Nu har sommaren passerat och jag med den. På måndag blir det att bra på sig jobbar kläderna och krama om alla våra fantastiskt mysiga vårdtagare. Har nu lyckats öva inn att kliva upp lite tidagre än 10. Började i måndags och då blev det nio, igår blev det halv nio och idag komme jag mig upp kl 8.

Jag älskar sommaren med allt vad den erbjuder. Värme, vänner, utflyckter, grillning och en massa saker.

Något som oxå kommer med allt detta är alkohol. Som ni alla vet så är alkhol något man bör ta förgivet. Iallfall inte för mig.

I ca 7 månader höll jag mig från att dricka alkohol för att jag kontrollerar inte den, utan den kontrollerar mig rätt ofta. Det bästa med detta var att man slapp vakna med 10.ans ångest om vad man hade gjort eller vd man hade sagt. För minnes lucka var inte ett kanske utan mer en skriven lag.

Det västa med att avstå från denna otroligt godkännda sällskaps drog var ensammheten. Allt blir väldigt konstig. Som vuxen förväntas man att dricka i alla typer av sammanhang. För att fira helg, sol, middgar, födelsedagar, semestrar, fester, belöning för att man jobbat en vecka osv. Folk son inte dricker anses väldigt tråkiga och präktiga. För att man ska ha ett godkännande av omgivningen ska man vara en fullblodad alkoholist som dricker varje dag och förskingrar både alla sina pengar och familj. Är du en sådan är det ett stort OK på att du gör verkligen något bra som avstår från denna dryck.

Men är man en party alkholist som dricker vi fest tillfälllen och "råkar bara lite för full" så anses man att man bara bör  sluta dricka sprit och sluta ta shots.

Och visst nog är det den rena spriten och shotsen som ställer till det en del men, i grund och botten är det sjukdomen alkoholismen som lurar under ytan och min beronde personlighet som styr.

Under denna sommar har jag prata med en del som kämpar med att försöka avstå både alkohol eller droger och alla säger samma sak.

Det svåra är ensamheten. Att inte kunna umgås med folk man tycker om, att hålla sig på sin kant och bara vara hemma.

Jag förstår dom här männsikora att det är en kamp varje dag att försöka vinna över beronde och ensamhet.

Ensamheten och tristesen var mitt bekymmer och min sorg som fick mig att återigen börja dricka.

hur har detta gått nu? Jo det har gått bra, förutom en fest som spårade för att spriten kom fram och det är det farligaste som finns för mig. Men annars har det gått bra hela våren och sommaren. Men det är en kamp och jag måste verkligen tänka till när jag dricker och vad jag dricker.

Jag är otroligt glad för att det har gått bra, men jag är fullt medveten om att sjukdomen lurar runt hörnet och inte har försvunnit. Alkoholismen försvinner aldrig, och jag behöver verkligen tänka på när och hur jag dricker.

Sommaren är alltid en period då man ska få UNNA sig ett glas eller en öl ite då och då och jag själv unnar mig aldrig det på veckan för att jag vill inte förstärka djävulen i mig. Jag förskar hålla mig till fester eller middagar. Men jag ska ärligt erkänna att det ser mysigt ut alla bilder på instagram där solen lyser och vinglaset i handen. Jag blir faktist avundsjuk på männsikor som kan unna sig ett glas när man själv vill.

Men tror ni mina läsre att det finns en ända narkoman som Unnar sig en lite tripp så där på onsdagskväll när solen lyser och lägger ut det på Instagram? Näää för synen på narkotika och alkohol är helt olika.

Båda substanserna är drogpåverkande och orskar en massa lidande och kostar en massa pengar.

Det jag vill med detta inlägg är inte att klanka ner på folk som dricker utan öppna ögonen på folk som kanske tycker att den där killen/ tjej som inte dricker är en aning tråkig eller lite präktig.

