Hej bloggen oh läsare

Uppdatringarna hr varit myckt få och allt detta beror på att jag har inte lust att sitta vid datorn och för att jag inte har något riktigt roliga att skriva.

Men som ni kanske vet så har jag ju varit utomlands med "de grande familia"    Vi var till Gran Canaria. & timmar rolig flyg resa ner, med drinkar och glada miner. Det bästa som finns är att kliva av planet och känna dom varma vindarna som sveper om en.

För er som gillar se folk misslykas så har rökningn fallit tillbaka på mina axlar igen. En semester utan drinkar ,sol och cigg är tom för mig.

Men semester var jätte bra. Lite blåsigt ibland, men soligt. Jag tvingde ner mig i havet en dag, men det var det enda bandande jag bidrog med. Hotellet var ett 2      så jag hade inte förväntat mig jätte mycket av det. Det var gammalt, MEN myckt renligt och jätte trevlig personal. Ska jag klaga på något så var det  underhållnignen på kvällarna. Det var samma gubbe vrje kväll som spelade på ett el piano och sjöng till maten. DÅLIGT!

På hemma plan så fick Doris först omvårdnad hos Linda i Burträska och sedan sista helgen fick hon mys med Ida och familjen i Bergsbyn. Jag har otroligt tur som har så bra vänner runt mig som vill hjälpa till.

Tussan blev om skött av min granne, som matade och pratade med henne. Så på alla plan har det fungerat medans vi var borta.

Nu är det vardag igen och jag förbereder mig för allt jag ska hinna med detta år. Rebbe har flyttat ut och jag och Micke är återigen bara två. Sweden rock ska få ett besök igen av oss, Umeå väntr på oss, 40 års klas och nu snart börjar vi hela familjen fylla år oxå. Ja..... braroliga saker att se fram i mot. Sk jg gnälla lit så får jag väl gnälla lite över min fåfänga. När vi var på semester tycket jag det var bra ide att för gel naglar. Hr haft det förr, så jg tänkt det skulle bli bra   

För det första så var hon helt ny inom detta område kröp det frm till slut på hennes knaglig engelska. Naglarna blev ASSSS tjocka och fula. Nu igår fastnade jag i ett trappräcke och bröt ena nageln uppåt. Det resulterade inte i att gel nagel gick av, utn att min riktigt nagl losnade lite ...........

AJJJ sommmm FANNNNNN !!!!

Så jag ringde redan igår och fixade en idag som ska ta bort dom här otroligt fula naglarna på mig. Tur man har snälla vårdtagr som ser att man är i nöd, så jg fick ett plåster för att hålla nageln på plats.

Nu skajag ut och fixa lite motions poäng, ta bort nagalr och sedan täffa Rebbe. Vi ska kolla runt på el cyklar.

Allså kan detta vara sant ??    Det har gått snart två dygn och jag har inga träningar från blåsan.

Har jag lyckats få rätt medicin som hjälper mig.

Vågar knapps säga det men jag är ORTOLIGT JÄVLA GLAD över att inte behöva ha kiss problem.

Sedan närmar sig Söndag och då bär det av mot varmare bredgrader.

På lördag blir det en städ och tvätt dag och jag kommer att lämna Doris vid 15 tiden.

Helt galet vad tomt det blir när man inte behöver gå ut med lill gumman på kvällen, inte stiga upp och direkt klä på sig och gå ut. Jag upplever det lyxigt, men otroligt tomt.

Att inte höra dom där nya små grymtningarna och se den där lilla svansa viffta när man kommer upp på morgonen är otroligt tomt.

Men hon har det bra där hon är och blir ordentligt bortskämd vet jag.

Denna resa vi gör nu blir våran första med så många och jag ser fram imot det så mycket. Trevliga kvällar och förhoppnings sorliga dagar.

Väskorna är intagna, så på lördag blir det att packa dom och ställa dom i hallen för söndag morgon.

