Måndag och jag har turen att få jobba kväll idag. Kanske inte så många som skulle säga att det är tur. Men jag tycker det idag. För sedan jag började utbilda så jobbar jag mest bara dag 7-17, och detta med för att jag hinner aldrig göra dom saker jag behöver göra på dagtid. Nu är det kanske inte världsviktiga saker, men endå saker jag behöver. Så idag var jga faktiskt glad över denna arbetstid. Men då ringer våran fantastiska planerare och frågar om jag kunnde tänka mig att jobba dag istället för kväll. Så då satte det dåliga samvetet igång direkt och jag vet att dom behövde mig, men jag tog mig i kragen och sa nej denna gång. Jag ville ha min kväll och göra det jag tänkt. Förr i tiden var jag otroligt snäll och ställde upp mycket och gick ut extra när det behövdes. Men sedan jag fick denna värk problematik så har jag slutat med det. För att jag känner väl mest att jag måste först kunna klara av att jobba min heltid och inte ta på mig extra och kanske bli sjukskriven. 

Jag hoppas att mina kollegor förstår att det är inte för att jag är lat och ovillig. Utan det är för att jag vill bespara mig onödig värk och sjukskrivningar. Men det dåliga samvetet sätter igång dirket och börja mala. 

Just nu befinner vi alla oss i världen i en pandimin. Denna har snart på gått i ett år och folk börja vara less att hålla sig till restiktioner. Jag fattar egentligen inte varför. Är man förkyld eller har minsta tecken på förkylning SKA man vara hemma, vuxna som barn. Idag möttes jag av nyheten på tv att lärare och förskoleföräldrar skickar sina snoriga barn till skola och förskolor.

Att lärare får ta onödiga diskutioner och får nästa skäll av föräldrar för att dom inte får lämna sina barn. Den vanliga kommentaren är " men denna årstid är ju barn snoriga jämt" det är ingen Corona........

Men hur vet ni det föräldrar? 

Efter som detta virus är ett lurigt virus så vet man ju inte om det är ett vanligt virus eller ett farligt virus. Och bara för att man kanske inte DÖR av det, så sprid det omm vi inte håler oss hemma när vi har förkylnings symtom. Visst förstår jag att vabbandet blir mycke för vissa familjer, men kan verkligen jobbet vara viktigare en dina barn? 

Sedan finns det dom som säger att , jag kan inte vara hemma från jobbet.

Men verkligen..... tänk efter riktigt noga. Jo det kan vi om vi är sjuka ellerom våra barn är sjuka. Vi har systemet med vabb i Sverige och har man ett jobb, där man inte får vara borta när det är nödvändigt tycker jag man bör prata med facket om detta. 

Jag förstår verkligen inte varför vi vuxna ens tar diskutioner om detta och frågasätter personal i denna fråga. Vi har riktlinjer just nu i Sverige angångde detta virus och vi bör följa dom om vi vill bli av med detta virus och hålla det tillbaka så mycket som det går. Så länge vi inte följer restiktionerna, kommer det att ta bara längre tid innan vi kanske kan återgå till våra vanliga liv. 

Även om man inte jälv är skärskild rädd för detta virus och inte är i en risk grupp, så är ju svårigheten att vi kan sprida det till personer som är det. 

All ärldens folk måste hjälpas åt och jobba mot samma mål. Så jag har svårt för att förstå varför föräldrar skickar sina snoriga barn till skola och förskola och personalen får vara snorpoliser. 

God morgon på er alla läsare, om jag nu har kvar några. Nu var det ett tag sedan jag skrev här. 

Av den enkl andledningen att jag jobbar nu full tid efter jag varit sjukskriven. Jag har typ ingen ork och tid över till datorn. 

Allså jag fattar verkligen inte hur en del förälsdrar som jobbar heltid, har kanske 2-3 barn i mellanstadiu ålder, som alla tre har aktiviteter som ska göras på kvllarna med att skjudsa hit och dit, sedan laga middag till alla munnar, blockabort och sedan streesa iväg för att skjudsa och sedan typ 1-2 timmar sedan hämta, och sedan se till att ungarna får kvällsfika och sedan se till att läxor görs, och att dom kommer i säng........ 

Sedan frågar vi oss VARFÖR vi lider av psykiskohälsa??? Jag får typ ångses när jag bara tänker på stressen som föräldrer och stressen för barn att vara med i alla coola sporter. För det är ju typ en status oxå att om man är med i vissa sporter är man ju som cool. 

