Jo ho mina läsare nu har jag på 1 timme vikt mina kläder, damsugat min ortoligt stora lägenhet och fixat en köttfärsgratäng. Känslan att damsuga med en helt SPRILLAN ny damsugarpåse är gudomlig. Allså helvete vad den suger då?   När man ser att skräpbitar som ligger typ 2 cm från munstycket sugs in så blir man så glad! Synd att damsugar påsar är så dyrt. Annars så hade jag bytt varje gång jag damsugar.

Allså orken finns där tydligen bara jag sparkar igång lat masken. Nu har jag två timmar tillgodo och jag ska duscha blogga och förberedda mig på att vara utlånad ikväll till Klintforsen hemtjänst   

Först undrar jag vart ligger det? Hur stort är området och kommer dom att vara trevlig när man kommer som utböling?

När jag började mina karriär inom vården så vart man en slit och släng kanin. Som vikarie så har jag nog snart varit på alla områden i Skellefteå kommun.

Moröbacke, Getberget, Väst på stan, Älvsbacka , Centrum, A-torp, Norrböle och Nordanå   

En efterenhet rikar blir man alltid när man åker till ett annat område och jobbar. Fast vi jobbar inom samma område så jobbar vi väldigt olika.

Ikväll ska jag bestiga området Klinforsen alltså och jag känner nu att det kommer troligen att gå bra.

Jag lägger på mig mitt snällaste lende och förbereder mig på gammlingar som tycker det är SÅÅÅÅ jobbigt att få ny.

Jag har oxå glömt berätta att i veckan har jag fullt ansvar för Stinas djur  ute på gården    Ett väldigt ärofyllt åtagande. Och igår var jag dit, men såg ingen kottis. Men får väl se idag när jag åker dit om han har varit och ätit av maten.

Själv rorar hon sig på dom sju stora haven med fest och kultur. Roligt och det ska bli spännande att höra vad dom tyckte om kryssningen när dom kommer hem. Nä nu ska jag skrämma bort katten "Bosse" som sitter och mördar glor in hos oss på våran balkong. Inte för att det gör något att han sitter där man jag ska röka och då kommer han inte att vilja vara med mig.   

Ha nu en bra dag och tänk på att alla vi människor är olika och tycker olika. Alla gör som man vill själv !

Allså vad håller på att hända med mig? Dom sista veckorna har jag ALDRIG haft problem med att sova till 9.00 eller mer   Snarare att jag har problem att kliva upp. Håller jag på att bli en undom igen? Jag förvånnas nästan varje morgon när jag vaknar med ett ryck och tänker . . . .vad fan händer.

Många av er kanske tänker, men vad skönt att hon kan sova ut lite. Och det är det men jag tänker endå, varför denna trötthet?

Jag lägger mig i tid. Sista tiden har min kropp liksom kämpat med att jag känner mig slut och trött.

Motion är inte att tänka på. Jag vill men just nu känner jag att jag orkar inte!

Varför då. . . . .jag måste ju egentligen motionera lite och jag vill , men det känns nästa omöjligt just nu.

Kanske måste ta mig till vårdcentralen och kolla så jag inte har någon vitamin brist i kroppen. Känslan att gå dit är dela. När man börjar nå min ålder som kanske inte är jätte gammal, men endå en ålder då det inte är  OMÖJLIGT att man kan ha utvecklat farliga sjukdomar skrämmer mig. Jag vet  att jag inte  är ensammen som tänker dom här tankarna men dom är som en irriterande finne i rörven. Att jag ska ha cancer fulla magen ( brösten är jag säker på för dom knådar jag sönder en gång  veckan i jakten på en knöl) eller på något ställe där man inte kan åtgärda det.

Tanken att det kan vara något enkelt som bara lite vitaminbris finns som inte i mina tanke banor.

En gång för typ 1 år sedan var jag till vårdcentralen. På grund av att jag har som ont på höger sida under revbenet . Har haft det till och från LÄNGE nu. Kolla först vad som satt där och fick tillsvars lever    Givetvis hade jag då lever canser och hade troligen inte mer än några månader på mig att leva. Men trots rädsla tog jag mig till läkare. Dom tog lever prov, kände och klämmde och sedan fick jag göra ett ultraljud oxå. Men värderna på lever var bra, och dom såg ingenting på ultraljudet. Dom sa att om detta fortsätter besvära mig så kunnde jag återkomma. Jag har haft kvar besvären, men känner MIG som ett fjolligt besvärs som springer dig igen.

Jag gillar inte när dom inte hittar orsaken när man söker hjälp. För då går man hem och tänker att . . .. ja ha tänk om dom missat något, tänk om dom inte har gjort rätt undersökning för att kunna upptäck rätt? Man hör ju jätte ofta om hur doktorer har missat knölar eller inte kollat rönken ordentligt.

Känslan  att inte bara kunna känna att, okej det visade ingenting så det var inget, infinner sig liksom inte. Kanske beror detta på att jag fortfarande har en konstig mulande verk under höger revben.

Det konstiga är att ibland kan jag ha det i flera månader och så försvinner det och jag känner inte av det ,och så kommer det tillbaka. . . . ?

Då tänker jag oxå att det kan ju fan inte vara canser för den flyttar ju inte runt, kanske sprider sig men flyttar inte runt.

Så det gör mig lite tryggare. . . . .

Är man LÖJLIG eller bara DUM I HUVUDET?   

Troligen en mix  kanske. Men iallfall så sista tidens trötthet skrämmer mig lite. Jag brukar inte känna mig så här slut.

Så nu har jag snackat mig runt detta problem länge så nu ringer jag och bokar en tid på vårdcentralen.

Vad ska jag söka hjälp för då?? Min trötthet eller ska jag påpeka att jag fortfarande har ont på höger sida??

Ska jag kräva en skiktrönken på magen?? Hahahahha nu börjar jag igen.

Men allt vore mycket lättar om jag fick veta att . . . .

-DU HAR INTE CANER NÅGONSTANS I KROPPEN!   

Så då skulle jag kunna förstå att denna trötthet beror på något helt annat som jag kan fixa.

Men nu ska jag inte tråka ut er med mina sjuka tankar kring detta, Idag börjar jag inte förrän kl 16. Tanken är att jag ska hinna med att städa, vika lite tvätt, laga middag till dom andra och gå en promenad.  Tror jag skiktar på att lägga energin på städ,tvätt och mat och finns det kvar energi till prommis så gör jag det.

Ha nu en bra dag

Hej hopp på er glad semestrare oh vi andra som jobbar.

Måndag oh en helg har passerat. Så jävla roligt jag hade. I fredag så gik start skottet för Saras möhippa. Stressade hem från jobbet och duscha paka grejor och klä sig lite snyggare än i kommun kläder   

Seddan mot Eddahallen. Där började lekandet. Vi vart ca 7 st och det var alldeles lagom. Sara anlände på en motorcykel med ett stort lende   

Efter vi samlats så bar det iväg på den första utmaningen hon skulle gå föra. Vi gick och gick och gick och plötsligt komme vi fram till en lägenhet. Sara rinde på och späningen steg.

Och hipps vipps så öppnade denna kille . . . . . .   

Ja ingen mindre än Pär Lindholm    En mycket trevlig och glad kille. Kanske lite orolig vilka tanter som skulle rulla in hos han. Han hade sökt stöd i Arvid Lundberg. Men förta tävlingen bestod av att fiska. . . . . . . .

Sara var kung och vann med 11 mot 9 fiskar.

Sedan tackade vi Pär för titten lånade hans toa och gick vidare. Ner mot våran lokat dom hade fixat.

Mat serverades och det var verkligen behövligt. Under kvällen så var Sara tvungen att delta i flera tävlingar. Vi andra bidrog oxå , men mest skrattade vi åt Sara.

