Redan som tidig tonåring började man höra att det fanns grupper som gillade att döda. Som ville ta över världen, som hade inga ånger att offra sig själva för att döda andra.

Grupperna har varierati namn och ledarna har varit flera. Dom här grupperna har har lärt sig att döda, våldta och förstöra allt i deras väg.

Bevisen är otaliga från hela världen.

Hur vi då har hamnat här idag och "funderar på vad vi ska göra med dessa Isis anhängare som nu vill komma hem efter att dom förlorat DENNA kamp.

Människor som inte tvekat för en sekund att skära halsen av männsikor, avrätta männikor på löpande band, våldta kvinnor för att dom tycker att dom har rätt till det. För att dom är övertygade om att någon typ av extremist religion ska styra denna värld.

Hur kan ens vi och alla andra länder ENS fundera på OM vi ska ta hem dom eller vad som ska göras???

Vi får nu höra samma historia om att det är ambulansförare, sjukvårdare och frisörer........ yee right   

Ni som såg på nyheternai morse såg denna kille från Sveriga som har varit där ner och stridit MOT Isis. Han vet vad han pratar om, han vet vad dessa männikor är beredda att göra.

Som han sa ordagrant

-Vill vi INTE ha några terror dåd här i Sverige eller iallfalla minska risken så ska vi ABSOLUT INTE ta hem dessa männsikor. För dom ljuger. Bara för att dom inte vann detta krig så forsätter dom  planera attacker och terrordåd. Dom har inte gett upp. Vi får inte bli lurade. Skulle du själv stå öga mot öga med dessa männsikor så skulle dom aldrig tveka att svinga svärdet och hugga till. Dom skonar ingen !

Sedan kan jag oxå undra varför i helvetet vi och andra länder ska lägga oss i vad Irakierna gör med dessa männsikor. Iraks folk har blivit tortterade, förlorat en massa folk och blivet av med stora delar av landet. Dom har offrat sina liv för att åter ta sina rättigheter och sitt folk.

VARFÖR i helvetet ska dom då inte få avrätta dom fångar dom tagit på bar gärning. VARFÖR  ska vi och andra länder tyckatill och att man måste ge fångarna en rättvis rättegång ?????

Dom är tagna i Irak och där gäller deras lagar. Så dom ska dömmas efter dom, inte efter usa´s eller Sverigens eller något annans land.

Har man valt att döda och avrätta folk, får man liksom stå sitt kast och kanske förvänta sig att man själv står där en dag och måste död.

Vi kan ju inte ha glömmt självmords bombaren för några år sedan eller Stockholms attacken. Det är inte frågan om det händer igen utan om när det händer. Vi måste ju göra allt för att minska riskerna. VI måste vakna upp från dvalan att Sverige är ganska tryggt endå.

NÄÄÄÄ det kan hända när som helst och vart som helst.

Igår var det dgen då jag och mamma skulle ut på stan och få hennes nya glasögon. Under julen här så gick hennes gammla sönder, så vi fick akut beställa nya och igår kom dom   

Senaste tiden har mamms demens gått ganska mycket utför och jag har märkt att det blir svårare och svårare att ta med mamma. Hon blir ledsen när jag ska lämna henne, hon grinar och säger att hon vill bara vara med mig.

Igår var en sådn dag när jag vr tvungen ta med mamma för att passa in glasögona. När jag kom så vart mamma så glad så hon bara grinade. Hon berättade hur mycket hon älskade mig om och om igen.......

Hon grinade hela vägen till stan och strök på mig och ville hålla handen.  Hennes sjukdom har nu utvecklats till att kräva en relation som vi aldrig har haft. En nära reation med kramar och närhet.

Den reationen har jag och mamma aldrig haft. Så det blir svårt för mig som fortfarade är kvar i livet och samma människa som jag alltid varit.

Jag har srivit förr om min barndom och att vara adopterad. Jag hade det jätte bra. Mamma och pappa gav mig den rätta barndom med rena kläder, mat på bordet, leksaker och dom var snälla. Mamma har alltid ställt upp på min när det har varit något och sköt mina barn när det har behövds.