Jag själv kommer hem efter 17. Då lagar i mat och har väl ätit ca 18. Vilar mig en 15-20 min eftermaten. Sedan går jag en promenad på 1 timme ca med Doris. är hemma ca just före 20. Tar mig en dusch och kryper ner i soffan ca 1 timme. Går till sängen kl 21.30 , för att sommna ca 22.10 . 

För att orka börja om igen kl 5.28 PIP ......... 

Jag har ingte allts en stressig fritid, men ibalnd känner man att kvalitets tiden är för nära och kära är för liten. 

Nog om detta. 

Igår ar det 8 veckor kvar tills julafton. Satan igatan vad tiden springer iväg. Jag har ni gått runt och tjata för mig själv i mina hjärna att NU ska jag kolla öer vad som ska inhandlas i julklappsväg så det blir gjort och jag slipper sitta där sisa två veckorna och tänka. 

Idag har den dagen kommit. 

Jag ska sätta mig ner efter detta och lista upp vilka jag ska köpa till och vad jag ska köpa. Sedan ska jag beställa allt jag kan beställa från nätet. 

Igår var vi ute och åt "La maffia" familjen(det namnet fick vi i Gran Canaria av en bartender som skrattade varje gång vi kom till baren allihop). Allså med Mickes bror Stefan och hans familj,Kalle och vi. Man mäeker nu att ju äldre vi blir, ju fler blir vi. Efter som våra egna barn nu börja träffa partnes. Så igår fick vi träffa Jellans kille. 

Rebbes kille Oliver är nu gammal igården och som en injuten i våran familj. 

Snön har kommit till Skellefteå och förra veckan var det dags att vinte sko bilen. Jag brukar vara i tid med detta, men det vart något fel och jag kom i otakt. Så jag fick åka upp på Solbacken på kvällen och stå i en OERHÖRT lång kö. Det tog ca 2½ timme att få på vinterdäcke. Men nu är dom på och jag känner mig säker igen när jag kör. 

Jag har nu i veckan oxå börjat om med att utbilda folk i det nya data systemet vi inom vård ska börja andvända oss av. Så lilla Doris har börjat om att vara hos sin dagmatte. Jag är så glad att jag har hittat en som vill ta sig an min lilla hår boll. Just nu gör hon verkligen skäl för namnet hårboll. Hon är i perioden då hon löser päls. Jag hatar det. DEt rammlar bara hår av henne och hon har ju korta småa år som ibland fstan i fötterna och för ont, hennes hår fastar ÖVERALLT. i soffan, på alla mina kläder...ja ni fattar. DEt ser så jävla ofräscht ut med håriga kläder. Fast jag rollar dom och försöker hålla detta under kontroll så under dessa tider är det över jävligt. Hår är en nackdel med att ha djur. Sedan gör det ju inte saken bättre med att jaghar en vit und oh bara svarta kläder. 

Idag har jag en del saker på min göra lista. Nu ska jag först städa upp på balkongen. Jag hade ju täckt öer mina utemöbler så fint tyckte jag, men förra veckan var det storm och allt jag lagt ihop under preseningen har blåst ut. Så nu ska jag göra om och göra rätt. Sedan blir det promand med Dottan. Efter lucnh ska jag och hälsa på mamma och ta med mig lite fika. Sedn blir det en fard till Innansjön. där vi ska äta surströming till middag. Så om jag hinner idag ska jag ta fram mitt pussel jag har pausat i. Det har nu legat i min garderob i ca 2 veckor och nu har jag blivit sugen på att bygga igen. Så det ska gå komma fram idag. 

Så även denna lediga dag kommer att försvinna. 

Ha en bra fortsatt söndag på er alla. 

Men herre gud vilken resa av nostalgi jag gjorde igår. Micke hade hittat en serie på SVT. En komedi serie i 6 delar som vi ska se i helgen. Men vi tjuv tittade på ett avsnitt igår. 

Den utspelar sig på 80 talet. Men förbannat vad man kommer ihåg saker som man glömt. Allså serien var underbar och rolig. 

Detta tog mig tillbaka till 30 år tillbaka i tiden. Min barndom. Nu är jag ju född i slutet av 70 talet, så i mitten och slutet av 80 talet så hade jag min ungdom. 

Vem kommer inte ihåg alla leksaker som kom då. Heman , Barbie, Star wars och en massa mer. 

Kommer någon ihåg dom här .....

