.......är vi nog allihopa någon gång under dagen/året . Enda sedan Oliver dog har jag försökt att leva efter "att det finns ALLTID människor som har det mycke värre en mig"  och jag har verkligen försökt påminna mig om detta då och då. Men lätt som det är så när vardagen lunkar på och en bekymer pockar på så glömmer jag det och klagar och frustar och tycker så himmla synd om mig själv.

Idag läste jag en blogg som en tjej skriver om hennes cancer!! Grejen är inte att det är en tjej bara utan denna tjej är lika gammal som jag, har små barn, man och hon gick i min parallel klass.......

Jag har följt hennes blogg under perioden hon nu har fått behandling och idag lästa jag att dom har tydligen hittat mer knölar på henne !!!????

Allså jag kan ALDRIG tänka mig i hennes situation, hur rädd man skulle vara, hur frusterat förbannad och trött och less på all denna jävla väntan man tydligen ska gå igenom.

Här sitter man och funderar och oroar sig för någon löjlig framtid om pettites saker, när det finns männsikor som kan inte ens kan tänka mer än en dag i taget.

Denna tjej gör det förbannat bra och hon verkar stark och beslut sam att kicka denna CANCER helevet åt sidan. Om jag kunde skulle jag göra vad som helst för att kunna ge henne extra kraft för att hjälpa henne.

Jag hoppas verkligen inte dom här nya knölarna är något , och jag ska hållaalla tummar och tår.

Jag skäms för att jag tycker synd om mig själv för att man har kanske lite ont i rygg,armar eller problem med familjen eller nått......nä fy skäms alla själviska människor som inte gör annat än tänker på pettites problem.

Idag den 17 december. Åren bara springer iväg. Idag på dagen är det nu 17år och 9 timmar sen dog min lilla kille Oliver i från mig.  Jag kommer fortfarande ihåg känslan i denna stund. Fustration,rädsla och förtvivlan. Golvet bara försvann, folk pratade men jag hörde ingenting. Hela kroppen stelnade och jag ville egentlign fly från hela situationen, men det gick inte.

En sådan rädsla vill jag ALDRIG mer uppleva. Men tiden går vidare fast man ibland vill stanna den. Jag tänker på lilla gubben någon gång då och då och kortet på honom sitter fortfarade på min vägg och kommer alltid att göra.

Idag känns det lite ledsamt. Jag och Micke har varit på Oliver grav och tänt ljus. Jag fick som plöja mig fram till hans grav och sedan gräva mig ner för att få fram hans gravsten. Men jag lyckades , så nu lyser det på graven,

Om du nu skulle se mamma sitta här och skriva till dig gubben, så ska du veta att jag har inte glömt. Du finns hos mig varje dag. Jag kanske inte är bäst på att besöka graven ,men jag försöker se till att det finns fina blommor på sommaren och jag förs´öker tända ljus då det ska tändas. Om jag nu glömmer ibland älskade Oliver är det inte för att jag har glömt,utan bara att mamma har annat att göra och att jag har lärt mig leva med att du inte finns hos mig i livet. Men du finns i mitt hjärta och i mina minnen.

I torsdags på kvällen innan fem var jg till OK på söder. Jag skulle nämligen skicka paket till Chile. Kön var ett faktum och jag ställde mig snällt i kön.

Framför mig hade jag en herre i ca 50 pluss. Vanligt klädd och såg helt normal ut. Av utsende kunde jag anna att han jobbade som typ kontors nisse.

Det blir hans tur och han räcker fram ett avi. Kassörskan säger att hon behöver legget på personen som aviet står på.

Gubben börjar då skrika DIREKT, att det är en julklpp till hans dotter och att hon för helevet kan ju inte vara med och hämte den???   

Kassörskan börjar med att FÖRSÖKA förklara att sådanna är reglerna och att det har varit så jätte läng.

-SKA JAG SLÅ PÅ DIG ?  kommer då ur hans käft????

Hur fan tänkte karln???