MEN känslomässig så har vi inte hafte en relation där vi har berättat att vi älskar varandra, vi har inte kramats hit och dit och närhet har inte varit något vi gjort naturligt. Jag har aldrig adopterat arn och vet inte hur det känns och vilka känslor man får för dom barnen. Men jag tror att det inte blir riktigt samma som att föda biologiska barn. Jag har alltid haft känslan av att inte vara tillräckligt bra. Den uppkom tidigt i min barndom. Hur den upp kom var med olika komentarer, tillrättavisningar och ibland regelrätta uppmaningar att jag borde bli mer som vissa andra barn.

Dessa saker kom till mig då och då och jag förstod  jag var annorlunda och inte som biologiska barn. Folk som yttrade dessa saker så dom säkert inte i den meningen att skada, utom mer som i uppfostrings syfte.

Så detta har gjort att jag och mamma inte har haft den där reationen med kramar och närhet. Vi har haft en regelrätt mor och dotter relation. Hon har stöttat mig och funnit där och jag vet att hon har älskat mig.

Men nu är hon på ett annat plan i livet och där är inte jag. För jag står kvar på den våning som vi alltid stått på och jag känner mig obekväm med att flytta upp.

personalen berättar jämt vilken snäll och öm mamma jag har och säger att jag har tur.

Men dom vet inte hur det har varit och vilken dömande mamma hon har varit ibland. Dom kan säker tycka jag är kall ibland, men dom vet ju inte hur våran relation har sett ut.

Jag brukar tänka på det när man ser vårdtagare där barnen knapt är och hälsar på eller beter sig konstigt. Vi vet aldrig vad som har varit och hur relationer har sett ut.

Igår var en sådan dag då mamma krävde närhet och jag kännde mmig obekväm. Mammas demens har snart ätit upp hela henne och hon förändras, mendans står jag kvar på samma plan och tittar.

Jag somm jobbar med dementa vet allt detta, men det är svårt endå när man är dotter och inte personal.

Jag har kommit till den insikt nu att mamma kommer att bli mer och mer arg på mig och att jag måste hålla ut och bara flyta med.

Igår när jag skulle fara så blev hon ledsen, grinade och när jag försökte  avleda henne så blev hon arg och skrek åt mig. Personalen fick komma och ta henne. Att gå ifrån en mamma som grinar och att känna att jag har gjort henne beviken är svårt.

Jätte svårt för mig..........jag vill inte göra henne besviken

Men hon är sjuk och jag försöker tänka bortom mina egna känslor.

Mamma fick sina glasögon och det vart bra.

   för fan vad skit arg jag är på mig själv nu. Jag har på söndag varit rök fri i 20 veckor. Och det är ju SKIT bra gjort av mig eller hur    MEN just nu är jag så inne på att helldre röka än känna dom här känslorna. Jag har lyckats gå upp 10 kg på 20 veckor.

Vikt har ju lltid varit en stor grej i mitt HELA liv, fram tills jag valde operation och gick ner till en normalvikt och har hållit mig på den fram till NU    Själv fallet är det ju inte rökningen som rårför att jag gått upp, utan jag själv, jag själv som behöver söka ett sätt att bedöva abstinens. Jag återvände till mat och fram för allt till godis.

Dom två faktorerna har under hela mitt liv varit något jag sökt tröst i och andvänt som vän när andra vänner inte funnits. Specielt när man var liten och skolan var hård mot en. För er som följt min blogg vet att mobbing var något jag var utsatt för från förskolan till 4:an. Galet att jag i denna stund känner skam för att jag ens skriver det och skämts på något konstigt sätt, men jag vet idag att det var inte jag som gjorde fel. 

Jag vill med detta inlägg påpeka att matmissbruk ter sig på olika sätt. Jag har under alla år sett och förstått att om man drabbas av " anorexia" är det en accepterad sjukdom. MAN ÄR HELT ENKELT SJUK. Men om man drar åt andra håller och missbrukar mat genom att äta i tid och otid och bli fet, DÅ FÅR MAN SKYLLA SIG SÄLV? Man behöver ju bara sluta äta och börja motionera.........

Jag vill påpeka att båda missbruken av mat eller inte, är sjukdomar och sitter i huvudet. Men det är bara den ena som är erkänd som sjukdom. Båda tillstånden leder till döden och i båda fallen så mår männsikan jävligt dåligt i.

Att vara smal är fint och jävligt coolt och man får nästan alltid komplimanger. Att vara fet är inte accepterat, man får inte komplimanger, man blir oftas utfryst som barn, får massa olika namn och självkänslan slås ner i botten och man själv börjar tror att allt folk säger är sant. Denna känsla fastnar och följer en OFTAS hela livet.

Detta har oxå format mig och jag kan säga idag att det jag fick höra när jag var barn ,har ekat i min skalle och gjort att jag inte kanske alltid stått upp för mig själv som vuxen ,för att känslan att jag  inte är värd mer har rotat sig och finns där i mitt undermedvetna fortfarande.

Jonathan Hedström har i år pratat på föreläsningar om sin anorexi som han drabbades av under sina år som elitidrottsman. Har inte hört någon föreläsning själv, men folk som hört på han är mycket imponerad av han och säger det är en otroligt bra.

Förstår absolut att vara kille och desuttom idrottsman och få denna sjukdom ska inte ha varit lätt. Han gör även reklam  om alla ideal som finns. Han avslutar reklamen med att berätta hur orolig han är över sina barn att dom ska råka illa ut och bli påverkade av alla tokiga ideal och jag förstår han.

Jag hade bara hoppas han hade varit så här klok när vi gick skola med varandra. Det kanske hade besparat mig många dåliga tankar om mig själv.

Fettma är oxå en sjukdom och något man mår jävligt dåligt över. Tillskillnad från anorexia ,där man får höra hur smal och snygg man är, så får man höra hur ful man är, man ser blickar som studerar en från topp till tå.

Om man ska få stopp på både fettma och anorexi så måste man börja på förskole nivå. Lära barn att man ser olika ut ,men man är inte dum i huvudet för man är krafitg eller mullig. Om dom barn som är det får vara med och känner sig som en i gänget är sannolikheten att dom ska ta tagi i sitt vikt problem i vuxen ålder mycket större tror jag.

Jag har varit klar med min vikt resa trodde jag sedan jag har hållit min normalvikt i ca 10 år, fram till nu........

Nu har jag återigen återvänt till dom här känslorna som försöker slå sig fram i mig och jag kämpar med att intala mig själv att detta fixar jag. Men längt inne i mig finns dom här rösterna och känslorna som att jag är värdelös som låtit detta bli så här.....

Men jag vet lite bättre idag och jag tänker inte ge mig. Jag vill begrava alla spöken som funnit inom mig och slå mig fri.

Det är nog dags att göra det.

Men jag vill med detta inlägg säga att FETTMA ÄR OXÅ EN SJUKDOM MAN DÖR AV !!!!

Nu ska jag ut och motionera !

Ja så är det verkligen nu.

Livet på min pinne ser ut just så här just nu.

I LOVE mitt jobba oh jag känner att jag utvcklas och får just nu möjligheten att utvecklas. Igår hade jag mitt medarbetar samtal och mitt löne samtal.

Gick som på en dans   Jag vet att jag gör ett bra jobb, jag är engagerad, löser problem, är en omtyckt kollega och försöker sprida ett positivt klimat i gruppen. Vi jobbar i grupp och för att vi ska kunna prestera fullt ut så måste man kunna smaspela och lyssna på andra. Jag tycker och tror jag är rätt bra på det.

Iallafall så fick jag vet att jag ska delta i ett till projekt som heter ÄBIC som inriktar sig på äldres boehov i centrum.

Sedan har jag fått kliva in i något som heter Kvalitets rådet. Det är ett samråd med chefer, sköterskor, arbetsterapeuterna, sjukgymnasterna och vi undersköterskor/ vårdbiträden. Vi ska samlas typ en gång i månaden och se igenom olika saker som vi kan förbättra för våra äldre, saker vi gör som vi kanske inte behöver göra. Vi ska helt enkelt försöka göra livet enklare och lättare för våra äldre och att vi som jobbar runt dom jobbar på samma sätt och göra saker enklare för oss.

Det finns hur mycket som helst man kan börja tänka igenom och porova nya arbetsätt. Detta kommer att bli jätte roligt och jag har många ider i mitt hunvud att pressentera. 