När det finns folk som i ens närhet som avstår från denna drog, bjud in dom endå. Fråga kanske inte så mycket varför, för det är kanske inte allt lätt att berätta eller så kanske det inte finns något att berätta, dom vill bara kanske avstå alkohol. Människor som inte kan eller vill vara i alkoholkretsar säger det själva.

Att få vara  i en grupp är betydelsefull och kanske kan rädda någon från att återgå till de destruktiva.

För en månad sen dryg damt det ner ett brev från tingsrätten ner i min postlåda. Deta var en kallelse till ett brottmål där jag nu har blivit kallad som vittne.

Min första  reaktion är HELVETE ........... och en gnutta rädsla. Allt detta handlade om förra sommaren när jag bevittnade en en bråk mellan en man och en kvinna och jag hörde hur kvinnan ropade sluta och nej ett upprepade gånger.

Då jag hörde detta så beslutade jag mig att ringa polisen för att få slut på detta bårk och polisen kom.

Sedan tänkte jag inte mer på detta förutom för kanske någon månad sedan.

-Då tänkte jag .....ja tur det inte vart något av detta.

Men så damt detta ner och nu är jag kallad somm vittne.....   

Jag behöver väl inte säga att man är lite orolig. När det rör sig om männskor om kanske inte tänker klart pgr av att man tar in drogor och alkohol och man inte rikgit vet om man kommer att få vara ifred efter rättegången.

Men som smhälls männsika så har man skylldighet att vittna om man är kallad och som Rebecca sa till mig.

Men mamma om det var jag som blivit misshandlad skulle du inte vilja att om någon såg det vittnade för min skull då?

Jo det skulle jag vilja och jag skulle verkligen hoppas att folk ringer och tillkallar polis om man ser eller hör det.

Har idag rinngt runt mellan åklagare och tingrätten för att få höra hur detta går till och om jag skulle kunna slippa att träffa den åtalade.

Men hur det än blir så måste jag göra det som är rätt och hoppas på att jag inte blir hotad efteråt eller trakasserad.

Varese man är man eller kvinna så ska man inte behöva bli misshandlad och utsättas för brott.

Hoppas allt kommer att gå bra och att jag kan lämna detta bakom mig efter rättegången.

........... är en jävla sjukdom. En svår sjukdom som äter upp ens personlighet och raderar ut ditt liv sakta sakta.

Jag lever väldigt nära denna sjukdom. Mitt yrkesliv består av patienter med Alzheimers , mitt privat liv består av att se min mamma med Alzheimer.

Dessa saker är väldigt olika känslomässigt fast det är samma sjukdom. I min roll som yrkeskvinna så är jag väldigt förstånde, uppmärksam och handlingskraftig. Men när det kommer tills en mamma så blir allt annorlunda.

Igår rinde min mamma och började prata om min far. Hon har nu den senaste tiden frågat väldigt mycket om han och jag tror att stundvis så har hon inte rikigt klart för sig att han är min pappa. Jag får känslan att hon har gått tillbaka till när dom träffades.

Tids perspektivet är borta för henne och hon har ingen koll på hur längesedan hon och pappa separerade. Hennes man hon levede med efter pappa som hon levde ihop med i mer än 20 år finns knappt med i hennes tankar. Karln hon lever med nu är oftas en kompis som hon bor med tillfälligt och hon funerar på vart hon bor. Nästan varje vecka kommer det på tal att hon vill flytta och att hon känner sig som en "husa" och vad gör hon där.....?

Jag försökte igår förklara för henne tidsmässigt hur hennes liv hade sett ut och när hon separerade från pappa och gifte sig med Ove och hur länge hon bott  i Skellefteham.

Hon började gråta och trodde mig inte och var helt övertygad om att så var det inte.....

Hon uppreppade flera gånger att svamlade inte ......snälla jag svamlar inte nu.........

Jag försökte prata med henne och säga att hon kanske hade drömt något väldigt verkligt, men det godtog hon inte.

Mamma ringer oxå varje månad och frågar om räkninga. Jag vet att hon inte har hundra koll på allt och som tur är att jag har lagt det mesta på autogiro.