Tror han att om man gormar och är JÄVLIGT otrevlig så får man som man vill??? Och inte tala om hur fan better han sig???

Det hela slutar iallfall med att kassörskan kokade MEN var resonlig och bestämd. Gubben svor och gappade och stormade ut från OK.  

Feg skit som man är så sa man ingenting. VARFÖR frågade jag inte han om han inte var klok?

Ja nästa gång SKA jag hälpa kassörskan.

Tjena bloggen och läsare !

Veckan springer iväg och idag är det redan torsdag. Hela denna vecka har varit social och umgåtts med vänner och även idag ska jag fara och träffa min vän Jessica.

Igår började jag och Micke prata om att vi borde göra en budget på nätet och kolla hur vi ligger till.

Så det gjorde vi. Vi fyllde i allt så sannings enligt som vi kunde och när vi var klara så fick vi ett RÖTT beslut där det stod med stor bokstäver

UNDERSKOTT 207:-     

Men hjälp...!!!! Hjärtat började bullta och jag känner en minder ångest smyga på mig. Visst kan man dra in på cigg,bilresor,utelivet men man vill ju kunna göra saker ibland oxå!

Så summan av detta har tankarna flödat hela natten hur jag ska göra nu iframtiden.

Jag har ju några alternativ på gång, men jag har kännt mig lite splittrad i besluten. För det första så har jag KANSKE ett jobb på Ezxakt (telefonföretag) som kanske skulle börja nu i mitten av nov. Grejen med detta är att jag har hört mycke om detta företag och vad jag har förstått så får man anställning månad till månad och även schema från månad till månad. Sedan har jag oxå förstått att ledighet och frånvara är ej uppskattat och det känns väl sådär. Nu är jag ju inte denn människa som är sjuk ofta och inte ledig så himmla mycket, men om jag vill vara ledig ska jag kunna vara det utan att man ska känna sig besvärligt. Detta jobb innebär oxå kvällar och helger.

Sedan har jag varit och pratat med Kommunen (äldreomsorgen) om att springvika. Och det lät ju positivt i den bemärkelsen att det verkar finnas jobb och det är något jag tycker är roligt. Men det negativa är att om man är springvikarie så får man inte ha något annat liv. Man ska då vara stanby typ hela tiden och troligen kommer man att få jobba många helger och aldrig riktigt få känna sig ledig. Den stora fördelen med kommunen är att om kan kommer sig in där och blir inlasad efter kanske typ tre år så har man en säker arbetsplats i framtiden.

Mitt tredja alternativ är att jag sökt ett städ jobb på en städfirma här i stan. Detta var till en början mellan 50-75% men chans till 100% kanske. Detta skulle jag få veta hur det blir i mitten av Nov oxå så där vet jag inte så hemskt mycke om, förutom att det är bara dagtid och inte helger.

Så nu står jag här med tre olika alternativ, men egentligen har jag fortfarande ingenting och jag ropar inte hej för änna jag har något på papper. Tankar snurrar och jag vet att julen knackar på dörren och i februari så fylle Rebbe 15 och en moppe ska tydligen köpas in.

Ska jag tänka framtid så borde jag gå på kommunen och ha tre -fyra jobbiga år och hoppas få en anställning. Det perfekta vore om jag fick städ jobbet på 50-75% och sedan springvikar jag upp resten av tiden. Jag pratade med Stina min vän igår och hon tyckte jag ska ta och göra det som känns bäst. Och jag tror jag vet vad jag vill nu och efter en natts funderan så kommer jag nog att välja kommunen och hoppas på en anställning i städfirman.

Vad tror ni läsare??

Pengar har aldrig varit ett problem för mig, men nu när budget helvetet lyste rött så känner man ju att man måste jobba för att överleva och kunna ha ett vanligt liv.

Sitter nu och försöker leta mig fram i Facebook världens djungel !