Sedan ska jag och en till kollega delta i ett till projekt som jag inte rikigt har klart för mig hur det ska se ut. Men det handlar om jag förstod rätt om vi som vårdbiträden och undersköterskor vad vi har för roller och vad vi ska göra. Idagens läge gör vi exat samma saker. Så jag tror det handlar om våra roller som vårdare. En typ av utveckling det oxå. Så jag är otroligt glad att min chef vill ha med mig på detta och att hon ser att jag har ett jäkulens driv att vilja förbättra det vi kan förbättra.

Både mina kollegor och vårdtagare är SÅÅÅÅ värt att få det bättre och kan vi tillsammans jobba fram något bättre än vad som finns och görs idag så ska vi självklart göra det.

Så min status på jobbet är just nu på högsta topp    och jag njuter av att gå till jobbet.

På hemma fronten lever jag oxå livet. går som lite på rosa moln. Jag och Micke har det över jävligt mysigt just nu tillsammans, Rebbe är harmonsik och börja planera för att snart starta sitt egna vuxna liv. Doris är alltid snäll och mitt starka piller till att jag håller igång så gott jag kan just nu. För allt är så bra nu FÖRUTOM denna jäkla värk.

Har haft detta skov nu sedan jag började om sen semester. Har nu käkat pronaxen relativ stadigt sedan i början av juli. Har känt att det gett med sig, slutat med pronaxenen. Då har det gått bara en eller två veckor så har värken kommit tillbaka, börjat om och provat dra ner dosen till hälften, emn åter igen har den kommit tillbaka....   

Men har haft turen att den har inte varit så den har stört min sömn, MEN nu har skiten eskalerat och jag har sovit dåligt i en vecka snart. JAG BLIR SÅÅÅÅÅÅ TRÖTT. Och som ett litet pluss på detta så har jag dragit på mig en urinvägsinfektion som jag oxå blir trött och frysen av. Så kvällarna är inte så fart fyllda här hemma. Efter jobbet laga mat,rasta gull grisen och hopp i säng. Just nu har min höft jag hade ont i förr börjat jävlas och armarna som vanligt. Så idag ska jag ta mig i kragen och fara till Eddahallen och köpa mig ett bad kort. För när jag simmade och fick det på recept blev det bättre. Så jag ska ladda om min dosett med full medicinering nu, köpa bad kort och så ska jag bli BÄTTRE.

Jag ska köra i två veckor full medicinering och hoppas att detta ge med sig. Och om inte så måste jag höra av mig Umeå igen och kanske funderaom någon annan medicinering.

Men först göra det jag kan för att se om det vänder.

Nu mina läsare så ska jag gossa en stund med Dottan. Sedan ska jag ta och gå och lämna ett nytt urinprov, då jag tror att pencelinen jag har fått inte hjälper mig.

Sedan ska jag ta min älskade hund och gå till Eddahallen och köpa mig ett sim kort.

Och hinner jag och får hjälp av Rebecca ska jag försöka handla innan jag börjar jobba ikväll.

Ha en bra dag alla och glöm inte att skratta.

Låg i min älskad säng igår kväll. Så började "upppdrag granskning". Igår handlade det om boenden som tog imot svårt hadikappade barn.

Allås det är skrämmande vad för folk som sitter i ledningerna och för folk som jobbar på dessa boende. Tragiskt nog slutade det med ett dödsfall och en druknings olycka på ett bonde av en pojke på 17 år som lämnades ensamen i badkaret.

Trots att flertalet av personal hade varnat närmaste chef att vissa personer inte var lämpliga att jobba med dessa barn. Om man som anställd inte finner det SÅ viktigt att komma på info möten ang sin arbetsplas, utan ligger hellere i soffan på jobbbet och dricker kaffe och ser hockye, har man då rätten att få behålla jobbet ?????? Lämnar man männsikor som är bedömda att dom behöver 24/7 tillsyn, ensamma i badkaret, har man då rätten att jobba kvar. Uppdraggranskning granskade ett flertal boenden. Fler talet lämnade vissa upp till 10-12 timmar ensamma över natten. Föräldrar hade filmat sin son som skrek och grinade sig igenom natten.......

Nerläggning var oxå något endel boenden pysslade med. För er som inte vet vad det är så är det att dom brottar ner boenden när dom blir stökiga och givetvis händer det rätt ofta att både boende och personal blir skadade.........

VARFÖR tar vi in vem som helt inom vårde och omsorg......... Varför är chefer så förbannat rädda för att agera när personal meddelar och varnar att det inte fungerar? Varför ska det hända något innan folk aggerar och säger, det var det vi sa...........