Iallafall så är jag skit jäkla glad över att inte behöva sprina på toa.

-  

Idag har jag en relax dag. Har barit på ett mini möte med jobbet mellan  8-10 och sedan hem. Drog på mig alla varma kläder jag hittade och sedan ut på en lång promenad. Solen lys och Musiken strömande ut i mina öron.

Älskar att promenera då solen lyser. Idag tog vi den långa runt Tjärn. När jag går den så kan jag ha Doris lös nästan hela tiden. Hon njuter till fulla att få snusa fritt på kiss och bajs och vi leker stundvis med snöklumpar och kastar godis. Ett perfekt samspel som visar mig att jag har en trogen kamrat som gillar mig.

Nu ska jag bara njuta dom sista timmarna innan jag ska på jobbet. Se lite serier, ta min medicin och förbereda min middag.

Ha nu en bra dag tills vi hörs nästa gång.

Igår var det dgen då jag och mamma skulle ut på stan och få hennes nya glasögon. Under julen här så gick hennes gammla sönder, så vi fick akut beställa nya och igår kom dom   

Senaste tiden har mamms demens gått ganska mycket utför och jag har märkt att det blir svårare och svårare att ta med mamma. Hon blir ledsen när jag ska lämna henne, hon grinar och säger att hon vill bara vara med mig.

Igår var en sådn dag när jag vr tvungen ta med mamma för att passa in glasögona. När jag kom så vart mamma så glad så hon bara grinade. Hon berättade hur mycket hon älskade mig om och om igen.......

Hon grinade hela vägen till stan och strök på mig och ville hålla handen.  Hennes sjukdom har nu utvecklats till att kräva en relation som vi aldrig har haft. En nära reation med kramar och närhet.

Den reationen har jag och mamma aldrig haft. Så det blir svårt för mig som fortfarade är kvar i livet och samma människa som jag alltid varit.

Jag har srivit förr om min barndom och att vara adopterad. Jag hade det jätte bra. Mamma och pappa gav mig den rätta barndom med rena kläder, mat på bordet, leksaker och dom var snälla. Mamma har alltid ställt upp på min när det har varit något och sköt mina barn när det har behövds.

MEN känslomässig så har vi inte hafte en relation där vi har berättat att vi älskar varandra, vi har inte kramats hit och dit och närhet har inte varit något vi gjort naturligt. Jag har aldrig adopterat arn och vet inte hur det känns och vilka känslor man får för dom barnen. Men jag tror att det inte blir riktigt samma som att föda biologiska barn. Jag har alltid haft känslan av att inte vara tillräckligt bra. Den uppkom tidigt i min barndom. Hur den upp kom var med olika komentarer, tillrättavisningar och ibland regelrätta uppmaningar att jag borde bli mer som vissa andra barn.

Dessa saker kom till mig då och då och jag förstod  jag var annorlunda och inte som biologiska barn. Folk som yttrade dessa saker så dom säkert inte i den meningen att skada, utom mer som i uppfostrings syfte.

Så detta har gjort att jag och mamma inte har haft den där reationen med kramar och närhet. Vi har haft en regelrätt mor och dotter relation. Hon har stöttat mig och funnit där och jag vet att hon har älskat mig.

Men nu är hon på ett annat plan i livet och där är inte jag. För jag står kvar på den våning som vi alltid stått på och jag känner mig obekväm med att flytta upp.

personalen berättar jämt vilken snäll och öm mamma jag har och säger att jag har tur.

Men dom vet inte hur det har varit och vilken dömande mamma hon har varit ibland. Dom kan säker tycka jag är kall ibland, men dom vet ju inte hur våran relation har sett ut.

Jag brukar tänka på det när man ser vårdtagare där barnen knapt är och hälsar på eller beter sig konstigt. Vi vet aldrig vad som har varit och hur relationer har sett ut.

