God morgon

Nu har jag varit hemma en vecka och detta år kan ha börjat lite bättre än allt som har hänt. Ovisshet och sorg har kommit mig nära.

En vän/kollegas barn har blivit mycket sjuk och kämpar fortfarande. Allt är mycket ovisst förstår jag och jag ber för att detta läge ska ändras. Jag tänker på henne och hennes son flera gånger per dag och hoppas på att allt ska vända. Jag kan känna det hon känner då jag själv har varit i denna situation. När allt är frågan om timme för timme, minut för minut......

Du vet vem du är och du ska veta att vi är många som tänker och ber för er   

Sedan här i veckan dog min mammas sambo efter en tids sjukdom. Väldigt tråkigt för mamma och anhöriga. Det somm var jobbigt var npg mest att dom aldrig riktigt hann säga hej då till varandra medans dom kunde. Dom slets ifrån varandra bara på en dag pgr av sjukdomar. Mamma har varit på sitt håll och han på sitt och det är inte vad jag önskade för mamma och han. Men livet blir inte alltid tydligen vad man önskat och båda två var för dåliga för att flytta på. Men förra söndagen så åkte jag med mamma till han på lasarettet och hon fick ta ett avsked och det tror jag hon uppskattade.

Igår vart jag väckt av telefonen kl 6.30 Det var en sjuksköterska från Burträsk som ville meddela att Mickes mormor hade avlidit tidigt under morgonen.

Innan jag åkte till Chile tog vi henne till lassa. Hon var mycket sjuk och vi förstod att hon inte skulle ha så länge kvar. Hon fick komma hem för två veckor sedan och har varit hemma med hjälp av hemtjänst. Min svägerska som bor betydligt närmare henne har varit fantastisk och var nästan varje dag till Kally och hälsat på henne. Tack fina du Lollo för det och din omtanke. Men igår natt ran livet ur henne. Tanken var att jag oc Micke skulle ner till Kally igår och möblera om så hon skulle kunna ligga i tvrumet och se tv och spara sina sista krafter till att komunicera och få i sig föda. Men vi hann inte. Förlåt oss Kally att du var ensamen sista timmarna, men jag hoppas och tror att du somnade in i din egen sömn. Du har nog varit den mormor jag aldrig riktigt fick känslomässigt, du kommer alltid ha en plats i mitt hjärt.

Så gårdagen bestod av att ta farväl av henne. Sorgen har greppat ett tag om oss och jag hoppas detta tar slut här. Min stackar mamma har jag inte hälsat på på hela helgen och samvetet gör sig tillkänna. Så nu idag ska jag tvätta, motionera Doris och ta hem mamma. Sen ska jag försöka vila min hjärna lite själv oxå.

Innan jag åkte till Chile så var det mycket här hemma med mamma och hennes lägenhet. Doris och hela familjen fick stå åt sidan. Jag lovade mig själv att detta nya år skulle bli ett år där jag skulle börja tänka lite mer på min egen kropp och själ, men tyvärr har allt fortsatt i samma riktining. Men detta är en övergångs period hoppas jag och snart kanske jag inte har så många måsten utan bara några.

Samvetet och viljan att hjäpa till är förstark ibland och ibland kanske jag gör mer än vad jag egentligen behöver. Och det är nog där jag behöver lära mig att säga NEJ till samvetet.

Sen är det väl ingen dålig egenskap, men den själper än lite ibland.

Jag vet att väldigt MÅNGA kvinnor (främst) har samma sorts problem att vara denna stål kvinna som kan och har okt till allt, men det är ju inte rikigt så. Ibland tror jag det handlar om kontroll och ibland är det samvetet.

Men vad vi alla kan säa om det är att det gör oss otroligt utmattade.

Men nu ska vi bara ta oss igen detta med mormor och sedan SKA jag ta det mer lungt.

Sov gott Kalle

Sov gott Kally 

Ni kommer aldrig att bli glömmda.