veckor och rulla tummarna. Jag har längtat hem något så fruktansvärt till min lilla familj. När jag komme hem så hade dom tänt ljus i hela lägenheten, Micke hade köpt en gullig figur med två apor som kramades och på deras magar stod det  Bella och Micke. 

Jag känner mig hemma här och det är här jag har mina rötter. Visst är jag glad att jag träffat mina riktiga släktingar ,men några starkar band blir det nog aldrig.  Nu sitter jag på jobbet igen och det känns bra att komma tillbaka till det vanliga livet.

Stor kram på er och bilder kommer att komma det lovar jag.

Hej igen  

Nu har jag suttit och tittat på det nya avsnittet av "SPÅRLÖST" , känns så himmla konstigt att jag har gjort detta redan. Känslan dom har just innan dom träffar sin biologiska mamma och reaktionen man får efteråt. Vet precis hur det känns och nästan vad dom tänker.

Nu har jag ju varit ner två gånger redan till min familj och nu är det tredje gången. Förra gången vi var ner så kändes det lite av som att komma hem. Känner väl samma sak nu oxå. Dom flesta man pratar med frågar om det är pirrigt att fara nu, och mitt svar blir NÄ. För det känns verkligen inte specielt att fara, men självklart är det rolgit. MEN denna gång har jag med mig"mamma" och det känns konstigt.

Att blanda dom här två världarna. Min värld jag lever i här i Sverige och min nya värld som jag kommer till i Chile. Och hur nervöst ska det nie vara för Sverige mamma och Chile mamma?

Ska jag säga mamma till båda eller hur ska jag göra?? Kommer någon att känna sig utanför. kommer någon att bli sårad och tycke det var en dum ide eller??

Funderingarna är många och det hade varit typ super duper bra om jag hade kunnat prata flytande spanska. Tänk er att min mamma och min mamma ska få träffas till slut. Tacksammheten jag förmodar dom känner till varanndra. Både att min svenska mamma har gett mig ett underbart liv och att min chile mamma gav bort mig till någon som kunde ge mig ett bättre liv än hon.

Att dom här två kvinnorna möt nu efter 33 år där allting började?

Det känns lite grann som min trygghet skakar lite.... hur ska det bli nu efter detta, hur ska jag känna, hur ska dom känna?

Förmodligen kommer det att gå bra allt och vi kommer att ha roligt allihop, men funderingen finns och jag hoppas att detta kommer att sluta min påse. Efter detta är min säck fullbordad och alla mina önskningar är uppfyllda      

SANTIAGO

Skellefteå älven

Curanilahue

Skellefteå

   Curanilahue city

Nu min läsare ska ni få ta del av mina frisyrer genom åren. Har suttit och titta på kort och tänkte hur böveln ska jag klippa mig eller ska jag klippa mig. Kanske jag ska spara ut håret. När jag tittar på kort ser jag att jag har haft en del olika frisyrer genom åren. Så nu tänkte jag att jag skulle fråga mina läsare vad NI tycker jag passar bäst i . Nu lägger jag upp fotona i ordning. Det örsta är nr 1 och så fortsätter det. Skulle vara tacksam om ni röstade nu på den frisyr som passar mig bäst.

 NR 1  Detta var när jag hade fott Oliver. En kort frilla

NR 2  Micke och mitt första år.

NR 3  Rebecca 1 vecka

NR 4  Rebecca 1 år

NR 5 Rebecca ca 2 år

NR 6 Rebecca ca 3 år

NR 7

NR 8

NR 9

NR 10

Det senaste är nu och jag funderar på nu om jag ska klippa mig eller spara ut. Vad tycker ni?

Allså detta med rakning?? Vem har kommit på att vi kvinnor ska vara släta över hela jävla kroppen??  

Ja nu har jag inga bevis för min åsikt MEN jag tror att det förmodligen är karlar som har fått oss kvinnor att vidta denna åtgärd?

Vi kvinnor verka ALLTID göra som männen tycker......

Allså rakade musar .rakade armhålor. rakade ben och rakade armar ....

Vi är ju en livs levande vandrande igelkotte för böveln. Och inte nog med det det klirar ju som tusan oxå när man är nyrakad? Hur roligt är det?

Nu vet jag att det här fenomet är förbaskat vanligt och vi kvinnor gör det av bara farten nu mera för det ska bara vara så.

Det är ju nästa så att om man ser en kvinna som valt att INTE göra det så stirrar man ihjäl sig och tycker typ att hon är äcklig.

Men varför?? Vi är födda med hårväxst och det måste ju vara tänkt att den ska vara där då eller? Det finns ju karlar som rakar och vaxar kroppen oxå men dom är ju inte så många. Och i det fallet så får man ju höra oftast att killar tycker att dom som gör det är fjolliga.

Nä denna ide som växst sig stark var en himmla dum ide tycker jag.

Kan vi kvinnor inte bara sluta med det alla på en gång och se vad som händer?