Alla dessa ord är något vi alla känner någon gång hoppas jag. Väldigt bra känslor att vet hur dom är för då vet man vad motsatsen till dom är. Men när dom är i kroppen samtidigt så är det JOBBIGT!

Nu överdriver jag kanke lite lite, men man sitter lite fast.

RÄDSLA:

Rädsla  är något jag upp lever nu förtiden för att jag har ju som vanligt funderingar i canser svängen. (JA JAG VET)    

Men jag har lite ont i höger sida under revbenen och det har även gått ut mot ryggen eller kan det vara lungorna??

Självklart har jag INGEN aning om vad det är eller om det änns är något. Men tankar snurrar och jag är RÄDD för att söka hjälp. Och jag är ännu mer rädd för att dom inte ska ta mig på allvar och inte göra en ordentlig undersökning.

Om jag nu ska ringa och boka tid, vad ska jag säga ??

-Hej jag heter Isabella och tror jag har cancer !   

- ÖHHHH ja ha nu har vi en hyppokndriker igen ?? Blir så jävla less dessa männsikor. . . . .   vi tar in henne  låssas ta henne på allvar och låssas ta ett blod prov. . . . . .

Så går tankar typ. . . . . . . .

LATHET :

Så känner jag just nu och typ hela tiden. Hade ju skrivit en lista på vad jag skulle göra under min semester.

JAg tror det var 4 -5 punkter och jag har BARA lyckast bocka av en!! JAG ids inte ta tag i saker nu förtiden ??? VARFÖR?????

OMOTIVATION:

Vart har min motivation tagit vägen ?? För så kunnde jag hitta saker att lura min hjärna med. En typ av motivation, men nu känner jag bara HALLÅÅÅÅÅ motivation ??

Jag är omitiverad på typ allt. Träningen skulle verkligen ha kommit igång, men hur gör jag. . . . .allt känns så jävla tungt och kroppen känns som ett kassaskåp.

Sommaren har varit bra, jag har verkligen njutit av ledighet, vilat och sovt ut. Men festandet har varit på topp och jag skyller på att kroppen orkar inte med festandet lika bra nuförtiden ? ? ?

Men nu har jag min sista vecka och jag SKA ta denna vecka som en vändnings vecka. Vanlig mat in på bordet, SLUT PÅ CHIPS OCH GODIS MITT I VECKAN   , och motion MÅSTE in i min vardag ORDENTLIGT !!!!

Ja ni vet ju allt detta redan när detta är ett tydligt mönster i mitt liv . . . . . .

Idag SKA JAG renska min garderob ! Efter detta inlägg ska jag gå och dra ut alla kläder på golver och ta plagg för plagg. ALLA kläder jag INTE änvand på 1 månad kommer att åka i soporna kan jag lova.   

Jag ska LOVA ER nu att jag tar ett kort på mina garderob och sedan återkommer jag till er mina sanings vittnen !

Vilken bra ide    Jag kanske måste lova er och ha bevismatrial. . . . . .hahaha där har jag grejen.. . . . . . ..

Japp nu läsare blir det garderob ständning och sedan återkommer jag med bevis !

Igår var jag oh Rebecca ute och övningskörde. Vi har varit välldigt duktig på det och hon gör stora framsteg fort.

Snart kanske man inte behöver köra bil längre, utan man får bli en åkare   

Efter åkturen så bestämde vi oss för att fara förbi en grav. En grav jag aldrig har varit till. Vi åkte till Helens grav.

En mycket konstig syn. Att se ditt namn på en sten. Att försöka förstå att du verkligen ligger där. Det känns som det är hundra år sedan jag träffade dig. Som att du varit borta länge länge. Men när man tänker efter så har du inte fattats oss mer än 6 månader.  6 månader är ju ingenting egentligt. Jag tänker nästan på dig varje dag. Du finns med mig tror jag varje dag. Vi bruka prata om dig ibland på jobbet. Fortfarande frågar jag mig VARFÖR det gick så här. VARFÖR du tog detta beslut? Den fråga kommer man aldrig att få svar på, men jag hoppas att du kan förstå att världen blev inte bättre utan dig gumman.

