Jag sitter nu här och är så himmla less p att känna att jag inte gör tillräckligt. Jag jobbar mer än en hel tid. Dagar som kvällar och helger. Nu är det så att min man har gått hemma sen i jul. Och han städar och lagar mat. Men om man är hemma ,är det inte ens annsvar att göra det  då?? Det blir ju han jobb då. Det tycker då jag. Plus att det krävde då han när det var ombytta roller. Visst jag är tacksam att det görs och det är skönt. Men jag ska väl inte behöva känna som om jag inte gör nått?? Jag tvättar och städar och lagar mat ibland oxå. Men jag ska väl inte behöva fylla i en blankett direkt jag kommer hem , bara för att han tycker det,eller fara och stor handla när jag just kommit hem och just hunnit ta av mig skorn. Jag förstår att han har skit tråkigt på dagarna, men det innebär inte ,att direkt jag kommer hem så måste jag gör grejor. Jag kanske vill ligga i soffan en kväll.

Jag blir så fruktansvärt less på att höra att man är lat, bossig i huvudet, bara för att jag inte vill göra det han säger på hans minut....

Visst nu tänker alla.....varför gör du det då???

Jo för jag orkar inte bråka om små saker och visst säger jag ifrån iblan.

Men i det stora hela så vill jag bara komma fram till....

KVINNOR OCH MÄN ÄR INTE LIKA I TÄNKANDET!!!!!

OCH JAG ÄR FAN INTE LAT!!!!

OCH JAG LÄNGTAR TILLS HAN BÖRJA JOBBA IGEN, BÅDE FÖR HANS EGEN SKULL OCH MIN.....