Det var potatis staffet, ballong pangning, pings boll bollande, pil kastning och biljard bollande    Väldigt enkla men roliga lekar.

Maten hade Saras syster gjort och det är första gångnen jag äter en kall matpaj. Men satan i gatan vad god den var. Har fått receptet. Så jag ska bara försöka tyda det och göra en.

Recept kommer på bloggen senare.

Efter vi tävlat, snackat igenom livet stora frågor och fnittrat så bestämde vi oss för att gå in till stan. Som sist men inte minst fick Sara bära 7-10 västen hela vägen. Efter som hon var varselklädd så var det ju lika bra hon bar med sig "väg jobbar skyllten" !

Vi estämde oss för att gå på det splitter nya discot i stan. Men det var nog första och sista gången för mig. Det var dyrt, ölen var dyr och dom sålde ett maximun på typ 8 olika drinkar. Männsikorna som var där var stela, inte en ända som skrattade hysteriskt. Bara två killar som ägde dansgolvet själva och jag tror dom hade roligt. Dom danskade typ sönder sina tröjor och jag kännde väl kanske att det var inte lönt att ens inta dans golvet. Saras syrra vart typ rädd när hon kulle på toan, för hon var då tvungen att passera dom dansande killarn. . ..   

Efter en liten stun när jag tvingat i mig den dåliga ölen jag köpte, så bestämde jag att jag går vidare. Sara och Sofie följde med och vi entrade Kalles. Det var trevligt och ,mer min stil. Men klockan var rätt mycket så det vart inte länge där.

Väl hemm kring 2.00 tiden så var Micke vaken och väntade.

Men hela kvällen var super rolig och jag hoppas Sara var nöjd.

Lördag blev en bra dag. Det var ganska konstig att vakna inte bakis fast jag inte var bakis. Jag hade inte ont i huvudet, mådde inte dåligt och varinte full fortfarande.. . .

Så vi for ut och handlade, hämtade hem dottern, jag bakade efterättspaj som ingen tyckte om, såg film och small av i soffan typ 20.30

Igår blev det fira Kally, smaka på förgammal smörgåstårta, hem äta pizza, kolla in resor och inse att dom har höjs över helgen, ta mod till sig och fara ut och köra med Rebbe.

Vi började på Leos parkerings plats. Vi började med att puttra frampå ettan och lära oss hurman stannar. Koppling och broms. Hon fick oxå känna på att växla fran 1 tll 2. Sedan var det dags att öka lite. Så vi åkte upp till värmeverket. Med lite övning så islutet körde gumman kring 50-60 km och hon fixade att växla, bromsa, halla si rätt på vägen.

Nu jäklar blir det att köra minst fyra gånger i veckan och snart sliper jag köra bil     Roligt. . . . .

Nu vänner så ska jag fara och jobba och hoppas på att jag får motionera på jobbet idag.

Kram på er så hörs vi i morgon

I helgen hände det något jag tänkt på. Jag jobbar med väldigt många utländska kollegor och älskar dom verkligen. Människor som är tacksamma att dom kommit, männikor som vill jobba och bidra till detta land, männsikor som vill leva i lung och ro.

Iallfall så var det ju Festivalen i helgen och jag jobbade ju lördag och söndag.

På söndag morgon när vi komme in på rasten ca 9.30 kommer min kollega Ali.

-Du Bella det ligger en tjej på gräset här borta? Först trodde jag det var en gammling som rammlat, men ser när jag närmar mig att det är en tjej.

-Ja ha men gick du fram och frågade hur det var med henne?

-NÄÄÄ jag är ju kille och desutom invandrare...... hon kanske skulle bli rädd?

-Men näääjja vännen. Jag följer dig, för vi måste kolla hur hon mår så det  inte är något allvarligt.

Vi gick dit och gick fram och frågade hur det var och om hon behövde hjälp? Men hon var nog bara LITE BAKIS vildade sig.

