För tre veckor sedan fick Doris problem med ett öga igen. Så ett besök hos veterinären gjordes och det konstaterades att hon hade en hornhinnan skada och en vårta på ögat. Så läkande droppar skrevs ut och skulle tas 6 g dagligen. Ganska direkt märkte jag att hon blev illröd i ögat varjegång jag droppade och nästan värre. Så jag drog ner till 3 g dagligen. 1 v senare var vi på återbesök och jag förklarade att hon blivit röd och att jag gjort 3 g dagligen. Veterinären trodde då att hon troligen var allergisk mot dropparna och efter som hon inte blivit bättre, så fick vi nya droppar och droppa en v till. Men skulle hon bli röd i ögat skulle jag sluta direkt och höra av mig direkt.
Det blev hon. Så dagen efter så ringde jag och veterinären skulle ringa upp, men gjorde inte det. Jag provade igen dagen efter men kom aldrig fram. Sedan blev det helg och vi hade en tid nu i går. Inget hade ju blivit bättre, så igår beslutade veterinären att hon behövde operera igen ögat ( eller det innre ögonlocket syddes fast över ögar) för att ögat skulle få vila och läka. Så Doris sövdes och opererades. Min ångest kickade igång direkt.

Åh igentligen inte för själv ingreppet, utan för att hon nu måste ta pencelin, smärtstillande och kortison. Sist detta behövdes så pajade hennes mage totalt, hon fick en allergisk reaktion av penicillinet. Så det resulterade i akutbesök, med kortison sprutor, och några dagar efter så krävdes dropp för att hon slutade inte kräkas. Det är där min oro ligger. Doris är nämligen otroligt känslig i magen och så tål hon troligen inte olika mediciner och preparat.
Men förhoppningsvis så denna gång vet ju veterinären om hur det gick sist ,så vi har fått ett annat pencelin. Men jag är orolig varje gång jag ger henne medicinen och att lämna henne om hon skulle svälla upp igen och få en reaktion.
Denna gång har jag redan börja ge henne skonkost (ris och vit fisk) för att kanske förebygga och hjälpa magen. Så jag hoppas verkligen vi inte får några bakslag.
Första natten har varit jobbig med tratten. Hon fick sova på golvet bredvid mig, men hon satt och grinade fram till 2 och fick väl för sig att det inte gick ligga ner med tratten och att hon ville upp i sängen.

Så efter 2 gav jag upp och stängde ut henne och då kunde hon äntligen lägga sig ner och sova. Så vi är inte super pigga idag. Men Doris verka må lite bättre idag och börjar vänja sig med tratten. Men hon ser lite rolig ut när vi är ute. Hon är ju en lukt hund och luktar maniskt på saker. Och nu kör hon ju fast i gräset hela tiden. På måndag ska vi tillbaka på återbesök och jag hoppas verkligen att ögat har börjat läka.
Så nu har jag några dagar av ångest och oro fram för mig. Men håller alla tummar och tår på att detta kommer att gå bra och att hon är återställd tills min semester börjar ????