Allså ibland undrar jag ofta på hur mina brukare känner sig till sinnet? Jag vet att många av dom säger att huvudet är ungt fortfarande och man vill så mycket, men att kroppen inte är den samma.
En del har väldigt jobbigt med att acceptera det och en del accepterar det, men pratar gärna om det dom fått uppleva. Både roliga och mindre roliga saker.
Jag är väl inte direkt ladt gammal, men ändå så är detcså att om 5 år fyller jag 50 år.
Låter helt jävla underligt att en säga det och ännu konstigare när jag ser det i text. Men det är sanningen. Ålders kris?? NÄ... det har jag nog inte, men man börja fundera på andra saker när man stiger i ålder. Tex här om dagen ramlade vi in på samtalet testamente. Ja vi har bara ett barn, vi är inte gifta och Micke är 6 år äldre än mig. Behöver vi skriva något ...... nja eller jo kanske. Begravningar, hur vill man ha dom? När jag dör vill jag inte att Rebbe ska ha massa måsten. Måsta ta olika krångliga beslut, jag vill göra det enkelt för henne, jag vill hon ska måste besöka en grav och ha ett måste att plantera blommor osv. Lite tidig är det väl att börja skriva ner sådant, men vad jag menar är att sådana tankar dyker upp ibland.
Men till dagens ämne.
Satt idag och skulle plocka hem lite nya musik och ramlar över lite gammal hederlig punk musik.
För er som inte vet, men jag hade tuppkam i min ungdom. Jag var en liten motståndare till allt som var "normalt".
Ganska uppkäftig ibland tror jag. Lärarna på högstadiet var nog rätt säkra på att denna flicka skulle ha en ganska brokig framtid.
Men jag vandrade den vägen bara en liten stund och sedan vek jag av den. MEN idag när jag hittade
Strebergs
Asta kask
Ebba grön och några andra band, kände jag samma känslor jag kände då.
Jag vill göra uppror. Det finns så många personer som sitter på sina höga stolar och tittar ner på oss som skriker efter hjälp och det man får till svar är bara tom helt värdelösa ord.
Troligen tror dom att vi är nöjda med dom svar man får, men så är ju inte fallet. Men vi är vuxna och mogna och vi fortsätter vänta och hoppas på en förändring, bara för att man är lärd att inte vara obekväm och att man ställer inte till bråk eller ifråga sätter vissa saker.
Vad skulle hända om man flippade och bägaren rann över?? Om man helt enkelt sa det man ville? Vad skulle hända då.... ??
Ibland lockande, men jag är vuxen och mogen nog först att nääääää gör det inte.
Men summan av detta är att jag är samma människa som jag var när jag var 13 år, men med lite mer erfarenheter.
Tänk om jag blir dement på äldre dagar och då börjar mitt anarkistiska liv ....hahahahhahahha.... hoppas
Och hoppas jag får lyssna på punk och hårdrock.