God morogn vänner !

Familjen Lindgren blir provade i tåla med kan jag lova er. Två första dygnen var "känna av" tid för lilla Doris !

Igår kväll tänkte hon....

-Nu känner jag dom här mammorna så nu kan jag börja testa vad dom går för....

Efter våran cykeltur  (givet satt hon i korgen inlindad i en varm filt) som bar i väg till stan, Björkis och så var jag en tvvärris förbi jobbet och visade henne, så cyklade vi hem.

Allt vart ju väldigt spännande och jag såg att gumman var trött. När vi kom hem vid 12.15 så fick hon äta mat och la sig och vila.

Efter en stund fick vi främande, och hon var ju tvungen busa lite. Sedan bumms i säng igen, och plötsligt började hon kräkas   

Mamma hjärtat blöder när jag ser att dom små inte mår bra. Så jag satt med henne på golvet i två timmar och tills hon kräkts upp allt. Ringde uppfödaren och hon lugnade mig att hon troligen bara har fått i sig något. Sedadn sov lilla gumman från 14.30 till 17.00, hon reagerade inte när Micke komme.

Min slutsats av det hela är att jag gick för hårt fram och det vart för mycket för henne....hon är ju bara en lite babys.   

Men på kvällen vart det FULL FART på lilla Doris.....hon var tokig. Sprang runt, kastade leksaker, bet i stolar och skällde.....hahahah

Känndes ändå skönt att se att hon inte var sjuk. När vi skulle ut så vägarade hon gå i koppel, satte sig bara ner och stirrade fåningt på oss..... vägarade gå helt enkelt.

Så nu blir det koppel träning på högsta nivå. Vi har låtit Doris gå själv men känns som man måste vänja henne med koppel och belöna henne med att när man kommer till gräs områden få hon springa lös.

Men summan av kardemumman så börjar hon känna sig trygga med oss och trotts är ett måste från henne   

Men fortfarande så kissar och bajsar hon ut, sover hela nätter och vi har vunnit kriget om soffan    

Hon börjar acceptera att hon ska ligga i hennes säng när vi ser på tv.

Duktig Doris..!!!!

Hej på er.

Nu har snart lilla Doris bott hos oss ett dygn. Hon är en lite guld klimp ska ni veta. Jag har haft hundar förr men aldrig varit med om snällare valp.

Hon har bara kissat inne 1 gång under detta  dygn, resten har hon gjort ute varje gång.

Själv håller man på att förvandlas till en bayby pratande maskin   

Säg mig värför man pratar baby språk med dessa små karbater? Behöver man det bara för att dom är otoligt sockersöta?

Jag har oxå halv brutit tån när jag var tvungen kasta mig ut i hallen när doris uptäckte att Tussan var på hallgolvet.

Men snäll som Doris är så stannde hon när hon insäga att "stor mamma" nästan ramlade i hasten och tyckte förmodligen att jag såg och lät konstig.

Idag har vi börjat öva på att hon ska sova i sin säng på golvet. Så jag har mega mycke sockerdricka i armen nu,när jag legat i soffan och hallit en hand på henne när hon ska sova. Men allt har gått väldigt bra och hon somnar ganska fort.

Idag har Doris oxå träffat på Tussans tass. Vi ett tillfälle så vart hon lite för närgången och Tussan klippte till !

Doris skrek intem en backade rätt snabbt och satte sig en bit bort och funderade nog över vilken konstig grå sak som inte ville leka.

Tussan själv håller ett vakande öga på henne 24/7 och verkar acceptera ändå  att hon finns här. Det är lite som att hon ser att det är en liten valp för hon är inte jätte rädd utan utmanar Doris ibland och går retfullt över golvet.

Men att det är job med valpar hade jag ju räka med. Men hon är då så snäll att man väntar bara på när det kommer ett kiss och bajs bakslag. Men jag är skit rädd för att hon ska få i sig något olämpligt. Hon är som en dammsugar. Hon äter allt hon hittar. Ute slikar hon i sig sten,löv och allt som egentligen kommer i hennes väg. Så mungrävning är standard när vi är ut.

Nu vakande lilla gumman,så nu blir det mat och ut. Nu är det bråttom.