God morgon

I Chile finns det jätte många gatuhundar. Vart man än går ser man alltid hundar som springer löst och ligger efter gatorna.

Min första resa lärde jag mig att man klappar inte dom, för dom anses smutsiga och oftas så har dom mycket ohyra i pälsen. Sedan kommer nästan aldrig hundar fram till människor och det beror på att dom troligen får en spark eller blir bort jagade. Så hundarna i Chile bryr sig inte om människorna i onödan. Det är nu ca 8 år sedan jag kom till Chile för första gången och även där händer det grejor.

Nästan alla i min familj har skaffat sig en hund nu, ett riktigt husdjur. Som dom kammar, klappar och sköter om presic som vi gör här i Sverige.

Detta ändrar oxå synen på gatuhundarna. Många av gatuhundarna är inte heller riktigt herrelösa. Hundarna har olika revir och håller sig till samma gator hela tiden och detta leder till att dom ofta blir matade av folket som bor på gatorna. Dom får aldrig gå in i huset med dom får mat och ibland en plats utanför deras dörr. Dessa hundar har det ganska bra. Visst finns det hundar som har blivit skadade av varandra eller av bilar, hundar som borde avlivas som dom inte plågas. Men överhängade hundar man ser är i god kondition och inte skadade.

Nu till min fundering.

Jag reagerade  nu när jag och min syster skulle ut. Hon har en mellanstor pudelblandning. En 1 årig hund som var otroligt busig och glad. hon hade koppel till Luna men oftas så gick hon lös. 

Luna gick aldrig fram till andra hundar visst sprang hon runt och hoppade, ibland sprang hon fram till andra människor men hon hoppade aldrig på dom.

Nästan alla hundar jag såg som hade en vanlig matte var lösa. ANDRA hundar var aldrig intressanta och människor bryr sig inte om att hundar är lösa.

Har våran omvår om våra hundar gjort att deras instinkt,rädslor och känslor rubbats.

Här i Sverige har vi koppel tvång. Vi ska ha våra egentilgen fria själar kopplade i ett snöre jämt. Här ska vi helst uppfostra våra hundar till små soldater som ska förlja våra ord till punkt och pricka. Helst ska dom aldrig få tänka själva och bara förlja sin herre. Har man inte en hund som följer en till punkt och pricka så har man en ouppfostrad hund tycker folk.

Men min uppfattning är att hundens egna intryck och känslor raderar vi ut. Ett viss djurplågeri kan jag tycka.

När jag ser hur min syster hund får ha det så måste det ju vara det bästa för hundar. Hon får vara lös näst in till jämt, hon har lärt sig själv med intryck och känsla att hon håller sig till sin trygga matte och går inte fram till andra hundar, för då blir det problem. Hundar läser av varandra genom kroppsspråk och den instinnkten finns kvar i Chilenska hundar. Men här är det nog många hundar som inte riktigt får chansen att använda den instinkten när vi hela tiden har dom i koppel. Vi ska som skydda dom så dom själva inte behöver tänka (tror vi), men egentligen tar vi av dom en innstinkt. Hur många är det inte som har problem vid hundmöten? För att göra en till historia kort som hände där nere nu.

Jag följde med min syster till min moster vid havet. Sandra hade med sig sin hund,moster hade en hund och en kväll kom min kusin dit. När jag skulle gå ut och röka så hittade jag en till hund. Men han fick inte komma in. Han låg utanför och vilade i skuggan.

Då fick jag veta att han var en gatuhund som min kusin hade tagit omhand om sedan han var valp. Gett han mat, skött om han. Hunden följer han vart han än går och hunden har nog fått bada lite ibland då och då.

Hunden gick klappa och var jätte fin i pälsen. En helt vanlig mysig hund. Själv vart jag lite sur och tyckte det var orättvist att han inte fick komma in när dom andra hundarna sprang lösa och bussade in och ut. Men han försökte aldrig komma sig in, han var nöjd med att få vara med när vi var ut.

Under dagen skulle vi ut till havet och bada. Alla hundar och barn skulle med. Alla hundar sprang löst och jag blev nästan avundsjukt på sättet man hade hundarna. Vi var tvungen att åka båt över en liten flod för att komma ut till havet. Detta rörde sig kanske om 5 min. Alla hoppade i båten så även gatuhunden som oxå hade redan badat i floden. Han fick då gå av båten igen medans vi alla andra roddes över till andra sidan. Men han skulle ju med så han simmande efter båten. Detta slet i mitt hjärta, att alla fick åka utom han.

Men när jag låg där på stranden och såg hur fri han egentligen var och började tänka ett steg till. Han måste så  ju han ha det bästa tänkbara liv. Han har några som ger honom mat och kärlek när han vill och när han vill dra på en liten tur så far han bara. Han går vart han vill och kommer när han vill.

Han är en fri själ som blir älskad när han vill.

Han fastande i mitt hjärta........

Jag tror vi förstör våra hundar med våra regler och förväntningar. Våran syn på hundar gör att det är svårt att låta hundarna använda sina egena instinkter. Regler är bra men jag tror vi har sådant kontrollbehov att det bryter ner hundars känslor och självtänkande.

Precis samma som om man inte låter barn göra sig illa så kommer dom aldrig att förstå att saker är farliga.

Jag önskar att jag skulle kunna få lite av den Chilenska synen på hundar och blanda den med svenska för Doris skulle.

Alla hundar är en varelse med känslor och ett självtänkt. Jag vill inte ha en robbot Doris. Jag vill ha en vän som liter på att jag finns där när hon vill, någon som vill busa med mig och tycker det är roligt. Jag kommer aldrig tvinga min hund att göra saker hon inte tycker är  roligt. Hon ska tycka lekar och träningar ska vara roligt annars får det vara.

Med denna syn tror jag man får en trogen vän och hund vid sin sida.