Det är självlysande larver. Jag hade några stycken och det coola och nya var ju att dom lyste i mörkret. Så varje kväll gick jag och la dom under en lampa innan jag skulle sova. 

Modet på den tiden var ju oxå coolt. Mycke neon färger och benvärmaran kom till. Stora fluffiga frisyrer. Mycke hårspray. Vem av oss som var barn har inte haft en sådan här solskärm ....

Dom fanns i olika färger med olika texter. Inte för att jag vet om hjärnan skyddas om man har hela huvudet framme. 

Min mamma har alltid följt modet och tyärr gick hon modet lite före ibland. Så i 2:an klippte hon mitt långa hår snaggat och satte på mig pastelfärgarde kläder    Dom skolfotonen vill jag helst slippa se. Bockstyrecykeln gjorde entre, men jag fick ALDRIG en sådan. Alla hade det. Jag kom ihåg att det var så coolt och man såg så snygg ut när man "låg cyklade". Men mamma hade fått för sig att det inte var bra för ryggen, så jag fick en ny cyckel som var blå och dubbel stångad.

I slutat av 80 talet började jag lyssna på rock. Rocken blomstade ju och alla sorts band kom. Vem av oss tjejor kommer inte ihåg Skid Row. Sebastina med sitt långa hår som han kasta fram och tillbaka. Hans blåa ögon och hans farliga blick. Jag spelade in videon på band och såg den varje dag. MTV var oxå poperlärt. Man kan nog säga att det var dådtidens Spotyfi. 

Microvågsugnen kom till dom svenska hemmen. Jag och mamma hade flyttat till Boliden och hon var ju bara tvungen att följa modet, så hon köpte en. Den var STOR som ett hus, men oj vad nöjd hon var och jag. Nu kunde jag koka en kopp vatten på 2 min    Jag kom ihåg att hon demostrerade det för alla vänninor som kom till oss. 

Maten man åt var husmanskost. Pizzan man fick då var varma mackor. Jävligt lyxigt och gott. 

Jag kom ihåg att vi hade en sådan där kiosk lucka brevid där vi bodde. Dit kunnde man gå och köpa sig lite godis och man kunde köpa glass. 

Jag kom ihåg när glassen X-15 kom. Den var så djuriskt god. Sedan hade man ju Stor struten. Den köpte man när man ville ha den STÖRSTA glassen. 

Allså vilka tider. 

På den tiden fanns inga mobiler och man var ute och lekte. Man hoppade rep, eller Twister (det var ju ett stor gummiband man hoppade ut och in i och gjorde möster med benen. Var man lite mer busig , så var det att springa och ringa på dörrar hos folk och springa därifrån. Var mest dom tuffa som gjorde det. 

Men endå helt oskyldiga lekar. Livet lekte på något sätt kan man känna idag. 

80 tale det var grejor det. 

Det var bättre förr konstaterade jag lite smått för mig själv. 

Ibland får vi vanliga "odödliga" (för det är ju det man tror) få se döden. Att dö , att inte få finnas mera är en känsla som känns skrämmande, iallafall för mig. Att prata om döden är att prata om en massa gissningar. För ingen av oss vet hur det är att dö, vad som händer när man dör eller hur vi ska dö. Vi vet bara att vi kommer att dö någon dag.
Igår gick jag in i ett hem där döden satt bredvid mig och väntade på att få göra entré. Tyvärr så i detta hem bör inte döden vara. Det finns fullt med liv. Barn som springer runt, som just börjat sina liv. När en ung människa blir sjuk och inväntar döden är det något helt annat än när en gammal människa väntar på att döden. Det är då det ofattbara inträffar, det ögonblick vi "odödliga" tror inte kan hända oss.
Vad säger man till en ung människa som väntar på att dö. En person som lever för dagen och som hoppas på att idag är väl inte dagen jag ska dö.
Som har ett behov att prata om det så onaturlia och främmande som man inte vill ska komma, vad säger man?
Vad som slår mig är att hen kämpar, kämpar för att inte ge vika för döden och håller den på avstånd. Att hen upprepar, att jag har inte tänkt dö än.
Trots att kroppen är trött och gör ont. Trots att sjukdomen har tagit av hen den störta livs kvalitet.
Att inte klara sig själv till fullo.
Jag blir otroligt förvånad att hen kämpar och är så positiv ändå.
Hur skulle man känna om man visste att man skulle dö? Hur skulle jag förhålla mig till det själv?
Jag får nästan panik av att inte få finnas längre.
Skulle man vilja att alla runt en bara lever på som vanligt och ha allt som vanligt som möjligt, eller är det ens möjligt ?
Men en sak jag reflekterat över är att tyvärr när man som människa hamnar i kris/katastrof läge försvinner det personer runt en.
Inte för att dom inte orkar med en, utan för att dom vet inte vad dom ska säga.
Jag visste inte heller igår vad jag skulle säga. Men jag vill inte bli den person som undviker och tittar bort för det obekväma. Vare sig det är i mitt jobb eller som medmänniska.
Jag tror att vi behöver inte säga så mycket, utan att bara lyssna och bekräfta den person vi har framför oss.
Sedan jag började jobba med äldre så har döden blivit mer verklig för mig. Jag har varit med när människor har lämnat jordelivet. Men fortfarande så är det mer naturligt att en gammal människa dör.
Men när det är en ung person blir det något helt annat.
Döden blir skrämmande och overklig. Men kan vi som medmänniska hjälpa den som väntar och göra dagen lite lättare, bör vi försöka.
För kommer jag själv i den situationen önskar jag att folk inte undviker mitt öde.

