Hej på er. Igår provade jag på en ny maträtt. Och åter gen blev det en gryta/soppa. Undrar nästan själv vad som flugit i mig.
Men jag delar gärna med mig av denna för att den blev AS god och den är lätt att göra.

400g köttfärs
2 morötter
1lök
2 vitlöks klyftor
2 stora potatisar
2 msk tomatpure
5-6dl vatten
Ca 3 msk oxbuljong flytande
2 msk kinesisk sova
1,5 tsk paprika pulver
3 msk rött vin
3 st lagerblad
1 msk sambal eller efter smak.

1. Skala löken, morötterna och vitlöken .
Skär morötterna och löken i lämpliga små bitar och fin hacka vitlöken. Bryn detta först i smör i en kastrull.
2. I med köttfärsen sedan och blanda runt den tills den är genomstekt.

3. Blanda sedan i det andra utom potatisen, och låt grytan puttra under locket .
Skala potatisen och skär den i tärningar och blanda i dom ca 15 min innan servering. Salta och peppra efter smak.
Ta rn stor klick creme fraiche i soppan och ta ett gott mjukt bröd med ost på.
Avnjut och känn kroppen värmas upp

God morgon 

Varje dag uppdateras vi nu att vi har en kvinna som är försvunnen här i Skellefteå trakten. Det pågår ett stor sök efter henne med poliser, hundar och frivilliga. Dottern vädjar till sin mamma idag att hon ska komma hem. Att dom älskar henne och att dom bara vill att hon ska komma hem    Jag ryser av känslan att ha bort en närstånde. Att inte veta vad som hänt och inte varför. 

För några år sedan var jag och  anhöriga i samma sitts. Jag förlorade en god vän och dom förlordae en mamma. Men dagarna som varade innan hon hittades var fylld av ångses, tårar och stora frågan VARFÖR, och vart är du? 

Samma sak var det då,poliser letade, frivilliga och helikopterna. Än idag framkallar ljudet av helikoptern en speciel känsla hos mig. 

Jag trodde jag hade bearbetat detta, men när jag läser om fortsatta insattser så grips min kropp och mitt sinne av sorg och den oror i kroppen jag kände då, tårarna rinner när man läser brevet dottern skrivit. Jag hoppas verkilgen dom hittar henne inom snart framtid välbehållen. 

Att leva med psykisk ohälsa kan man nog inte förstå förrän man gör det själv. Oftas tyvärr är vi medmänniskor ganska oförtsånde till denna sjukdom. Vi förstår inte , vi frågar inte , för att vi inte vet vad vi ska säga och för att vi vågar inte fråga det obekväma. 

Sedan är det ju så att ingen rår för att någon anna beslutar sig för att avsluta sitt liv, och oftast så har dom bestämt sig så är det svårt att stoppa det. 

Nyårafton för mig kommer aldrig mer att bli det den var en gång i tiden. Jag glömmer ALDRIG denna dag det året. Jag hade suttit i förhör med polisen 2 timmar på dagen för att beskriva hennes sista dagar innan försvinnadet, hur hon var. På kvällen skulle jag och Micke försöka i Lall sorg göra en mysig nyårs middag och vi hade köpt oxfile och hade just stekt den klart och satt oss till bordet, då ringer polisen.

Dom skulle hämta mig för att dom hade en sak till mig och dom ville att jag skulle följa med till jobbet, för att söka igenom lokalerna. Dom lovade att vara disktreta och komma i en civil bil. Huvudet bara snurrade och jag fick en stor klump i bröstet. Polisen kom och vi satte oss i bilen och ena polisen räcker över ett brev. Dom har redan läst det och ursäktar sig för det. Men att det är till mig och jag fattar direkt vad det är.  Hennes sista ord till mig. 

Idag är jag så otroligt glad att hon endå lämnade en förklaring på VARFÖR. Jag vet nu varför och behöver inte fråga mig varför. 

Sedan  fråga många sig hur man kan lämna barn efter sig. Jag tror ganska säkert att när man kommer till den punkten att man bestämt sig för att avsluta sitt liv, så är man så sjuk och övertygad att ingen kommer att sakna en och att alla har det bättre utan en. Man förstår helt enkelt inte verkligheten, sjukdomen har helt tagit över. 

Jag hoppas verkligen att sökande ger resultat inom kort och att kvinnan återfinns välbevarade. 

Att uppleva detta är inget jag önskar någon.