Ja det kan man ju undra.....eller är det så att jag redan är stor....? En hel vecka har passerat och detta får mig att fundera på hur ska detta nu bli.

I veckan har jag tränat mina armar efter doktorns pogram, tagit min medicin efter doktorns order, verkligen tänkt på att inte bära så tungt och försökt vila mina armar. MEN det blir fan inte bättre??

Jäkligt irriterade, farbro doktorn tror ju att jag har en inflamatinon i mina ledband som sitter fäst i lederna, men borde inte inflamationen blivit lite bättre under dom här tre veckorna då? Eller är det så att farbro doktor bara gissar sig fram och hoppas på att det är det? På måndag kl 8 ska jag åter igen träffa doktorn och höra vad han tycker vi ska göra nu. Min sjukgymnast tycker att en remis ner till Umeå skulle vara på sin plats och det tycker väl jag oxå borde vara bra. Domen kommer i mogon om jag ska fortsätta vara fattig och  vända på krornorna i alla lägen.

Jag hatar att måsta tänka och välja mellan lite vardags lyx eller den tråkiga vardagen bara. Fan att man inte kan ta och vinna sig en 100.000 kr bara så där.

Bara att vänta och se vad vetenskpen kommer fram till.

Denna vecka har jag inte gjort allt för mycket. Två ordentliga promenader per dag med Dottan som tydligen har blivit en 90% duktig hund nu sedan hpn har haft sin mens. Nu går hon hur fint i sitt lilla koppel brevid mig. Inge slit eller drag? Efter detta löp så har hon verkligen förändras en del.  hon är rätt lugn, går fint och har börjat äta igen. Älskade lilla varelse vad  din stora matte älskar dig och din lilla varma kropp när du kryper upp i famen och försöker lägga dig och rymmas.   

Jag och Emelie har bakat till svärmors begravning och jag har fixat kortet som ska stå på kistan. Nu är det bara att vänta till helgen när vi ska ta ett sista förväl av Ann-marie och det känns jobbigt. Men oxå vet jag att det kommer att vara jätte fint och fint att få säga hej då och god natt.

Veckan jag har framför mig vet jag inte riktigt hur den ser ut om jag ska åter gå till jobbet eller om jag blir hemma längre. Men vad jag vet är att på tisdag har jag en andledninga att snygga till mig. Micke och jag har bröllopsdag nr 8    Förbaskat vad tiden springer iväg. Men så kanske om jag har tur blir jag ubjuden på middag. Själv har jag fixat en present i år. Har varit lite glömskt typ tre år i rad och faktiskt inte haft koll på när denna dag har varit exakt, men i år står jag start klar   

Fredag är det begravning. Efter åt kommer vi närmaste fara till Innansjön och grilla och ha en lite fest. En del av er kanske tycker nu att fest inte är passande, men varför inte. När jag dör vill jag att mina efterlämnde ska kunna le igen, jag vill att domm ska kunna ha en fest efter min begravning och skåla för mig och allt jag gjort. Jag tycker inte allt det är en dum ide och sedan är det ju så att när man inte bor på samma ställe allihop och tyvärr kanske träffas på detta sett måste man passa på att träffas och umgås. Jag är övertygad omm att Ann-mari sitter där upp och kommer att le och var jätte glad för att vi alla sammlas och har roligt.

Sedan har jag en dag på mig att vila och sedan fyller min lilla Doris 1 år på söndag. Jag har lovat henne kalas med hund tårta och någon kompis ( hahahahah som att hon bryr sig) så får se hur det blir på söndag.

Så det finns lite saker att bita i och lite saker att fixa denna vecka som kommer. Både roliga och tråkiga och det är väl så livet är eller......

Nu mina vänner ska jag klä på mig och fara och plocka hallon    Japp ni hörde rätt. Ni som känner mig vet att jag HATAR att plocka alla slags bär, MEN nu ska jag fara och plocka hallon från Salos hallon odling och det kommer att gå fort. Det är stora fina hallon och jag behöver inte traska runt i snår och skog. Bara gå rad upp och rad ner och plocka. Enkelt och perfekt för en lat mask som jag.

HOJ !