Kan det vara så att man är roligare när man är yngre? Förr tyckte jag att jag skrev roligare, hade mer sjuk humor och fick till bloggandet. 

Blir man tråkigare ju äldre man blir? Ofta kan jag tänka "att detta ska jag skriva om" på bloggen. Detta blir roligt. Men när jag väl sitter här blir det inte alls så roligt    Då försvinner allt det roliga jag tänkt skrivia om, ELLER är det så att man inte riktigt våga skriva om vissa saker för man tycker kanske att man är lite för utanför boxen och kanske är rädd att trampa någon på tårna eller rädd för att uppfattas som en idiot? 

Egentligen vet jag inte riktigt svaret, men en vis blockering kommer. Om den är bra eller dålig får ju ni som läsare avgöra. 

Iallfall så idag stapplade jag mig upp kvart i 6. Gjorde klar Doris med bajs och kiss runda, gav  henne medicin och mat. Packade min lilla väska med bad saker och begav mig mot badet. 

För första gången sedan jag börjat simma så har jag idag lyckats med något fantastiskt. Jag simmande om en tjej 2 gånger. Tänk er att ni kommer simmande i snigelfart. Ni inser att ni har en möjlighet att simma om en person. Jag tar sats och tar ur mina sim tag till max, jag närmar mig , jag kommer upp brevid och jag lägger i super växeln OCH jag är helt plötsligt om tjejen..... Förbannat så roligt.    Efter denna insedent så gick simmningen som en dans idag. Jag gled fram som en val i linje med vattnet. Så nu är jag hemma igen har hunnit fika frukost och nu sitter jag här med Doris på ena sidan inlindad i en filt med mig. 

Nu är det vila fram till kl 11 då vi ska gå en lång promenad. 

Det har ju varit förbannat lätt att simma och träna ordentligt nu dom här 3 veckorna jag har varit sjukskriven. Tiden har ju liksom funnit, men nu till veckan börjar jag att jobba heltid igen och tiden blir lite mer knap. Jag har betsämt mig för att simma endas dom dagar jag är ledig. För hur det än är så att hinna jobba full tid, ta hand om min hårboll som oxå får mindre tid med motion och sällska, så vill jag inte stressa hem och vålds rasta henne för att sedan skynda iväg och simma och lämna henne igen. 

Så simmandet blir dagar jag är ledig. 

Igår firade jag ju 1 år som rökfri. Sjuk stolt över att jag inte behöver dessa pinnar längre. Visserligen snusar jag och jag vet att endel säger "ja ha med du snusar ju" ja visserligen, men att snusa är betydligt bättre än röka och jag snusar väldigt lite fortfarande. Så jag känner inte alls att jag är lite sämre än dom som slutar utan snus. Jag har provar SÅÅÅ många gånger att bara sluta utan något annat hjäpmedel och ALDIG lyckats. Nu har jag lyckats med lite hjäp och jag är sjukt glad för det. 

Min kompis Camilla var så gullig och bjöd mig på en lunch och vi han snacka  en del skit. 