Det som grämer mig mest är inte att du valde detta val, men hur du mådde. Hur du mådde in i det sista. Att du var själv med alla tankar. Hur du måste ha plågats och jag såg det inte. Visst såg jag, men att det var så djup och svår ångses förstod jag inte.

Det är mitt stora VARFÖR, varför såg jag inte och varför fattade jag inte att du inte skulle fixa detta???

Ditt brev ligger undan stoppat och jag kommer att bevara det för resten av mitt liv. Men om jag kommer att läsa det igen vet jag inte.

Jag vill komma ihåg dig med det glada skarattet. Men din fummliga stil och alla dina upptåg.

När du och jag och döttrarna först åt suring oh sedan for vi på en uteservering och tog oss 2 drinkar. Solen sken och vi hade jätte trevlig.

Eller alla stunder vi suttit utanför jobbet och rökt i solen.

Tänkt om du funnit här. . . .. . . . .

Vi hade kunnat ta våra döttra på en mini semester till Stockholm, gått på stan och suttit på uteserveringar i SOLEN !

Du älskade verkligen solen och solen älskade dig. . . . . . .

Jag hoppas du har sol varje dag där du är nu.    

Du är saknad Helen och det hade varit mysigt att ha dig här gumman!

Allså vad håller på att hända med mig? Dom sista veckorna har jag ALDRIG haft problem med att sova till 9.00 eller mer   Snarare att jag har problem att kliva upp. Håller jag på att bli en undom igen? Jag förvånnas nästan varje morgon när jag vaknar med ett ryck och tänker . . . .vad fan händer.

Många av er kanske tänker, men vad skönt att hon kan sova ut lite. Och det är det men jag tänker endå, varför denna trötthet?

Jag lägger mig i tid. Sista tiden har min kropp liksom kämpat med att jag känner mig slut och trött.

Motion är inte att tänka på. Jag vill men just nu känner jag att jag orkar inte!

Varför då. . . . .jag måste ju egentligen motionera lite och jag vill , men det känns nästa omöjligt just nu.

Kanske måste ta mig till vårdcentralen och kolla så jag inte har någon vitamin brist i kroppen. Känslan att gå dit är dela. När man börjar nå min ålder som kanske inte är jätte gammal, men endå en ålder då det inte är  OMÖJLIGT att man kan ha utvecklat farliga sjukdomar skrämmer mig. Jag vet  att jag inte  är ensammen som tänker dom här tankarna men dom är som en irriterande finne i rörven. Att jag ska ha cancer fulla magen ( brösten är jag säker på för dom knådar jag sönder en gång  veckan i jakten på en knöl) eller på något ställe där man inte kan åtgärda det.

Tanken att det kan vara något enkelt som bara lite vitaminbris finns som inte i mina tanke banor.

En gång för typ 1 år sedan var jag till vårdcentralen. På grund av att jag har som ont på höger sida under revbenet . Har haft det till och från LÄNGE nu. Kolla först vad som satt där och fick tillsvars lever    Givetvis hade jag då lever canser och hade troligen inte mer än några månader på mig att leva. Men trots rädsla tog jag mig till läkare. Dom tog lever prov, kände och klämmde och sedan fick jag göra ett ultraljud oxå. Men värderna på lever var bra, och dom såg ingenting på ultraljudet. Dom sa att om detta fortsätter besvära mig så kunnde jag återkomma. Jag har haft kvar besvären, men känner MIG som ett fjolligt besvärs som springer dig igen.

Jag gillar inte när dom inte hittar orsaken när man söker hjälp. För då går man hem och tänker att . . .. ja ha tänk om dom missat något, tänk om dom inte har gjort rätt undersökning för att kunna upptäck rätt? Man hör ju jätte ofta om hur doktorer har missat knölar eller inte kollat rönken ordentligt.