 För att jobba med svårt sjuka barn krävs utbildning ,kundskap, rätt verktyg och en känsla över att man ska kunna tänka sig in i deras situation och kunna känna empati.

MAN KAN INTE JOBBA MED MÄNNISKOR OM MAN INTE ÄR INTRESSERAD AV ATT GÖRA DENNA MÄNNISKA LYCKLIG OCH TRYGG ! ! ! ! !

I veckan var jag på en konferans genom jobbbat som heter "LÄR RESAN" . Det var första gången som jag fick vara med och oj vad glad jag är att jag får chansen att förbättre vardagen för våra äldre.  Detta projekt handlar om att vi ska med små insatters börja lära oss att göra skillnad och kvalitets säkra vården vi ger våra äldre.

Alla vet vi att äldrevården har stora brister på vissa områden. Men om alla vi som jobbar med våra äldre samlar oss och jobbar tillsammans så kanske vi kan förbättra den vård vi ger dom. Sedan är det viktigt tycker jag att oxå våga berätta för våra alla chefer vad vi ser för problem. För även inom äldrevrden finns det missförhållande och personla som egentligen inte hör hemma där.

Äldrevåden har  haft stora problem att få in folk och tyvärr har vem som helst kunnat söka och fått jobba.

Samma sak gäller här. Kan man inte förstå dom äldre, kan man inte läsa av olika situationer, har man inte förstålse hur VIKTIGT vårat jobba är för den äldre för att hon / han ska känna sig trygg så har man ingeting att göra inomvården. Vi jobbar med svårt, multisjuka äldre i dagensläge och det krävs lugn och förstålse.

Tyvärr tror jag att inom åldrevården finns det ännu mer missförhållande och misshandel än i annan vård sektor. För här är det så lätt att skylla på att hon/han är ju dement.

Om man inte längre har en egen röst, så är det VI som träffar dom dagligen som ska BLI deras röst. För att kunna bli det så MÅSTE vi lära känna dom, vi måste kunna tänka oss in i deras situationer, vi måste våga visa männsklighet och visa att vi finns där när livet blir svårt.

Jag vet att jag har flera 1000 tals kollegor som har samma vision som jag och gör detta jobb VARJE dag dom går till jobbat och jag tackar er för allt ni gör.

Men alla ni känner minst 1 som ni vet känns inte rätt, och som man funderar över om det är rätt männsika på rätt plats.

Vi får inte vara rädda för att informera chefen om vi ser saker som får våra äldre/barn att må dåligt. INGEN SKA behöva lämna sitt barn eller sin förälder i händerna på något som inte är bra.

Hur skulle du reagera om det var din mamma eller pappa eller ditt barn???

Och fram för allt, hur vill du bli behanlad då du blir gammal ????

Kom ihåg att vi har en anmälnings plikt om vi ser misshandel både psykisk eller fysisk.

Alla som inte kan säga ifrån själva har oxå rätt att känna sig trygga.

Måndag härliga måndag.

LEDIG efter en jobbarhelg som har vatir BRA. Helgen har vart perfekt för att jag har lärt mig något. Den började på sämsta tänkabara sätt när jag och Micke inte var riktgt överens om vissa saker. Fredgen och halva lördagen bestod av diskutioner och tandgnissel mellan oss. Vi båda två har viljor av stål och tycker kanske alltid att JAG har rätt ( och vem tycker inte att sin partner inte fattar nått ibland)     Men summan av det hela är att vi har en historia bakom oss som vi jobbar med varje dag. Ibland tror jag att jag har lite svårare att släppa och verkligen se dom saker som har förändrats. Jag liksom tillåter mig inte själv att se det nya. Men ihelgen efter många om och men så såg jag det nya och jag har lärt mig något om mig själv. Jag har svårt att ta steget ut och låta mig njuta av vssa saker, utan tror nästan alltid att det finns en baktanke. Men det gör inte det tydligen.

Fick det väldigt bra förklarat för mig och jag kunde relatera och förstå vad problemet var för mig. och även han förstod vad problemet var för mig. Så VI lär oss fortfarande av varandra efter 22 år    och det tycker jag är fantastiskt. Så helgen avslutades på bästa, bästa mysigaste sätt, att man reder ut problemen. Med ren ömhet och kärlek utan krav. Jag har kommit hem till städ lägenhet, vattnade blommor och en glad man.

