Halsen gör ont, det värker lite  i bihållorna och jag känner mig slut.

Jag har verkligen inte tid med att vara sjuk, jag har så jävla mycket att göra, jag ska fixa flytten tll Rolf, olika möten om Rolf jag måste gå på, föräldramöte, möten på bank, alla möten och träffar är uppbokade efter en massa samtal och pussland och jag kan verkligen inte vara sjuk.   

Just nu är det så mycket som händer och jag känner en enrom stress och ångest hur jag ska fixa detta. Mitt i allt ihop ska man jobba (fast att jobba är som en avkoppling) och fixa sitt eget vardagliga liv och just nu finner jag inte tid för det, och inte tid för mig själv. Min ork är snart slut och jag måste nu gå på sparlåga. Bara göra det man måste för att kunna kanske orka hela vägen ut.

Vägen är rakt upp just nu och jag går varje dag med tunga steg. Hoppas verkligen att det blir lite ner för.

Jag prata med min kära mor igår och berättade om allt som komma skall och jag lider med henne när hon säger att hon önskade hon kunde hjälpa men hon kan inte.

Jag förstår att hon inte kan längre, mamma kan inte tänka klart längre, mamma förstår inte vissa saker längre, mamma har en sjukdom som gör att hon inte kommer ihåg saker.

MEN jag skulle så gärna vilja att min mamma hjälpte mig. Att min mamma skulle vara frisk att jag inte skulle lämnas med allt detta själv. . . . .

Mamma vart ledsen och berättade hur tacksam hon är att jag finns där för Rolf och jag är verkligen glad att hon tycker det , men det hade varit så mycke bättre om hon oxå hade kunnat finns där, kunnat hjälpa mig, eller bara kunnat bolla en ide/tanke med.

Ibland  känns det som jag har så himmla mycket att jag försummar mitt eget  barn. Trots en ålder av näst in till vuxen behöver hon sin mamma, presic om jag behöver min . . . . . . . .

ALLA behöver vi våra mammor att luta oss mot

Så till alla som har en mamma att luta sig mot.

VAR RÄDD OM HENNE   

Nu har jag ventilerat fått klaga lite och nu samlar jag ihop mig och förbereder mig för ett möte om 45 min i stan. Sedan blir det jobb.

JAG ÄR INTE MER ÄN EN VANLIG MÄNNISKA !

Herre gud vad håller Sverige på med?

Den video som vi alla har beskådat igår och idag om denna 9 åriga pojke som har tjuv åkt tåg och blir haffad av någon låssas polis i Malmö har verkligen satt igång en diskution.

Har nu suttit och lyssnat på nyheterna  och hört olika "dumma" förklaringar från polis och vaktbolaget som han jobbade på.

Allså verkligen !!! Hur kan en 9 åring pojke vara så farlig att detta våld som förkom var nödvändigt? Jag kan inte tänka mig något annat än om han skulle ha haft en pistol i sin hand och vakten var tvungen brotta ner han för att avbeväpna han så han inte skadade sig själv eller någon anna!

Men så var ju tydligen inte fallet.

En chef till vaktbolaget pratade något om. . . ..

-Ja nu är det så vi vet ju lite mer än media och det fanns orsaker för att hålla pojken stilla, så han inte skulle skada sig själv. Dessutom så hade vi fått uppgifter från polisen att han var efterlyst och skulle hållas kvar på  platsen tills dom kom.

Ja ha?? Men denna stora karl med sina mins 90 kg kanske inte behövde sitta på pojken, dunka huvudet i golvet och försöka kväva han?

Kanske det hade räckt med att han försökt hålla pojken i ett vanligt polis grepp och väntat snällt till polisen kommit, dom var ju för gud skull två stycken.

Vem skulle inte försöka värja sig om en stor tung klump sitter på en och håller för munen på en? SJÄLVKLART skulle man få panik och försöka göra allt för att få lite luft.

Sedan att POLISEN redan efter någa timmar håller ordningesvakten bakom ryggen och meddelar att det INTE finns några brottsmisstankar runt vakten och vill lägga ner åtalet direkt är ju KATASTOF.

Utan först när videon börjar släppas på olika sidor på nätet, så tar dom sitt ansvar och säger

-Ja men okej vi öppnar upp utredningen igen för att alla råkade se nu hur det gick till . . . . .

VA ? ? ? ? ?

SKRÄMMANDE att dom försökte mörka detta övervåld som finns.