Känslan  att inte bara kunna känna att, okej det visade ingenting så det var inget, infinner sig liksom inte. Kanske beror detta på att jag fortfarande har en konstig mulande verk under höger revben.

Det konstiga är att ibland kan jag ha det i flera månader och så försvinner det och jag känner inte av det ,och så kommer det tillbaka. . . . ?

Då tänker jag oxå att det kan ju fan inte vara canser för den flyttar ju inte runt, kanske sprider sig men flyttar inte runt.

Så det gör mig lite tryggare. . . . .

Är man LÖJLIG eller bara DUM I HUVUDET?   

Troligen en mix  kanske. Men iallfall så sista tidens trötthet skrämmer mig lite. Jag brukar inte känna mig så här slut.

Så nu har jag snackat mig runt detta problem länge så nu ringer jag och bokar en tid på vårdcentralen.

Vad ska jag söka hjälp för då?? Min trötthet eller ska jag påpeka att jag fortfarande har ont på höger sida??

Ska jag kräva en skiktrönken på magen?? Hahahahha nu börjar jag igen.

Men allt vore mycket lättar om jag fick veta att . . . .

-DU HAR INTE CANER NÅGONSTANS I KROPPEN!   

Så då skulle jag kunna förstå att denna trötthet beror på något helt annat som jag kan fixa.

Men nu ska jag inte tråka ut er med mina sjuka tankar kring detta, Idag börjar jag inte förrän kl 16. Tanken är att jag ska hinna med att städa, vika lite tvätt, laga middag till dom andra och gå en promenad.  Tror jag skiktar på att lägga energin på städ,tvätt och mat och finns det kvar energi till prommis så gör jag det.

Ha nu en bra dag

Senaste månaderna har det talat mycket om IS. På alla sorters medier. Folk som åker tillbaka och slåss med denna extrema vålds grupp. Satt idag och läste ett inlägg om att man borde förbjuda människor som åkt tillbaka för att slåss med IS att återvända tillbaka hit.

Ett helt rimligt och enkelt krav tycker då jag. Och jag vet att ungefär 95% av befolkningen tycker lika. Men dom sista 5 % tycker det inte är en lösning?

Nä kanske inte en lösning på det våld dom orskar, inte en lösning för att få ett slut på allt dödande. Men hur ska vi kunna skydda våra egna människor i detta land? En människa som ansluter sig till denna grupp och tror på det som de tror, har inte empati, medkänsla eller känslor överhuvudtaget.

En sådan männsika är farlig för vem som helst.

Det var några som komenterade att om vi stänger ute dom som har medborgarskap här och inte tar tillbaka dom så blir dom ju landlösa? Dom hör liksom inte till något land och vad ska dom göra då? Och inget annat land vill heller ha dom?

VEM FAN BRYR SIG ???

Om vi har öppnat vårat land till en männsika som flytt krig,förtryck och lidande som senare väljer att åka och delta i krig,terror och våld så tycker jag man gjort sitt val och då behöver dom inte våran hjälp längre.

Andra länder tar ställning och det är dags Sverige oxå gör det. Ibland kan det verka som att Sverige är rädd att vårat rycket " Sverig är snälla, där är man fri och kan gör som man vill" ska förändras. Att omvärlden ska tycka att vi är snåla, orättvisa eller rent sagt hårda.

Allt ska vara så jävla rättvis i Sverige.

Sverige kanske måste börja inse att vi kan inte göra alla nöjda. Vi kan inte fixa alla problem. Ska vi fortätta ha ett "fin och tryckt land" så är det dags att börja ta ställningen för oss.

En början kanske är att säga till folket att vi INTE står för KRIG,VÅLD och TORRTYR !

Väljer man det så är våran hjälp slut på alla plan!

........ är nog en dag vi kommer att komma ihåg på olika sätt. Man vaknade och fick veta att polisen hittat den 17 åriga flicka som varit borta en vecka. Detta falla har rört min själ otroligt mycket. Varför vet jag inte riktigt, om det har att göra med att jag har tänkt mig in i om det var Rebecca.