Alla har vi nog upp och ner gångar, men huvudsaken är att man lär sig något från varandra och att man är villig att kunna se sina egna brister. Jag vet om min och ska absolut jobba på den.    

Iallfall så har helgen varit bra , MEN kylan kom som ett brev på posten.  Fan vad kallt det belv tvärrt och jag fick faktiskt ta fram motorvärmar saldden och kupevärmaren.  Men jag hatar kylan och så även Doris. Igår kväll var vi ut och skulle kasta boll i snön. Men det gick bara en liten stund  innan hon fick kyldkramp i tassarna. Doris har oxå fått vara "hemtjänst hund" lite i helgen då jag jobbat och Rebbe inte har varit hemma. Jag kan säga att det är fantastiskt att se dom dementa som nästan aldrig pratar med oss, men när jag kommer med Doris så skiner dom upp och man ser ett lende från dom. Djur har en viss effekt på dementa. Doris har saknat mig oxå märker man idag.

Hon vägrar låta mig ha datorn i knäet, där ska tydligen hon vara......

I lördags så hade jag delad tur, så jag kom hem 12. Då var Micke klar och vi skulle göra stan en stund och äta lunch/middag. Så vi for på stan och shoppade lite. Nu när lönen har kommit så gäller det ju att bränna lite pengar.

I år ska vi ju fara utomlands i Januari med Mickes pappa och hans bror med familj. Så i år har vi sagt INGA julklappar till varandra. Vi har bjudit Rebbe så även hon vet att det blir inga julklappar. MENNNNNN då ville jag ge Micke och Rebbbe en sådand där dyrkalender som finnsa att köpa. Så jag beställde en till Chili kalender tll Micke

Micke gillar chili och vad är inte bättre än att få en STARK godis varje dag fram till jul OCH i denna har man tydligen en extra utgåva för NYÅRSAFTON     Är bara lite rädd för vad som finns under lucka 31 .............

Vi var oxå ut i helgen och köpten en kalender till Rebbe. Vi har gett henne choklad kalender varje år, men nu i år ville jag ge henne något bättre och lite större för att v inte ska ge andra julklappar. Så vi köpte Kicks egen kalender. Hon vart så glad att hon tydlgen gav ut kramar fick jag höra av Micke. 

Kände mig  nöjd över den brlljanta iden att dom ska få ha öppning varje dag och bara av att se dom glada blir jag glad   

Igår när jag slutade for jag och hämtade upp middagen på Tatung. Hem och vi åt fram för tv. Jag rastade Doris, vi såg ett avsnitt av en serie, duschade och sedan skulle vi gå till säng. När jag kommer till säng trött och frusen så hittar jag en överaskning ....... under mitt täcke ligger denna skönhet och väntar på mig

Rituals kalender bara tittade ut. Åhhh så glad jag blev. Tack älskade Micke för denna . Nu har vi alla en kalender, nu kan vi ha luck öppning varje kväll efter middagen. Alla tre på samma gång.

Men nu i samma stund jag skriver detta så kommer jag på att Rebbe ska ju flytta  slutat av denna månad. Men vi kan ju skypa och öppa alla tre endå  fast hon bor på andra sidan älven (hoppas hon vill det )    

Nu ska jag vila mina armar som har börjat om att jävlas, sedan ut och gå en promenad med lilla Dottan. Fara på stan, hälsa på mamma  och fixa middag till min man som jobbar och troligen fryser om fingrarna idag.

Ha en bra dag idag alla och glöm inte ta fram långkarlsongerna nu idag.

Hej och god morogn.

Fredag skriker ganska många och längtar till ledighet, men för oss inom vård och omsorg eller inom handel så finns det en risk att vi skriker

-NEJJJJ jobbar helg.

Men även det kommer vi allihopa att överleva. Jag har turen att börja kl 16.30 idag så jag tittulerar med att vara ledig typ hela dagen. Känns behövande när jag ska hosta till rösten och försöka bli av med huvudvärken innan dess.

Vaknade idag när Micke for till jobbet  typ 6 och slog på morgon tv.

Vad möts jag av? Jo en diskution om att vi ska "mens certifiera arbestplatser" ? Vad innebär det egentligen och vem har kommit med detta förslag?

