Hej på er.

Nu har snart lilla Doris bott hos oss ett dygn. Hon är en lite guld klimp ska ni veta. Jag har haft hundar förr men aldrig varit med om snällare valp.

Hon har bara kissat inne 1 gång under detta  dygn, resten har hon gjort ute varje gång.

Själv håller man på att förvandlas till en bayby pratande maskin   

Säg mig värför man pratar baby språk med dessa små karbater? Behöver man det bara för att dom är otoligt sockersöta?

Jag har oxå halv brutit tån när jag var tvungen kasta mig ut i hallen när doris uptäckte att Tussan var på hallgolvet.

Men snäll som Doris är så stannde hon när hon insäga att "stor mamma" nästan ramlade i hasten och tyckte förmodligen att jag såg och lät konstig.

Idag har vi börjat öva på att hon ska sova i sin säng på golvet. Så jag har mega mycke sockerdricka i armen nu,när jag legat i soffan och hallit en hand på henne när hon ska sova. Men allt har gått väldigt bra och hon somnar ganska fort.

Idag har Doris oxå träffat på Tussans tass. Vi ett tillfälle så vart hon lite för närgången och Tussan klippte till !

Doris skrek intem en backade rätt snabbt och satte sig en bit bort och funderade nog över vilken konstig grå sak som inte ville leka.

Tussan själv håller ett vakande öga på henne 24/7 och verkar acceptera ändå  att hon finns här. Det är lite som att hon ser att det är en liten valp för hon är inte jätte rädd utan utmanar Doris ibland och går retfullt över golvet.

Men att det är job med valpar hade jag ju räka med. Men hon är då så snäll att man väntar bara på när det kommer ett kiss och bajs bakslag. Men jag är skit rädd för att hon ska få i sig något olämpligt. Hon är som en dammsugar. Hon äter allt hon hittar. Ute slikar hon i sig sten,löv och allt som egentligen kommer i hennes väg. Så mungrävning är standard när vi är ut.

Nu vakande lilla gumman,så nu blir det mat och ut. Nu är det bråttom.