Igår var en sådan dag då mamma krävde närhet och jag kännde mmig obekväm. Mammas demens har snart ätit upp hela henne och hon förändras, mendans står jag kvar på samma plan och tittar.

Jag somm jobbar med dementa vet allt detta, men det är svårt endå när man är dotter och inte personal.

Jag har kommit till den insikt nu att mamma kommer att bli mer och mer arg på mig och att jag måste hålla ut och bara flyta med.

Igår när jag skulle fara så blev hon ledsen, grinade och när jag försökte  avleda henne så blev hon arg och skrek åt mig. Personalen fick komma och ta henne. Att gå ifrån en mamma som grinar och att känna att jag har gjort henne beviken är svårt.

Jätte svårt för mig..........jag vill inte göra henne besviken

Men hon är sjuk och jag försöker tänka bortom mina egna känslor.

Mamma fick sina glasögon och det vart bra.

Så hej på er alla.

Nu har vi kommit oss ur denna jul karusell och nyårs prestation.

Jag tackar för det, för jag har bara vilja att det ska bli 1 jan. Jag siktar nu mot Gran Canaria. Hur har då 2018 varit för mig.

Jo jajjjj kommer typ inte ihåg. Men i det stora hela tror jag det har varit BRA. 

Chile, Mallorca, Sweden Rock, festival, Pernilla Whalgren och en massa andra saker jag säkert glömmt. Så jag vill påstå att 70% av året har varit toppen.

Så vad består dom andra 30 % av.

Jo troligen dom mindre roligare sakerna som värken som har visat sig mer och mer, trötthet som infinner sig, känslan av att inte räcka till åt mamma, skulden jag känner när jag måste lämna Doris hemma för att jobba och nu dom sista månaderna , DOM HÄR JÄVLA urin besvären.    Men alla dom här negativa känslor är vardags problem som alla genomlider och som här livet till.

Så i det stora hela har jag haft ett jäkla bra år.

Nu 2019 så har vi saker att glutta fram i mot. Gran Canaria om 10 dagar, Sweden Rock igen   , Renovering av köket när Rebbe flyttat.

Så detta år kommer att bli troligen lika roligt och spännande. Så vi låter detta år bara börja.

Finns det några löften ????

NEJ !!! ALDRIG I LIVET !!

Jag ska inte sprina och köpa gymkort, jag ska inte sluta röka igen. Jag ska njuta, njuta njuta av det liv jag fått. Jag ska bara föröka se till att jag tänker efter först och handlar sedan. När det gäller allt.

Jag ska jobba för att få så roligt, lätt och lära mig nya saker.

Året har börjar väldigt bra iallfall. Den 1 Jan jobbade jag hela dagen 7-17. När jag kom hem gick jag och Micke ut en promenad i STORMEN (farligt va??) och sedan hem. Jag duschade och sedan skulle vi se film. Jg kröp ner i Mickes famn och somande DIREKT. Det är kärleka att låta sin parter få sova i din famn en hel film hur obekvämt det än är för dig.

Igår hade vi turen att bli bjudana på middag till Rebbe och Oliver. Pizza bjöd dom på och vi pratad lite om hur vi skulle ta oss till flyget när vi ska åka.

Idag vakanade jag upp med en massa saker i mitt huvud. Bara för att det är min lediga dag. Men så fort jag kollat på SMHI mapp så dog många tankar.

-16    Tanken var att jag skulle blogga på morgoen , ta en lång promenad med Doris, fara och hämta mamma och hämta hennes nya  glasögon, baka  piroger till min man, promenera en lång promenad ikväll igen.

Allt kan jag göra utom långpromenad på dagen. Det är för kallt för Dottans tassar. Så det blir lite mer tid för mig själv och tv idag. Vi leker inne idag så Doris får sin stimulans, så går vi ikväll då kylan har blivt mindre.

Så nu låter vi 2019 starta på riktigt och jag hoppas alla får ett lärorikt och roligt år.