Jag klarade nästa inte av att höra hela nyheten och kände bara ilska och sorg över hur fan någon kan göra på detta vis. Tanken går självfallet till anhöriga som nu ska försöka förstå detta och tvingas att lära sig att leva med att deras vackra dotter har blivit mördad.

Som mamma som själv  har förlorat ett barn, men på NORMALA omständigheter (om det nu finns normala omständigheter när ett barn dör) tänkte mycket på första tiden om han led, hade han ont, var han medveten?

Jag tänka mig att under dom här omständigheterna vill man ju veta vad som hänt, VARFÖR, vad har dom gjort med henne, led hon. Alla frågor kanske dom inte kommer att få svar på och det är nog det värsta man kan vara med om. Allt är fruktansvärt, och jag hoppas att dom eller den som gjort detta kommer att få lida hela jävla livet. Nu vet vi ju att tre personer är häktade, men på den mindre granden misstankar. Det sägs att det är utlänska karlar som har varit i området och jobbat, och en kvinna som undanhållit information från polisen.

Ingen är dömd än och jag vill inte säga att det är som, men OM det visar sig att det skulle vara dom så hoppas jag dom skickas tillbaka till deras land med förbud att någon sin komma tillbaka till detta land! Få man komma hit och arbeta, ta del av vårat samhälle så borde man sköta sig efter konstens alla regler som vi andra följer. Bryter man mot dessa regler så har man inte rätt att vistas i detta land och ska därför skickas tillbaka till deras eget land.

Nu vet jag att många tänker ,tycker ju att det finns ju faktisk svenskar som oxå begår dessa brott. Ja visst finns det de, men om vi tar hand om våra egna brottlingar och tyvärr måste betala för dom är väl ok, men att vi ska betala för någon som vi getta chansen att få det lite bättre är inte okej.

Kommer man till ett land, får tak överhuvudet, kanske jobb och en framtid utan krig, SKA man fan följa reglerna. Kan man inte det har man ingeting här att göra !!

Sedan på lördags morgon nåddis vi av att den svenak komikern Magnus Härrenstam hade avlidit i sitt hem. Tråkigt att detta farbror dog lite för tidigt i cancer. Nu räknar vi myror och elefanter i himmelen.

Sedan sist med absolut inte minst.

Hela lördagen fick vi se Carl Philips bröllop. Gammlingarna var så glada och inte för att söga vad min kollega Mari var   

Själv är jag inte ett dugg intresserad av kunga familjen, men visst var det fint. Vacker brud, stämnings fyllt och vad mycket KÄRLEK som studsade runt väggarna.

Allt verkade ha gått perfekt och nu börjar resten av deras liv tillsammans.

Så detta datum den 13 Juni 2015 kommer troligen att finnas med oss.

Idag börjar jag jobba kl 16. å nu har jag haft hela dagen på mig att slappa och fisa. Vlket jag oxå har gjort. Rebbe har sovit fram till nu nästan och Mcke är ute och leker med sin metaldetektor (barnligt) !

I allfall så tänktejag att jag skulle titta på veckan "Kalla Fakta" som handlade om TIGGARE !

Ett väldigt laddat ämne  i alla situationer. Själv ska jag säga och erkänna att jag är inte så himla påläst om hur det går till när dom kommer och på vilka vilkor dom är här. Men jag förstår ju att dom är  fattiga och sjuka (en del) och att dom lämnar barn och familjer för att komma hit och kanske ha en lite möljighet till en lite inkomst att skicka hem.

Jag vet oxå att dom felsta kommer i från Rumänien och det är det fattigaste landet i Europa.

Efter att jag nu sett denna domkumäntar så funderade jag på vart jag stod i denna fråga ge pengar eller inte. Jag har väl aldrig varit en som ger pernagar ofta, utan jag tror jag har gett två gånger. Pengar en gång och jag har köpt en macka och en dricka till en kvinna. Så jag har inte varit aktiv till att ge pengar.