Hon har svårt att förstå vad hon läser får problem att förklara för mig när hon försöker.

I min yrkesroll så hade jag ringt ssk om att min vårdtagare känns mer orolig och kanske behöver någon ändring i medicinen. När det gäller papper, så hade jag kontaktat anhöriga och berättat att jag ser svårigheter och att dom kanske ska fundera på att hjälpa vårdtagaren eller funderar på godeman.

Men när det gäller mamma blir allt annorlunda.

Jag har givitvis tagit upp detta med godeman för henne, med resultatet att hon blev arg och tyckte inte alls att det behövdes. Tog oxå upp efter igår om att kanske kontakta sjuksköterska om mamma kändes sig mer förvirrad och orolig att kolla igenom medicinerna. Men även då blev hon jätte arg och trodde hon skulle på psyket.

Förklarde med min lugnaste röst att det inte alls hadlar om att hon är psykiskt sjuk, utan att det är hennes Alzheimer som orskar detta.............

För 3 sekunder förstor hon att hon har den sjukdomen, men 5 sek senare förstår hon inte varför jag vill fixa godeman och prata med ssk om medicinerna.

Att gå över mamma huvud och gå mot hennes vilja är det jobbigaste. Att börja bestämma över en som inte förstår och blir arg och ledsen känns inte bra.

Det ända jag vill är att hon ska få må, vara lycklig och njuta av vardagen.

Men jag börjar förstå att så blir det inte med denna skit sjukdom.

Hon kommer att bli mer och mer orolig, förvirrad och kanske till och med arg. Det hade varit så mycket lättare om man haft syskon att dela detta med..............

Det känns som vi går in i den jobbigare tiden av sjukdomsförloppet och jag försöker stålsätta mig för vad som komma skall.

Hela mammas personlighet är snart borta. Allt den handlingkraft som fanns, matlagaren och den sociala kvinnan.

Vänner försvinner och livet blir mer och mer inrutat.

Hur ska detta gå och hur ska jag styra upp allt med en som inte vill det..........

Allså här om dagen när jag la mig i skön sängen oh nyheterna kom på så blev jag riktigt förbannad.

Sveriges regering ! Är det ett gäng helt dumma och otänkta typer?

Då var det Batra kvinnan som utaldade sig om "terrodådet" att HUR kunde det komma sig att denna man som var utpekad inte hade utvisats när han skulle det och vem som bar skullden för det? Polisen eller säpo?   Hur i böveln kan dessa människor som sitter och styr och bestämmer över Sverige frågasätta detta? Det är ju för fan NI på toppen som har BESTÄMT hur invandringen ska se ut här i Sverige.

Är ni så fruktansvärt korkade att ni inte ens kan hålla käften i dessa lägen,utan ska försöka skylla detta på någon anna. REGERINGEN bordre skämmas. Att frågasätta polis och säpo och skylla på att dom inte gjort sitt jobb är ju sjukt. Hur länge har inte poliskåren skrikit efter mer lön och mer poliser för att dom är underbemannade. Men det skulle dom ju inte få. Det fanns rätt mängd poliser,man skulle bara behöva styra om lite och flytta lite på folk.........

Nä men NUUUUU ska  tydligen det inte gälla längre utan nu pratades det om att det ska bli 10.000 mer poliser för det behöver dom?   

Att ge sig på den gruppen som jobbade dag och natt den dagen terrordådet slog till i Stockholm är ju fan i mig pinsamt. Tur att vi vanliga människor visar våran tacksamhet till polis,brandmän och alla som hjälpte till att säkra området i stockholm.

Sveriges REGERING om ni inte kan se varför det blev så här och inte ta ansvar för ERA beslut om hur saker ska skötas så tycker jag ni ska kliva åt sidan. Jag  skäms ibland för att jag änns har röstat. Ta ansvar för vad som ni bestämmer och ta för fan ansvar för era egena misstag!

