Det är med försiktighet jag rör mig fram idag. I går tog jag mig i kragen och for på Bootcamp efter några veckort uppehåll från det.

Vi vart HELA tre stycken och detta var ju både för och nackdelar. Nackdelen var att man kunde inte fusk vila !    Utan Johanna hade sten kolla och körde kanske skiten ur oss ! Fördelen var att man kände efteråt att jag var HELT slut i var enda muskel i hela kroppen.

Idag var det bara en sak att göra ! TRÄNA   

Så nu har jag varit på gymet och sprungit och gjort lite situps, armhävningar.

När jag stod där på löpbandet och svetten rann, bena värkte och mitt onda jag sa . . .

-Nä men du behöver inte springa 4.5 km idag, du kan nog gå nu en stund. . . .

Nu ska jag ge denna övervikt som jag lev med typ hela livet en fet smäll på käften   

Jag har börjat min riktiga "smal" resa när jag opererade mig -96 när jag opererade mig.

Min start vikt var då 92 kg och resan under åren har varit upp och ner.

Men idag kan jag säga att jag är glad för att jag har kommit så långt att jag börjat träna, äta bättre och förstå att jag inte lever för att äta, utan att jag ska äta för att överleva.

Idag efter passet såg jag mig själv i spegeln i gymet och var nöjd över vad jag åstakommit. Jag gillade vad jag såg.

Jag har aldrig gillat att spegla mig, men idag kännde jag att jo jag är rätt nöjd med min figur.

Skinny smal kommer jag aldrig att bli och det vill jag inte sträva efter heller. Jag har fött två barn, bantat bort ca 30 kg. självklart finns det spår av det och det ska det går göra.

Jag är ju en vanligt människa helt enkelt.

Min resa är inte slut än och jag vet inte om den någonsin kommer att göra det heller.

Men just nu går det bra och jag ska fortsätta att göra saker som får mig och min kropp att må bra.

Jag ska fortsätta att ängna tid år mig själv för det är jag värd !

Röv oxå !

Jag har gjort det idag. Jag tog mig i kragen och lyfte på lat rumpan och drog mig mot gymmet. 

Jag ska säga att det var inte en lätt som en plätt träning.

Jobbigt som bara den och jag svettades om HELA kroppen ! Till och med på benen ?   

Men jag är då glad att jag klarade springa 4 km på typ 26 min.

Sedn gav jag oxå magen och gäddhänget en omgång !

Ill fitt röd i ansiktet så tänkte jag att. . . .

- Nu tar jag en selfie !   

Men verkligen . . .. !!! Jag är skit dålig på detta med kort tagning på mig själv. Hur fan gör man ??

Jag ser alltid ut som en kort val, med ballong ansikte.

Allså och hur fan håller man i telefonen ?? Jag tappar den jämt typ två gånger och skakar i handen så dom blir suddiga.

Finns det någon kurs man kan gå eller ?

Iallfall så vill man ju vara mordern så jag bjuder på dom här trappra försöken !

Nu har jag klarat av denna etapp av dagen och jag har mycket tid på mig att slappa och pilla mig i navel.

Ikväll blir det grillat med sallad och en massa frukt till filmen ikväll. Nu är lilla valen igång igen hoppas jag. Jag har ju 5 kg kvar att jobba bort innan ny år. Så nu åker vi vidare på min krokiga väg mot ett hälsosammare liv !

Hej hopp !

Detta kommer att bli ett kort inlägg.

Idag är det vägning.

Denna månad har jag INTE tränat mycke. Nää typ ingenting ! Lat masken har tagit mig och det har varit skit varmt !

Bara dåligt ursäkter.

Men jag kan ändå säga att jag är rätt nöjd för jag står på samma siffra som förra månaden.

så jag har då inte gått upp.

Nu har det börja bli svalare ut och jag måste komma in i träningen igen. så efter helgen när magen är ok helt sätter jag igång igen.

Jag har mitt mål att nå 60kg till nyår och det kommer jag att nå. Jag behöver inte hetsa kring detta för jag har bara kvar 4,5 kg.

