God eftermiddag på er !

Bloggningen ligger inte på min pr lista just nu. Motivationen infinner sig inte riktigt och framförallt tiden finns inte riktigt.

Hur ligger allt till då just nu.

Ja jag har fortsatt mina besök hos AA och känner att det ger mig kraft att förhoppningsvis hålla mig nykter. Men det är väldigt viktigt för mig att gå tid och bli påmind om att jag har en sjukdom som lurar på mig och det behövs inte mycket innan den poppar upp igen och att förhandla med mig själv och tro att jag kanske kan prova en dag igen är nog inget alternativ för mig. Jag lär mig mycket saker om mitt missbruk av dom andra där och jag lär mig framförallt saker om mig själv som man tidigare har skyllt på olika saker.

Med min värk går det både bra och dåligt. Har nu i två månader gjort precis som farbro doktorn (killen   som var yngre än mig) sa till mig och min värk har blivt MYCKET bättre. Har inte natt värk och mina leder i armarn ömar inte allt så mycket. Har nu gått runt och väntar på en tid i Umeå som jag var lovad i Dec för då har det gått tre månader sedadn remissen skickades. Ringde dit idag och frågade hur det gick med detta och NÄÄÄÄÄÄÄÄÄ ......

Den kvinna som svarade berättade att dom ligger jätte mycket efter och att jag måste höra av mmig till min läkare igen och be han skriva en påskyndade remis till dom om jag ska ha möjlighet att få komma närmaste månaden   

Först kokade jag men sedan tänkte jag till. Det är ju fan inte hennes fel och hon gör toligen så gott hon kan. DET ÄR DET HÄR JÄVLA SYSTEMET  som finns .........

Så ilskan la sig igen och jag tackade för svaret och önskade henne en trevlig dag. Så nu ska jag fixa en dejt med den unga "doktor" killen .....  och se om han vill på skynda min remis eller.

Har oxå låtit mig exprimetera med mig själv lite. Har i två månder tagit alla piller men för en vecka seddan slutade jag ta dom på kvällen för att se vad som skulle ske.

Mycket riktigt min värk är tillbaka. Väldigt öm i lederna och värk på nätterna började för några dagar sedan. Så nu idag har jag laddat min dosett igen och börjar om.

Hartar ju tabletter men kanske måste finna mig i att äta medicin (känner mig somm en 70 åring när jag plockarfram denna jäkla dosett).

Exprimenterade oxå  med mig själv för att ligga ett steg före läkarna i Umeå om dom tycker jag ska PROVA sluta med medicinen och se vad som händer. Då kan jag glatt meddela dom att det har jag redan gjort och vad resultatet blev   Gäller att vara smart eller ......

Jobb livet då. Jo jag har inte sjukskrivit mig då jag har kännt mig ganska bra men just nu är jag så jävla frustrerad på denna orgasination.

Vi har gått kort länge nu och alla börjar ge upp och detta resulterar i mer sjukskrivningar, dåligt humör och en enorm negativ spiral.

Jag plaskar runt och försöker hålla mig ovanför ytan och inte bli berör då mycket av detta men det väldigt svårt när man ser sina kollegor mår sämre och sämre och en själv vet att allt som sägs är sant.

Men så tänker jag i andra sekunden att ....

-Vad fan hjälper det att vi blir frustrerade och våran egen hälsa påverkas. Varför kan man inte baraskita i allt utföra det jobb vi är anställta till och gå hem (väldigt lätt att säga men svårt att utöva nä det är männsikor vi vårdar och som man får en speciel relation till), våran arbetsgivare skiter väl i oss.

Ingen kommer att komma hem med blommor ochberätta hur bra man har gjort itt jobb när man sitter där och har sprungit benen av sig för att få symtomer som hjärt klappning, minnes förlust, trötthet, sömnsvårigheter..... ja vi kan ju bara skriva det med ett enda ord UTMATNINGS SYNDROM ! Vi har redan en som fallit ihop på jobbet och varit tvungen åka ambulans. Men inget händer.... sedan är det inte alltid våran chefs fel heller allt. DET ÄR DETTA JÄVLA SYSTEM!

Allt är så tungt styrt och förändringar tar ju för fan flera år att göra för dom som sitter högre upp. dom som sitter och gottar sig i sin kontors stol och lossas fatta. Dom fattar ingenting!

Åter ingen tar jag mig i kragen och tänker till ........

Vad löns det att jag sitter och klagar och jagar upp mig på detta för........ jag har ETT liv på mig att leva och vill jag inte detta så är det bara att göra något åt det. Det är bara jag som kan förändra saker så det är dags att göra det.

Jag kommer att att börja söka jobba aktivt efter nyåret och hoppas på det bästa.

På min hund front går det som på en rälls. Doris är en halv vuxen hund nu och hon är lite i trotsen. Hon har oxå utvecklat en enorm rädsla för plastpåsar som prasslar. Hon är liv rädd för granen och det utnyttjar Tussan till max. Hon sätter sig nämligen under granen och skrattar åt Doris som går runt den och undrar när hon ska komma fram.

Idag har jag haft min lediga dag och vi har varit till skogen och lekt. lite kallt men helt okej när man klär på sig och Doris fick då ingen sköldkramp i tassarna.

Sedan ringde rebbe hem och frågade om jag ville fara p åstan med henne och julhandla. Självklart tar man tillfället att få umgås med dottern när hon vill   

Vi avslutade den med att käka på Subway.

Nu blir det bara att slappa tills ikväll då vi åter upp tar utställnignens träningen på Doris. Vi ska fara och ringträna och det är nyttig för doris att vistas bland hundar utan att hon blir en galenpanna   

Så nu vet ni hur det ligger till här på Skiftesgatan.

Om man bara vänder på saker och tänker till.

Detta är ett nytt måtto för mig och något man kan försöka tänka på om man inte vill bli uppäten av allt  negativt omkringen.

"Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden

Nu blir det bakpotatis me skinkröra och vitlöks smör !