God morgon 

Varje dag uppdateras vi nu att vi har en kvinna som är försvunnen här i Skellefteå trakten. Det pågår ett stor sök efter henne med poliser, hundar och frivilliga. Dottern vädjar till sin mamma idag att hon ska komma hem. Att dom älskar henne och att dom bara vill att hon ska komma hem    Jag ryser av känslan att ha bort en närstånde. Att inte veta vad som hänt och inte varför. 

För några år sedan var jag och  anhöriga i samma sitts. Jag förlorade en god vän och dom förlordae en mamma. Men dagarna som varade innan hon hittades var fylld av ångses, tårar och stora frågan VARFÖR, och vart är du? 

Samma sak var det då,poliser letade, frivilliga och helikopterna. Än idag framkallar ljudet av helikoptern en speciel känsla hos mig. 

Jag trodde jag hade bearbetat detta, men när jag läser om fortsatta insattser så grips min kropp och mitt sinne av sorg och den oror i kroppen jag kände då, tårarna rinner när man läser brevet dottern skrivit. Jag hoppas verkilgen dom hittar henne inom snart framtid välbehållen. 

Att leva med psykisk ohälsa kan man nog inte förstå förrän man gör det själv. Oftas tyvärr är vi medmänniskor ganska oförtsånde till denna sjukdom. Vi förstår inte , vi frågar inte , för att vi inte vet vad vi ska säga och för att vi vågar inte fråga det obekväma. 

Sedan är det ju så att ingen rår för att någon anna beslutar sig för att avsluta sitt liv, och oftast så har dom bestämt sig så är det svårt att stoppa det. 

Nyårafton för mig kommer aldrig mer att bli det den var en gång i tiden. Jag glömmer ALDRIG denna dag det året. Jag hade suttit i förhör med polisen 2 timmar på dagen för att beskriva hennes sista dagar innan försvinnadet, hur hon var. På kvällen skulle jag och Micke försöka i Lall sorg göra en mysig nyårs middag och vi hade köpt oxfile och hade just stekt den klart och satt oss till bordet, då ringer polisen.

Dom skulle hämta mig för att dom hade en sak till mig och dom ville att jag skulle följa med till jobbet, för att söka igenom lokalerna. Dom lovade att vara disktreta och komma i en civil bil. Huvudet bara snurrade och jag fick en stor klump i bröstet. Polisen kom och vi satte oss i bilen och ena polisen räcker över ett brev. Dom har redan läst det och ursäktar sig för det. Men att det är till mig och jag fattar direkt vad det är.  Hennes sista ord till mig. 

Idag är jag så otroligt glad att hon endå lämnade en förklaring på VARFÖR. Jag vet nu varför och behöver inte fråga mig varför. 

Sedan  fråga många sig hur man kan lämna barn efter sig. Jag tror ganska säkert att när man kommer till den punkten att man bestämt sig för att avsluta sitt liv, så är man så sjuk och övertygad att ingen kommer att sakna en och att alla har det bättre utan en. Man förstår helt enkelt inte verkligheten, sjukdomen har helt tagit över. 

Jag hoppas verkligen att sökande ger resultat inom kort och att kvinnan återfinns välbevarade. 

Att uppleva detta är inget jag önskar någon. 

 

Göran

16 december 2020 10:21

Starkt gripande och så viktigt blogginlägg om allas vår värsta mardröm. Har inte upplevt just det du skriver om själv men däremot annat som är fullt jämförbart. Inga självmord bland närstående men väl flera arbetskamrater som valt att avsluta sina liv i förtid. Och såren finns kvar även efter dem.

http://singelfarsan.bloggplatsen.se

Isabella

16 december 2020 11:18

Tack. Ett viktigt ämne vi måste ta till ytan om psykisk ohälsa. Att det är en svår sjukdom. Att det inte finns ska finnas skam i Att bli sjuk. ?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja men då sitter man här på röven i soffan och små gluttar på hockey. Jag har fördelen att inte behöva titta så mycket, för Micke ser till att referera och skrika högt och tydligt för jämnan så jag vet vad som händer ändå. Söndag idag och nu har ju h...

Vi har kommit till 16 mars och min ny start efter ny året kom aldrig. Jag bara traskade på i samma spår fast ännu jävligare och skygg lappar och offerkofta på. All min energi, vilja, ork och mina visioner har bara jag inte orkat tänka på. Efter v...

GOTT NYTT ÅR 2025 har kommit och jag har lämnat ett år av många minnen bakom mig. 2024 har varit ett av dom jobbigaste åren , men oxå ett år av MYCKE reflektion av mig själv. Jag har lyckats behålla min nykterhet som jag är otroligt stolt över, ...

Ja ha , sist jag skrev var jag eld och lågor över att äntligen få gåbtillbaka till mitt vanliga jobb i hemtjänsten. Jag skulle ÄNTLIGEN få börja prov jobba på 50 % och vara ute på golvet med dom äldre igen. Det blev platt fall. Min handled/arm höll...

Men vilken känsla. Klev upp och drog på mig jobb kostymen. Att bara gå till jobbet och bara göra saker som folk mår bra av är ju fantastiskt. Ingen som ringer och vill byta rad, eller att man ska fixa folk som vill jobba. Att måsta trycka ihop en pla...