Är det så att vi ska få göra så här med barn och använda detta våld så kanske vi ska återinföra aga igen? Hur många föräldrar är det inte som har än värre och kanske jobbigar med sina barn och ungdomar.

Får föräldrar använda våld? Skulle en pappa göra detta på sin nio åriga son skulle detta ses ganska allvarligt.

Vi i Sverige pratar om att våra barn har det så himmla bra, här lyssnar vi på våra barn och här har barnen en talan?

Det är skit snack från början till slut när det verkligen gäller.

Jag har flera exempel där myndigheter kör över barnens bästa. Barn som placeras i foster hem far illa och forsslas runt, barn som ska utvisas till främande land med främande människor och främande språk, barn som utsätts för psykisk misshandel av en föräldrer och endå måste vara där för att barnen har rätt till båda föräldrarna ??

Som barn har man inget att säga till om och vi i Sverige ska inte skryta om att vi är så duktiga, för vi kan fan bli bättre om vi vill.

Självklart ska vi vuxna ha ett övergripande bestämmande , men för guds skull , vi kanske skulle börja lyssna lite mer på våra barn, vi kanske kan försöka se från deras synvinkel och vi kanske inte alltid kan ta beslut utifrån en regelbok bara för att den lagen har blivit skriven för 30 årsedan. Alla falla är väl unika och man kanske måste se lite utanför ramarna.

Nä POLISEN sköt erat jobb nu och se till att AGA inte är tillåtet, över våld är inte heller tillåtet.

Kunde inte denna vakt tygla en 9 årig pojke så kanske han inte bör vara ordningsvakt? Tänk om detta hade varit en 40 årig våldsman som hade varit påverkad, farlig och kanske med något tllhygge på sig ??

Nä hemska tanke . . . . han ska nog inte jobba inom detta yrke.

Igår var den dagen jag gärna hade kunnat vara utan. Den dagen då Helens begravning var.

Men under all sorg , så var det en jätte vacker dag. Stora flingor föll från himelen och allt var stilla lugnt. En fin begravning med mycket folk i kyrkan.

Allt var väldigt känslo laddat och framför allt att måste se Helens barn ta farväl av mamma   

Det var hemskt, och man inte kan lätta deras smärta på något vis?

Vi alla som möt helen under åren kommer för alltd att minnas hennes skratt och glada upptåg. Hon var en rikitgt glädje spridar, en god vän och en god lyssnare. Trots hennes egna problem så sken hon som en sol .

Nu min älskade vän hoppas jag du ska få lugn och ro. Vi alla kommer att sakna dig väldigt mycket och vi kommer att prata om dig och minnas allt roligt vi gjort. Du kommer att fattas oss alla och framför allt mig.

Jag kommer aldrig att glömma dig Helen.

Jag hoppas även det finns mycket affärer i himmlen, så du kan shoppa kläder och smycken. Jag hoppas oxå att solen alltid lyser, så du kan ligga och sola och bara njuta   

Njut av detta och så träffas vi när min tid är kommen.

Nu börjar ett nytt kapitel i mitt liv och jag är en erfarenhet rikare. En resa som kanske inte är nerför, men jag ska gå steg för steg upp för tills jag når toppen igen och jag vet med alla fina männsikor jag har runt mig kommer detta att gå bra.

Jag vill tacka alla mina vänner och kollogor som har funnit för mig och stötta mig under denna period. Ni är guld värda alla.   

Nu ikväll har Micke bjudit ut mig på mat och efter maten blir det en lite annorlunda aktivitet. Vi ska till kyrkan och se på Janne Shaffer ?

Jo ni hörde rätt. Inte för att jag vet så mycket om denna gubbe, men det är en mycket  känd svensk gittar spelare som ska komma hit. Så annorlunda men spännande.

På måndag är det tänkt att träningen ska börja och jag hoppas att jag inte dör. Rökningen är fortfarande ett problem , men jag jobbar på att förbereda mig på att sluta alldels strax.

Nu kära vänner startar 2015 och det ska bli ett år med skratt och skoj hade jag tänkt mig.

Hur ska man förbereda sig på att begrava en vän?

I morgon är det Helens begravning och jag känner en olust känsla in för det. Inte för att jag inte vill gå dit , utan för att det känns konstigt och man har inte riktigt fattat vad som har hänt.

Fortfarande kan jag tänka tvärrt att hennes cykel ska stå utan för jobbet, fortfarande kan jag titta upp mot där hon bodde sista tiden och kolla om hon är hemma.

Men i samma sekund kommer verkligheten till mig och jag vet ju att hon inte finns längre hos oss.

Nu när jag har varit i Chile har jag kunnat skjuta undan tankar och känslor, troligen för att jag förknippar inte henne på platsen Chile. Men direkt man komme hem känner man att inget är riktigt som förr.

Hon kommer att fattas mig länge och jag kommer nog att fortsätta tänka att hennes cykel och hon ska komma runt hörnet länge.

Idag har jag varit och köpt handroser till oss på jobbet och i morgon är det dagen som är den sista chansen att säga adjö.

Det kommer att vara en jätte fin begravning är jag övertygad om, men OTROLIGT jobbigt för alla inblandade.

Så ikväll blir det att FÖRSÖKA förbereda sig så gott det går.

Men det hade varit mycket roligare om denna dagen INTE  fanns ! Och att våran fina Helen FANNS  

Hej på er alla och bloggen   

Onsdag och jag har nu ikväll hunnit varit hemma en HEL vecka och det är både roligt och konstigt. Roligt för att man har kommit i gång med jobb, livet och urinvägsinfektion och konstigt för att även kramar och mys blir mindre.Men det är ju så det är. Micke är jämt när jag kommer hem från något  över gullig med mig, och när allt återgår till det vanliga vill jag bara hålla kvar det.

Men det gåt ju inte, det vet jag ju själv oxå.   

Iallfall så har jag idag sjukskrivit min mys Rebbe. Hon är förkyld som bara den så idag blir det sova och mamma ska fara och köpa glass och halstabletter.   

När vi nu lix pratar om barn så har jag lite funderingar och åsikter. Satt och lyssna på "pappa panelen" i tv4 . Idag var ämnet " självkänsla"-

Hur vi som vuxna skulle ge våra barn en bra självkänsla. En viktig fråga och en sak som vi alla föräldrar vill att våra barn ska ha.

Men hur ska vi nu fixa detta som vuxna?

Papporna började rabbla en massa konstiga saker? Hur man prata med barnet. vilka frågor man ställer barnet, man ska vara med barnet en viss tid varje dag, man ska ställa frågor som ger dom en möjlighet att få berätta HUR dom känner i själen och be dom berätta ??

Tex:  Kalle 5år kommer med en teckning och visar den.

-Men oj vad fin tycker jag , vad känner DU när du ser den och hur tänkt DU när du ritade den ? Vad hade du för tankar när du ritade?   

Jag skulle säga så här:

Men så fin teckning, skulle jag kunna få den ?

Man skulle tydligen oxå inte ställa samma frågor dag ut och dag in som tex, vad har du ätit idag på skolan?, hur gick det i skolan idag? , utan man skulle ge barnen en möjlighet att kunna utveckal ett svar och att dom förstår att vi bryr oss och inte bara frågar för att vi måste?

Allså vad är allt det anyliserande vi vuxna håller på med? Jag måste säga att jag tycker att det verkar som man ska analyseras allt nu förtiden. Allt barnen gör ska studeras, utvärderas och rekomenderas? Vart tog självtänkade vägen?

Man hör hur mammor/ föräldrar frågar sönder sina barn om ALLT ! Barnen ska vara med på allt, barnen ska tycka att allt man gör är intressant och man ska prata med barnen om allt.

Jag tycker inte att det är så himmla konstigt att våra barn mår sämre och sämre här i samhället när vi vuxna ska hålla på att blanda in dom i vuxen världen. När vi ska hålla på att betygsätta dom i allt.

Kan inte bara barn få vara barn? Måste barn vara med över allt? Måste barn ha en åsikt om allt? MÅSTE vi vuxna föröka få våra barn att bli mini vuxna, när dom är BARN ? 

Det är VI vuxna som rår för att våra barn mår dåligt. Det är världens ÖVERANALYSERIG. BEDÖMNINGAR, STORA KRAV, FÖRVÄNTNINGAR och framför allt betygs sättnignar som gör att våra barn har så jävla stor press på sig själva att det verkligen inte är konstigt att dom mår dåligt. Att dom sedan ska måsta komma hem till en frågan förälder som ställer massa frågor som ska utvecklas analyseras.

Nä vad hände med att bara kram om barnen, en puss på pannan och en varm fam att krypa in i OM dom vill?

Jag lovar att barnen känner sig lika älskade och får lika stor självkänsla om vi bara visar att det är okej att man inte kan vara BÄST på allt.

För som samhället ser ut nuförtiden ska våra barn vara bäst i skolan, vara snygga, ha bra betyg, många kompisar och vara socilat utåtriktade och gärna ha ett intresse på sidan om oxå ???

Hur fan ska dom hinna med allt ??

Nä låt barnen var barn och låt dom börja tänka lite själva, låt dom göra fel och låt dom veta att världen inte är perfekt och att det är okej att inte vara perfekt i allt   

Hej gumman   

Jag skriver detta till dig för att jag hoppas på att du kan se det från himmelen. Jag vet inte om du vet att jag har en blogg eller om du kan se den , men jag hoppas på att du kan det.

Stunderna är tunga ska du veta. Att du inte finns här mer gör så jävla ont i oss som är kvar. Alla på jobbet saknar dig och vi tänker på dig. Dom här dagarna som har gått har jag försökt hålla ihop och det har gått stund vis och stund vis så grinar man bara.

Du skrev ett brev till mig, och jag tänkte svara på det.

Älskade Helen

Du var ingen fåning männsika! Och du var inte svår att prata med. Du var en öppen och väldigt omtänksam männsika. En god vän och en mycket omtyckt kollega.

Du skriver att jag är den som kanske vet mesta om dig och ditt liv, och det värmer mitt hjärat att du lät mig ta del av allt.

Jag hoppas att jag med mina få ord har kunnat vara till nytta i en del svåra stunder du hade. 

Jag vill inte heller att du ska känna skuld för att du valden denna ut väg. Du behöver inte be om ursäkt vänne.

Jag förstod nog inte riktigt hur mycket jag betytde för dig, men det har slagit mig så här efteråt att du tyckte väldigt bra om mig.

Vi har prata om många saker genom åren vi kännt varandra. Både roliga och ledsna saker. Och allt ska jag bevara i mitt hjärta   

Som sista mening i brevet ber du mig att berätta vissa saker för dina barn, och det har jag gjort nu.

Ikväll har alla barnen varit här och ätit middag. Allså vilka fina ungar du har Helen. Du ska vara stolt över dom och du ska veta att dom kommer att klara sig här i livet. Jag har fömeddlat det du ville jag skulle förmeddla och dom förstår nog allt du vill ha sagt. Jag kommer även att fortsätt ha kontakt med dom och hjälpa dom om dom vill. Jag lovar dig gumman att se efter dom och finns där för dom om dom behöver mig.

Vi har haft en jätte mysig kväll och prata om fina minnen av dig. Minnen vi alla kommer att bära med oss för alltid.

Jag har även frågat om lov att göra en sak som jag vet du funderade på att göra här i slutet. Och jag kommer att slut föra det du ville göra, som du inte hade ork att göra.

Jag vill att du ska vila i frid nu och jag vet att du är på ett bra ställe nu. Troligen snyggaste ängeln i himmelen oxå   

Älskade älskade Helen jag vill be dig om ursäkt för att jag inte fanns där då du behövde mig som bäst, men jag visst inte. . . . . . och nu måste jag lära mig leva med det.

Vi är många som saknar dig och vi kommer att minnas dig som en av dom tappratse soldaterna på denna jord.

Sov så gott nu älskade gumman och du ska veta att vi aldrig glömmer dig

God morgon vänner och läsare !

Ja har funderat länge och ordentligt på hur detta inlägg ska se ut och jag väljer nog att bespara er från en del detaljer av hänsyn mot mina anhöriga.

Julen 2014 har varit och jobb stod på min agenda. Ett val jag hade gjort själv för att få ihop lite extra pengar. Men det var rätt trevligt och julmaten har jag fått avstå, men desstomer godis har jag proppat i mig.   

I lördags var det dax för en tjej kväll med några jätte trevliga vänner. Jag fick även öppna min sista julklapp som min fina vän Stina komme med.

Äntligen har min "nagel apa" flyttat in hos mig    Han kommer att agera hjälpreda när jag har bråttom och jag kommer att vårda han med kärlek. Sedan i packetet fick jag som ni ser lite body shop produkter. Nämligen min favo lukt grapefrukt.

ILOVE IT ska jag säga och det komme SÅ lägligt då jag tog slutet på min förra bruk hudkräm i veckan. En sminkboste och nagelfil var oxå istoppat och allt kommer att andvändas. Tack älskade Stina för julklappen.