Skyll inte på en grupp som flertal gånger har bett om rätta verktygen av ER och ni har bara skakat på huvudet.

För mig så liknar ni allihop en ett STORT skämt!

TACK TILL ALLA POLISER OCH ANDRA GRUPPER SOM JOBBADE DYGNET RUNT FÖR ATT SÄKRA OCH FÅ HEM MÄNNSIKOR UNDER FREDAGEN. NI HAR GJORT ETT FANTASTISKT JOBB!

Så här har jag det just nu. Idag efter kl  kännde jag att det pirrade till lite i ändan. Sedan pirrade det igen och igen och jag insåg (jag satt i bilen på parkeringen) nu jävlar var det bråttom. Sladdar in på min ruta. Våldar ut min hund och försöker få henne att förstå att nu måste vi små springa.

Väl inne så släpper jag hund väska och byxor och kastar mig ner på toa. Och där har jag nu varit 5 gåger sedan 14 tiden. Jätte konstigt. Jag har inte ont i magen, jag mår inte illa, men jag skiter vatten och det som kommer in ska tydligen ut så fort som är möjligt.....? Hoppas detta ger mig sig redan ikväll. För när man jobbar åt kommunen hemtjänsten så finns det inte tillgång till toa när man är ute och jobbar.

Nog om detta nu.

Skriver detta inlägg för att klar göra vissa saker, för jag inser och förstår att vissa undrar. Detta är igentligen inget jag är skylldig att gör, men tänker endå dela med mig av mina tankar runt detta och känslor.

Nu när vi varit på Gran Canaria så har jag druckigt alkohol. Vi har tagit oss öl och drinkar. Allt har gått mycket vuxet till och jag har näst in till just så pass varit salongs berusad. Vi har inte varit ute och festat på nätterna utan lag oss väldigt tidig. Ja helt enkelt har vi haft väldigt trevligt.

Bara för att jag har druckigt alkohol så vet jag fortafarde att jag är en alkoholist, det är inget som växer bort.

När jag gick ut med att jag ville bli nykter och gick till AA så var jag väldigt noga med att säga att jag ska då göra ett ordentligt försök. Jag har inte lovat någon evig nykterhet. Jag lovade ingen för att jag VET vad ett beronde är.

Jag har nämligen flera. Jag är en beronde männsika. Lider man av ett beronde så vet man att man reagerar på känslor och att känslor kan vara olika från dag till dag. Som tex detta med rökning. Hur många gånger har jag inte sagt att jag ska sluta röka?? OJ OJ  hundra tals gånger. Ena dagen kan tankar som cancer gnagande i mig och jag säger nu jävlar slutar jag och det känns rätt. När jag då inte klarar det så klart man blir tött på sig själv och känner en viss självförakt mot sig själv. För mig är de det viktigaste att jag inte slutar försöka. Den dag jag slutar försöka så är jag kanske körd.

Beronde människor är oftas känslo människor oxå. När man styr av känslor är det lätt att man går händelsen i förväg och kanske säger sker som man vill och tror just då blir det bästa, men sedan när verkligheten kommer ikapp, så kanske det inte alls blir så...... detta kan ju oxå leda till att folk ser på en som tjollrig, lat och som många utrycker det (man måste ha lite jävlar annamna i sig). Ni som tycker detta är det helt okej. Ni får gärna tycka att jag är både lat, tjollrig, och vellig och kanske till och med ljuger. Alla har egna åsikte och det är okej för mig, men man behöver inte alltid säga dom. Även jag har förstått att jag måste lägga band på mig och i mina utalande kanske tänka efter först och tala sedan.

Klar görandet i detta inlägg är ......

Jag vet att jag fortfarade är alkoholis och att den sjukdomen finns i mig föralltid. Vad som händer efter detta vet jag inte, men vad jag vet att vissa situationer ska jag inte dricka i och i vissa sällskap.

Och det beror nu inte på sällskapet utan mer stämingen och hur jag förhåller mig till vissa skaker.

