Här kommer paj receptet på den paj jag åt på Sarar möhippa!

Skal:

75 g smör

2 dl vetemjöl

2 dl V-b ost

3 tsk fil

Blanda ihop knåda ut i en pajform och låt stå svalt ca 30 min

Grädda på 200 grader till skalet har fått form.

Fyllning:

1 burk creme fraiche

2 vitlöks klyftor pressade

1 litet rivet äpple

salt .peppar, salladskrydda

Rör ihop allt och fyll skalet med krämen när skalet har svalnat. Efter det kan man ganera med skinka, tomater, vindruvor. Man kan byta ut skinakan mot räkor eller kräftstjärtar oxå.

Lår fantasin flöda.

Göre en god sallad och njut av denna fantastisk goda paj!

Igår var jag oh Rebecca ute och övningskörde. Vi har varit välldigt duktig på det och hon gör stora framsteg fort.

Snart kanske man inte behöver köra bil längre, utan man får bli en åkare   

Efter åkturen så bestämde vi oss för att fara förbi en grav. En grav jag aldrig har varit till. Vi åkte till Helens grav.

En mycket konstig syn. Att se ditt namn på en sten. Att försöka förstå att du verkligen ligger där. Det känns som det är hundra år sedan jag träffade dig. Som att du varit borta länge länge. Men när man tänker efter så har du inte fattats oss mer än 6 månader.  6 månader är ju ingenting egentligt. Jag tänker nästan på dig varje dag. Du finns med mig tror jag varje dag. Vi bruka prata om dig ibland på jobbet. Fortfarande frågar jag mig VARFÖR det gick så här. VARFÖR du tog detta beslut? Den fråga kommer man aldrig att få svar på, men jag hoppas att du kan förstå att världen blev inte bättre utan dig gumman.

Det som grämer mig mest är inte att du valde detta val, men hur du mådde. Hur du mådde in i det sista. Att du var själv med alla tankar. Hur du måste ha plågats och jag såg det inte. Visst såg jag, men att det var så djup och svår ångses förstod jag inte.

Det är mitt stora VARFÖR, varför såg jag inte och varför fattade jag inte att du inte skulle fixa detta???

Ditt brev ligger undan stoppat och jag kommer att bevara det för resten av mitt liv. Men om jag kommer att läsa det igen vet jag inte.

Jag vill komma ihåg dig med det glada skarattet. Men din fummliga stil och alla dina upptåg.

När du och jag och döttrarna först åt suring oh sedan for vi på en uteservering och tog oss 2 drinkar. Solen sken och vi hade jätte trevlig.

Eller alla stunder vi suttit utanför jobbet och rökt i solen.

Tänkt om du funnit här. . . .. . . . .

Vi hade kunnat ta våra döttra på en mini semester till Stockholm, gått på stan och suttit på uteserveringar i SOLEN !

Du älskade verkligen solen och solen älskade dig. . . . . . .

Jag hoppas du har sol varje dag där du är nu.    

Du är saknad Helen och det hade varit mysigt att ha dig här gumman!