Festen hos Johanna var jätte trevligt och vi alla var nog VÄLDIGT GLADA och tyckte att shota var liksom grejen.

Problemet är att för mig är det ingent bra alternativ.

Jag är nu vuxen nog att jag borde förstå det, men jag kan tydligen inte avgöra vad som är bäst för mig själv. Iallfall så hände det saker som jag känner skulle inte ha hänt om intaget hade varit mer på normal nivå. Iallfall så har min hjärna varit i högvarv sista dygnet och ångensten har varit större än min kropp.

Jag förstår nu att jag inte kan handskas med alkohol på en normal nivå. När det är jobbigt att vakna upp nästan varje gång och inte veta hur man tagit sig hem eller vem man har träffat,  är det  dax att göra vissa val.

Jag kommer däför att viga 2015 åt mig själv.

Träning och hälsa och min kropp och själ ska vårdas. Och detta val gör jag för mig själv och ingen annan.

Att vara på fest och umgås är ingen jag väljer bort utan jag kommer att vilja vara med men nykter, ett mycket långt tag fram. Detta val ger mig oxå en större chans att lyckas sluta med rökningen, då det OFTAST är berusda jag börjar om igen.

Jag har bara bra saker att vinna på detta val.

Jag kan aldrig få något ogjort men jag vill endå be om ursäkt till mina närmaste vänner för hur jag har betet mig.

Nu siktar jag framåt och ska lägga det där bakom mig   

Det har oxå slagit mig att jag och Johanna åker om en vecka till Chile    Helvete vart tog tiden vägen ??

Måste börja packa fixa utskrift på biljetterna och se till att jag har med mig allt jag behöver ha med mig.

Till nästa gång ska jag fixa ett års inlägg och sammanfatta 2014. Nu ska jag fixa något i min mage sedan in på stan för att fixa sista presenten till Chile.

Sa det så bra nu och så hösrs vi ett sista inlägg innan nya fräscha 2015 börjar    

Huvudet värker och tåraran är nog slut nu.

Idag begravdes Ove min "plast pappa"! En människa som funnis i mitt liv i hela min uppväxt och nästa i hela mitt vuxna liv oxå.

En människa som blev min extra pappa när min egen inte fanns hos mig.

Så idag har jag fått känna på den sorg det kan bli när man begraver en förälder. Biologis nej men jag som adopterad vet att bara för att man biologisk förälder så innebär det inte att man är förälder. För att vara förälder måste man vara med och forma sina barn. Den människor man växer upp med formar en till vad man blir och ofta vad man tyckerom olika saker.

Men nu är det gjort och det känndes skönt att få ta ett riktigt adjö   

Nu har jag avslutat ett kapitel i min livs historia och ett avslut är början på något annat.

Efter begravningenfor jag och Rebbbe hem och ringde "GO " Stina. Vi bestämde en lunch dejt på CK .

Så jag och Rebbe kilade in och träffade dom där. Sedan upptäcker vi till våran förvåning att en ny affär har öppnat i stan   

MEDIA MARKET !!!!

Ja tydligen, granne med Bisto. Efter att ha varit rätt glad över att det ÄNTLIGEN har kommit en konkurerande affär med Elgiganten så dödar Emelie (min svägerska som jobar på Bistro) med att hon TROR att det är en "popup" affär, som kommer att bara finnas här över jul och nyår ? Jag hoppas hon tror fel så den fortsätter.

Bra med lite konkurrans så priserna kan pressas.

Nu sitter vi här hemma och inväntar att FÅ laga mat ..... nääää inte riktigt, skulle inte önska mig något mer än att maten lagade sig själv och bordet dukade av sig själv och att jag fick bär hjälp till bordet. . . . .

Tror att efter denna vecka med mycket på jobbet, en begravning i sikte och annat som tynger än så har allt släpp nu och jag andas ut nu, och då kommer tröttheten och huvudvärken som ett brev på posten. Ikväll blir det att vila äta ostkrkar och ladda inför imorgon.

För i morgon bär det av mot Stina och Nicke för glögg fest (fast det är ingen som vill dricka glögg?) och lite julklapps spel. Kommer att bli SPÄNNADE ! Förra året vart jag utan julklapp och sur   så i går går jag in för fullt och det kommer att bli hårt att ta klappar från mig !

Bring in on KÄRRINAG !!!   

Natti natti på er och är nu riktigt snälla för tomten ser er !