Jag är en människa av kött och blod och jag har många skavanker och jag vet om dom alla.

Allså för några dagare sedan gick jag med i en grupp på facebook. Det gruppen handlade om att kunna göra en billig middag på ca 50kr tror jag. Människor som lägger in sina egna tips och recept. En himmelens bra ide för oss alla som kanske ibland måste tänka oss för vad man handlar och sedan får man ju så många nya tips på maträtter.

Har väl inte kolla in sidan jätte mycket men små gluttat då och då   Idag ser jag att någon lagt in en lång tex med en förmaning att människor ska sluta mobba varandra, säga kränkande saker och sluta ge sig på admin.   

Allså hur fan kan man bli ovänner på en mat sida?? Det går över mitt förstånd. Allså hur fan tänker folk nu förtiden.

Detta med att man har yttrande frihet har ju tagit sådanna vidder. Vet folk inte vad det innebär?

En del människor tar sig friheten att säga sin åsikt trots att det sårar någon och till råga på allt kalla dom sig bara "ärliga och att man har RÄTT att säga sin åsikt" ! Detta förekommer överallt nu i samhället.

Är det inte dags att börja backa bandet lite.

Alla har rätt att tycka vad man vill om olika saker. Vill jag slicka fitta så har jag rätt att göra det utan att någon ska dumförklara mig. Sedan om det finns männsikor som inte vill det så är det oxå ok.

Vill jag rösta på Sverige demokraterna så har jag rätt att göra det.

Men jag har inte rätt att gå och dumförklara folk som inte vill slicka fitta eller rösta på SD. Varför att det så himmelens viktigt nuförtiden att man måste säga sin åsikt i allt och lägga sin näsa i blöt.

Som på denna mat sida. Tydligen hade det handlat om ekologist och gifter i foder till våran grisar och köttdjur.

Gillar man att slåss för djuren så kan göra det. Gillar man att handla billigt ska man göra det. Allla har vi inte samma utgångar här i livet och alla har vi olika ryggsäckar på ryggen och upplever saker olika.

Alla kan inte tycka samma och alla kan inte få sin vilja hörd i allt. Så är livet och det är dags vi börja lära våra barn det igen.

Idagens läge är det nästan så att man behöver inte följa regler för att man tycker inte att dom är bra och man har en helt anna åsikt om detta.

Såg på tv om lärare, hur många som får ta i mot mail av för'ldrar om hur dom kan undekänna deras barn? Både hot och besvikeler och framförallt föräldrar som lägger över ansvaret på lärarna att det är deras uppgift att barnen går ut med bra betyg?

Visst håller allt på att gå överstyr....... Visst är det vi föräldrar som ska se till att våra barn tar in allt lärarna lärut och hjälpa dom på vägen in i det vuxna livet.

Nä detta med att man ska ha en åsikit i allt får mig att kräkas. Männsikor som tror att man har rätt att såra en anna bara för att man SKA få säga sin åsikt , ta och tänka om eller flytta ner mot Syrien. Där kan hen få lära sig att man kan inte säga vad fan som helst.

Jag vill säga fuck off till allt detta.

God eftermiddag på er !

Bloggningen ligger inte på min pr lista just nu. Motivationen infinner sig inte riktigt och framförallt tiden finns inte riktigt.

Hur ligger allt till då just nu.

Ja jag har fortsatt mina besök hos AA och känner att det ger mig kraft att förhoppningsvis hålla mig nykter. Men det är väldigt viktigt för mig att gå tid och bli påmind om att jag har en sjukdom som lurar på mig och det behövs inte mycket innan den poppar upp igen och att förhandla med mig själv och tro att jag kanske kan prova en dag igen är nog inget alternativ för mig. Jag lär mig mycket saker om mitt missbruk av dom andra där och jag lär mig framförallt saker om mig själv som man tidigare har skyllt på olika saker.