Jag har ju som alla andra fastnat för detta "INSTAGRAM" . Där man kan ta kort och visa upp för vänner man har addat. Men för en vecka sedan vart det en uppdatering på pogramet och när jag skulle lägga ut en bild så komme det upp en ruta om något att den ville änvända min telefon...bla bla bla ... jag läste inte specielt nog och Micke har lärt mig att man ska inte trycka ja på allt för det blir ofta en massa problem osv.

Det är bara det att jag kanske oxå MÅSTE läsa först vad som står....  

Jag skynda mig och trycke NEJ ! OCh nu har detta resulterat i att jag kan inte ta kort med min kamera (på telefonen) och sedan använda som till pogramet INSTAGRAM, utan jag måste fört öppna INSTAGRAM och ta kortet genom det!

Dumt och irriterande. Jag blir så himmla less på mig själv att jag inte läser ordentligt först.

Men till skaen hör att jag kan ändra det om jag går in på Facebook och ändrar i PRIVT SETTIN står det när jag försöker.... men jag hittar inte privet setting för böveln   

Jag trycker på alla möjliga saker men hittar inte där det står det !!! Förr i tiden var jag rätt teknisk, men visar detta på att ju äldre man blir så blir man helt och håller lite korkad??

Vad skajag göra ???

God kväll alla glada och sura.

Sitter nu igen på jobbet och kollar in filmen "Taken"   

Rätt bra fiml tycker jag. Idag har det varit VILANS dag. Sov fram till halv två, då var min kissblåsa så stor att jag var TVUNGEN att kliva upp och kissa. Sedan blev det himmelens svårt att somna om igen. La mig men lyckade inte. Klev upp och övertalade dottern att vi skulle äta pizza efter som manen i huset inte skulle vara hemma ikväll. Kanske hon inte var så himmelens svår. Så så vart det   

Tog mig en kebab från Söder grillen och dom är inte små ska ni veta. Men det negativa mitt i det åositiva är att det är så himmla mycke bröd. Jag som är mag opererad blir så himmla mät fort och börd gör att det blir som en klump och jag börjar må dåligt. Så kanske knappt en tredeje del åt jag upp.

Sedan kommer vi till det OBEHAGLIGA. Efter jag börjat jobba natt har jag börjat få blodsocker fall på kvällarna (ibland) inte jämt och inte ofta, men det händer.

Jag tror iallafall att det är det. Jag har pratat med en läkare om det och han tyckte det lät som det var det, och tanken på att jag missar ett mål mat när jag jobbar.

Jag vet inte om ni har haft ett men det är himmelens obehagligt.

Det börjar med att jag börja känna mig lite matt och att som hjärtat slår fortare en vanligt, och efter en stund börjar jag svettas och blir varm som bara den och matt i hela kroppen. Det håller i sig i ca 20 min och efteråt blir jag som trött. Oftas om jag tar mig en macka när jag känner detta komma brukar det gå över fortare. Himmelens obehagligt tycke rjag det är. Så det ska bli intressant att se nu när man få in lite mat rutiner med dag jobb om detta ger med sig   

Senare i natt ska ni få se något fint som jag och Micke har köpt. Först måste jag se filmen nu för det är så himmla spännande!

Sommaren är slut och vintern kallar!

.........till en tjej/mamma gammal skolkamrat.

Jag pratade med en anna gammal skolkamrat igår och hon berättade för mig att en skolkamrat till oss fått CANCER!

Allså bara ordet får mig att må dåligt. Gick ut på nätet och hittade henns blogg, och i natt har jag läst slaviskt hennes tankar och kamp mot denna FÖRBANNADE sjukdom! Jag känner inte denna kvinna privat men hon är en sådan man hejar på när man möts.

Jag hoppas hon hittar ett sätt att leva vidare och att hon hittar styrka och kraft att bekämpa denna sjukdom. Jag ser oxå att hon har ett gått stöd från sin man, barn och familj.

