Jag kan allt

Direktlänk till inlägg 28 december 2023

8 år sedan

Av Isabella - 28 december 2023 09:15

Jag skriver detta för detta år slutar inte så bra för alla. Vad jag tänker på är det dessa anhöriga som får uppleva att deras anhöriga väljer att lämna livet. 

Jag har själv fått vara med om det. Det är nu snart på dagen 8 år sedan du fina Helen valde att avsluta ditt liv. Du var en kollega och en mycket nära vänn till mig    Livet har helt klart gått vidare, men jag undrar ibland hur livet sett ut om du fortfarade funit här. Vad hade du gjort, hur hade du sett ut? Själv är jag ju ABSOLUT äldre och lite klokare. Du finns fortfarande i mina tankar då och då, jag kan fortfarande höra ditt sprudlande skaratt och jag har många roliga minnen.

Ett var ju när du funderade på att sluta röka .... Det gjorde ju både du och jag typ hela tiden    Jag kom hem till dig och du öppnade ett skåp och där inne fanns allt man kan tänka sig i rökavvänjings saker. Det var plåster, nikotin pinnar, tabletter, tuggummin...ja det var massa saker. Jag skarattade så gått och frågade varför du inte tog dessa då och du flinade och sa bara, det är så tråkigt och fungerar inte så bra på mig......    Ja det låter ju inte så roligt nu, men det var det då och jag skrattade. 

Jag besöker inte din grav så ofta men du kommer alltid ha en plats i mitt hjärta och dets sista brevet du skev till mig har jag bevarat och ibland tar jag fram det och läser det. 

Jag har förstått med åren att jag inte troligen skulle kunnat hejda dig från att ta det beslut du gjorde. Jag försökte flera gånger att få hjälpa dig men du hade nog redan bestämt dig och var inte mottaglig för att ta imot min hjälp. 

Alla dina barn är stora nu och jag har haft turen att få jobba med din dotter. Åhh vad stolt du hade varit över henne om du sett henne idag. Lika omtänksam och duktig på jobbet som du var. Du fick alltid dom äldra att må bra. Du gjorde alltid det lilla extra. Du gav av dig själv och det var nog en både styrka och svaghet för dig    Du finns i mina tankar kära vännen och jag kommer tända ett ljus för dig nu efter nyåret. Du är saknad ska du veta ........ 


 

Var för jag skriver detta är givetvis för att som jag skrev i början, så har detta år uppståt sådanna händelser för många andra oxå. 

Vi har nu i sena hösten fått ta i mot beskedet att en gammal stug granne till oss har varl att gå den vägen. Han var yngre än mig och han lämande inte efter sig något brev. Detta lämnar föräldrar i en förtvivvlande känsla om VARFÖR! 

Den lämnar en ångest av vad har vi gjort för fel, varför sa han inget........

Det ända man vill veta som anhörig är VARFÖR HAR DETTA SKETT? 

Vi har även en ung pojke som är försvunnen från Skellefteå som varit borta sedan slutet av November. Där föräldrarna fortfarade söker efter han och vet ingenting än om vad som hänt. 

Jag har läst en del om självmord för att försöka förstå och jag tror att nr en person verkligen bestämmer sig, är det väldigt svårt att nå fram till dom. Att denna person då är helt övertygad om att livet skulle bli så mycke bättre utan dom. För dom finns det ingen anna utväg än att avsluta det. Därför är det viktigt att man vågar fråga, frågan innan dom bestämt sig. Ibland finns det tecken på att någon mår dåligt, men ofta visar denna person ingeting och då är det jätte svårt att göra något om man inte ser något. 

Men har man en vän som börja dra sig undan mer än förr, pratar om sömn svårigheter, äter dåligt, dricker väldigt mycke så är det kanske ett stadium till att någon mår väldigt dålig. Men som jag sa att dessa teckan är inte alltid något vissa uppvisar. 

Som förälder, barn och vän till personer som lämnar så är det så viktigt att vi får veta VARFÖR. Att inte få svar på denna fråga är ett stort ångest påslag och man börjar anklaga och leta fel man kan ha gjort. Men jag vill att man måste förska tänka att det finns oftas inte något fel man gjort som anhörig, eller att man gjort för lite eller man gjort för mycket. Perosnen har en allvarlig sjukdom och är väldigt sjuk. 

Psykisk ohälsa är en sjukdom som kan vara dödlig.  Vi som blir lämande efter ett självmord, måste bara lära oss att leva med sorgen och vårda dom minnen vi har och tiden vi fick med denna person   






 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Isabella - Söndag 28 april 13:07


God dag min läsare  I dag är det söndag och helgen drar  mot sitt slut. Vi har haft en bra helg. I fredags så blev det inte alls så mycket efter jobbet. Vi tvättade och åt en hemma gjord hamburge tallrik. Kan ha varit den godate tallrik jag gjort h...

Av Isabella - Måndag 22 april 21:01


God morgonIgår var det varit dagen D. Igår var det dagen jag har fått börja jobba lite. Jag har fått andra arbetsuppgifter som jag klarar av att göra utan att andvända min arm. Jag ska lära mig samordnar jobbet. Som samordnare samordnar man dagen för...

Av Isabella - Onsdag 17 april 09:33


God morgon     Onsdag har börjat och jag har idag sparkat mig själv i röven och klev upp vid 7 och ställde mig på löpbandet för att göra bort mina 3,5km. Jävligt mottvilligt kan jag lover er det var, men jag gjorde det.  Jag har nu väntat i ca 4,...

Av Isabella - Tisdag 16 april 19:18


Allså man blir ju fundersam och irriterad, när man hör hur människor gnäller och ser problem i saker som inte är problem. Nu går Kommunal ut i strejk! Dom gör det för att vi alla som jobbar inom vården (med äldre) och dom som jobbar med barn ska få v...

Av Isabella - Måndag 8 april 10:10

Förra veckan vaknade jag och kände jag var irriterad över vissa saker som inte har fallti på plats för mig. Lite saker som inte har återkopplat till mig, lite saker som man kan känna sig besviken på. Så jag tänkte att jag skulle göra ett "gnäll inläg...

Presentation


Livet är vad man gör det till.

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4
5
6 7 8
9
10
11 12
13
14
15
16
17
18 19
20
21
22
23
24
25
26 27 28 29
30
31
<<< December 2023 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards