I helgen var jag ju i Umeå. När vi checkade in på hotellet så fick jag syn på något märkligt. En kvinna som hade skador på halsen. Jag glodde inte så mycket men lite och tänkt, men huva vad har hänt henne? Och varför döljer hon inte märket?

Efter vi lämnat grejorna så skulle vi in på stan och kolla läget. När vi komme in på huvudgatan så upptäcker jag att det är något som händer. Det står ca 100 st kvinnor uppradade i tre led och dom bara står där, helt tysta. Folk sammlas runt dom och jag ser att det springer fotografer och tar kort.

När jag kollar mer nogrant så ser jag att ALLA är misshadlade på olika sätt. Allså då föll poletten ner. Det var en demostration, en demostation mot kvinnovåldet som finns i det tysta. En sak vi medmänniskor är dåliga på att möta, så även jag.

Varför är vi så dåliga på att bemöta detta våld? Känslan jag fick var konstig. En delad känsla.

Ena delen kännde skön, skön för att folk som misshndlat ska fan veta att vi ska inte gömma oss och våra skador och att vi ska fan börja hjälpa åt med detta bekymmer.

Men andra känslan var obehaglig, och jobbig, för att detta är en jobbig sak och vad ska man säga till misshandlade kvinnor? Jobbigt för en själv att se våldet rakt i ögat! jobbigt för att man kanske behöver dras in i något så stort och jobbigt. Men varför ska man tycka det är jobbigt , det som är så fel?

Dom flesta människorna som även jag har fram kallt ett bekvämt sätt att slippa ta i sådanna problem. TYSNAD ! Att bara tiga ihjäl situationen och hoppas det går över av sig själv. Gör det de??

NEJ verkligen inte. Våld har alltid förkommit och vi måste sluta tiga ihjäl detta ämne. Börja prata om det och förska hjälpa dom kvinnor som blir utsatta, att dom känner att detta är så fel att dom VÅGAR säga det och VÅGAR ta hjälp av andra. Inte att det blir pinsmat för oss andra och jobbigt.

Vi måste hjälpas åt med detta och se till att alla får en chans att berätta och ta hjälp!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja men då sitter man här på röven i soffan och små gluttar på hockey. Jag har fördelen att inte behöva titta så mycket, för Micke ser till att referera och skrika högt och tydligt för jämnan så jag vet vad som händer ändå. Söndag idag och nu har ju h...

Vi har kommit till 16 mars och min ny start efter ny året kom aldrig. Jag bara traskade på i samma spår fast ännu jävligare och skygg lappar och offerkofta på. All min energi, vilja, ork och mina visioner har bara jag inte orkat tänka på. Efter v...

GOTT NYTT ÅR 2025 har kommit och jag har lämnat ett år av många minnen bakom mig. 2024 har varit ett av dom jobbigaste åren , men oxå ett år av MYCKE reflektion av mig själv. Jag har lyckats behålla min nykterhet som jag är otroligt stolt över, ...

Ja ha , sist jag skrev var jag eld och lågor över att äntligen få gåbtillbaka till mitt vanliga jobb i hemtjänsten. Jag skulle ÄNTLIGEN få börja prov jobba på 50 % och vara ute på golvet med dom äldre igen. Det blev platt fall. Min handled/arm höll...

Men vilken känsla. Klev upp och drog på mig jobb kostymen. Att bara gå till jobbet och bara göra saker som folk mår bra av är ju fantastiskt. Ingen som ringer och vill byta rad, eller att man ska fixa folk som vill jobba. Att måsta trycka ihop en pla...