Som alla som såg denna dokumäntär så handlade den just om det ORGANISERADE ligor som tvingade folk att tigga. Som tog tiggarnas pengar och slog dom om dom inte tjänade tillräckligt per dag. Nu framgår det oxå i pogramet att dom FLESTA kommet hit själva och inte är tvingade till detta, men hur ska vi veta skillanden? Ska vi gå fram och fråga dom om dom är tvingade eller ? Nä det tror jag inte någon gör. Jag kan säga att jag tänker inte ge mer pengar till tiggare. För att om det är så att det finns männsikor som lever på dom här stackars människorna så vill jag inte bidra till deras levene. Lite samma ska som för prostituerad. Om ingen köper tjänsten så kan inte någon utnjyttja dom stackars tjejor som utsätts för förtryck,våld och förnerdring. Eller som många tycker att man ska inte gå på Cirkus för att djuren far inte bra av det.

Alla dom här ämnena finns det säker dom djur som har det bra, eller någon tjej som gllar att jobba som hora,eller många som tigger frivilligt. Men hur ska vi kunna skilja på det?  

När man tänker ett steg längre så att lämna sitt land ,hem och familj är ju inte något som man vill. I dom bästa väldarna så önskar man ju att ingen ska behöva göra det och då tänker jag att om man kan hjälpa dom i deras egna land. Att kanske kunna hjälpa dom så dom får vara hemma. Det finns ju jätte många orgsinationer som tar imot kläder, saker och pengar. Om man googlar så får man upp jätte många som kör direkt ut till fattiga byar och delar ut sakena direkt till folket. För visst vet  jag att landet är koruppt och att alla orgasinationer är inte säkra att sänka till och att det är bara en bråkdel som tillfaller dom som behöver det. Men man kan kolla upp det och kanske göre någon glad över kläder man inte använder, lekskaer barnen inte använder. . . . .

Nu gör ju alla som man vill och även jag kommer att göra det.

Men min åskit är att jag kommer inte att ge pengar OM det finns en möjlighet att pengar går till kukhuvuden.

Det slog mig idag att för exat 3 månader sedan så vändes livet till något jag aldrig varit med om. Denna tid satt jag i köket hemma och tänkt att herregud måtte det inte ha hänt något allvaligt med Helen.

Och ca tre timmar senare fick jag det bekräftat när polisen ringer och berättade att jag hade ett brev att läsa.

Allt vart bara tyst runt mig och rädslan jag kände då kan jag inte beskriva.

Ännu mer rädd var jag när polisen komme och överäckte brevet i min hand. Jag ville inte läsa brevet, jag ville inte se saningen i vitögat, jag ville inte att detta skulle inträffa. Men med hjälp av Micke och polisen lästa jag, jag läste och det slog mig nu att hoppet var ute att hitta dig i tid. Jag förstod att min älskade vän inte var vid liv längre.

Hur kunnde det bli så här Helen? Hur kunde det gå så långt att du kände att jag inte kunde hjälpa dig. Fortfarande har jag väldigt svårt för att gå in i mammas lägenhet, fortfarande känns allt väldigt väldigt konstig.

Jag tänker på dig ofta, jag tänker på ditt härlig skratt, din roliga klumpighet och ditt natrliga sätt att var.

Jag har inte gjort det jag lovade att göra än men nu ska jag ta tag i det. Jag ska skriva det där brevet jag vet du ville skriva.

Dina fina barn har det rätt okej, men att dom saknar mamma förstår du väl. Jag brurkar träffa Markus ibland på gymet och snacka lite. Här framöver ska jag ringa dom och få se om vi kan träffas. Det har varit rätt mycket på sista tiden här på jorden och jag har inte riktigt hunnit med saker jag borde ha hunnit med. Men det kommer.

En natt drömmde jag om dig vännen. Den var så verklig, som om du satt berevid min säng och sa att allt är bra nu och att du finns där fast jag inte ser dig.