Jag vill verkligen sänka henne en tanke och styrka för att orka med vardagen dag för dag.....STOR KRAM TILL DIG   

Detta får en själv att börja tänka efter vad man håller på med själv. Inte för att jag inte vetat att man hr en större chans att få cancer om man röker, men man tänker ju ALLTID att detta händer inte mig och jag är för ung än!

Men så är ju verkligen inte verkligheten!

Jag kommer visst att få det och det behöver inte alls vara många år bort! Måste verkligen ta mig en tänke ställare och ransaka mig själv här framöver.

Jag älskar livet och vill inte lämna det i förtid !!!

God kväll på er läsare. Vilka tappra läsare jag har på min blogg. En del av er finns som med och vad glad jag blir för det   

Idag vaknade jag kring 7 och kände mig överkörd av ett tåg. Hade tänkt fara och (börja) träna, städa och ringa några välbehövliga samtal. MEN jag kollade in EFTERLYST i går innan jag gick och la mig och i natt har jag drömt att jag var tvungen inentifiera Rebecca som blivit mördad..... huvvva vilken dröm....vaknade flera gånger och försökte verkligen skaka av mig drömen, men den komma bara tillbaka....   

Så jag sket i allt vad träning hette och vände på mig och sov vidare till kl 9. Klev upp städade underna allt skit vi har i våra skåp (och skit menar jag med socker saker) och bar ut tre kassar med skräp.

Igår var dagen då jag var tvungen vinka av min bror och hans fru   Sorgen jag känner är en konstig sådan. Ena delen av mig är super ledsen, men som i samma veva känner jag  en otroligt glädje att få ha haft honom här hos mig i två veckor. Vi har haft turen att ha haft Glenn hos oss två gången och han har hjälp oss att prata om våra erfarenheter om adoption och att bli lämnad. Redan förra gången jag var i Chile vet jag att det känndes inte alls bra. jag fick som känslan av att jag inte hörde dit och kommer nog förmodligen aldrig att göra det heller. Både jag och min bror har förstått nu att vi är dom utstötta och att det förmodligen alltid kommer att vara så. Jag känner mig otroligt tacksam för att jag fick komma till Sverige och ha det livet jag haft, känner en otroligt sorg över hur min bror har haft det. Han har varit bort lämnad, övergiven i flera år och jag är tacksam att han andå har blivit den människa han är i dag. Att han haft så tur att träffa den fantastiska kvinna han har Soraya. Varan mor har nog inte varit helt ärligt mot oss och det känns tråkigt och jag känner mig besviken över det. När man lixom söker för att få svar och får löngner till svar. just nu finns det mycke att tänka på, hur jag ska gå vidare och hur jag ska göra i framtiden! När det liksom bara är en som vill funkar det inte, jag vill inte alltid vara den som ska försöka upprätte en kontakt med min familj utan jag skulle vilja känna att även dom vill, men som läget är nu så finns inte det. Min bror är den enda som vill och jag tror jag kanske ska nöja mig med det. Jag har jobbat skiten av mig i tre år i rad för att fara och hälsa på dom och nu får det vara bra. Jag har min familj här hemma i Sverige och nu är det dax för mig att ingå i ett nytt kapitel av mitt liv. Det finns många saker att ta itu med här hemma och jag har tyvärr fåt lite bloda tand över vissa sker som har gjort mig besviken. Jag skulle egentligen vilja bara ringa till dom och säga det rätt ut, men jag är inte där än och jag vet inte hur jag ska göra det..... men det kommer. för mitt nya kapitel kommer jag att tänka på mig själv, inte vad andra vilj. Jag har varit för dum(snäll) länge nu och nu får det bli ett slut på det.

Iallfall har mina två veckor varit OTROLIGT underbara och nyttiga och jag ser verkligen fram i mot att se vart detta leder.

Här kommer det två små filmer när vi var och bowlade...hihihi visst är dom söta när dom som trippar fram.....

Jag komemr att skriva mer om min val men just nu ska jag tänka, fundera och ta det lugnt fram tills jag går på mitt jobb på måndag. Jag åter kommer mina läsare med mer....kram på er !