Med min värk går det både bra och dåligt. Har nu i två månader gjort precis som farbro doktorn (killen   som var yngre än mig) sa till mig och min värk har blivt MYCKET bättre. Har inte natt värk och mina leder i armarn ömar inte allt så mycket. Har nu gått runt och väntar på en tid i Umeå som jag var lovad i Dec för då har det gått tre månader sedadn remissen skickades. Ringde dit idag och frågade hur det gick med detta och NÄÄÄÄÄÄÄÄÄ ......

Den kvinna som svarade berättade att dom ligger jätte mycket efter och att jag måste höra av mmig till min läkare igen och be han skriva en påskyndade remis till dom om jag ska ha möjlighet att få komma närmaste månaden   

Först kokade jag men sedan tänkte jag till. Det är ju fan inte hennes fel och hon gör toligen så gott hon kan. DET ÄR DET HÄR JÄVLA SYSTEMET  som finns .........

Så ilskan la sig igen och jag tackade för svaret och önskade henne en trevlig dag. Så nu ska jag fixa en dejt med den unga "doktor" killen .....  och se om han vill på skynda min remis eller.

Har oxå låtit mig exprimetera med mig själv lite. Har i två månder tagit alla piller men för en vecka seddan slutade jag ta dom på kvällen för att se vad som skulle ske.

Mycket riktigt min värk är tillbaka. Väldigt öm i lederna och värk på nätterna började för några dagar sedan. Så nu idag har jag laddat min dosett igen och börjar om.

Hartar ju tabletter men kanske måste finna mig i att äta medicin (känner mig somm en 70 åring när jag plockarfram denna jäkla dosett).

Exprimenterade oxå  med mig själv för att ligga ett steg före läkarna i Umeå om dom tycker jag ska PROVA sluta med medicinen och se vad som händer. Då kan jag glatt meddela dom att det har jag redan gjort och vad resultatet blev   Gäller att vara smart eller ......

Jobb livet då. Jo jag har inte sjukskrivit mig då jag har kännt mig ganska bra men just nu är jag så jävla frustrerad på denna orgasination.

Vi har gått kort länge nu och alla börjar ge upp och detta resulterar i mer sjukskrivningar, dåligt humör och en enorm negativ spiral.

Jag plaskar runt och försöker hålla mig ovanför ytan och inte bli berör då mycket av detta men det väldigt svårt när man ser sina kollegor mår sämre och sämre och en själv vet att allt som sägs är sant.

Men så tänker jag i andra sekunden att ....

-Vad fan hjälper det att vi blir frustrerade och våran egen hälsa påverkas. Varför kan man inte baraskita i allt utföra det jobb vi är anställta till och gå hem (väldigt lätt att säga men svårt att utöva nä det är männsikor vi vårdar och som man får en speciel relation till), våran arbetsgivare skiter väl i oss.

Ingen kommer att komma hem med blommor ochberätta hur bra man har gjort itt jobb när man sitter där och har sprungit benen av sig för att få symtomer som hjärt klappning, minnes förlust, trötthet, sömnsvårigheter..... ja vi kan ju bara skriva det med ett enda ord UTMATNINGS SYNDROM ! Vi har redan en som fallit ihop på jobbet och varit tvungen åka ambulans. Men inget händer.... sedan är det inte alltid våran chefs fel heller allt. DET ÄR DETTA JÄVLA SYSTEM!

Allt är så tungt styrt och förändringar tar ju för fan flera år att göra för dom som sitter högre upp. dom som sitter och gottar sig i sin kontors stol och lossas fatta. Dom fattar ingenting!

Åter ingen tar jag mig i kragen och tänker till ........

Vad löns det att jag sitter och klagar och jagar upp mig på detta för........ jag har ETT liv på mig att leva och vill jag inte detta så är det bara att göra något åt det. Det är bara jag som kan förändra saker så det är dags att göra det.

Jag kommer att att börja söka jobba aktivt efter nyåret och hoppas på det bästa.