Är det så Helen? Finns du där fast jag inte ser dig?

Du fattas mig Helen och du fattas oss på jobbet. Jag hittade den bild i min telefon på dig och mig. Den är presic som jag minns dig gumman.

Tänk om du varit här då hade vi tagit en shot och skratta gott. . . . .

Jag saknar dig Helen och är himmla ledsen för att jag inte förstod. Hade jag gjort det kanske du hade levt idag   

 God fucking morgon på er !

Idag känns det kanske inte riktigt okej. Men hur ska jag kunna förklara för er utan se ut som en satans tonåring?

Just nu hopar sig det en massa saker runt mig som jag är tvungen att ta del i fast jag egentligen inte alls vill och har ork till.

Tex. min bror. där ska jag snart gemonföra en flytt, rensa flytta och fixa allt papper mässigt. Tid går till att  ringa mäklare, banker, skebo och nya bondet. Sedan har det hänt mer grejor runt han som är mindre trevliga. Saker som innebär att jag måste genom gå en prosess med advokat, poliser och åklagar. Där jag ska skaffa fram papper, forssla papper mella olika enheter och vara på möten.

Sedan har vi min egen familj som kanske oxå behöver mig och man ska tydligen måsta slåss för att få komma dit man får bäst hjälp. Det räcker allså inte med att få en remiss. Utan när man väntat typ en månda och ringer själv, får man veta att

-Nä vi har skickat tillbacka remissen till VC för vi anser inte att ni behöver komma till oss ??? Jag begär att få prata med chefen , jo det var inga problem.

Bara att hon ALDRIG svarar i telefonen !!!!! Så jag har hållt på att ringa nu hela veckan så nu kommer jag att maila henne.

Sedan komme droppen igår . . . . . . .

Min mor ringer och berättar att hon ska flytta till Skelleftehamn ????

MEN FÖR HELVETE !!!!

Jag frågar om hon verkligen har tänkt till där. Hon har en lägenhet här i stan men bor i ske-hamn hos sin gubbe. Helt okej för mig. Är verkligen glad för att hon har någon som ser till och stöttar henne. Men att flytta ihop med en karl på 80 år som man aldrig vet hur livet fortskrider är orsäkert. Om mamma nu säger upp lägenheten så står hon helt utan bostad OM något inträffar. Vart ska hon ta vägen då ? Hur lätt är det att hitta lägenhet idagens läge.

Vem blir det som ska fixa det då ?? JO jag. Jag ska fixa det, jag ska fixa en ny flytt och jag ska fixa. . . . . . . . .

Det bästa för mig vore att hon bodde och flyttade alla saker  hon nu vill  till Ske-hamn, men bara hon behöll LÄGENHETEN för helvete.

Nä nu ska hon flytta göra sig av med alla saker tydligen och leva för dagen.

Lätt för en som kan det, men ska detta vara på en bekosnad av mig? Allt blir så myclet rörigare och jag vet att i slutändan är det jag som måste städa upp och fixa.

Pratade med henne igår om detta men det fanns ingen förstålse hur jag tänkte. 

Allt är tydligen bråttom nu och hon började redan igår att flytta lite. Hon komme förbi med gammal mat hon trodde jag ville ha. Hon lämnade igen det ända kort hon har på Oliver, för att tydligen ryms inte det nu och hon återställde ett handmålat påskägg som jag gjort till henne för några årsedan ?

Jag kanske är överkänslig och utmattad nu men det känns som att jag är någon man kan putta åt sidan och när jag behövs tar man fram mig igen .

Jag är trött på att fixa saker, jag är trött på att svälja saker , jag är trött på att fixa ANDRAS problem och jag är fram förallt trrött på att vara trött !!

Hörde att det fanns en studie nu på att om man har det stressigt runt 35-45 års ålder löper man en stor risk för alzaimer i senare livet.

Så jag vet då precis vad jag ska få för sjukdom.