Allså vilken dag jag har haft. Jobbet levererade max hastighet dag. Jag och min kollega löste saker som egentligen ligger utanför vårat område. Men bland måste man kliva ut ur boxen och hjälpa männkskor som verkligen behöver det. Och vi klarade det fint. Eftermiddagen spenderade jag på ett möte om att kvaltitets säkra vården. Viktigt och roligt och att man oxå där kan börja tänka i andra banor. Bara för att vi har gjort en sak på ett sätt i 10 år, betyder inte det att vi inte kan prova att göra det på ett annat sätt. Ibland blir det bättre och ibland blir det sämre. Men man får aldrig veta om man inte provar. Det är alltid roligt att när man är på sådanna där träffar då det ALLTID finns någon människa som ABSOLUT hittar fel i allt. Människor som har bestämt sig redan från början att dom ska inte prova något nytt.

Det måste vara jobbigt att hela tiden gå mot strömmen.

Iallafall så i måndags så började jag tänka till om en sak. Bröllopsfoto !   Jag och Mick har varit gfta i 11 år och vi har aldrig framkallat något foto från denna dag. Eller jo, vi har haft en kopierad bild på oss inne i förådet som har suttit på väggen där    Så jag tog fram skivorna från bröllops dagen och började kollla igenom dom.

Herre gud vilken rolig dag det var. Så glad alla var och så glad jag var. Och så många som kom för att fira denna dag med oss.

Sedan är det så här. Jag förstod nu när jag kollade igenom bildera VARFÖR jag aldrig framkallat någon bild. Jag tycker själv jag var enorm.

Vi gifte oss ca 6 månder efter jag magsäcks opererat mig, så jag hade inte hunnit gå ner så hemskt mycket  vikt. Så nu när jag skulle välja bild så var det svårt att hitta en bild jag skulle kunna känna mig nöjd över. Men jag lyckades till slut och hittade en jag kan tänka mig ha på väggen.

Så jag valden en och gick in på nätet och beställde en förstoring i aliminimum. Ja ...fråga inte mig hur den ser ut för jag vet inte själv. Men jag hoppas den blir bra. Sedan passade jag på att beställa en bild jag trollade fram en dag här i soffan medans Tussan (våran katt) fanns. Vet inte hur jag gjorde med fick en otroligt rolig bild på Doris tass och Tussans tass och att lixsom möts.

Har flera gånger försökt detta igen men har aldrig mer lyckats. Tråkigt kan jag erkänna att man inte vet vad man gör ibland.

Sedan började jag titta på andra gammal foton. Hittade då några på mamma. Mamma som frisk. Jag minns om jag tänker tillbaka vilken handlings kraftig kvinna hon var. Hur hon var viktig med hur hon såg ut och hur man alltid kunnde rådfråga henne om saker.

Det är en sådan sorg att just hon skulle få denna sjukdom som har ätit upp allt vad hon var.

Att förlora minnet måste vara en av dom saker som förstör mest. Om man tänker efter så är det minnen man blir glad av, det vi lär oss av, det vi glädjer oss åt och det som får oss att fungera i vardagen. Att inte veta vad man har gjort eller ha en känsla att något skulle hända men inte veta när det händer måste ju vara skit jobbigt. Att inte kunna förmeddla sig om vad man vill eller känner och att aldrig bli trodd måste vara fruktansvärt.

Igår var jag till mamma och hjälpte henne att färga håret, klippte henne och vi fikade lusse bullar. Hon hade en jätte bra dag och hon var glad och tacksam. Dessa stunder suger jag åt mig och kan gå därfrån med en bra känsla. Andra dagar kan vara helt upp mot väggaran. Då går man där från med en känsla av otillräcklighet och dåligt samvete. Jag vet att jag ska inte ha dåligt samvete, men det är lätt att säga, men inte lätt att känna. Men jag lever på mina minnen av dom dagar som är bra och av minnen när mamma var mina mamma.

Sedan hittade jag oxå en massa andra kort. Allså vilka frisyrer jag har haft   och vad många saker jag har fått uppleva.

Här kommer några av dom äldre fototna. Och ja ni får skratta det bjuder jag på.

Alla dessa är bara galda minnen som jag är så glad att jag fortfarade minns. Jag hann oxå med att hitta åt skivan då jag tog med mig Micke och Rebbe till Chile 2011. Åhhh vad jag längtar efter dessa männsikor. Mitt kött och blod. Medans jag satt och bläddrade igenom korten mindes jag stunderna och känslan om hur roligt vi hade dessa två veckor.

Så kläckte jag en ny dröm. Jag har inte på länge haft någon riktig dröm så där, men då kläckte jag min dröm. Det bästa med den är att den troligen är genomfördbar.

Jag vill förnya vårat äktenskap i Chile med min familj där. Detta tåls att undersöka hur man gör och hur man går tillväga.

Det är min nya dröm.

Nu ska jag gossa ner mig i soffan med lilla Dottan. Hon har varit en sådan snäll hund idag och varit hemma. Vi har tagit en kort prommis ikväll för att det är så kallt och hon får frys problem i tassarna direkt.

Om jag kunnde förmå henne att ha skor? Då skulle vi kunna gå ute som vanligt. Undra om jag ska göra ett nytt försök med att lära henne ha skor?

Det är som att hon minns att dom där grejorna inte är roliga, när jag tar fram dom. För hon springer direkt iväg och gömmer sig   

Som jag sa, minnet är viktigt och lär oss saker.