På min hund front går det som på en rälls. Doris är en halv vuxen hund nu och hon är lite i trotsen. Hon har oxå utvecklat en enorm rädsla för plastpåsar som prasslar. Hon är liv rädd för granen och det utnyttjar Tussan till max. Hon sätter sig nämligen under granen och skrattar åt Doris som går runt den och undrar när hon ska komma fram.

Idag har jag haft min lediga dag och vi har varit till skogen och lekt. lite kallt men helt okej när man klär på sig och Doris fick då ingen sköldkramp i tassarna.

Sedan ringde rebbe hem och frågade om jag ville fara p åstan med henne och julhandla. Självklart tar man tillfället att få umgås med dottern när hon vill   

Vi avslutade den med att käka på Subway.

Nu blir det bara att slappa tills ikväll då vi åter upp tar utställnignens träningen på Doris. Vi ska fara och ringträna och det är nyttig för doris att vistas bland hundar utan att hon blir en galenpanna   

Så nu vet ni hur det ligger till här på Skiftesgatan.

Om man bara vänder på saker och tänker till.

Detta är ett nytt måtto för mig och något man kan försöka tänka på om man inte vill bli uppäten av allt  negativt omkringen.

"Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden

Nu blir det bakpotatis me skinkröra och vitlöks smör !

Att ransaka sig själv är nog det svåraste man kan göra tror jag. Att ta av sig sin offer kofta och se sina egna fel och brister.

Jag har nog kommit till den delen av mitt tolvstegs arbete där man ska börja tänka till om vad man har orskat för skada för andra och vad man har för egen del i sitt agerande.

Har i veckan lyssnat på en bok som heter "Djävulsdansken" av Sanna Lundell som handlar om medberonde och beronden.

Hur SJUKDOMEN medberonde sakta smyger på än förgör allt vad man är och står för.

En ström av ångets var det att lyssna och lära sig och höra hon berätta om hur det börjar och hur det fungerar och ibland kändes det som hon berättade om en själv.

En människa som är en medberonde männsika så funtat att hen ska alltit vara andra tilllags och ska alltid ordna och fixa och får en kicka av det. Att man tror att man är omtyckt om man gör som andra vill och säger. En sådan männsika står sällan för något utan håller sig flytande på alla nivår så man kan passa in i alla kretser. Jag är verkligen en BERONDE männsika. Jag har alltid trott att om jag bara kan fixa saker runt alla så blir man omtyckt. Men det är ju på min egen bekostnad.

Allt började nog när jag var lite.

Redan som barn fick jag en känsla av att jag inte var lika bra som vissa andra och redan där kommer jag ihåg att jag tävlade om att få samma uppmärksamhet som dom men jag lyckades nog aldrig. Det finns hur många stunder som helst som passerar i mitt huvud när man fick höra att man inte var snäll och duktig som andra. Och detta kom inte alls från barn utan från vuxna.

Redan där började jag min karriär som slav under medberonde sjukdomen. Sedan har detta följt med mig och jag själv har tagit på mig offerkoftan och gjort mig mer och mer sjuk själv.

Att göra sig själv till en som är duktig och fixar och visar framfötterna i många saker och egentligen varken vill eller orkar jag. Men det är mer värt att utse sig själv till den duktiga och den som har kontroll. Fast egentligen handlar det inte om det, det handlar om att man blir godkännd och man känner sig behövd och framförallt så föder jag min sjukdom.

Jag har nu kommit dit där jag ska börja slå mig loss detta betande. Hur fan ska det gå?

Jag är ju livrädd för att någon inte ska gilla mig och tycka att jag är knäpp för att jag inte tycker eller vill det dom vill. Jag ska alls börja tänka efter vad vill jag!

Hela min personlighet är formad förlängesedan och nu när jag nästan lev halva mitt liv ska jag börja ändra mig.

Går det lära gammla hundar att sitta? Vi får väl se .......

Jag måste då iallafall gör att försök för både mitt beronde och mitt medberonde.