Men i efterhand tänkte jag , men gud vad hemskt att man ska måsta tänka att kanske skrämmer någon.

Ali hade gått fram om det var en gammlin och hjälp, men att han tvekade för han ville inte göra en tjeje rädd.

Att det har blivit så vanligt med våltäkter och misshadel att vi tjejor är rädda.

Förr var jag aldrig rädd som ung. Men nu är jag det. Hur många gånger har man inte gått med nyklarna i handen och tänkt att kommer det någon hugger jag allt vad jag kan. Hur många gånger när man möter en herrre/kille viker man av en annan väg för att unkomma.

Rebecca kommer ALDRIG att få gå hem själv. Jag kommer att skjudsa till jag dör. Rädslan finns där och det är fruktansvärt att det manliga könet ska behöva känna sig som skyldiga så fort dom går på gatan. Jag vet att många killar unviker att gå bakom tjejer, unviker att fråga saker för att inte skrämmas.

Att våld och misshandel har greppat taget om lilla Sverige är ett faktum och vi håller på att normalisera det.

Tyvärr är det sällan en våldtäkt uppklaras eller får en ordentlig dom. Men kanske man ska sluta döma till fängelse utan bara direkt kastrera förövarna. Bort med paketet bara. Misshadlar man männsikor, bort med en arm, gör man det igen, bort med en till. . . . .

Nää det sista var inte allvarligt. Men hur ska vi kunna känna oss trygga? Hur ska vi kunna få gå hem efter krogen om man vill?

Vad är lösningen?

Ska vi införa självförsvar för tjejer i skolans ämnen. Istället för gympa i gång i veckan så har dom självförsvar. Eller ska vi legalisera pepparsray?

VAD KAN VI GÖRA?

Min kollga Ali gjorde  helt rätt att ta med mig, men det är skrämande att han ska behöva känna att han inte kan hjälpa en männsika som KUNDE ha varit i trubbel pgr av att hon var en tjej och han en pojke.

Senaste månaderna har det talat mycket om IS. På alla sorters medier. Folk som åker tillbaka och slåss med denna extrema vålds grupp. Satt idag och läste ett inlägg om att man borde förbjuda människor som åkt tillbaka för att slåss med IS att återvända tillbaka hit.

Ett helt rimligt och enkelt krav tycker då jag. Och jag vet att ungefär 95% av befolkningen tycker lika. Men dom sista 5 % tycker det inte är en lösning?

Nä kanske inte en lösning på det våld dom orskar, inte en lösning för att få ett slut på allt dödande. Men hur ska vi kunna skydda våra egna människor i detta land? En människa som ansluter sig till denna grupp och tror på det som de tror, har inte empati, medkänsla eller känslor överhuvudtaget.

En sådan männsika är farlig för vem som helst.

Det var några som komenterade att om vi stänger ute dom som har medborgarskap här och inte tar tillbaka dom så blir dom ju landlösa? Dom hör liksom inte till något land och vad ska dom göra då? Och inget annat land vill heller ha dom?

VEM FAN BRYR SIG ???

Om vi har öppnat vårat land till en männsika som flytt krig,förtryck och lidande som senare väljer att åka och delta i krig,terror och våld så tycker jag man gjort sitt val och då behöver dom inte våran hjälp längre.

Andra länder tar ställning och det är dags Sverige oxå gör det. Ibland kan det verka som att Sverige är rädd att vårat rycket " Sverig är snälla, där är man fri och kan gör som man vill" ska förändras. Att omvärlden ska tycka att vi är snåla, orättvisa eller rent sagt hårda.

Allt ska vara så jävla rättvis i Sverige.

Sverige kanske måste börja inse att vi kan inte göra alla nöjda. Vi kan inte fixa alla problem. Ska vi fortätta ha ett "fin och tryckt land" så är det dags att börja ta ställningen för oss.

En början kanske är att säga till folket att vi INTE står för KRIG,VÅLD och TORRTYR !

Väljer man det så är våran hjälp slut på alla plan!