Nu ska jag ut och hadla lite så ha det bra nu.

 Hallå hallå hemliga armen !

Nu är det vägnings dax igen och jag måste säga att denna gång förvantade jag mig kanske inte så stora siffror. Beronde på att det har varit en hel del festande, ätande och kanske några för många vilodagar.

Men samtidigt så har MÅNGA bekanta och arbetskollekor kommenterat att jag måste ha gått ner jätte mycke i vikt ?

Tokig som man är så säger man ju . . . .näääää men lite kanske blygtsamt   

Iallfall så idag har jag väg mig igen och mätat mig runt midjan.

Jag måste säga att jag är nöjd.

I kg har jag tappat 2,5 kg

I midjan har jag tappat 2 cm.     

Jag är riktigt nöjd.. Just nu väger jag under 65 ,och så lite var det många år sedan jag låg under. 

Nu  har jag bara 4,5 kg kvar tills jag   är i mål. så jag trummar på och nu denna månad så tar jag hjälpp av en ny app.

Jo ja jag vet att jag tidigare snackade om att appar inte kan hjälpa en att gå ner i vikt, MEN detta är en 7 minuters app. Med övningar så man gör 7 min varje dag. Detta ska då resultera i att man får KANSKE lite fastar armar, rumpa och mage    

Övingar är dom samma som PT Johanna lär ut, så jag känner mig som hemma i dom. Så idag blir det vatten drickning på högnivå, 7 min träning, en mindre löprunda och bootcamp ikväll!

Sedan hade jag ju glömt och visa hur tjusiga jag och Micke var i Lördag.  Rebbe sa att vi var snyggare nu än när vi gifte oss själva   

 Tack Linda för korten du tog på oss, jag är lite så himmla bra på att ta selfie   

God förmiddag på er alla glada skitar   

Måndag är det idag och jag har en ledig dag men inte kväll.

I går var det dagen DET då jag skulle väga och mäta mig. Det har ju allså gått en hel månad nu och jag har hållit igång träningen och tänkt efter vad jag stoppar i munnen.

Späningen var stor när jag tog fram vågen.

Tog ett kliv i taget och väntande med späning på siffran.

Jag har funderat dom sista dagarna på hur mycke jag kan ha gått ner, och om jag har gått ner, och hur jag ska förhålla mig om jag inte gått ner något. Vad ska jag vara nöjd med och vad kommer att göra mig besviken.

Jag har inte kommit fram till så mycke, utan väntade då allså till igår.

Så mina damer och herrar.

Jag startade med en vikt på exakt 70kg och igår var den 67kg   Känslan vart först

-Men vad fan vad lite ?? Men när jag tänkte till sedan så 3 kg på 4 veckor är inte dumt. så då vart jag glad och nöjd med mitt resultat.

Sedan så var midjemåttet 102 cm, och nu var det 95cm    Allså jag mätade mig tre gånger för jag tänkte att NÄÄÄ så jävla mycke kan det väl inte vara?

Men det vart samma 95 cm varje gång.   

Jag känner mig jävligt nöjd och tänker trava på en månad till med spänning.

Så jag klappar mig på axeln och galloperar vidare!

Hoj på er!

God morgon på er alla   

Torsdag och det är super duper bra väder idag med! Fan vad skönt det är när solen värmer så man blir lite svettig. Och inte att nämna att mitt jobba är underbart på sommaren. Att kunna gå/cyckla mellan vårdtagarna och få känna frisk luft och lite motion är ju typ super lyx.

Igår mina vänner var min motivation på noll.

Kände verkligen INTE för att springa/gå. Försökte hitta MÅNGA andledningar att undan komma detta. På efter middagen ringde Micke och var så himmla peppad på at vi skulle prova springa och se hur långt vi orkade.

Åhhh herre gud vad det känndes jobbigt. . . . . . .men näääää. Jag försökte intala mig själv att, ja okej men inte längre än till "Handlarn" skulle vi orka och sedan skulle vi få gå en bit. . . . . .

Väl efter maten så vilade vi en stund, drack en massa vatten och drog på oss tränings kläderna.