Finns det verkligen ett problem runt att ha mens på jobbet? Som jag förstod hadlade om att det ska finns vilorum( vilket jag tror redan är en lag), tabletter, förstålse och skydd och som dom utlade det.

-En mens vänlig arbetsplats ?? i min värld låter detta galet galet galet.......

Visst måste det finnas andra VIKTIGA saker att försöka jobba igenom.Typ lika löner för båda könen. Att vi kvinnor har mens är naturligt och något alla har. Alla har vi olika problem, en del har mycket mens, en del har svåra smärtor, en del har humörsvängningar, MEN allt detta är NORMALT och något vi KVINNOR ska ha. För min del att staten ska lägga pengar på detta så finns det andra mycket viktigare saker att lägga den summan på. Tex våra,barn, äldre också vidare.

Finns det verkligen personen som tycker att det är svårt att ha mens på jobbet? Jag tycker att vi kvinnor ibland gör oss svagare än vad vi är och att detta är absolut en sådan grej. Många gånger har jag har hört att vi borde FÅ mens skydd GRATIS för att vi har inte bett om att få denna grej varje månad och att det är en stor kostnad. Men VARFÖR? Kan man inte acceptera att det är skillnad på kvinnor och män så är det en själv som har problem kan jag tycka. Vi har fötts med två kön och så kommer det ALTTID att vara. VI ÄR OLIKA men vi kvinnor har fått förmågan och kunna tahand om vårna egen mens och hygien. Inte behöver vi ha en arbtsplast som daltar på runt oss när vi har mens. Vem vill  det och hur många mer kommentare då som tex...

-Ja ha du har mens nu...... kommer vi då få höra?

Jag har aldrig förstått mig på männskor som ska HA saker för att man har dragit på sig en offerkofta. Detta gäller många saker. Ibland kan man höra att man SKA HA fika av chef för att VI har vairt så duktiga ??? What ??? Vi får lön och ingen tvingade dig att söka jobbet ?

Vi kvinnor kan jag tycka ibland har en förmåga att spela offer och lite svaga. Och detta är just en sådant tillfälle.

Allt som att ha genus tänk, hen tänk och allt annat trams i att få könen lika och inte olika tycker jag är STORT trams.

Vi har fått två kön och så är det. Men bara för det så innebär det inte att vi det kvinnliga könet är svagare eller sämre, men vi kanske måste göra saker på andra sätt.

Jag har både jobbat inom manliga arbetsplaster som kvinnliga som bland arbetsplatser och jag ska säga er att för mig har det då aldrig varit så lättsamt som när man jobbade i den manliga världen.

Vi kvinnor har en förmåga att över analysera saker och hitta problem i saker som kanske inte är så stora problem.

Vi har väldigt lätt för att dra på oss offerkoftan.

Nä folket någon mens vänligt jobba är onödigt och löjligt i mina ögon. Dom pengarna kan läggs på SÅ mycket mer behvöliga ställen.

Detta kommer bara få oss kvinnor och se mer svaga ut och löjliga ut. ALLA vet att vi kvinnor har mens och är det så att det kommer en komentar som

-Har du mens nu igen ...så fråga då direkt personen om han/hon har ett problem med det eller? Ställ näsvisa männsikor mot väggen direkt, så kommer den fråga att död ut.

Nog förstår jag att det finns männsikor på arbetsplatser som säger konstiga saker, men jag har jobbat i 22 år och som sagt på både kvinnliga och manliga ställen och jag har aldrig upplev detta som ett problem. Och visst har jag fått komentaren

-har du mens nu igen...... Men vem fan bryr sig........ antingen biter man infrån eller så är det inget att bryr sig om.

Ni människor,unga som älder som hatar hemtjänsten ber jag läsa detta.

Vi som jobbar i hemtjänsten är människor vi har känslor, vi gör misstag och vi är mänskliga. Vi går till jobbet  365 dagar om året och  vi försöker göra en skillnad för våra äldre och försöka se till att dom känner sig trygga i sina hem trots att vi vet att väldigt många är oroliga och väligt dementa.

Vårt största hinnder vi möts av varje dag är inte våra äldre. Dom är till 98% väldigt glad och tacksamma för att vi kommer, utan det är grannar och utomstånde som tycker till och har åsikter om hur vi gör och vad vi gör och inte gör.

