Herre gud hur kunnde detta ske. Att min mamma och pappa skulle skiljas? Allt gick väldigt fort och jag och mamma flyttade till Boliden i en lägehet och lämande mina älskade pappa och bror ensammna i det stora  huset.

Hur skulle han kunna städa och fixa runt i det där huset? Det hade ju mamma gjort......

Förskole tiden började och nu var det dags att få bekanta sig med mobbing. Från förskolan kommer jag inte ihåg jätte mycket, men jag vet att jag ogillade att vara där för det fanns en del pojkar som inte var så snälla, jag var rädd att gå förbi dom. Skolan var aldrig rolig för mig. Det som var roligt var när jag  efter skolan fick komma till min dagmamma. Från det jag var lite hade jag en dagmamma som hette Bettan. Jag gillade henne,men hon var ganska sträng i bland, så jag var lite små rädd för henne.

Men sedan när jag och mamma flyttade till Boliden så blev det en ny dagmamma.

Elenor hette hon. Hon var den snällaste och gulligaste dagmamma jag vet. Hon var jätte snäll och hon hade en dotter som var ett år äldre än mig men som gillade att leka med mig. Vi lekte ofta och ibland lite på fritiden. Hon var nog den enda kompisen jag hade mina två år som Boliden bo.

Nu hade jag hunnit fylla sju år och jag hade börjat ettan. Jag vet att jag gillade att ha lektion, jag gillade att lära mig saker och jag gillade mina första fröken Elly.

Men väldigt snabbt valdes jag ut som hack kyckling. Troligen var jag för rund eller det var det jag iafall fick höra. Jag var ful och jag var korkad.

Jag började dra mig undan för att komma undan. Jag kommer ihåg att jag oftas satt och lekte själv på rasterna. På den tiden fanns det inte rast vakter, ingen som såg......

Det finns två stycken från den tiden som höll i detta, Jonathan och Johanna med anhängare.

Ni var dom populära. dom som liksom bestämde vem som var tillräckligt snygg och vem som ful och dum. Ni hade ju anhängare oxå som hade haft turen att bli valda av er. Man kan väl säga nickedockor som stod berevid er och nickade.

En gång vet jag att jag komme ur matslen och skulle gå över skolgården till vårat kapprum. Utanför stod ni medera gäng och hoppade hopprep. Jag förskte göra mig så lite så möjlig och smita ut så fort som möjligt.

Men det gick inte. Någon grabbade tag i mig och sa hånfult. Vem vill pussa denna fula tjej.......alla skrattade

Dom hade hoppa någon töntig lek om att man skulle puss en på en bokstav och tjejerna hade väl sett att jag komme och då ville dom retas lite med Jonathan så dom valde att han skulle pussa mig.

Jag ville dö.....jag ville så gärna bara springa där ifrån men det gick inte för han höll mig i jackan.

En annan gång hade han varit taskig och fröken hade fått nys om det, hur kommer jag inte ihåg, men han skulle iafall be om ursäkt.

Detta skulle göras innan lektion. På den tiden stod man alltid i led utanför klassrumet och väntade på att läraren skulle släppa in oss.

Denna dag skulle jag och Jonathan först gå in själva och han skulle be mig om ursäkt.

Jag minns att jag tänkte att kanske NU slutar han att vara dum med mig och jag kanske får vara med i hanns och Johannas gäng.

Hahahaha tror ni det komme en uppriktigt förlåt? Nä så klart det inte gjorde. Det som vart ännu jobbigare, var att alla stod där ut och väntade och skrattade när vi kom ut igen.

Det vart aldrig bätte, snarare sämmre. Jag vet att jag  försökte föra det på tala detta till mamma, men hon fattade nog aldrig.

Jag fick ofta höra att det var synd om Jonathan för han hade en pappa som var alkoholist som han inte träffade så ofta.

Han hade det inte så lätt.......

Dessutom jobbade mamma med hans mamma. Ibland förstod jag inte hur han kunde vara så dum, när hans mamma var jätte snäll och trevlig.

Ettan, tvåan var nog dom värsta åren i mitt liv. Det var då ni mobbare stämplade min själ och bestämde att jag är för tjock,ful och inte alls värd att umgås med.

Ni kanske tycker att ni inte alls gjorde något specielt, men ni ska veta att ni har format mig en hel del och jag hoppas till gudarna att era barn inte behöver stå ut med något sådant.

Jag vill ALDRIG ha en ursäkt av er nu, för jag tror verkligen inte att ni skulle mena det och jag tror inte ni förstår hur illa ni gjorde mig och säkert någon fler.

I mina ögon är NI inte värda att slösa energi på.

Skolan var skit och tillvaron hemma blev konstigare och konstigare. Hela min trygga uppväxt rasade samman och jag förstod nu att livet är inte alltid är roligt.

Jag har alltid trott att skiljsmässa gick rätt bra, men efter att jag benat lite i den var den ju inte alls så himmla bra. Jag och Rolf komme ganska mycket i kläm.

Pappa och mamma bråkade en del och jag skulle fara till pappa varannan helg.

En gång vet jag att det känndes som att komma in i ett spökhus när jag kom till han. Allt var mörkt och det underbara familje livet vi levt där var dött..... väggarna andades ångest.

Det var ångest för mig att se pappa så ledsen och nerdstämd. Att se Rolf dra sig tillbaka till sitt rum och lyssna på musik. Glädjen att göra saker tillsamman som vi gjort förr fanns inte längre. Jag måste göra min pappa glad igen. Det var syn om pappa........

Hemma hos mamma blev allt jobbigare och jobbigare. Mamma hade lyckats träffa en karl. OVE hette han. Han bodde i Umeå som tur var och kom inte så ofta i början. Mamma började vara hos han på helgerna jag var hos pappa, men allt oftare började han vara hos oss och jag började ibland få följa med ner till han i Umeå.

Han gillade inte mig. Känslan kom ganska direkt och jag var inte nöjd med mammas val. Han såg rakt igenom mig jämt.

Han tyckte nog det var rätt jävla jobbigt att få en styvdotterpå halsen, när han hade redan två vuxna döttrar.

Men han hade ju valt mamma och jag komme på köpet.

Den här tiden började jag ofta ha ont i magen. När jag skulle till pappa ,när jag skulle till skolan och när mamma skulle fara iväg från mig till Umeå.

Mamma och Ove smög gifte sig i Stockholm. och vi skulle nu flytta till Skellefteå. Ove hade fått tag i en lägenhet mitt i stan och jag och mamma skulle flytta dit med han.

På ena viset kändes det helt okej, för jag kanske skulle slippa mobbinngen, men åt andra sidan så var ju inte Ove så rolig och trevlig......

Hur skulle detta bli och vad skulle pappa säga.......nu skulle han ju bli jätte ledsen.