Vi gick ut till parkeringen för att få lite uppvärming..

Hela tiden tänkte jag att detta kommer aldrig att gå, vi kommer inte att orka  till "Handlarn", då får vi gå. . . . .

Så började vi jogga. . . . det bästa med A-torp är att man kan jogga mellan gatorna. Allså först Skiftesgatan, Frögatan, Hemmansgatan ja osv. Så vi startade och det känndes BARA jobbigt.

Men efter att vi tagit oss till Hemmansgatan och passerat "Handland" hände det något i mitt huvud.

Jag kännde att det var varmt men att FAN detta går nog. Jag satt ett nytt mål i skallen och tänkte att bara jag tar mig till Kvistgata så kanske jag fick gå. Men plötsligt var vi där och jag fortssatte och fortsatte och fortsatt. Jag satte en ny gataor i skallen och PLÖTSLIGT så var jag på Skiftesgatan och VI hade klara att springa runt HELA A-torp.   

Att flytta fram sina egna gränser i skallen är något jag har varit hemskt dålig på. Att pressa mig själv till saker jag egentligen klarar har varit svårt för jag tror att jag inte klarar det. Och då skulle det vara en besvikelse att jag inte fixat det, ett nerderlag typ.

Efter jag nu börjat utmana min egen kropp har jag upptäckt att jag håller tillbaka lite för mycke ibland. Jag klarar mer än vad jag tror och jag tror det beror på lettja, att "lamasken" säger . . . . .

-Nää men du är ju duktig som bara rör på dig varje dag och du springer ju vissa delar av din sträcka. . . . inte behöver du göra mer.

Han liksom talar om för mig att jag inte kan eller vill. Men igår i ren tjurighet så klarade jag att springa hela 4,2 km och jag vann både självförtronde och en stor dos stolthet.

Detta kanske inte är så himmla märkvärdigt för alla, men för mig är det det och jag har tagit mig över ett mål jag har haft i många år. Den dagen jag kan springa runt hela a-torp då jävlar. Och helt plötsligt gjorde jag det.

Sedan att vi var två var ju trevligt och vi peppade varandra.

Så nu kommer nästa hinnder i denna tävling mot mig själv. Jag ska ut snart och göra det SJÄV.

För när man är själv, så är det så himmla lätt att gå lite pgr av att ingen ser eller vet vad jag gör.

Men jag ska fokusera och göra som igår. Ta  en gata i taget och och sätta nya mål efter hela vägen ända hem.

Jag har klivit över en gräns nu och en spärr i mitt huvud !

Jag undrar om det håller på att ske en förändring i min hjärna? Eller är det bara så att just nu är motivationen på och det flyter på för mig.

I helgen vart jag lite rädd för att jag skulle ha triggat ett begär som jag faktiskt har hållit i styr under ca 2 veckors tid.

Detta med godis. Efter 2 veckors inget godis ätande och fika ätande så tog jag en. En pytte godis som en vårdtagare insisterade på att jag skulle ta. Tankarna svävade fram i skallen och jag tänkte att

-Bara  en det gör inget, men varför ska jag ta den, till vilken nytta gör det. . . . . . .

Tyvärr så van sämre sidan av mig och jag tog den.    

Men hela helgen har jag skött mig, tackat nej till fika, chokladbollar, popcorn, ätit min matlåda och morötter.

Nu är det inte så att en ända godis får mig ur balans, men jag vill verkligen inte trigga något. Jag har till och med tränat på lördag morgon. Så igår tog jag en vilo dag, och egentligen bara för att jag skulle få vara hemma en lite stund med min familj innan jobb.

Vad jag har märkt är att jag är lite känsligare för socker nu. Som magsäcks opererad finns det något som hetar att man "dumpar". Detta innebär att man blir blixt sjuk efter man ätit något som inte min kropp mår bra av. Detta kan olika från olika människor vad man "dumpar" på. Själv dumpar jag på att dricka vanlig läska, ägg, om jag över äter stor potion, och framför allt om jag äter mycke socker.