Tex denna lappa jag fann i går morse när jag kom till en vårdtagare och skulle ta ner nyckeln.

Stora OBS och stora !!!!!! på lappar   

För det första så innan ni sätter upp lappar så måste ni förstå att bara för att det är VI hemtjänsten som bär ut soporna, så innebär det inte att det är vi som sopsortera. Så denna lapp är helt felriktad och gör mig bara jävla less på alla som tror dom är så himmla duktiga och bättre än andra. Om en vårdtagre ber mig kasta sopor så gör jag det. Om han/hon inte sotrat så ställer jag mig inte och öppnar påsen och börja sotera. Då får ni som sätter upp lappar faktiskt ta det med er granne eller med hyresvärden. Tex i tvättstugor får vi nästan ALLTID skit. Fast vi lämnat tvättstugan i samma skick den var när vi kom så får vi alltid lappar att VI MÅSTE STÄDA SOM ALLA ANDRA.     Men vi gör ju det för böveln oftast. Visst har även vi folk inne som slarvar men till 98% så städar vi och lämnar tvättstugan finare än när vi kom för att undkomma massa arga jävla lappar.  En gång när jag kom ut en kväll från en vårdtagare och skulle gå tillbaka till lokalen. Hade då tagit en ciggaret i min mun OTÄND och klev ut från porten så möts jag av en jävligt irriterande gubbe och tant som skulle minnsan lexa upp mig....   

-Hörre du .....ni ska inte gå här och hålla på att kasta massa fimpar här utanför.....!!!! Röka får ni göra någon annan satans.

Less som jag var så orkade ja inte vara ödmjuk utan frågade hur fan han visste att det var jag som kastat fimpar??

-Ja du du ska inte vara så kaxi och svara i mot mig......

- Du har ingen aning om det är jag eller någon annan som kastar fimpar för fan ....så gick jag.  En sak jag lärt mig är att jag aldrig rökte just utanför portat eller kastade fimpar för att hemtjänsten får skit för allt.

Även detta med parkera bilar. Ofta får vi skäll för att vi står på besöksplaser när vi är inne hos vårdtagare.

-Ni får inte stå på besöksplatserna .....ni tar ju upp plats för om jag ska ha besök.....

Men tala då om var vi ska få stå om vi inte oxå är besökare hos vårdtagarna. Vi är väl oxå besökare?????

Kan tänka mig att vi i hemtjänsten och parkeringsvakterna få ungefär lika mycke skäll från omgivningen i tid och otid.

Många gånger kan man oxå få höra att grannar undrar vi vi pysslar med och hur vi sköter vårat jobb.

-Ni är ju bara inne hos denna person bara en liten stund, hur har ni hunnit hjälpa han/hon...? Eller ni i hemtänsten springer väl bara in och går ut igen........

Ni har ingen aning om vad vårdtagaren har hjälp med, ni vet inte hur deras behov ser ut och framför allt ni har inngen anning om hur hemtjänsten jobbar och fungerar.

Jag är så less på att få skit från främande männsikor som har jätte dumma åsikter om mig och mitt jobb.

Många gånger får man höra att när jag har på mig mina arbetskläder så måste jag tänka på att jag representerar Skellefteå kommun, och det ska jag göra, MEN kan inte vuxet folk uppföra sig och fråga istället för att PÅSTÅ saker om mig eller mitt jobb till mig och vara otrevlig så kommer inte heller jag vara trevlig och förklara. Jag är en männsika som älskar mitt jobb och jag sköter det till 120% på det bästa sätt. Och vitt jag vet har jag en massa kollegor i min branch som gör detsamma . Så ni som älskar att skriva lappar och vara sura och tro att ni vet hur saker ligger till........SLUTA med det.

Ni vet oftas ingeting och istället för att anta så fråga VÄNLIGT istället. Då möts man av vänlighet oxå.

Till er som bara ha bestämt er för att ogilla hemtjänsten, sluta med det och försök prat med oss ,så inser du att vi är vanliga trevliga människor.

Ikväll går jag ut extra och jobbar för det behövs och det hade jag inte gjort om jag inte gillat mitt jobb, jag vill att mina äldre ska ha det bra och att mina kollegor ska orka.