Så är dett denna dag som vi ska visa våran uppskattning till våra mödrar.

Jag har genom det senaste åren fått möjligheten att få lära känna min biologiska mamma oxå, och det har ju varit fantastiskt.

Jag har oxå dom senaste åren fått se min mammas personlighet försvinna på grund av sjukdom.

Allt detta kallas erfarenheter. Erfarenheter som man ska lära av, som man ska minnas och som man ska vara tacksam för. Jag är väldigt glad att jag har fått den familj jag fick när jag kom till Sverige och att just jag har haft den mamma jag fick.

Allt har väl kanske inte varit en dans på rosor mellan mig och mamma, men vi har tagit oss igenom alla år och hon har alltid funnit där för mig.

Idag är det jag som tar hand om henne och försöker så gott jag kan göra hennes tillvaro lite behagligare och stimulerande. Det blir svårare och svårade att njuta av mamma , då hon nu mera är orolig,ledsen och inte känner sig hemma någonstans. Även om jag tar hem henne, tar ut henne eller hälsar på henne så är hon alltid på g någonannanstans. Min närvaro räcker snart inte för att lugna henne. Min önskan nu är att hon ska få försvinna bort i alla tankar och i all oro. Jag vill bar att hon ska kunna känna ett lugn inom sig.

Idag ska jag som din enda dotter komma till dig och vi ska fira dig som den mamma du engång var, med blommor och med blad   

Som adopterad så har jag ju fått förmånen att jag hittade min biologiska familj för några år sedan. Jag hittade min mamma som burit mig i sin mage. Lyckan var enorm och detta var i början av en resa som har lärt mig en massa saker om mig själv. Jag mins känslan än idag när våra blickar möts för första gången. Allt har alltid varit väldigt okomplicerat när det gäller min chilenska mamma. Vi känner ju inte varandra speciellt bra och dom gånger jag kommer till Chile så handlar det mer om att krams och spendera dom få dagarna vi har med varandra. Många gånger har jag funderat över hur jag hade varit om jag inte blivit bort adopterad, hur hade mitt liv sett ut. Hur hade våran relation varit då? Frågor som jag aldrig kommer att få svar på. Dom senaste två gånger jag varit ner så har jag bara viljat ta med mig mamma hem. Jag vill ha en mamma jag kan få en kram av, en mamma som jag kan gå till om jag har bekymmer. Men jag vet ju att det går inte och hon har ju sitt liv och alla mina syskon att tänka på.  Så jag får snällt vänta här på andra sidan jordklotet och nöja med mig att prata med henne var tredje månad.Och det är okej. Jag är mycket glad att jag har fått kontakten och att jag fått möjliheten att lära känna henne.  ÅÅÅ jag saknar henne ibland otroligt mycke   

SÅ STORT GRATTIS TILL MINA MAMMOR