Mina dumpningar har inte varit på länge för jag tror nämligen man kan vänja kroppen med mer socker och bajs. Men nu har jag märkt att det är tillbaka igen. och jag välkommnar det lite. för att det är ett tecken på att detta var inte bra ,så tänk på det till nästa gång BELLA.

Som tex i går efter min matlåda hade jag köpt en glass.

Jag ville lyxa till det lite. Jag åt halva glassen och sedan började jag må skit dåligt. Så jag kastade halva glassen. Ägg provade jag oxå mig på i helgen. Ångrade mig faktiskt denna gång rejält pgr av att jag vart super trött och mådde jätte dåligt i ca 20 min.

Så ägg kommer jag nog att unvika fram över.

Jag har oxå bestämt mig för att INTE räkna kalorier denna gång. Jag vill att jag ska kunna leva ett så sunt liv som möjligt och inte ränka och räkna, utan att min lilla hjärna ska kunna tänka själv att man kan inte fika jämt, man behöver inte alltid ta tre smörgåsar, man kan ta två. Ja osv. . .

Jag vill att detta ska bli naturligt för mig för alltid och att JAG ska förändra hela mig och inte att en jag ska slaviskt skriva upp allt i en app och att appen ska tala om för mig att . . .

-Nu har du ätit för mycket och nu har du ätit för lite och nu måste du motionera.

Nä jag vill att min hjärna ska säga det till MIG .

Helt enkelt måste JAG fixa detta själv, inte någon annan.

Bara att jag kommit underfund om detta nu så känns det lite bättre. Och jag vet inte men min kropp känns lite mer följsam redan efter 2 veckor. Det ska bli super spännande den 1 juni då det är en månad sedan jag vägade och mätte mig sist.

Idag ska jag köra två träning pass.

Det är ju något som skulle vara otänkbart för mig för några månader sen. Att ha gjort ett skulle ju ha varit mer än nog.

Men nu har jag kommit så långt att det känns lite roligt att göra två. Som min PT vänn säger hela tiden att det är bara 1 timme av erat liv, det är ingenting egentligen. Och det är ju så sant!

God morgon på er. Redan Fredag och jag sitter bara och myser i soffan. Rebbe är vaken och fikar frukost och är västa pratkvarnen just nu ? Jag försöker skriva till er mellan svaren jag ger henne   

Iallfall igår hände det något som gör mig välldigt stolt över mig.

Jag tog inte efterrätt!    Igår på dagen hade jag fikat en macka, ätit en super god lunch som förövrigt jobbet bjöd på, en banan och surströming till middag.

Min älskade mamma har ju fyllt år och jag har inte firat henne pgr av att vi var i Spaninen. Så nu äntligen passade det. Till fika hade jag slängt ihop en sockerkakak med äpple och kanel i . Den lukade JÄTTE gott. Men jag bestämde mig redan när jag baka den att ,näää jag har ätit tillräckligt idag och jag skanog inte ut och motioneraidag, så jag behöver inte den där biten.

Jag serverade glass till och mina gäster om var  riktigt njöt och frågade om recept. Den var tydligen jätte god. Men jag kännde verkligen inte ett sug efter den. Jag satt snällt och drack vatten ur min flaska och kände mig bara kissnödig!  

Jag kickade oxå min "lata del av mig " i röven igen igår.

Först på morgon hade jag tänkt fara och träna, jag fasnade i soffan och lyckades inte ta mig upp. Sedan tänkte jag hela dagen att, nä men jag tar en vilo dag idag för jag kommer inte att hinna ut på en runda. Men efter mor hade åkt hem så gjorde jag det jag inte gjort på flera år. Gick ut med MICKE !

Jag har medvetet inte gått med han pgr av att han har mycke längre ben och vi har HELT olika i takterna när vi promenerar.

Men igår tänkte jag att NU JÄVLAR gör jag det. Och det gick ganska bra. Vi till och med joggade  vi med varandra och hade ganska trevligt på prommisen. Detta kommer nog att hända igen.   

Jag avslutar inlägget med några tänka värda meningar!