Jag har oxå hittat en ny töntig hobby. Jag älskar att fota svampar. Allså har ni tänkt på hur många olika svampar som bara ploppar upp över allt nu på hösten. svampar i alla former. Vissa är ju rätt coola, andra vackra och endel rätt fula. Men jag tycker dom är gulliga och just nu när jag är ute och går är jag och ligger och fotar dom i tid och otid. Doris börjar vara less att invänta mig varje gång. Försöker och få till ett foto med henne, att hon ska stå och lucktar på en gullig svamp. Men tyvärr är hon helt ointresserad av dessa   

Idag ska jag få träffa mamma för första gången på mer än 6 månder. Ska bli spännande! Jag och Micke ska fara och handla mat och åka till mamma och äta med henne. Vi får inte kramma henne få se hur det går. Jag hoppas hon blir glad och att hon känner igen mig. 

Ha nu en super bra helg allihopa. 

Allså kollade in nyheterna direkt i morse kl 6, för jag var så nyfiken på att kolla hur debatten mellna -trump och biden hade gott. ag var nästan sugen på att kliva  upp i natt och kolla på den. 

Men som jag förväntade mig var tydligen den en katastrof. Med två förvuxna bebisar som tyvärr inte ha fått lära sig hur man uppträder som en ledare för en JÄVLIGT stor nation. vad jag inte kan fatta att det är tillåtet att gör personanngrepp, smutskasta varandras familjemedlemmar och avbryta varandra i tid och otid. 

Det första jag fick lära mig var att om någon pratade, fick jag vänta tills det var min tur. Både i skolan och hemma. Jag fick oxå lära mig att man gör inte personangrepp bara för att såra någon. 

Jag har väldigt svårt att förstå att detta folk ens villj ha denna Trump på första plats och föra landet. Han är ju en STOR JÄVLA idiot rakt igenom. Narkosisstisk och han lever i en helt anna värld än vad vi andra gör. 

Idag gott folk är det sista dagen på sep och vi går in i hösten. Jag har en sak jag ska bli bättre på. Att tända ljus. Jag har en massa små ljus lycktor utställda i min lägenhet, men jag glömmer att tända dom. Det ska jag bli bättre på. Jag har redan börjat att alltid tända på bordet när vi äter. Mysigt och det ger som ett typ av lugn kan jag tycka. 

Sedan är det så att i morgon är det 1 år sedan jag drog ett bloss på en ciggaret.

STORT GRATTIS TILL MIG ! 

God dag mina läsare 

Egentligen ville jag skriva god morgon, för det känns så för mig fortfarande, fast när jag kollar på klockan är den redan 12.30. 

Jag har motionerat hela förmiddagen. Klev upp , rastade Doris, gjorde mig iordning och for och simmade i 1 timme. Hem fikade frukost, då ringde dottern och ville ut och gå med hundarna. Så jag har nyss kommit hem efter en promenad på 1½ timmes promenad. Sedan iväg och handla och nu äntligen hemma igen. Halva dagen redan gjord. För mig går det perfekt just nu. Värken har börjat avta och jag lägger mitt fokus på att nu jävlar ska jag blir bättre. Min nya medicin då? 

Ja jag vet inte vad jag ska säga om den. Jag har ätit den i drykt en vecka nu och i lördag fick jag ont i magen och nu söndag och måndag har jag haft  ofrivillig tarmtöming så fort jag har ätit. Mått illa och inte vilja äta. Min första tanke på söndag var att jag fått en magsjuka. Men igår kollade jag upp min medicin och ser ju att det är vanligt att man kan få denna symtom av dessa tabletter. Så igår tog jag ingen på kvällen och idag är jag bra. Där av ett steg bak. MEN jag ska hålla ut och börja om att ta dom till helgen och om jag blir dålig igen , så vet jag ju att det är dom som orsakar detta. MEN min träning som jag gör två gånger per dag och det jag simmar har gett resultat. Jag har mycke mindre värk och jag sover betydligt bättre. Så jag är AS nöjd över det och tänker fortsätta framåt. 

Sedn är det ju ett pluss att man lyckat minimera vikten med 2 kg. 

Idag tog jag och Rebbe en ny runda. När man är hundägar går man ju en hel del och jag har nu typ gått samma rundor i 5 år. Man blir så less.... Så idag gick jag och Rebbe mellan Lejonströmsbron och Mobackendammen. En promeand på 1½ timme i lagom tempo. Sedan är det skog och älven ligger länst med, så det är väldigt vackert och stillsamt. 

Dom senaste två dagarna har jag uppmärksammat att Doris har åter iegn börja må lite illa. Hon snorklar mer när man går och bildar mer slem. Sedan är hon ovillig att gå ut överhuvud taget. Fullt förståligt om man mår illa som hon gör. Så idag under promenaden började hon kräkas. 

