Ja ha då har man kvalat in som "rysk" kul stöterska. Efter att ha tagit mig i kragen och slutat röka så har vikten skjutit i höjden    Känner mig riktig valig och som en jäkla kubi. Troligen om jag får in rätt knix på kulan kommer jag att gå väldigt långt som kulstöterska.

Har nu varit utan cigg i tre veckor och det går riktigt bra. MEN jag har ersatt ett dåligt betende med ett annat.

Stoppa mat i munnen "betendet" typ så fort jag har möjlighet.

Till råga på allt så är värmen så satans varm att jag inte kommer mig ut på långa promenader för att Doris tål inte värmen, så det blir korta stillsamma promenader.

Jag älskar värmen, men nu får den fjuna av lite. Typ 20 grader skulle vara bra så jag kan gå längre fortare med Doris.

Nu vet jag att det finns en del som säger i sitt huvud att det är ett svep skäl, och att jag kan ju gå själv en promenad.

MEN den tiden finns inte på mitt dygn. Om jag jobbar heltid så har jag ganska presis 4 ½ timme av fridtid. På dom timmarna ska jag laga mat, rasta Doris och ibland vara till mamma, städa undan och förhoppnigsvis så hinna landa i soffan och bara känna lugnet.

Så nej jag tänker inte stressa ihjäl mig eller min omgivining. Jag tänker hoppas på mindre värme, en lång promenad om dagen med min Doris och förståss det viktigaste av allt. .......... 

INTE STOPPA I MUNEN HELA TIDEN

Att ersätta ett bettende med ett annat är ganska typiskt mig. Att vara beronde av något hör min natur till. Att karatären sviktar och belönings systemet i min hjärna styr över mig är oxå typiskt.  Jag är en beronde männsika och kommer nog alltid vara det. Men bara för att jag är det innebär inte att jag inte kan FÖRSÖKA göra något av det.

Jag anser att så länge man försöker finns det hopp.

Allt hör lixom ihop. Så nu ska jag FÖRSÖKA ta mig i kragen och spara godis chips till helger och inte äta på kvällarna något brak fika. Be till värme gudarna att det blir kyligare så jag kan gå långa snabba promenader med

Få tillbaka tron på mig själv att jag fixar detta utan att falla tillbaka till rökning. Just nu känner jag mig som en vissen blomma, för det är galet på jobbet. Men även det ordnar väl sig som vanligt med tiden. Så nu tänker jag sväla mig resten av kvällen och lägga mig i Mickes famn och gnälla.