Jag bilr väldigt fundersam på vad som kan ha retat upp hennes mage, då hon typ inte äter något annat än foder. Forder som hon äter speciellt för att hon har en känslig mage. Men jag har varit här förut och jag påbörjar en behandling med omeprazol idag. Jag har inte rådfråga någon veterinär, men jag känner min hund så jag provar detta först och blir hon inte bättre på några dagar så ringer jag veterinären. 

I veckan öppnar mammas bonde upp dörraran för oss anhöriga. Jag känner mig nästa nervös för att träffa mamma igen. Drygt 6 månader har gått och känner hon igen mig när vi kommer. Tyvärr jobbar jag torsdag, men tänker att jag ska försöka få till en middag med mamma på fredag eller lördag. Ta med lite mat och äta med henne. 

Det ska bli roligt att få träffa henne men lite orolig är jag , för hur mycket sämre hon har blivit sedan sist. 

Livet rullar på och jag siktar framåt till julen. Jag längar näste till den, för sedan är det ny år och vad väntar då? Att vi ska få avsluta detta år, jag tror det är många som väntar på det. Tyvärr tror jag att våra restriktioner kommer att hålla i sig in på nästa år och, men jag hoppas vi snart kan hitta ett botemedel till detta virus. 

Nu ska jag krypa ner under filten med Doris och mysa mig varm. Sedan ska jag fixa en go middag till Micke kommer hem. Älskar att överska han när man har tid ! 

Ha en bra dag alla för det ska jag. 

Vakande till nyheterna som vanlingt. Det handlade om en rättegång i Usa mot två poliser som varit inblandade i en skjutning som slutade i att en kvinna dog. 

Polisen fcik i uppgift att göra en rassia i en lägenhet där det skulle finnas en knarkkliga. Polierna åker dit och dom går in i fel lägenhet tyvärr. Dom smyger sig in för kunna ta dom på bar järning.Paret som bor där tror då att det är inbrott och karln i huset öppnar eld mot polisen direkt. Vilket gör att dom öppnar oxå eld mot personen med pistol och tyvärr träffas kvinnan av flera skott under dett förlopp. 

Otroligt tragiskt. Både att polisen gick till fel adress och att Usa har dessa vapenlagar , att man får köpa vapen hur som helst. 

Missnöjet var nu att poliserna åtalas inte för mord på kvinnan utan dom döms för att dom har framkallat fara för paret och dom andra som boend i hyreshuset. Vilket jag kan tycka är en rättvis dom. För hade inte mannen i huset öppna eld hade troligen inte poliserna det heller. 

Nu har det ju alls varit en massa demostrationer, kravaller och våld i denna stad. Allså vad har det blivt åt folk. Om man nu vill från komma dessa skjutningar och våldet, så kan det väl inte vara med våld man kommer dit? Det är en viss skillnad mellan att demostrera för det man tror på, och att skapa kaos, våld och förstörelser runt sig. De senaste året har man sett demostrationer som jag egentligen inte kallar demostrationer. Folk som slåss, kastar skaer runt sig,förstör saker, skriker och är allment dumma i huvudet. Jag vill bara påpeka att meddelande ni vill få fram, kommer inte fram! 

Jag vet nu folk är rädda i och det är därför man köper pistoler. Men varför är man rädd? 

Jo för att dom kriminellagängen får löpa fritt och dom gör som dom vill. Detta problem finns nu även här i vårat land. Personer som tror sig vara över lagar och förordningar. Klaner och gäng som skrattar det svenska samället i ansiktet. 

Jag blir sjukt proviserad när man ser på nyheterna om att polisen ifrågasätts hur dom jobbar och om dom inte har andvänt lite för mycket våld! 

Visst fan finns det röt ägg bland polisen säker, men dom är ju inte överhängade. Vill bara säga till er som frågasätter detta, ställer er frågan själva om ni skulle vilja vara polis idag. 

Vårat samhäller är våldsamt och oberäkneligt nu förtiden. Jag är för att polien ska få andvända det våld som kräfs i den situation dom är. Men vi håller på att gå til ldet att poliser inte ska få ta i brottslingar. Visst har vi en polismyndighet för att dom ska hålla busarna från allmenheten oh för att vi ska upprätthålla lagar och förordningar. 

Låt som göra det då tycker jag.